No description available.

SammanfattningBakgrund: Vem som helst kan drabbas av hjärtstopp och oavsett orsak kommer det att krävas hjärt-lungräddning. I Sverige räddas en människa med hjälp av hjärt-lungräddning var sjätte timme. Hos de närstående finns idag ett större engagemang om de finns vid sidan om patienten. En sjuksköterska inom slutenvården löper därför en stor risk att under sin yrkeskarriär närvara vid hjärt-lungräddning där närstående är närvarande.Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av hur patientsäkerheten påverkas då patientens närstående närvarar vid pågående hjärt-lungräddning inom slutenvård.Metod: En allmän litteraturstudie baserad på sju kvalitativa artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. Studiens resultat är analyserat med en latent innehållsanalys beskriven av Graneheim och Hällgren-Lundmans.Resultat: Sjuksköterskans upplevelse av att närstående är närvarande under akut hjärtstopp upplevdes både som positiv och negativ utifrån patientsäkerheten. Det resulterade i två övergripande teman som var patientsäkerheten äventyrades och patientsäkerheten förbättrades.Slutsats: Sjuksköterskans upplevelse av hur patientsäkerheten påverkades av närståendes närvaro vid akut hjärtstopp var situationsberoende. Patientsäkerheten kunde äventyras om patientens närstående på något sätt påverkade sjuksköterskans arbete vid HLR vilket kunde ge en känsla av otillräcklighet. Annars kunde det istället ge en ökad känsla av fokus och motivation.

År 2017 behandlades 2427 personer med hjärt-lungräddning (HLR) på svenska sjukhus. Det är en liten andel i jämförelse med hur många patienter som vårdades samma år. Eftersom en HLR-situation är något som sker sällan på ett sjukhus så var syftet med denna litteraturstudie att beskriva sjuksköterskors upplevelser vid hjärtstopp och hjärt-lungräddning på sjukhus. Författarna använde sig av en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där 10 artiklar analyserades. Fyra huvudkategorier identifierades, Att bristande struktur och ordning har en negativ påverkan på kvaliteten vid HLR, Att familjens närvaro ökar känslan av stress, Att det finns en osäkerhet om HLR är etiskt korrekt, Att det är svårt att hantera sina känslor och Att vara i behov av kunskap och kontinuerlig utbildning. Resultatet visade att sjuksköterskor upplever HLR-situationer som stressande och oorganiserade, de känner sig bevakade vid familjens närvaro och det finns en rädsla att närstående ska störa. Sjuksköterskor upplever etiska dilemman vid HLR-situationer och känslorna som uppstår beror mycket på resultatet för patienten. Kunskap och utbildning framkom som viktigt för att vara förberedd inför dessa akuta situationer. Slutsatsen är att sjuksköterskor är i behov av mer utbildning och debriefing efter HLR för att lättare kunna hantera sina känslor efter återupplivningen. Teamarbete behövde också fungera bra för att sjuksköterskorna skulle känna sig säkrare i en återupplivningssituation.

Bakgrund: Hjärtstopp på barn är ovanliga larm som ambulanssjuksköterskor kan behöva ställas inför. Inför dessa larm behöver ambulanssjuksköterskor förbereda sig utifrån den information som ges av SOS. Ambulanssjuksköterskor har ett stort ansvar eftersom rollen innebär den högsta medicinska kompetensen i ambulansen. Att vårda ett barn med hjärtstopp kan ge starka reaktioner hos ambulanssjuksköterskor och reaktionerna behöver bearbetas för att minska risken för psykisk ohälsa.  Motiv: Studiens strävan är att ge en djupare förståelse av svårigheter ambulanssjuksköterskor ställs inför, deras tankar och känslor under och efter dessa larm samt se hur de hanterar dessa reaktioner. Syfte: Syftet med studien är att belysa ambulanssjuksköterskors erfarenheter av larm som berör barn med hjärtstopp. Metod: Studien har en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård. Med induktiv ansats utfördes en kvalitativ innehållsanalys av datan från intervjuerna. Resultat: Analysen belyser fyra kategorier av erfarenheter: “Förberedelser inför hjärtstopp”, “Rollen som medicinskt ansvarig”, “Utföra HLR på barn” och ”Bearbetningen när insatsen är över”. Konklusion: Studien belyser betydelsen av utbildning, riktlinjer och information från SOS alarm för att ambulanssjuksköterskor ska kunna förbereda sig inför ankomst till ett barn med hjärtstopp. Rollen som medicinskt ansvarig kan underlättas genom delat ansvar, beslutsstöd och copingstrategier. HLR-arbetet upplevs gå bra att utföra men vara stressande och kunna leda till starka känslor och reaktioner. När insatsen är över behöver ambulanssjuksköterskor stöd från kollegor, chef och stödåtgärder. Studien belyser erfarenheter som kan ge både nya och erfarna ambulanssjuksköterskor en insikt i vad det innebär att vårda ett barn med hjärtstopp och arbetsgivare en förståelse för sin roll vid dessa larm.

Bakgrund: När en patient drabbas av hjärtstopp är sjuksköterskans främsta uppgift att omedelbart vidta åtgärder för att rädda liv. Enligt etiska riktlinjer har närstående rättighet att närvara vid HLR. Tidigare studier visade dock att närståendes rättighet att närvara inte efterlevs av sjuksköterskorna. Vidare forskning visade att sjuksköterskan kunde känna svårigheter med att agera samt utföra HLR och samtidigt stödja närståendes situation vilket kunde leda till att närstående inte får erbjudande att närvara. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av att närstående närvarar vid hjärt- och lungräddning inom sjukhusmiljö. Metod: Designen var litteraturstudie. Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl samt PubMed. Nio vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier: Förhållningssätt, Emotionell påverkan samt Följa riktlinjer och ge stöd. Sjuksköterskorna hade positiva, negativa och neutrala förhållningssätt. De kände sig emotionellt påverkade under närvaron som både underlättade och hindrade mötet med närstående. Bristen av fastställda och tydliga riktlinjer skapade en osäkerhet i sjuksköterskans förhållningssätt till att närstående erbjuds att närvara vid HLR. Slutsats: Att vidareutveckla riktlinjer eller tydliggöra riktlinjer som finns var en slutsats som framkom utifrån sjuksköterskornas erfarenheter, för att de ska kunna bli etiskt förberedda och genom implementering av riktlinjer med etiskt perspektiv känna sig säkra till närvaron.

Introduktion/Bakgrund: För att kunna överleva ett hjärtstopp krävs återupplivning i form av hjärt-lungräddning. Majoriteten av hjärtstoppen sker i hemmet och många bevittnas troligen av närstående. Det råder delade meningar hos vårdpersonalen om närstående ska få närvara under återupplivning eller inte. Trots att det finns riktlinjer som menar att de bör erbjudas närvaro är det ingen inarbetad rutin. Närstående hänvisas ofta till ett intilliggande rum då vårdpersonalen känner sig obekväma och är oroliga för att närstående inte ska kunna hantera situationen.  Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa närståendes erfarenheter av att närvara under återupplivning vid hjärtstopp. Metod: Litteraturstudie som är systematiskt genomförd enligt Polit och Beck’s (2017) nio steg. Tre urvalsprocesser resulterade i totalt 15 artiklar. 13 kvalitativa och 2 mixed methods artiklar. Databearbetning och analysprocessen genomfördes med hjälp av Polit och Beck’s (2017) tematiska analysmetod. Resultat: Två teman har identifierats, behov och emotionella reaktioner, med tillhörande underteman: inkludering, stöd, information, professionellt bemötande, obehag och overklighet, otillräcklighet och lättnad. Slutsats: Närstående bör tillfrågas om de önskar att närvara under återupplivningen. Vare sig de väljer närvaro eller inte är det viktigt att de får kontinuerlig information och stöd. Närståendes individuella behov och känslor bör beaktas av vårdpersonalen och omhändertagandet bör ske utifrån dessa. Detta underlättar närståendes hantering av händelsen och hur den erinras.

Bakgrund: Närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning har varit en vetenskaplig diskussion sedan 1980-talet. I de etiska riktlinjerna för hjärt-och lungräddning står det att närstående ska få möjlighet att närvara om det inte påverkar utförandet negativt. Sjuksköterskans val av handlingar har stor betydelse vid en hjärt-och lungräddning och sjuksköterskan behöver vara medveten om sin egen erfarenhetsbaserade kunskap och sina värderingar för att kunna handla korrekt i etiska situationer. Tidigare forskning har studerat sjuksköterskans upplevelse av att närstående är närvarande men det behövs mer forskning på sjuksköterskans erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning.  Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning på sjukhus.  Metod: För att besvara studiens syfte gjordes en integrerad litteraturöversikt med en induktiv ansats. Urvalet bestod av både kvantitativa och kvalitativa artiklar. Analysen utfördes på sju kvantitativa och två kvalitativa artiklar enligt Whittemore & Knafl (2005) beskrivning av en integrerad analys.  Resultat: I resultatet presenterades fyra teman, vilka var Närvaro är ett stöd för närstående, Närstående traumatiseras av närvaro, Närstående kan påverka hjärt-och lungräddningen och Beslut om närståendes närvaro är komplext.  Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskor har olika erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning. På grund av olika erfarenheter kan det vara svårt och komplext att utveckla tydligare riktlinjer. Dock kan det leda till en förståelse som kan hjälpa sjuksköterskor när de ska ta beslut om närstående ska få närvara vid en hjärt-och lungräddning.

Bakgrund: Varje år så sker det ungefär 6000 hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. När ett hjärtstopp sker så är tiden till behandling avgörande för den drabbades chans att överleva. Den eller de första på plats, så kallade bystanders ingripande innan annan räddningspersonal har anlänt till platsen är ofta livsavgörande. Därför är bystanders inställning inför att ingripa med HLR utanför sjukhus ett otroligt viktigt forskningsämne. Syfte: Syftet var att belysa bystanders inställning inför att ingripa med hjärt-lungräddning (HLR) vid hjärtstopp utanför sjukhus. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes via granskning och analys av 9 vetenskapliga artiklar, både kvantitativa och kvalitativa som utgjordes av sökningar i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: I resultatet framkom tre olika kategorier som presenteras i arbetet. Rädslor inför att utföra HLR, betydelsen av HLR-utbildning samt kontextuella variationer i inställning Slutsats: Det finns rädslor och farhågor hos bystanders inför att ingripa med HLR i samhället. Det är viktigt att ha förståelse för detta och använda kunskapen för att förbättra HLR-utbildningen samt att man utbildar mer och på så sätt bidrar till ökad bystander-HLR och därmed ökad överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhus. Nyckelord: bystander, hjärt-lungräddning, hjärtstopp, inställning, utanför sjukhus

Varje år i Sverige drabbas cirka 15 000 personer av ett plötsligt hjärtstopp, 5 000 utav dessa sker på sjukhus. Hjärt-lungräddning kan vara en livräddande åtgärd vid ett hjärtstopp. I den akuta situationen fokuseras det på snabba insatser och praktiska moment, medan reflektioner rörande etik kommer i andra hand. Ett återupplivningsförsök är komplext och överväganden gällande dels om hjärt-lungräddning ska påbörjas och dels när hjärt- lungräddning ska avslutas måste göras utifrån varje individuellt fall. Dessa beslut rörande liv och död har inga enkla svar och etiska överväganden måste ofta göras. Inom akutsjukvården ställs det höga krav på sjuksköterskors förmåga och kunskap att möta patienter i olika situationer och för att hantera dessa situationer krävs en mental beredskap. Syftet var att beskriva sjuksköterskors reflektioner rörande etik kring hjärt- lungräddningssituationer. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio sjuksköterskor vilka arbetade inom akutsjukvård. Det insamlade materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i tre kategorier: Integritet, Värdighet och Behandlingsbegränsningar och sju underkategorier: Patientens fysiska integritet, Patientens psykiska integritet, Anhörignärvaro, Människovärde, Olika patientgrupper, Samsyn och Sjuksköterskans roll och ansvar. Resultatet påvisar att sjuksköterskorna värnade om patientens fysiska integritet samt att de tänkte mer aktivt kring integritet när anhöriga var närvarande vid ett återupplivningsförsök. Frustrationer uppkom då sjuksköterskan kände sig obekväm med hur länge återupplivningen pågått och där läkaren inte kunde fatta beslut om att avsluta, trots en dålig prognos för patienten. Framträdande var negativa känslor kring att utföra hjärt-lungräddning på äldre människor där det inte ansågs befogat att påbörja. Genomgående fanns en önskan om att diskussioner kring beslut gällande hjärt- lungräddning förs över professionerna, med förhoppningen att lättare nå konsensus. Sjuksköterskors reflektioner rörande etik i hjärt-lungräddningssituationer innehöll känslor kring vilka åtgärder som ansågs vara för patientens bästa i den specifika situationen och även tankar kring hur anhöriga som närvarade under återupplivningsförsöket upplevde situationen. Inom akutsjukvården är reflektioner kring etik närvarande i sjuksköterskans dagliga arbete, dock upplevs dessa som sekundära och överskuggas av prioriteringar, tidsbrist och praktiska moment. Sjuksköterskorna beskrev vikten av att föra diskussioner kring etik i arbetsgruppen och att dessa borde ha en självklar plats i det dagliga arbetet. I en vård där tidsbrist och bristande resurser präglar omhändertagandet av patienten och dennes anhöriga finns en förhoppning om att detta skulle kunna ge en mer humaniserad vård.

Årligen drabbas cirka 10 000 personer av plötsligt hjärtstopp i Sverige och det påbörjas återupplivningsförsök på cirka 4000 personer. Att erbjuda anhöriga att närvara vid hjärt- lungräddning har varit ett ämne som varit omdiskuterat sedan det först fördes på tal 1987. Flertalet studier har genomförts, med fokus på att belysa personalens attityd gällande anhörignärvaro vid HLR och hur anhörignärvaro vid HLR påverkar de anhöriga. Studier har visat att det kan vara gynnsamt för anhöriga att närvara, samtidigt som andra studier visar att det är relativt ovanligt att de närvarar. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av anhörignärvaro vid hjärt-lungräddning inom akutsjukvård. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med semi-strukturerade intervjuer. Sju sjuksköterskor som arbetade på en akutmottagning i norra Sverige inkluderades till studien. Intervjuerna genomfördes under perioden december 2015 till januari 2016. Intervjuerna transkriberades och texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i två teman med fyra underliggande kategorier. Resultatet visade att det fanns både positiva och negativa upplevelser kring anhörignärvaro. Några negativa aspekter som belystes var ökad stress för sjuksköterskan och att anhöriga ibland kunde upplevas som störande och därmed distraherade i situationen. En fördel som sjuksköterskorna i studien beskrev var att de upplevde att anhörignärvaro var värdefullt för de anhöriga, att de fick ett bättre omhändertagande samt att det upplevdes som värdefullt för anhöriga att se att personalen gjort allt de kunnat för patienten. Vidare beskrev sjuksköterskorna att anhörignärvaro i samband med HLR bidrog till en bättre och lugnare stämning inne på akutrummet vilket upplevdes som positivt. Studiens resultat tyder på att sjuksköterskor hade en positiv inställning till anhörignärvaro vid HLR, trots vissa utmaningar och negativa erfarenheter. Sjuksköterskorna ansåg att anhöriga hade rätt att närvara. Informanterna berättade att de sällan bjuder in anhöriga att närvara vid HLR men det framkom en önskan om ändring på det så att fler anhöriga får möjlighet att se vad som görs inne på akutrummet.