No description available.

Hjärtstopp uppträder vanligen i slutstadiet av en döendeprocess. Alla döende patienter kan därför i princip betraktas som aktuella för hjärt-lungräddning (HLR) såvida ett beslut om att avstå från HLR inte har fattats. Läkare har det fulla ansvaret vid beslut om HLR. Studier belyser emellertid att samarbete med sjuksköterska, patient och närstående medför en bättre kunskapsplattform inför beslut om HLR. Trots att riktlinjer och föreskrifter förespråkar denna form av samarbete visar studier att samarbete inte alltid sker i det kliniska arbetet vid beslut om HLR.   Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av samarbete med läkare, patient och närstående vid beslut om HLR.   Metoden som användes vid genomförandet av denna studie var av kvalitativ design. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes och det manifesta innehållet analyserades utifrån en induktiv innehållsanalys.   Resultatet visade att sjuksköterskornas upplevelser av samarbete varierade utifrån deras tidigare erfarenheter. Sjuksköterskorna delade dock en gemensam önskan om samarbete med läkare, patient och närstående. De reflekterade kring upplevda svårigheter i samband med samarbete och svårigheter som kunde förhindra att samarbete uppstod. De belyste även olika möjligheter som ett välfungerande samarbete kunde generera inför beslut om HLR.   Slutsatsen blev att sjuksköterskornas upplevelse av samarbete, vid beslut om HLR, skiljde sig från deras upplevda önskan om samarbete. Sjuksköterskorna beskrev vidare ett önskemål om samarbete som överensstämde väl med aktuella riktlinjer och föreskrifter för tillvägagångsätt vid beslut om HLR samt begreppen interprofessionellt teamarbete och partnerskap. Den stora utmaningen framöver är emellertid att kliniskt implementera sjuksköterskornas önskemål om samarbete vid beslut om HLR.

Diskussioner kring närståendes möjligheter att närvara när en patient genomgår ett akut omhändertagande startade redan under 1980-talet och det råder än idag olika meningar i frågan. Mycket forskning har bedrivits för att belysa vårdpersonalens tankar kring och reaktioner på närståendenärvaro men patienten själv och närstående kommer inte till tals i frågan i samma utsträckning. Patientlagen som trädde i kraft 2015 syftar till att stärka patientens ställning och i lagen lyfts närståendes roll som informationsbärare fram när det gäller patient som inte själv kan tala för sig. Under ett akut omhändertagande är patienten själv inte alltid i stånd att förmedla information till personal och eventuell medföljande närstående spelar en viktig roll.   Syftet med detta arbete var att belysa närståendes upplevelse av att befinna sig i det rum där det pågår hjärt-lungräddning eller annan medicinsk intervention av livräddande karaktär.   En litteraturöversikt valdes som metod för att svara på syftet och frågeställningarna. Vetenskapliga artiklar sökets i databaserna Pubmed, Cinahl, PsykINFO och Swemed+. 17 artiklar inkluderas, dessa sammanställdes efter genomgången kvalitetsgranskning i en matris.   Resultatet visar att närvaro vid ett akut omhändertagande väcker många motstridiga känslor hos närstående men resultatet visar att en majoritet önskar få möjlighet att närvara när en närstående är kritiskt sjuk och att de som har erfarenhet av närståendenärvaro skulle välja att närvara om situationen uppstår igen. Fyra tema träder fram oro för den närstående, oro för att vara i vägen, önskan att få vara med, samt rädsla för att vara med.   Slutsatsen var att det finns stark önskan hos många närstående att få möjlighet att närvara när en patient är föremål för ett akut omhändertagande. Det kan vara en skrämmande och känslomässigt påfrestande situation där den närstående slits mellan olika motstridiga känslor.

Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd som drabbar tusentals personer i Sverige varje år. När ett hjärtstopp inträffar på sjukhus är det vanligt att sjuksköterskan är professionen som är först på plats för att upptäcka det. Sjuksköterskor har i dessa situationer en skyldighet att påbörja hjärtlungräddning (HLR) och för att öka patientens chanser till överlevnad krävs en snabb initiering av god kvalitet. Studier visar dock att sjuksköterskor upplever en stress samt andra psykiska och fysiska påfrestningar under det akuta omhändertagandet. Detta leder till ett intresse att undersöka vidare om sjuksköterskors upplevelser av att genomföra HLR på sjukhus.

Ett hjärtstopp innebär att hjärtat har förlorat sin pumpförmåga och leder till döden utan behandling. Denna behandling innefattar bröstkompressioner, inblåsningar med luft och ofta också defibrillering och läkemedel. Årligen inträffar ett stort antal plötsligt oväntade hjärtstopp på sjukhus och ibland finns anhöriga på plats när hjärtstoppet inträffar. Enligt internationella riktlinjer rekommenderas att anhöriga erbjuds möjlighet att närvara under återupplivningen men studier påvisar att de oftast hänvisas ut ur rummet. Orsakerna till det kan variera, sjuksköterskorna kan vilja skydda anhöriga mot de skrämmande syner de anser att hjärt-lungräddning kan innebära, de kan känna sig iakttagna och ifrågasatta samt vara rädda för att bli anmälda. Studier visar att det finns fördelar för anhöriga med att närvara, exempelvis kan de få ett bättre sorgearbete utav möjlighet att få vara med sin kära i det som kan vara den sista stunden i livet. Detta kan öka deras förståelse och hantering av det som hänt, oavsett utgång. För att förstå och förklara denna diskrepans mellan befintliga riktlinjer och sjuksköterskors syn på anhörigas närvaro under HLR är det viktigt att beskriva sjuksköterskors upplevelse av anhörignärvaro.   Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att ha anhöriga närvarande i en hjärt-lungräddningssituation på sjukhus.   Metoden som valdes var en kvalitativ deskriptiv metod. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med hjälp av en intervjuguide, med sjuksköterskor från en akutmottagning och en kardiologisk avdelning på ett sjukhus i Sverige. Analysen utfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys.   I resultatet framkom tre kategorier som beskrev sjuksköterskornas upplevelse av anhörigas närvaro. Den första kategorin, ” Organisation och kultur som påverkar anhörigas närvaro” belyste att faktorer som exempelvis arbetssituation, hierarki, arbetsrutiner och en anhörigansvarig person påverkade sjuksköterskans upplevelse. I nästkommande kategori, ”Sjuksköterskor reflekterar över konsekvenser för anhöriga” framträdde att sjuksköterskorna kunde se fördelar för anhöriga eftersom de fick möjlighet att bevittna vad som hände, men även nackdelar eftersom de kunde uppleva det skrämmande. I den tredje kategorin, ”Sjuksköterskors känslor påverkas om anhöriga närvarar” framkom att sjuksköterskorna kunde uppleva både positiva och negativa effekter relaterat till anhörigas närvaro. Samtidigt som sjuksköterskorna upplevde det lättare att prata med anhöriga efter avslutad HLR och att anhöriga kunde delge uppgifter som inte fanns angivna i journalen, kunde det upplevas stressande att vara iakttagen och att det fanns en oro för att bli anmäld av anhöriga.   Slutsatsen blev att sjuksköterskorna upplever det meningsfullt för anhöriga att få vara närvarande under HLR men att en person bör utses till anhörigansvarig. När anhöriga närvarar kan sjuksköterskan uppleva tillfredsställelse eftersom anhöriga ser att allt som kan göras också görs, men också oro och rädsla för att bli ifrågasatt eller anmäld om inte allt gjorts enligt HLR-algoritmen. Sjuksköterskornas upplevelse påverkas även av organisatoriska och kulturella faktorer såsom arbetssituation, hierarki, arbetsrutiner och utrymme.

Vid hjärtstopp kan hjärt och lungräddning (HLR) användas för att återställa spontan cirkulation och respiration men chansen för faktisk överlevnad minskar med ökad ålder. Precis som vid annan medicinsk behandling har patienten laglig rätt att tacka nej till HLR. Likaså kan läkare bedöma att HLR ej är till gagn för patienten och beslutet om Ej HLR tas då i samråd mellan läkare, patient och närstående. Trots detta så kan det inträffa att ambulanspersonal utför HLR på patienter med beslut om Ej HLR. I Sverige saknas både forskning och statistik om hur vanligt förekommande detta är. En förstudie, i form av en enkätundersökning för att undersöka förekomsten av dessa situationer, genomfördes och skickades ut till fyra ambulansorganisationer i Västra Götaland. Enkätens resultat visade att 66% av de sjuksköterskor som svarat har utfört HLR på en patient med beslut om Ej HLR. Syftet med denna studie är att studera sjuksköterskor i ambulanssjukvårdens upplevelser av att vid inträffat hjärtstopp göra HLR på patienter som har ett beslut om Ej HLR. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet sammanfattades i sex kategorier: att vara ovetande och behöva agera, mötet med närstående, försvårande och underlättande faktorer, följsamhet till riktlinjer i en komplex vårdsituation och att störa en annars lugn och fridfull död. Att HLR utförs på patienter med beslut om Ej HLR upplevs bero på bristande information, dokumentation och rutiner. Situationerna kan upplevas som traumatiserande för de sjuksköterskor som hamnar i denna utsatta situation.

Sudden Cardiac arrest affects 6,000 people annually in Sweden outside hospitals. Of these, only 10 percent survive. Early initiation of cardiopulmonary resuscitation (CPR) is required to survive a sudden cardiac arrest. Many people today feel insecure about how to act and perform CPR where chest compressions are the most important part of the procedure. The compressions are often much harder to perform for a long period of time since it is extremely physically demanding. Good compressions are performed on average of two minutes before the quality of the pace and depth deteriorates. This is a big problem as professional help from an ambulance takes an average of 12 minutes. During this time, it is extremely important that CPR can be maintained. Which means that most people are not able to carry out CPR with good quality for the required time. During the project's development year, an overall concept has been developed so that more people can act and perform CPR. Through the results of the project, the hope is that more lives can be saved annually. The concept contains an aid that will make it easier to perform compressions while performing CPR, a website to spread knowledge about the product and its area. The result also includes an implementation plan for how the product is to be implemented in society. The product halves the force required to perform compressions and increase the quality by helping to maintain the right depth and pace. As a complement to the defibrillator, HLR-Hjälpen will be located at places around the community, to be able to perform good compression while waiting for ambulance personnel. The results have been produced after thorough interviews with experienced organizations, companies and professional groups who face cardiac arrest in their everyday lives. The need for the product is rooted in a wide range of people with extensive experience in CPR. / Hjärtstopp drabbar årligen 6000 personer i Sverige utanför sjukhusen. Av dessa överlever endast 10 procent. Tidigt igångsatt Hjärt-lungräddning krävs för att överleva ett hjärtstopp. Många människor känner sig idag osäkra hur de ska agera och utföra HLR där bröstkompressioner är den viktigaste delen, men också oerhört fysiskt krävande. Bra kompressioner utförs i genomsnitt två minuter innan kvaliteten gällande takt och djup försämras. Detta är ett stort problem då professionell hjälp av ambulans dröjer i genomsnitt 12 minuter. Under denna tid är det oerhört viktigt att HLR kan upprätthållas. Det innebär alltså att de flesta inte klarar av att genomföra HLR med god kvalité under den tid som krävs. Under projektets utvecklingsår har ett helhetskoncept utvecklats för att fler ska kunna agera och utföra HLR, och på så sätt öka antalet liv som årligen kan räddas. Konceptet innehåller ett hjälpmedel som ska underlätta att utföra kompressionerna vid HLR, en hemsida för att sprida kunskap om produkten och området samt en implementeringsplan för hur produkten ska implementeras i samhället. Produkt halverar kraften som krävs för att utföra kompressioner samt höjer kvalitén genom att bidra till att rätt djup och takt hålls. Som ett komplement till hjärtstartaren ska HLR-Hjälpen sitta på platser runt om i samhället, för att möjliggöra att bra kompressioner kan utföras i väntan på ambulanspersonal. Resultatet har tagit fram efter grundliga intervjuer med erfarna organisationer, företag och yrkesgrupper som möter hjärtstopp i sin vardag. Behovet av produkten är förankrat hos ett brett spektrum av personer med stor erfarenhet av HLR.

The aim of this study is to investigate attitudes among relatives and Emergency Department staff, concerning relatives possible presence during resuscitation. Seven scientific articles revises in the studys method. The articles have been searched for in CINAHL, Elin and PubMed. Articles have been analysed using Polit, Beck and Hungler (2001) instructions to evaluate scientific quality. The findings of this study show there it seems no longer appropriate routinely excluding relatives from family presence during resuscitation. Research shows that relatives wish to be given an option to be presence during resuscitation, and a choice to take part. / Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka uppfattningar hos anhöriga och akutvårdspersonal, angående anhörigas eventuella närvaro vid återupplivningsförsök. Sju vetenskapliga artiklar granskas i studiens metod. Artiklarna har sökts i databaserna CINAHL och Elin samt sökmotorn PubMed. Granskningen av artiklarna har följt Polit, Beck och Hungler (2001) anvisningar för att bedöma den vetenskapliga kvalitén. Resultatet i denna studie visar att det inte längre finns skäl att enbart rutinmässigt utesluta alla anhöriga från att närvara vid familjemedlemmars återupplivningsförsök. Forskning visar att det finns anhöriga som vill erbjudas tillfället att få närvara vid återupplivningsförsök, samt att få göra ett frivilligt val om de vill medverka.

Bakgrund: Tidigare har närstående inte tillåtits att närvara vid hjärt-lungräddning (HLR) men diskussionen har ökat i omfattning. European Resuscitation Council och American Heart Association förespråkar närståendes närvaro men trots detta tillåter många länder inte detta. Sveriges sjukhus inrapporterade 2586 hjärtstopp år 2014. Närstående upplever lidande när en nära blir sjuk, vilket kopplas till familjefokuserad omvårdnad där de närstående och patienten ska ses som en helhet. Här läggs det vikt vid socialt stöd som har betydelse för en individs hälsa, en sjuksköterska kan vara lämplig som stödjande person. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskans uppfattningar av att ha närstående närvarande vid HLR. Metod: En litteraturöversikt har gjorts innehållande 12 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Sjuksköterskor känner oro för hur närstående påverkas av att bevittna HLR, att de ska ingripa i återupplivningsarbetet. Sjuksköterskor uppfattar stöd till närstående som väsentligt för att möjliggöra närvaro vid HLR. Närstående uppfattas påverka den sociala och fysiska miljön. Riktlinjer för sjuksköterskor behövs. Konklusioner: Sjuksköterskor uppfattar att det saknas förutsättningar för närstående att närvara vid HLR. Med en stödperson för de närstående och tydliga riktlinjer kan detta främjas. Däremot finns det hinder så som arbetsmiljö som försvårar möjligheten för närståendes närvaro. / Background: Earlier, relatives’ weren ́t allowed to be present at cardiopulmonary resuscitation (CPR) but nowdays the topic is highly relevant. European Resuscitation Council and American Heart Association recommends this practice. However, many countries don ́t allow this. In 2014, 2586 cardiac arrests were reported in Swedish hospitals. Relatives are suffering when loved ones becomes ill, which is linked to family-centered care where relatives and patient should be seen as a whole. This places emphasis on social support which ́s important to peoples health. A nurse may be suitable as a support person. Purpose: The purpose of this literature review was to describe nurses' perceptions of having relatives present during cardiopulmonary resuscitation. Method: A literature review was made containing 12 scientific articles with both quantitative and qualitative approach. Results: Nurses are concerned about how relatives are affected by witnessing CPR, that they may interfere in the resuscitation efforts. Nurses perceive that support for the relatives are essential. Relatives are perceived to have impact on the social and physical environment. Guidelines for nurses are needed. Conclusions: Nurses perceive that with staff who can support the family and with the availability of guidelines and a well-functioning work environment it ́s possible to have relatives present during CPR.

Bakgrund: Hos sjuksköterskor på akutmottagning råder delade meningar om närståendes närvaro vid hjärt-lungräddning. Detta kan bero på om sjuksköterskan har positiva eller negativa upplevelser av situationen. Sedan flera år finns internationella riktlinjer skrivna som förespråkar närståendes närvaro, dessa används generellt inte i någon större utsträckning. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelse av närståendes närvaro vid hjärt-lungräddning på akutmottagning. Metod: En litteraturstudie har genomförts med 12 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Under senare år har majoriteten av sjuksköterskorna gått från negativ inställning till positiv för närståendes närvaro vid HLR. Att närstående varit närvarande i de fall där HLR inte varit lyckad trodde sjuksköterskorna kunde underlätta det kommande sorgarbetet. Sjuksköterskorna trodde att närstående lättare kunde acceptera det plötsliga dödsfallet om de fick beröra, ta farväl och vara ett stöd den sista stunden i livet för sin familjemedlem. Slutsats: För att sjuksköterskan ska kunna behålla sin positiva upplevelse till närståendes närvaro vid HLR på akutmottagning krävs utvecklings–och förbättringsarbete. I detta arbete krävs både teoretisk och praktisk utbildning inom området. Samt etablering av de internationella riktlinjerna till lokala riktlinjer. / Background: Among nurses in emergency department is a difference of opinion regarding the issue of relatives being present during cardiopulmonary resuscitation. This can depend on the nurse have positive or negative experience of the situation. Since several years international guidelines are written to recommend relatives being present but in general they are not used. The aim: Of this study was to explain nurse’s experiences of relative’s presence during cardiopulmonary resuscitation in emergency department. Method: A literature review in which 12 qualitative and quantitative scientific papers have been reviewed. Results: During the last years most parts of the nurses changed their opinion from negative to positive regarding to relatives being present at CPR. If relatives been present when CPR wasn´t successful the nurses believed could help the coming grieving process. Nurses believed that relatives easier could accept the sudden death if they were able to touch, to say goodbye and share the last moments in life with their family member. Conclusion: To maintain the nurse positive experience of relative presence during CPR in emergency department needs development- and improvement work. This work needs both theoretical and practical education. And also there are needs to establish the international guidelines to local guidelines.