Den mänskliga horisonten har alltid varit föremål för expandering. Sökandet efter att finna ny potential i vårt biologiska pussel har varit, och är, något som ständigt utvecklas. En kontroversiell gren i detta sökande utgörs av transhumanism. I denna uppsats tillämpas den teori och ideologi som utgör transhumanism, och återknyts övergripande till filmerna ”Robocop” och ”Gattaca” då dessa filmer belyser punkter som berör denna teori. Frågor som väcks utifrån denna teori är olika aspekter av makt, vilket knyts samman med en marxistisk teori om makten, men även utifrån Michel Foucaults biopolitik. Analysen avslöjar att det finns många bekymmer med transhumanismen, samtidigt som den inte på något sätt är en detaljerad redovisning av alla perspektiv av teorin – den är diskutabel, men tåls att kritiseras utifrån dess olika grenar och användningsområden. Studien utförs via en kvalitativ forskningsmetod, som fokuserar på frågeställningar anknutna till filmerna och teorierna, och där egna tolkningar utgör det resultat som framställs i uppsatsen.

Denna uppsats gör en ekokritisk analys av Studio Ghiblis film PrinsessanMononoke (1997), skriven och regisserad av Hayao Miyazaki. Filmenshuvudkaraktärer Ashitaka, San, Lady Eboshi och Hjortguden analyseras med hjälpav Jens Eders modell karaktärsklockan för att få fram respektive karaktärs relationtill naturen och hur det påverkar filmens handling och tema. Karaktärsanalysendiskuteras sedan utifrån de ekokritiska begreppen pastoral, vildmark, apokalyps,boplats [dwelling] och antropomorfism.Huvudkaraktärernas olika förhållande till naturen ger exempel på alla ovannämnda begrepp. Det är komplexa relationer till naturen och de övrigakaraktärerna som visas i filmen. Detta syns tydligt i filmens tematik som dennauppsats anser vara just relationen mellan människa och natur och där naturenspelar en viktig roll i hur handlingen fortskrider genom naturgudar, skogsandaroch själva miljöernas påverkan på handlingen.

Syftet med detta arbete var att undersöka betydelsen av visuell mänsklighet och nivå av monstrositet i monsterdesign inom skräckgenren. Detta gjordes genom att utforska skräckgenrens kriterier och de känslor som upplevs i den. Noël Carrols (1987) definition av art-horror användes som grund för arbetet, som beskriver upplevelsen av skräckmonster genom två känslor; hot och avsmak. En kvantitativ studie genomfördes för att undersöka hur upplevt hot och avsmak påverkades av olika nivåer av visuell mänsklighet och monstrositet i monsterdesign. Detta gjordes genom tre bildserier av illustrationer föreställande människor som blev gradvis mer och och mer monstruösa, presenterade i en enkät. Det upptäcktes att det som var mest monstruöst men fortfarande knutet till någonting relaterbart gav starkast reaktioner. Visuell mänsklighet var främst kopplat till avsmak men kunde även stärka känslan av hot och det var generellt svårt att särskilja de två känslorna. Det uppdagades att det inte går att särskilja skräckmonster från subjektivitet och kontext, och därför är det något som bör främjas snarare än undvikas i undersökningar angående skräckgenren.

The question of how "humanitarianism" became possible, and whether humanitarianism is a factor of power in today's world, and possible in the future, is answered against the backdrop of the problem of the world's moral indifference, and the difficulty of mobilizing empathy and commitment to other people's suffering in humanitarian disasters. A genealogical discourse analysis examines historical breakthroughs for humanitarianism, and how humanitarianism relates to human rights, in a moral-philosophical and sociological perspective, in a historical exposition, with the aim of tracing violations and leaps in the development of conditions and possibilities, which enabled the construction of a discourse of humanitarianism. Important prerequisites for humanitarianism to become possible, and the ideas of human rights, are a changed view of man during enlightenment, and her self-understanding, as an "ethical subject", as ground to rights, and that "humanity" was imagined to be a legal community that entails a moral responsibility of universal solidarity. A discourse of humanitarianism has been constructed which has become a factor of power in international politics to meet needs, that it costs to deviate from. A danger to the future is that humanitarianism, as an active protest against the world's suffering, is politicized and abused as a pretext for power ambitions. Whether humanitarianism is possible depends on the social and moral preconditions of international cooperation and idealism, and the belief that human progression is possible, and the attitude: ”We become more fully human via the manner in which we treat our fellows”.

The purpose of this study is to analyze whether heteronormativity conditions human rights for LGBT persons in Burma, and how “normalization processes” affect and control whose lives, according to Judith Butlers theories, possesses human value. This is done through interpreting the framework of theories by Butler with methods of idea analysis and empirical interviews and research from Burma. Specially highlighted is how the compelling heteronormative social structure affects LGBT persons in Burma, and how the system, according to Butler, is based on the notion that bodies that are “abnormal” are not recognized, and therefore seen as less human and less worthy of human rights. The thesis critically reflects on how Butlers more theoretical reasoning is challenged by the research material. The three research questions are interrelated, in such a way that they all explore how we can understand the human rights situation in Burma for persons that identify as LGBT, based on Butler and queer theory ́s criticism of heteronormativity. The conclusion shows that widespread homo- and transphobia, laws about illegality, the police as frequent perpetrators of violence, (especially against transgender women and gay men) and lack of judicial authority to turn to, makes LGBT people into "anti-citizens" that are reduced to a body without "the right to have rights". Butler's theories have considerable relevance for the context, in her analyzes of who are recognized as human and what the consequences are for human dignity to be outside the heteronormative system. However, they are lacking both legal perspective and problematization of the patriarchal power system, perspectives which has a decisive impact on LGBT persons in Burma. / Syftet med studien är att analysera huruvida heteronormativitet villkorar hbtq-personers mänskliga rättigheter i Burma, samt hur ”normaliseringsprocesser” påverkar och styr vems liv som, enligt Butlers teorier, har mänskligt värde. Studien genomförs genom att med innehållslig idéanalys tolka ett teoretiskt ramverk av Judith Butler texter, samt med empiriska intervjuer och forskning från Burma. Speciellt framhävs hur den tvingande sociala strukturen påverkar situationen för hbtq- personer i Burma, och hur det heteronormativa systemet, enligt Butler, bygger på att kroppar som är "onormala" och obegripliga inte erkänns och därmed ses som mindre mänskliga och mindre värdiga mänskliga rättigheter. Studien reflekterar kritiskt över hur Butlers mer teoretiska resonemang utman- as av resultatet från undersökningsmaterialet. De tre forskarfrågorna kan förstås som inbördes bero- ende av varandra på så sätt att de tillsammans utforskar hur vi kan förstå Butler och qeerteorins kritik av heteronormativet, utifrån situationen för hbtq-personer i Burma. Resultatet visar att en utbredd homo- och transfobi, lagar om illegalitet, polisen som frekventa förövare särskilt mot trangender- kvinnor och gay-män, och utan rättsinstans att vända sig till, gör hbtq-personer till “anti-medborgare” som kan reduceras till en kropp utan “rätten att ha rättigheter”. Butlers teorier har god bäring i analyserna om vem som erkänns som mänsklig, och vilka konsekvenser det får för människovärdet att vara utanför systemet, men saknar däremot rättsperspektivet och problematiserandet av det patriarkala maktsystemet, vilka har avgörande inverkan på livssituationen för hbtq-personer i Burma.

Tekniska framsteg fortsätter att förändra sättet människor lever på. Interaktion mellan människa och dator kan numera ske via naturligt språk. Denna interaktion har visat sig ha positiva effekter hos användaren vilket har lett till att den studeras inom nya tillämpningsområden. En av de innovationer som använder sig av interaktion med naturligt språk är konversationsagenter. Konversationsagenter har blivit mer aktuella inom e-handel och forskning tyder på att de kan användas för att övertyga användare till ett mer önskvärt beteende. Genom att designa in antropomorfiska designaspekter i konversationsagenter skapas förutsättningar för att övertyga användare. Denna studie är utförd med en designorienterad forskningsansats där datainsamlingen bestod av utvärdering av prototyper, think-aloud och semistrukturerade intervjuer. Designaspekterna transparens, mänsklig identitet, verbala signaler, icke verbala signaler och anpassade svar identifierades i litteraturstudien och fördelades i två prototyper. Prototyperna bestod av två olika konversationsagenter som var designade med både antropomorfiska designaspekter och designaspekter som bedömdes stå i motsats till de antropomorfiska designaspekterna. Detta för att kunna reflektera och undersöka de individuella designaspekternas inverkan på den upplevda övertygelsen. För att utvärdera den upplevda övertygelsen användes de tre utvärderingsteman upplevd mänsklighet, upplevd trovärdighet och upplevt inflytande. Resultatet av studien indikerar på att designaspekterna mänsklig identitet och verbala signaler både kan ha en positiv och negativ inverkan på den upplevda övertygelsen hos användare. Anpassade svar påvisade inga negativa reflektioner hos respondenterna och kan ses som oberoende av de andra designaspekterna. Studien pekar även på att designaspekten transparens bör användas tillsammans med de andra antropomorfiska designaspekterna för att inte förvilla och lura användaren.