Dialektisk Beteendeterapi (DBT) är en beforskad behandling avsedd för personer med borderline personlighetsstörning. Medveten närvaro (mindfulness) ingår som en del i DBT. Det är oklart hur de olika delarna i behandlingen påverkar helhetseffekten av DBT. Syftet med denna studie var att se i vilken utsträckning patienter som avslutat DBT-behandling för minst 6 månader sedan använder sig av medveten närvaro och om detta användande har samband med ökat välbefinnande och minskade borderlinesymtom. Korrelationer och multipel regressionsanalys användes för att undersöka dessa samband. Hänsyn togs till relevanta bakgrundsvariabler. Resultatet bekräftade samband mellan mindfulnessanvändande och större välbefinnande, respektive mindre självskadebeteende och mindre identitetsproblem. Studien är en korrelationsstudie och inga kausala slutsatser kan dras.

Högkänslighet, eller så kallad sensory-processing sensitivity (SPS), har beskrivits som ett personlighetsdrag där individen bearbetar sensorisk information på ett djupare och starkare sätt än personer som inte är högkänsliga. Syftet med den aktuella studien var att, med hjälp av självskattningsformuläret ”the Highly Sensitive Person Scale” (HSP), undersöka högkänslighet mot skattningar av naturen (NR, NR-Self, NR-Perspective, NR-Experience), grubbleri (RRQ-Rumination) och självreflektion (RRQ-Reflection), subjektivt välbefinnande (WHO) och upplevelser av mindfulness (MAAS). Undersökningen skedde via en webb-baserad enkät och omfattade 213 deltagare. Resultatet visade att individer som är mer högkänsliga värderar naturen högre, samt grubblar och reflekterar mer kring sig själva, än mindre högkänsliga personer. Inga signifikanta skillnader förelåg mellan grupperna vad gäller mindfulness eller välbefinnande. Resultatet tyder på att både en interaktion med naturen och mindfulness kan vara gynnsamt för högkänsliga individer. Denna studie kan utgöra en startpunkt för framtida forskning, där experimentella studier med upprepad mätning kan genomföras för att undersöka naturens roll för högkänsliga personer. / Sensory-processing sensitivity (SPS) has been described as a personality trait where the individual process sensory information in a deeper and stronger way than people who are not highly sensitive. The aim of the present study was to, with the self-assessment form ”the Highly Sensitive Person Scale” (HSP), examine sensory-processing sensitivity against evaluations of nature (NR, NR-Self, NR-Perspective, NR-Experience), rumination (RRQ-Rumination) and self-reflection (RRQ-Reflection), subjective well-being (WHO) and experiences of mindfulness (MAAS). The survey was done through a web-based questionnaire and included 213 participants. The results showed that individuals who are more highly sensitive value nature higher, and also ruminate and reflect more on themselves, than people who are less highly sensitive. No significant differences existed between the groups concerning mindfulness or subjective well-being. The results suggest that both an interaction with nature and mindfulness can be favourable for highly sensitive persons. This study can serve as a starting point for future research, where experimental studies with repeated measures can be conducted to investigate the role of nature for highly sensitive persons.

No description available.

A text about the difficulties of letting go of worries and forgiving oneself. This is discussed through the practice of mindfulness and the ritual as an artistic process. Dedicating time and acknowledging the present generates presence, visible in the artistic objects. The method of Collage reflects this through piece by piece building stronger artwork and a stronger self.

Uppmärksamhet/övervakning (monitoring) är en viktig komponent vid utvecklandet och vidmakthållandet av insomni. Genom medveten närvaro (MN) kan förmågan att rikta uppmärksamheten tränas upp. Syftet med studien var att undersöka effekten av MN och beteendeterapi (BT) vid behandling av primär insomni hos personer med hög uppmärksamhet/övervakning av sömnrelaterade stimuli. Behandlingens effekt på sömn och uppmärksamhet samt en eventuell sekundär effekt på oro och ruminering undersöktes. En single-subject design med en konstruktiv strategi användes och två behandlingar gavs, där hälften av deltagarna fick BT och hälften fick BT+MN. Resultaten visade att sömn, uppmärksamhet/övervakning och oro förbättrades av behandlingarna men obreoende av MN. För framtida forskning rekomenderas en utökad design för att undersöka effekten av MN vid behandling av insomni. / People with insomnia attend to sleep-related stimuli during the day and night. The activity is called monitoring. In mindfulness (MN) attention plays a central part, and by practicing MN the ability to direct attention can be improved. The aim of this study was to explore the effect of MN and behavioral therapy (BT) when treating people with primary insomnia who tend to monitor sleep-related cues. The effect on sleep and monitoring was examined, as well as the secondary effect on worry and rumination. A single-subject design with a constructive strategy was used. Two different treatments were implemented and half of the participants were given BT and the other half BT+MN. Together the results showed that sleep, monitoring and worry improved, but independent of MN. A suggestion for future research is to extend the current design to further explore the effect of MN within the treatment of insomnia.

Denna studie syftade till att utvärdera effekter av ett webbaserat mindfulness– och medkänslabaserat program (MMSU: mindfulness och medkänsla för stressade unga) på upplevelser av stress och tidsperspektiv. Av 93 unga vuxna mellan 18-25 år identifierades 84 som stressade och fördelades slumpmässigt till MMSU eller väntelista (VL). Totalt slutförde 35 deltagare (15 i interventionsgruppen, 20 i kontrollgruppen) för– och eftermätningen av Cognitive and Affective Mindfulness Scale Revised (CAMS–R), Self–compassion Scale short form (SCS–SF), Perceived Stress Scale (PSS–14), och Swedish Zimbardo Time Perspective Inventory short version (S–ZTPI). Interventionsgruppen genomförde dagliga 15-minuters övningar i mindfulness och medkänsla som pågick i två veckor. Hypotesen var att MMSU i jämförelse med VL ökar mindfulnessnivåer och självmedkänsla, samt reducerar upplevd stress, självkyla och avvikelser från en balanserad tidsperspektivprofil. Resultatet av grupp (MMSU, VL) X tid (förmätning, eftermätning) visade på interaktioner för självmedkänsla, självkyla, upplevd stress och nutid hedonistisk. Hög effektstorlek (Cohens´d) för ökad självmedkänsla dppc2=1.00 och medelhög effektstorlek för reducerad självkyla dppc2=–0.65, reducerad upplevd stress dppc2=–0.67 och förbättring av nutid hedonistisk dppc2=0.61 påträffades. Programmet i mindfulness och medkänsla ökade deltagarnas självmedkänsla och reducerade deltagarnas upplevda stress signifikant. Mindfulnessnivåer och tidsperspektiv förbättrades inte signifikant. Vi föreslår ytterligare studier som följer upp resultatet för att fortsätta studera programmets effektivitet. / This study aimed to evaluate effects of a web-based mindfulness and compassion program (MMSU: mindfulness and compassion for emerging adults) on perceived stress and time perspectives. Of 93 emerging adults between 18-25 years, 84 were identified as stressed and randomly distributed to MMSU or waiting list (VL). In total, 35 participants (15 in the intevention group, 20 in the control group) completed the follow-up of Cognitive and Affective Mindfulness Scale Revised (CAMS–R), Self–compassion Scale short form (SCS–SF), Perceived Stress Scale (PSS–14), and Swedish Zimbardo Time Perspective Inventory short version (S–ZTPI). The intervention group conducted daily 15-minutes exercices in mindfulness and compassion that lasted for two weeks. The hypothesis was that MMSU compared to VL would increase mindfulness levels and self-compassion, as well as decreased levels of percevied stress, self-coldness and deviation from a balanced time perspective profile.  The result of the group (MMSU, VL) X time (pre, post) declared on interactions for self-compassion, self-coldness, percevied stress and present hedonistic. Strong effect size (Cohens´d) for increased self-compassion dppc2=1.00, and medium effect size for decreased self-coldness dppc2=–0.65, reduced perceived stress dppc2=–0.67 and medium effect size on improvement of present hedonistic dppc2=0.61 were found. The program in mindfulness and compassion increased participants self-compassion and reduced their levels of perceived stress significantly. Mindfulness levels and time perspective did not significantly improve. We propose additional studies that follow up the results to continue studying the program´s effectivness.

Det finns ett överväldigande stöd från över 30 års forskning att kontakt med naturen påverkar vårt välbefinnande avsevärt. Utöver kontakt med naturen är det också känt att medveten närvaro ger effekter på välmående. Ett växande intresse finns för kombinationen av medveten närvaro och kontakt med naturen. Syftet med denna studie var att undersöka hur skogsvistelser kan påverka olika former av medveten närvaro, känslan av samhörighet med naturen och välmående. Genom en single case experimental design, med multipla baslinjer samt pre- och postmätning med kompletterande kvalitativa frågor, fick 14 icke-kliniska deltagare (12 kvinnor och 2 män) utföra sex skogsvistelser à 15 minuter under två veckor utifrån enkla instruktioner givna vid ett tillfälle. Den här studien fann på gruppnivå en signifikant ökning på färdigheter i medveten närvaro, med stor effekt på delskalan observera. Färdigheter i medveten närvaro sågs också korrelera starkt med upplevt välmående. Visuell analys av upprepad mätning visade ingen tydlig ökning av tillstånd respektive färdigheter i medveten närvaro. Det fanns dock flertalet kvalitativa beskrivningar som kunde tolkas som uttryck för tillstånd av medveten närvaro vid skogsvistelserna. Deltagarnas beskrivningar gav också tydligt uttryck för välmående i samband med skogsvistelserna. Resultaten indikerar att korta, enkla och kostnadseffektiva interventioner i skogsmiljö kan ge ökade färdigheter i medveten närvaro samt tillstånd av medveten närvaro och välmående. Ytterligare forskning behövs för att vidare undersöka hur medveten närvaro, känslan av samhörighet med naturen och välmående påverkar varandra. / There is overwhelming support from over 30 years of research that contact with nature has a significant impact on our well-being. In addition to contact with nature, mindfulness is known to give effects on well-being. There is a growing interest in the combination of mindfulness and contact with nature. The purpose of this study was to investigate how being in forest can affect different forms of mindfulness, connectedness to nature and well-being. Through a Single Case Experimental Design with multiple baselines as well as pre- and postmeasurement with supplementary qualitative questions, 14 non-clinical participants (12 women and 2 men) carried out six forest visits à 15 minutes for two weeks based on a simple single instruction. This study found a significant increase in trait mindfulness on a group level, with a large effect on the subscale observing. Trait mindfulness were also seen to correlate strongly with perceived well-being. Visual analysis of repeated measurement showed no obvious increase of state or trait mindfulness. However, there were a number of qualitative responses that could be interpreted as state mindfulness at the forest visits. The participants' descriptions also clearly expressed well-being during the forest visits. The results indicate that short, simple and cost-effective interventions in the forest can provide increased trait mindfulness as well as state mindfulness and well-being. Further research is needed to further investigate how mindfulness, nature connectedness, and well-being affect each other.

Introduktion: Långvarig smärta påverkar uppemot 30% av världens befolkning och tar upp stora resurser inom hälso- och sjukvården. Långvarig smärta påverkar individen på flera nivåer där biopsykosociala interventioner har visat sig vara mest effektiva vid behandling. Det finns dock brist på insatser som kan användas i primärvården.  Syfte: Att utforska hur personer med långvarig smärta har upplevt rehabiliteringsprocessen i ett gruppträningskoncept i primärvård som kombinerar både psykologiska och fysioterapeutiska metoder.  Metod: Semistrukturerade intervjuer gjordes med elva deltagare (kvinnor 51-68 år) som deltagit i gruppträningen de senaste sex månaderna relaterat till långvarig smärta med eller utan samsjuklighet. Urvalet var strategiskt och analys gjordes med grundad teori enligt Charmaz.  Resultat: Analysen genererade en teoretisk modell och fem kategorier. Huvudkategorin – lära sig nya sätt att leva med smärta – en förändringsprocess i trygg miljö, illustrera genom tre olika sammanhang som har haft betydelse för deltagarnas rehabiliteringsprocess, 1) ett inre cirkulärt sammanhang, 2) vårdmiljön och 3) friskvården och sociokulturella sammanhanget.  Slutsats: Studien tillhandahåller en ökad förståelse för hur en rehabiliteringsprocess upplevs av personer med långvarig smärta som deltagit i ett gruppträningskoncept i primärvården. Studien belyser vårdens roll i att stödja och inge trygghet för att främja en förändringsprocessen. Studien uppmärksammar även hur psykosociala faktorer kan hindra personer med långvarig smärta från att upprätthålla motivation till att träna och ta sig ut till friskvården på egen hand. Framtida studier behövs som studerar gruppträningen i relation till andra behandlingsinterventioner. / Introduction: Chronic pain affects up to 30% of the world’s population and takes up large resources in healthcare. Chronic pain affects the individual on several levels where biopsychosocial interventions have been shown to be most effective in treatment. However, there is a lack of interventions that can be used in primary healthcare.  Aim: To explore how people with chronic pain have experienced the rehabilitation process in a group training concept in primary healthcare that combines both psychological and physiotherapeutic methods.  Method: Semi-structured interviews were conducted with eleven participants (women 51-68 years) who had participated in the group training related to chronic pain with or without comorbidity. The selection was strategic and analysis was done with grounded theory according to Charmaz.  Results: The analysis generated a theoretical model and five categories. The core category – learning new ways of livning with pain – a change process in safe environment, is illustrated through three different contexts that have been important for the participants’ rehabilitation process, 1) an inner circular context, 2) the health care context and 3) the wellness and socio-cultural context.  Conclusion: The study provides an increased understanding of how a rehabilitation process is experienced by people with chronic pain. It highlights the role of health care in supporting a change process and it draws attention to how psychosocial factors can prevent people with chronic pain from maintaining motivation to exercise and get out to wellness training. Future studies are needed that examine the group training in relation to other treatment interventions.

Syfte: Undersöka huruvida föräldrar med och utan barn med kroniska tillstånd skiljer sig åt gällande: psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Samt undersöka om prediktorerna: huruvida föräldrarna har barn med kroniska tillstånd, nivåer av psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), samt nivåer av medveten närvaro och kognitiv defusion förklarar föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Metod: Oberoende ttest och Mann-Whitney U test genomfördes i syfte att undersöka medelvärdes skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd (N=51) och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd (N= 28) gällande psykologisk flexibilitet, utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Hierarkiska multipla regressionsanalyser (HRA) (N=79) genomfördes i syfte att undersöka möjliga förklaringar till föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och livskvalitet. Resultat: Oberoende t-test och Mann- Whitney U-test indikerade enbart signifikanta skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd avseende generell psykologisk flexibilitet, utbrändhet och psykologiskt lidande. Således ingen signifikant skillnad mellan de två föräldragrupperna avseende föräldraspecifik psykologisk flexibilitet och subjektiv livskvalitet. HRA indikerade att generell (inte föräldraspecifik) psykologisk flexibilitet var en signifikant prediktor beträffande föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Att ha barn med eller utan kroniska tillstånd predicerade enbart föräldrars utbrändhet. Medveten närvaro och kognitiv defusion predicerade utöver generell psykologisk flexibilitet, föräldrarnas subjektiva livskvalitet. Slutsats: Psykologisk flexibilitet som enhetlig modell för mänskligt fungerande, antas vara användbar i framtida forskning gällande föräldrar till barn med kroniska tillstånd samt till föräldrar över lag som har lägre grad av psykologisk flexibilitet. Mer forskning om specifika psykologiska flexibilitets relaterade processerna behövs, samt studier som inkluderar bakgrundsinformation om föräldrarna såsom kön och ålder. / Objective: Whether parents with or without children having chronic conditions differ in regard to; Psychological flexibility (global and parent-specific), burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. As well as to investigate whether following predictors; having a child with a chronic conditions or not, levels of psychological flexibility (global and parentspecific) and levels of mindfulness and cognitive defusion explain parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Method: Independent samples T-tests and Mann-Whitney U-tests were used in order to investigate mean differences between parents to children with chronic conditions (N=51) and parents to children without chronic conditions (N=28) regarding psychological flexibility, burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Hierarchical multiple regression analyses (HRA) (N=79) were conducted in order to investige possible explanaitions to parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Results: Independent samples T-tests and Mann- Whitney U tests indicated sicnificant mean differences regarding global psychological flexibility, burnout and psychological distress. No significant differences were found between the two groups in regard to parent-specific psychological flexibility and subjective quality of life. HRA indicated that global (and not parents-specific) psychological flexibility was a significant predictor in explaining parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Having a child with or without a chronic condition, only predicted parents burnout symptoms. Mindfulness and cognitive defusion predicted over and beyond global psychological flexibility, parents subjective quality of life. Conclusion: Psychological flexibility as a unified model of human functioning, is presumed to be useful in future research in regard to parents having children with chronic conditions, as well as to parents of children without chronic conditions and parents who has lower level of psychological flexibility. There is a need for further research regarding psychological flexibility related processes and future studies that include background information of parents such as gender and age.