In this study, travel behavior for the users of E-scooter is analyzed based on survey questions. The main purpose of the study is to understand the nature of E-scooters users and their preferences as well as analyzing their trip parameters. The survey was designed to cover most ofthe behavioral influential factors. To represent the motives and barriers towards E-scooter adoption in greater Stockholm. it was sectioned into demographic data, general travel preferences, E-scooter choice preferences, last trip parameters and general discussion questions. Findings of this study suggested that E-scooters are mainly used by residents aged between 18-24. In Stockholm, public transportation facilities are very accessible and affordable than other private transportation modes. Travel time and travel cost were highly evaluated by the users and were considered as deciding criteria prior to making any trip in Stockholm. Findings suggested that trips made by E-scooters are mainly for fun and leisure rather than commuting and services. However, regarding normal trips, it was found that walking replaced the use of E-scooters more often. Historical data was used to validate and support the survey findings. Survey questions did not consider questions regarding impacts of COVID-19 on travel behaviours as well as the changes in travel patterns. Furthermore, the absence of highlights on research areas such as safety which covers the adoption of risky behaviours (i.e., driving on sidewalks, driving opposing traffic flow) and helmet use. The tool was used for research purposes was ‘Questionpro’. / I denna studie analyseras resebeteendet för användarna av E-scooter baserat på enkätfrågor. Huvudsyftet med studien är att förstå E-scooters användares natur och deras preferenser samt att analysera deras tripparametrar. Undersökningen var utformad för att täcka de flesta av debeteendemässiga inflytelserika faktorerna. Att representera motiv och barriärer mot e-scooteradoption i större Stockholm. den delades in i demografisk data, allmänna resepreferenser, val av E-scooter-val, parametrar för sista resan och allmänna diskussionsfrågor. Resultaten av denna studie föreslog att E-skotrar huvudsakligen används av invånare i åldrarna 18-24. I Stockholm är anläggningar för kollektivtrafik mycket tillgängliga och prisvärda än andra privata transportsätt. Restid och resekostnader utvärderades mycket av användarna och ansågs vara avgörande kriterier innan de gjorde en resa i Stockholm. Resultaten föreslog att resor med e-skotrar främst är för skoj och fritid snarare än pendling och tjänster. När det gäller normala resor fann man dock att promenader ersatte användningen av E-skotrar oftare. Historiska data användes för att validera och stödja undersökningsresultaten.

En resa i kollektivtrafiken börjar och slutar alltid med en resa till och från hållplatsen. Denna resa kan ha en stor påverkan på den totala restiden, och är avgörande för om kollektivtrafiken ses som ett attraktivt transportmedel. Samtidigt behöver andelen kollektivtrafikresenärer och cyklister öka i städer för att minska utsläppen, trängsel och göra städer mer tillgängliga och attraktiva. Syftet med den här rapporten är att undersöka förutsättningar, möjligheten och intresset av att införa ett hyrcykelsystem på tågstationer i Stockholmsområdet. Mer specifikt undersöks hur uthyrningssystemet kan integreras med kollektivtrafiksystemet. Metoden för undersökningen börjar med teoretisk bakgrund genom en litteraturstudie om hur hyrcykelsystem historiskt sett har fungerat i Europa och hur det fungerar idag. Utöver det har Region Stockholms politiska mål kopplade till ämnet sammanställts, och dessutom har klimatpåverkan av elcyklar kartlagts. Efter litteraturstudien har förutsättningarna, möjligheten och intresset för ett hyrcykelsystem på tågstationer separat undersökts med tre olika metoder. Genom en fallstudie med platsbesök på 4 olika tågstationer, analyserades fysiska miljön för att undersöka förutsättningarna. Vidare undersöktes intresset bland kollektivtrafikresenärer genom en kvalitativ och kvantitativ enkät, som skickades ut i Facebookgrupper för tågpendlare och studenter. Datan från enkäten bearbetades i Excel och i Python. Till sist undersöktes möjligheten att införa ett hyrcykelsystem genom en intervju med en anställd på Mälardalstrafik som arbetar med periodbiljetten Movingo. Resultaten från enkätstudien visar att färdemedelsvalet för tågresenärers första och sista sträcka med en stor majoritet består av kollektivtrafik och gång, och att det är färre som cyklar på sista sträckan än första sträckan. Vidare visar det att lite mindre än hälften tror att uthyrning av mikromobilitetsfordon på tågstationen skulle kunna minska dess restid, men det skiljer sig åt beroende på om de som svarar är interregionala/regionala tågresenärer eller studenter. Svaren skiljer sig också åt beroende på vilket färdmedel mikromobilitetsfordonet ersätter, där de som idag går sista sträckan är mer positiva än de som åker kollektivtrafik sista sträckan. Till sist visas det av enkätstudien att det är en signifikant skillnad i inställning till uthyrningstjänsten om den är rabatterad eller integrerad med kollektivtrafiktjänsten, och en integrerad resa är viktigare för resenärerna än en rabatterad resa. Resultatet från intervjun visar att det finns en möjlig framtid då mikromobilitetsfordon kan integreras med tågtrafiken och kollektivtrafiken i ett biljettsystem, men det finns stora utmaningar som måste mötas innan det är en möjlighet. Det måste säkerställas att fordonen finns över hela systemet och att kunderna är säkra på att deras mikromobilitetsfordon de har betalat för finns där de förväntar dem. Dessutom måste det säkerställas att politiska viljan finns för integrationen.  Slutsatsen blir att integrerade mikromobilitetslösningar kan bidra till Stockholms mål för hållbara transporter, men att deras effektivitet varierar beroende på användarnas resvanor och stationernas omgivning. Det finns ett intresse för cykeluthyrning, speciellt om det integreras med kollektivtrafikbiljetter. För att maximera användningen av systemet och respekt för fordonen bör det vara skattefinansierat respektive avgiftsbelagt.

Innovation is a necessary element to transition towards a more sustainable transport paradigm. Advancements made in electrification and digitalisation are creating new forms of urban mobility which have the potential to reduce the impact of transport and shift modal splits. However, these developments have also been accompanied by new actors, influences, and challenges related to the urban governance process. In order to realise the sustainability benefits which urban settings desire, and innovative forms of technology promise, there is a need for purposive steering – for which policy and regulation are key tools. These themes are explored through a case study of the policy process for e-scooters in Stockholm, Sweden from 2018 to 2022. Guided by theory on sustainability transitions and the role of urban mobility governance, this thesis investigates how new influences are affecting progress towards sustainable mobility objectives. Results are derived from a combination of qualitative methods, including semi-structured interviews, as well as document and media analysis. Analysis suggests that disconnect within formal governmental hierarchies is complicating the agency of the municipality. Despite having similar long-term sustainability goals, communication and cooperation to deal with current challenges are limiting the municipality. Informal networks have also become channels for new forms of influence, with international organisations and city-to city interaction shaping policy discourse. In addition, knowledge is warranting authority for technology advocates of new technologies in the urban mobility sphere. This study ultimately demonstrates how new influences are complicating the municipality’s ability to work towards its own sustainability objectives for urban mobility. There is a need for improved collaboration and transparency with new actors, as well as a revolution in how the municipal level responds to, and sets the guidelines for a future in which urban mobility is truly sustainable. / Innovation är en viktig process i omställningen mot ett mer hållbart transportsystem. Elektrifiering och digitalisering skapar nya former av urban mobilitet som besitter stor potential att minska negativa effekterna av transporter och förändra våra transportmönster. Men denna utveckling innebär även utmaningar för policy. Nya aktörer, inflytanden och utmaningar formar politiken, policy och reglering. För att förverkliga de aspekter av hållbarhet som urbana miljöer eftersträvar, och innovativ teknik utlovar, behövs tydlig och målorienterad styrning. Policy och reglering är nyckelverktyg för denna styrning. Dessa teman utforskas genom en fallstudie av policyprocessen för elsparkcyklar i Stockholm mellan 2018 och 2022. Med hjälp av teorier om “sustainability transitions” och “urban mobility governance” undersöker denna uppsats hur nya faktorer i transportsystemet påverkar utveckling mot mål om hållbar mobilitet. Resultaten härleds från en kombination av kvalitativa metoder, bestående av semistrukturerade intervjuer, samt dokument- och medieanalys. Analysen tyder på att friktioner och konflikterande visioner inom formella hierarkier inom offentlig verksamhet komplicerar kommunens auktoritet och autonomi. Trots att många offentliga aktörer delar liknande långsiktiga hållbarhetsmål gör brister i kommunikation och samarbete det svårt för kommunen att hantera aktuella utmaningar. Informella nätverk har också blivit kanaler för nya former av inflytande, med internationella organisationer och samarbeten städer emellan som formar politisk diskurs. Utöver detta, skapar även privata aktörers kommersiella intressen och teknologiska expertis en viss auktoritet i bestämmandet över nya produkter och tjänster i det urbana transportsystemet. Denna studie visar slutligen hur nya influenser försvårar kommunens förmåga att arbeta mot sina egna hållbarhetsmål inom mobilitet. Förbättrad samverkan och transparens med nya aktörer, samt en revolution i hur kommunen sätter ramarna för framtida teknik är nödvändiga delar för att uppnå verklig hållbar mobilitet.