<p>Uppdragstaktik får stort utrymme inom manövertänkande, där uppdragstaktik tillämpas för att på bästa sätt ta initiativet i striden vilket är en förutsättning för en fungerande manöverkrigföring. Ett problem uppstår när uppdragstaktik idag beskrivs på olika sätt inom svenska Försvarsmaktens doktriner. Det gör att det blir svårt att få en tydlig bild av vad uppdragstaktik innebär och förvirring uppstår då olika begrepp används i de olika doktrinerna för att förklara uppdragstaktik. Ett exempel som skapar förvirring är att uppdragstaktik i vissa fall beskrivs som en ledningsfilosofi och i andra som en ledningsmetod med olika underbegrepp till respektive synsätt.</p><p>Syftet med uppsatsen är att framföra ett förslag på hur uppdragstaktik kan förklaras mer lättförståeligt främst genom att minska antalet underbegrepp men också genom att skapa klarhet kring huruvida uppdragstaktik bör ses som en ledningsfilosofi eller en ledningsmetod.</p><p>De viktigaste slutsatserna är att uppdragstaktik bör tydliggöras i våra doktriner för att skapa en ensad bild av vad uppdragstaktik innebär. Inom uppdragstaktik må en mer detaljerad styrform förekomma. En chef skall anpassa sin ledningsmetod efter situationen och därigenom kunna tillämpa både styrformen uppdragsstyrning och detaljstyrning.</p> / <p>Mission type tactics (“Auftragstaktik”) is a big part of Manoeuvre Warfare. Mission type tactics is used in order to achieve the initiative which is a supposition in order to have a functional Manoeuvre Warfare. Mission type tactics is described in different ways within the Swedish Army which causes a problem. It makes it hard to get a clear picture of mission type tactics and leaves room for miss interpreting. One example where confusion may occur is when mission type tactics in some cases is described as a managing philosophy and in other cases as a managing approach.</p><p>The purpose of this essay is to generate a proposal on how mission type tactics can be explained in an easier way by using lesser concepts and explaining if mission type tactics should be recognized as a managing philosophy or as a managing approach.</p><p>The most important conclusion is that mission type tactics needs to be clearer in its description, in order to create a unified vision of its meaning. In mission type tactics commission guidance and detail guidance is two different forms of guidance. The management has to adapt its usage of these guidance forms to the situation.</p>

<p>De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973.</p> / <p>In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.</p>

De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973. / In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.

Uppdragstaktik får stort utrymme inom manövertänkande, där uppdragstaktik tillämpas för att på bästa sätt ta initiativet i striden vilket är en förutsättning för en fungerande manöverkrigföring. Ett problem uppstår när uppdragstaktik idag beskrivs på olika sätt inom svenska Försvarsmaktens doktriner. Det gör att det blir svårt att få en tydlig bild av vad uppdragstaktik innebär och förvirring uppstår då olika begrepp används i de olika doktrinerna för att förklara uppdragstaktik. Ett exempel som skapar förvirring är att uppdragstaktik i vissa fall beskrivs som en ledningsfilosofi och i andra som en ledningsmetod med olika underbegrepp till respektive synsätt. Syftet med uppsatsen är att framföra ett förslag på hur uppdragstaktik kan förklaras mer lättförståeligt främst genom att minska antalet underbegrepp men också genom att skapa klarhet kring huruvida uppdragstaktik bör ses som en ledningsfilosofi eller en ledningsmetod. De viktigaste slutsatserna är att uppdragstaktik bör tydliggöras i våra doktriner för att skapa en ensad bild av vad uppdragstaktik innebär. Inom uppdragstaktik må en mer detaljerad styrform förekomma. En chef skall anpassa sin ledningsmetod efter situationen och därigenom kunna tillämpa både styrformen uppdragsstyrning och detaljstyrning. / Mission type tactics (“Auftragstaktik”) is a big part of Manoeuvre Warfare. Mission type tactics is used in order to achieve the initiative which is a supposition in order to have a functional Manoeuvre Warfare. Mission type tactics is described in different ways within the Swedish Army which causes a problem. It makes it hard to get a clear picture of mission type tactics and leaves room for miss interpreting. One example where confusion may occur is when mission type tactics in some cases is described as a managing philosophy and in other cases as a managing approach. The purpose of this essay is to generate a proposal on how mission type tactics can be explained in an easier way by using lesser concepts and explaining if mission type tactics should be recognized as a managing philosophy or as a managing approach. The most important conclusion is that mission type tactics needs to be clearer in its description, in order to create a unified vision of its meaning. In mission type tactics commission guidance and detail guidance is two different forms of guidance. The management has to adapt its usage of these guidance forms to the situation.

Kriget är ingenting annat än en utvidgad tvekamp, en våldsakt för att påtvinga motståndaren vår vilja. Målet är att göra motståndaren värnlös. Om motståndaren skall uppfylla vår vilja, måste vi försätta honom i ett läge, som är ogynnsammare än det offer vi kräver av honom. Varje förändring i läget, som kan åstadkommas genom fortsatta krigshandlingar måste alltså leda till något än ogynnsammare. Med denna sanning tar många teorier och doktriner sina avstamp. För att lyckas med att försätta vår motståndare i ett ogynnsamt läge gäller det att föra striden och att göra det snabbare än motståndaren. Detta kunde Överste Boyd se i sina studier om luftstriderna under Koreakriget. OODA loopen eller "Boyds cykel" ligger numera till grund för manöverkrigföringen. William S. Lind skriver i handbok manöverkrigföring att själva syftet med manöverkrigföringen är att ta sig genom beslutscykeln, OODA loopen, snabbare än fienden. Som punkt 1 i handledningen för att lyckas med detta anger Lind att enbart en decentraliserad ledd styrka kan gå genom beslutscykeln snabbt. Denna slutsats går idag att finna i alla doktriner och metodhandböcker i Försvarsmakten. Uppdragstaktik med decentraliserad ledning förordas och beskrivs i samtliga nivåer och skall utgöra grunden för all ledning i Försvarsmakten. I samtliga doktriner och reglementen benämns dock undantag då uppdragstaktik med kommandostyrning är att föredra eller tvingas användas. Vid närmare efterforskningar så märks att uppdragstaktik används lite slarvigt både som filosofi och ledningsmetod. Efter ett antal års tjänstgöring vid luftvärnet har jag upplevt att metoden med uppdragsledning får stå tillbaka för en centraliserad ledningsmetod. Detta medför mycket lite utrymme för underställda att ta initiativ när det kommer till strid i luftarenan. Är detta önskvärt, ofrånkomligt och överhuvudtaget förenligt med uppdragstaktik. Är det möjligt att luftvärnet med sin särställning i både flygstridskrafterna och markstridskrafterna kan gå genom OODA loopen snabbare än motståndaren utan att vara decentraliserad ledd såsom Lind anger som grundregel nummer ett? Genom att klarlägga uppdragstaktiken som både filosofi och metod, jämföra med hur manöverteori och luftmaktsteori behandlar uppdragsstyrning samt se till luftvärnets förutsättningar för strid i luftarenan kan svaret på hur uppdragstaktiken kan tillämpas inom luftvärnet besvaras. Uppdragsstyrningen blir i luftvärnet en förutsättning för att kunna detaljstyra och leda genom kommando. Detaljstyrningen är just nu med de förutsättningar som finns ofrånkomlig och nödvändig. Samtidigt är uppdragsstyrningen grunden för att luftvärnet som markförband skall utveckla effekt från marken mot luften. / War is nothing but a duel on an extensive scale, an act of violence to compel our opponent to fulfil our will. The aim of the action in war is to disarm the enemy. If our opponent is to be made to comply with our will, we must place him in a situation which is more oppressive to him than the sacrifice which we demand. Every change in this position which is produced by a continuation of the war, should therefore be a change for the worse. Many theories and doctrines are based on this truth. To succeed to place our opponent in an adverse situation one must lead the battle and do it faster than the opponent. This is also what Colonel Boyd saw in his studies of the air fights during the war in Korea. The OODA loop or Boyd’s cycle is now a basic theory of maneuver warfare. William S. Lind writes in his handbook in maneuver warfare that the purpose itself of maneuver warfare is to go through the OODA loop faster than your enemy. As remark number 1 in the guidance for succeeding with that task, Lind state that only a decentralized force can go through the cycle of decision fast. This conclusion can be found in all doctrines and handbooks in the Swedish Armed Forces (SAF). Mission type tactics with decentralized control is ordered, or recommended and described in all service doctrines. It is the base for command and control within the whole organization. In all doctrines and regulations in the SAF there are exceptions when mission type tactics with direct control is preferred or an imperative necessity. After closer inquiries one can see that sometimes mission type tactics are carelessly used to describe both a philosophy and a method. After several years of service within the Ground Based Air Defense troops, my experience is that mission type control is not used as much as centralized control. This entails very little space for subordinated to take any initiative in the air war. Is that desirable, inevitable or on the whole consistent with mission type tactics? Is it possible that the GBAD with its unique position in both the ground- and air troops can go through the OODA loop faster than its opponents without decentralized control, as Lind alleged as rule number 1? Through a elucidation of mission type tactics as both philosophy and as a method, a comparison between how airpower and maneuver theory treat mission type tactics and together with the conditions for GBAD the answer to how the GBAD can apply mission type tactics will be found. Mission type tactics is a sine qua non for the GBAD in order to be able to use centralized control and to lead through command. Detailed guidance is right now inevitable and necessary with the conditions now at hand. At the same time the ability for the GBAD to be effective in the air is founded through the mission type tactics.

<p>Denna uppsats har undersökt vilka förmågor som är centrala för en chef att besitta för att bli en effektiv chef inom manöverkrigföringen. Förmågorna som denna uppsats identifierat som centrala är: Kreativitet, initiativkraft/handlingskraft, självständighet, god utbildningsståndpunkt inom taktik och stridsteknik samt förmåga i att tillämpa uppdragstaktik. Dessa förmågor anses av litteraturen som studerats i denna uppsats som de mest centrala för chefen att besitta. Vidare så har uppsatsen undersökt vilka utbildningsmetoder som kan användas för att utveckla de ovannämnda förmågorna hos elever. Det finns en mängd metoder som rekommenderas men de som anses som mest effektiva är dubbelsidiga övningar och muntliga stridsövningar under förutsättningen att elevernahar en grundlagd utbildning i taktik och stridsteknik. Oavsett vilken metod som används så får det aldrig finnas ett facit för vilken lösning som är den rätta utan det som är centralt är att utvärdera beslutsfattarens tankeprocess. Det vikiga är att tankeprocessen har en sammanhängande logik med spårbarhet från tilldelad uppgift vidare till en analys och slutligen till agerandet. Utefter de centrala förmågorna samt vilka utbildningsmetoder som anses effektiva så analyserades sedan Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090. Analysen visade att utbildningen har använt många av de utbildningsmetoder som anses som effektiva. Det som identifierades som brister var att lärarna måste ändra sitt synsätt från att försöka få fram den bästa lösningen när t ex muntliga stridsövningar genomfördes och istället ge feedback på elevernas tankeprocess. Samt att de bör låta eleverna få tillämpa sina planer på något vis för att på så sätt lära sig vad som var bra och vad somvar mindre bra med dem. Önskvärt vore också att en dubbelsidig övning hade genomförts då detta anses som den mest effektiva utbildningsmetoden.</p> / <p>This essay has examined the abilities that are essential for a commander to possess in order to become effective in maneuver warfare. The central abilities that this essay has identified are the following; creativity, initiative, decisiveness, autonomy, high standards in tactics, military technology and the application of mission type tactics. These abilities were identified as essential capabilities for commanders. Furthermore, the essay has studied the training methods that can be used to develop the previously mentioned abilities of students. There are numerous methods that are recommended, but those which are considered most effective are two-sided combat drills and oral exercises on the assumption that students have training in tactics and military technology. Regardless of training methods used, the tactical solution is less important to evaluate than the decision-maker's thought process. It is important that the thought process has coherent and logic traceability from the assigned task to analysis and action. Along the core capabilities and the training methods that are considered effective, as analyzed in Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090, the analysis showed that the training has used many of the training methods that are considered effective. It identified that the teachers must change the approach from trying to obtain the best solution when, for example verbal combat drills were carried out and instead provide feedback on students' thought processes. Furthermore, they should allow students to apply their plans, and make them learn by their mistakes. It would also be desirable that the double-sided exercise had been carried out to the fullest since this is considered as the most effective training method.</p>

Denna uppsats har undersökt vilka förmågor som är centrala för en chef att besitta för att bli en effektiv chef inom manöverkrigföringen. Förmågorna som denna uppsats identifierat som centrala är: Kreativitet, initiativkraft/handlingskraft, självständighet, god utbildningsståndpunkt inom taktik och stridsteknik samt förmåga i att tillämpa uppdragstaktik. Dessa förmågor anses av litteraturen som studerats i denna uppsats som de mest centrala för chefen att besitta. Vidare så har uppsatsen undersökt vilka utbildningsmetoder som kan användas för att utveckla de ovannämnda förmågorna hos elever. Det finns en mängd metoder som rekommenderas men de som anses som mest effektiva är dubbelsidiga övningar och muntliga stridsövningar under förutsättningen att elevernahar en grundlagd utbildning i taktik och stridsteknik. Oavsett vilken metod som används så får det aldrig finnas ett facit för vilken lösning som är den rätta utan det som är centralt är att utvärdera beslutsfattarens tankeprocess. Det vikiga är att tankeprocessen har en sammanhängande logik med spårbarhet från tilldelad uppgift vidare till en analys och slutligen till agerandet. Utefter de centrala förmågorna samt vilka utbildningsmetoder som anses effektiva så analyserades sedan Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090. Analysen visade att utbildningen har använt många av de utbildningsmetoder som anses som effektiva. Det som identifierades som brister var att lärarna måste ändra sitt synsätt från att försöka få fram den bästa lösningen när t ex muntliga stridsövningar genomfördes och istället ge feedback på elevernas tankeprocess. Samt att de bör låta eleverna få tillämpa sina planer på något vis för att på så sätt lära sig vad som var bra och vad somvar mindre bra med dem. Önskvärt vore också att en dubbelsidig övning hade genomförts då detta anses som den mest effektiva utbildningsmetoden. / This essay has examined the abilities that are essential for a commander to possess in order to become effective in maneuver warfare. The central abilities that this essay has identified are the following; creativity, initiative, decisiveness, autonomy, high standards in tactics, military technology and the application of mission type tactics. These abilities were identified as essential capabilities for commanders. Furthermore, the essay has studied the training methods that can be used to develop the previously mentioned abilities of students. There are numerous methods that are recommended, but those which are considered most effective are two-sided combat drills and oral exercises on the assumption that students have training in tactics and military technology. Regardless of training methods used, the tactical solution is less important to evaluate than the decision-maker's thought process. It is important that the thought process has coherent and logic traceability from the assigned task to analysis and action. Along the core capabilities and the training methods that are considered effective, as analyzed in Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090, the analysis showed that the training has used many of the training methods that are considered effective. It identified that the teachers must change the approach from trying to obtain the best solution when, for example verbal combat drills were carried out and instead provide feedback on students' thought processes. Furthermore, they should allow students to apply their plans, and make them learn by their mistakes. It would also be desirable that the double-sided exercise had been carried out to the fullest since this is considered as the most effective training method.

Ledningsmetoden Försvarsmakten använder sig av är uppdragstaktik och utbildningen mot den har kunnat riktats ganska fritt. När kadetternas utbildning nu strävar mot akademiska mål, snarare än praktiska, kan innehållet av uppdragstaktik i den numera teoritunga utbildningen ifrågasättas. Ytterligare en aspekt som kan ifrågasättas i den teoritunga utbildningen är det ledarskap som kadetterna utbildas mot. Det övergripande syftet är att undersöka om kadetterna vid officersprogrammet utbildas mot den ledningsmetod och ledarstil som Försvarsmakten använder sig av, det utvecklande ledarskapet och uppdragstaktik. Utifrån kursplanerna, utbildas kadetterna vid OP 08-11 mot utbildningsmål som kan härledas mot uppdragstaktik och utvecklande ledarskap? I vilken mängd återspeglas dessa i sådant fall? Förenandet av uppdragstaktik och utvecklande ledarskap möjliggörs vetenskapligt i en rapport av Lena Stenlund och Gerry Larsson. Den utgör grund för det analysverktyg som används i granskandet av kursplanerna. Studien är att betrakta som att en kvalitativ innehållsanalys gjorts av kursplanerna för OP 08-11, där en deskriptiv jämförelse har gjorts mellan varje kursplan och analysverktyget. Sett till frågeställningarna kan diskussion knappast väckas enligt denna studie om att lärandemålen vid officersprogrammet inte kan härledas mot uppdragstaktik eller utvecklande ledarskap. Detta med anledning av att samtliga begrepp och faktorer ingående i analysverktyget återfanns i sammanställningen av kursplanerna. / The Swedish armed forces managing approach is mission type tactics and the education towards it has previously been directed quite freely by the Swedish armed forces. When the officer cadets education now strive against academic learning rather than practical learning the reflection of mission type learning now can be questioned. By the same reason another aspect in the education can be questioned, the leadership. The main purpose with this study is to investigate whether how the education at the officer academy strives towards the managing approach and leadership approach that applies within the Swedish armed forces, mission type tactics and transformational leadership.  Based on the curriculums, can learning goals be found which derive from mission type tactics and transformational leadership? In that case, in which extent are these reflected?  The scientific uniting of mission type tactics and transformational leadership has been made possible in a report written by Lena Stenlund and Gerry Larsson. The report constitutes the foundation of the analytical tools which is used in the review of the curriculums. The study is to be considered as a qualitative analysis of contents of the curriculums where a descriptive comparison has been made between each curriculum and the analytical tool.  When the question at issue is to be answered, opposition against the reflection of mission type tactics and transformational leadership can hardly be raised. This is because every single one of the key concepts and factors found in the analytical tool also is found in the result compilation.