Swedish students’ morpheme acquisition order in English, including the acquisition of -s morphemes, is a relatively unstudied topic. Given the morphological differences between the English and Swedish languages, students learning English in Sweden may encounter difficulties in the use of the third person singular present tense -s morpheme. Research also shows that Swedish students use the plural -s morpheme rather accurately at 9-10 years old. Mapping out the usage of the -s morphemes may pave the way for understanding the difficulties learners encounter in the use of such morphemes. Furthermore, looking into the usage of morphemes that have the same form but different grammatical functions (e.g.,-s morphemes) may help us understand the relationship between different proficiency levels and the accuracy rate of morpheme usage in L2 English. To this end, this study investigates a corpus of texts produced by students learning English in Sweden in grades 6, 9 and 12. The focus is particularly on the frequency and accuracy of the use of -s morphemes, aiming at revealing which type of -s morphemes has a higher accuracy rate. The results show that the accuracy rate with the plural -s morpheme is relatively higher, whereas the possessive -‘s morpheme is the most problematic one across all levels. Additionally, the largest issue with the contracted verb form of be -‘s was that the students did not add an apostrophe between the word and the -s, rather than not using the form at all. Lastly, the third person singular present tense-s accuracy was very low in grade 6 but increased a lot through grade 9 and 12 where more complex subjects were the largest issue. However, the results indicate that further research with a larger corpus size is required to be able to generalize the findings.

De konfessionella friskolorna har de senaste åren varit ett hett diskuterat ämne med omfattande debatter och medial uppmärksamhet som följd. Kritiker har menat att skolorna bedriver en verksamhet som inte är förenlig med de värderingar det är avsett att skolan skall förmedla, medan försvarare har hävdat att skolorna är nödvändiga för att uppfylla kravet på religionsfrihet. Denna studie undersöker om och på vilket sätt de konfessionella friskolorna kan sägas svara mot de krav som ställs på dem utifrån de centrala styrdokumenten. Detta görs genom en idéanalys och kategorisering av de centrala styrdokumenten vilket resulterade i dimensionerna jämställdhet, funktion och kunskapssyn som särskilt viktiga pelare i skolans arbete. Detta kopplas sedan till en systematisk morfologisk analys av samtliga konfessionella skolors senaste tillsynsärende och samtliga anmälningar dessa skolor fått emot sig mellan 2013 och 2016. Studiens resultat visar att även om det finns flera områden där de konfessionella skolorna kan anses sköta sin verksamhet helt i linje med de centrala styrdokumenten så finns det också flera områden, särskilt inom jämställdhet, identitet, innehåll samt verklighetsorientering där de uppvisar allvarliga brister. Vidare bidrar studien med en analysmetod som framgångsrikt kan appliceras inom studiet av ideologiska värdekonflikter.

Global warming, a consequence of the ongoing climate change, is expected to increase the mean global temperature by up to 5°C this century. This is predicted to have various impacts on the earth's ecosystems and especially on ectotherms which cannot regulate body temperature by endogenous heat production. There is an intensified interest in investigating the outcomes of climate change and the role of developmental phenotypic plasticity in relation to environmental conditions experienced early in life. Here I compare the body shape and fin size of juvenile Atlantic salmon that had been incubated at two different temperature regimes during embryogenesis. Morphometric methods were used to compare body size through a box-truss network of Euclidean distances and the data were then analyzed using discriminant analysis. Fin size was analyzed by comparing fin area using analysis of covariance with body size as the covariate. The fish incubated in ambient (cold) temperatures differed from the fish incubated in ca. 4°C warmer temperatures by having a deeper body shape and bigger pectoral fin area. There was no significant difference for dorsal fin area. My findings support the notion that Atlantic salmon are morphologically plastic when exposed to different temperature regimes during embryogenesis, but additional studies are needed to determine the ecological consequences of these changes. / Global uppvärmning, en konsekvens av pågående klimatförändringar, förväntas öka den globala medeltemperaturen med upp till 5°C det här århundradet. Det här förväntas ha stor påverkan på jordens ekosystem och speciellt ektotermer som inte kan reglera sin kroppstemperatur genom endogen värmeproduktion. Intresset har intensifierats för att undersöka klimatförändringarnas utfall och rollen som fenotypisk plasticitet har som svar på tidiga miljöförhållanden. Kroppsform och fenstorlek jämfördes hos juvenil atlantlax som inkuberats i två olika temperaturbehandlingar under embryogenesen. Morfometri användes för att undersöka kroppsformen genom ett box-truss nätverk av euklidiska avstånd som sedan analyserades med en diskriminant funktionsanalys. Fenstorleken analyserades genom att mäta fenornas area som sedan användes i en kovariansanalys med kroppsstorlek som kovariat. Fiskarna som inkuberades i normal (kall) temperatur skiljde sig från fiskarna som inkuberats i ca 4°C varmare temperatur genom att ha en djupare kroppsform och större area på bröstfenorna. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan ryggfenornas area. Mina resultat stödjer idén att atlantlaxen är morfologiskt plastisk när den utsätts för olika temperaturbehandlingar under embryogenesen, men ytterligare studier behövs för att identifiera de ekologiska konsekvenserna av dessa förändringar.

Phenotypic plasticity is the ability of an organism to express different phenotypes depending on the biotic or abiotic environment. In many cases, the response to the environment is beneficial to the individual and can therefore represent adaptive phenotypic plasticity. An example includes morphological and life-historical response to predators. Because there has been a weak interest in the effect of these morphological changes, and it often assumes, but rarely shown, that predator-induced changes are adaptive. I tested how different variables, such as maximum acceleration and velocity, were related to each other in different Gosner stages. Eggs and tadpoles of the species Rana temporaria were exposed to various predator enclosures, a control, a stalking predator (European Perch, Perca fluviatilis), and an ambush predator (dragonfly larvae). The tadpoles mean weight, maximum acceleration and velocity, mobility, boldness, and morphological changes in various Gosner stages were analyzed. My tests showed a significant difference in tadpole weight and their morphology, however, there were no differences in speed, acceleration, boldness or mobility. The morphometric analysis of the tadpoles showed a significant change of tadpoles in the perch treatment compared to the tadpoles in the control. The tadpoles in the perch treatment showed a higher TH/TL (tail height/tail length) ratio, and were overall heavier, than the tadpoles in the control, but no significant change compared to the tadpoles in the dragonfly treatment. This shows that the kairomones and alarm cues triggered a large morphological change, but the effect of the change requires more research.

This study is exploring the possibilities of automatic morphological analysis of L-verbs in the Palula language by the help from Finite-state technology and two-level morphology along with supervised machine learning. The type of machine learning used are neural Sequence to Sequence models. A morphological transducer is made with the Helsinki Finite-State Transducer Technology, HFST, toolkit covering the L-verbs of the Palula Language. Several Sequence to Sequence models are trained on sets of L-verbs along with morphological tagging annotation. One model is trained with a small amount of manually annotated data and four models are trained with different amounts of training examples generated by the Finite-State Transducer. The efficiency and accuracy of these methods are investigated. The Sequence to Sequence model trained on solely manually annotated data did not perform as well as the other models. A Sequence to Sequence model trained with training examples generated by the transducer performed the best recall, accuracy and F1-score, while the Finite-State Transducer performed the best precision score. / Denna studie undersöker möjligheterna för en automatisk morfologisk analys av L-verb i språket Palula med hjälp av finit tillståndsteknik och två-nivå-morfologi samt övervakad maskininlärning. Den typ av maskininlärning som används i studien är neurala Sekvens till Sekvens-modeller. En morfologisk transduktor är skapad med verktyget Helsinki Finite-State Transducer Technology, HFST, som täcker L-verben i Palula. Flera Sekvens till Sekvens-modeller tränas på set av L-verb med morfologisk taggningsannotation. En modell tränas på ett litet set av manuellt annoterade data och fyra modeller tränas på olika mängder träningsdata som genererats av den finita tillstånds-transduktorn. Effektiviteten och noggrannheten för dessa modeller undersöks. Sekvens till Sekvens-modellen som tränats med bara manuellt annoterade data presterade inte lika bra som de andra modellerna i studien. En Sekvens till Sekvens-modell tränad med träningsdata bestående av genereringar producerade av transduktorn gav bästa svarsfrekvens, noggrannhet och F1-poäng, medan den finita tillstånds-transduktorn gav bästa precision.

Strukturella batterier är multifunktionella; de tillhandahåller lagring av elektrokemisk energi samtidigt som de bidrar med en lastbärande funktion. Tillsammans möjliggör detta att batteriet kan integreras i karossen hos ett elektriskt fordon eller apparat. Denna multifunktionalitet möjliggör således en avsevärd reducering i fordonets vikt. Kompositmaterialet är förstärkt av kolfiberelektroder, innesluten i en elektrolytstruktur. För att förverkliga detta koncept måste batteriets elektrolyt kunna motstå mekanisk belastning, samtidigt som den transporterar joner mellan batteriets elektroder. Denna studie syftar till att bygga vidare på konceptet av fas-separerade polymerelektrolyter, skapade från polymerisationsinducerad fasseparation via termisk härdning, vilket är en teknik utvecklad av Schneider et al. och Ihrner et al. Vidare undersöks effekten av att dels använda en elektrolytlösning baserad på EC:PC, men även att inkorporera tioler till polymernätverket. Tvärbindningsmolekylerna som användes i denna studie inkluderade trimetylolpropan tris(3-merkaptopropionat) (3TMP), pentaerythritol tetrakis(3-merkaptopropionat) (4PER), och dipentaerythritol hexakis-(3-merkaptopropionat) (6DPER). Dessa skiljer sig i antal funktionella tiolgrupper. Konduktivitet, termo-mekanisk prestanda och strukturberoende egenskaper undersöktes genom tre laborativa faser. Den första fasen behandlade inverkan på elektrolytsystemet av ändrat lösningsmedel, tiol-funktionalitet samt tiolgruppförhållandet gentemot allyl gruppen på den primära monomeren. Sampolymeren innehållandes 6DPER uppvisade bäst multifunktionalitet, varpå denna utvecklades vidare i fas två där en optimal sammansättning fastställdes som bestod utav 45 viktprocent jonlösning. I den slutliga fasen konstruerades en halv-cell baserat på den tidigare optimerade elektrolytkompositionen; den uppmätta kapaciteten visar tydlig förbättring jämfört med tidigare forskning. Resultatet som erhölls i denna studie bidrar till förståendet av strukturella batteri-elektrolyter samt den forskning som en dag kan komma att förverkliga strukturella batterier och dess tillämpningskrav. / Structural batteries are multifunctional; providing electrochemical energy storage synergistically with a load-bearing function that enables their integration into the body panels of electric devices and vehicles. Thus, massless energy can be achieved. As a composite material, it is composed of reinforcing carbon fibre electrodes embedded in an electrolyte matrix. To realize this concept, the electrolyte must simultaneously transfer mechanical load and transport ions between electrodes. The following study builds on a phase-separated polymer electrolyte, created using polymerization-induced phase separation via thermal curing, formulated by Schneider et al. and Ihrner et al.. The impact of the incorporation of thiols for copolymerization and as cross-linking agents for the polymer network was researched along with use of an EC:PC-based solvent. The three thiols studied were: trimethylolpropane tris(3-mercaptopropionate) (3TMP), pentaerythritol tetrakis(3-mercaptopropionate) (4PER), and dipentaerythritol hexakis-(3-mercaptopropionate) (6DPER). These differed in regard to the amount of thiol functional groups present. Ionic conductivity, thermo-mechanical performance and structure-property relationships were studied across 3 laboratory phases. The first phase concerned the effect of thiol-functionality, the thiol functional group ratio relative to the allyl group present in the primary monomer, and the solvent interaction. 6DPER was concluded to be the most promising cross-linking agent. During the second phase, the effect of electrolyte content was evaluated with an optimum of 45 weight% determined. The third phase concluded the study, wherein a half-cell was assembled with the optimized electrolyte formulation showing improved capacity relative to previous studies. The results developed here contribute to the understanding of structural battery electrolyte systems and their continued research to meet application demands.

Semiconductors are used in many electronic applications, for example diodes, solar cells and transistors. Typically, semiconductors are inorganic materials, such as silicon and gallium arsenide, but lately more research and development has been devoted to organic semiconductors, for example semiconducting polymers. One of the reasons is that polymers can be customized, to a greater extent than inorganic semiconductors, to create a material with desired properties. Often, two polymers are blended to obtain the desired function, but two polymers do not usually result in an even blend. Instead they tend to separate from each other to varying degrees. The morphology of the blend affects the material properties, for example how efficiently it can convert electricity to light. In this project, thin films consisting of polymer blends were examined using microscopy techniques for the purpose of increasing our understanding of the morphology of such blends. One goal was to investigate whether a technique called correlative light and electron microscopy can be useful for examining the morphology of these films. In correlative light and electron microscopy, a light microscope and an electron microscope are used in the same location in order to be able to correlate the information from the two microscopes. The second goal was to learn about the morphology of the thin films using various microscopy techniques. The polymers used were Super Yellow and poly(ethylene oxide) with large molecular weight. Super Yellow is a semiconducting and light-emitting polymer while poly(ethylene oxide) is an isolating and non-emitting polymer that can crystallize. In the blend films, large, seemingly crystalline structures appeared. The structures could be up to 1 mm in the lateral direction, while the films were only approximately 170 nm thick. These structures could grow after the films had dried and their shapes were similar to those of poly(ethylene oxide) crystals. Consequently, there is reason to believe that it is the poly(ethylene oxide) that makes up the seemingly crystalline structures, but the structures also emitted more light than the rest of the film, and Raman spectroscopy showed that there was Super Yellow in the same location as the crystals. Among the microscopy techniques used, phase contrast microscopy was particularly interesting. This method visualizes differences in optical path length and was useful for studying polymer blends when the polymers have different indices of refraction. Correlating light and electron microscopy showed that there was a pronounced topographical difference between the seemingly crystalline regions and the rest of the thin film. Light microscopy has a limited resolution due to diffraction, but as long as the resolution of the light microscope is sufficient for seeing phase separation, correlative light and electron microscopy turned out to be a good method for studying the morphology of thin films of polymer blends. / Halvledare är viktiga för många elektroniska ändamål eftersom de kan användas till exempelvis dioder, solceller och transistorer. Traditionellt används inorganiska halvledande material som kisel eller galliumarsenid, men på senare tid har allt mer forskning och utveckling inriktat sig mot organiska (kolbaserade) halvledare, såsom halvledande polymerer, bland annat eftersom det i högre utsträckning går att skräddarsy de organiska materialen så att de får önskvärda egenskaper. Ofta blandas två polymerer med varandra för att skapa ett material med nya egenskaper som är önskvärda, men två polymerer brukar inte blandas jämnt utan tenderar att separera från varandra i olika utsträckning. Hur blandningen ser ut (morfologin) påverkar materialets egenskaper, till exempel hur effektivt det omvandlar ström till ljus. Med syfte att öka förståelsen för hur morfologin ser ut hos en blandning av två polymerer, har detta projekt gått ut på att undersöka tunna filmer av polymer-blandningar med hjälp av mikroskopiska tekniker. Ett delmål var att ta reda på om en teknik som heter korrelativ ljus- och elektronmikroskopi är en bra metod för att undersöka morfologin hos dessa filmer. Vid korrelativ ljus- och elektronmikroskopi används både ett ljusmikroskop och ett elektronmikroskop på samma plats för att kunna korrelera informationen som de båda mikroskopen ger. Det andra delmålet var att undersöka vad de olika mikroskopi-teknikerna kan säga om morfologin hos de tunna filmerna. De polymerer som använts är Super Yellow och poly(etylenoxid) med hög molekylmassa. Super Yellow är en oordnad halvledande och ljusemitterande polymer medan poly(etylenoxid) är en isolerande och icke-emitterande polymer som kan kristallisera. I de blandade filmerna uppstod stora kristall-liknande strukturer som kunde vara upp emot 1 mm breda trots att filmerna bara var ungefär 170 nm tunna. Dessa strukturer kunde växa fram efter det att filmerna redan hade torkat och påminde i form om kristaller som kan bildas av poly(etylenoxid). Det finns alltså skäl att tro att det är poly(etylenoxid) som kristalliserats, men de kristall-liknande strukturerna visade sig emittera mer ljus än vad resten av filmen gjorde, och Raman-spektroskopi visade att det även fanns Super Yellow på samma plats som kristallerna. Bland de mikroskopitekniker som testades utmärker sig faskontrastmikroskopi, som visar skillnader i den optiska vägskillnaden (det vill säga faktisk vägskillnad multiplicerat med brytningsindex). Det visade sig vara en intressant teknik för att studera polymerblandningar när de båda polymererna har olika brytningsindex. Genom att korrelera ljus- och elektronmikroskopi visade det sig att det fanns en tydlig skillnad i struktur mellan de kristall-liknande områdena och resten av den tunna filmen. Ljusmikroskopi har begränsad upplösning på grund av ett fenomen som heter diffraktion, men så länge som ljusmikroskopets upplösning är tillräcklig för att se fasseparation visade det sig att korrelativ ljus- och elektronmikroskopi är en bra metod för att studera morfologin hos tunna filmer av polymerblandningar.

The extracellular matrix is (ECM) is a network of large, structural proteins and polysaccharides, important for cellular behavior, tissue development and maintenance. Present thesis describes work exploring ECM as scaffolds for tissue engineering by manipulating cells cultured in vitro or by influencing ECM expression in vivo. By culturing cells on polymer meshes under dynamic culture conditions, deposition of a complex ECM could be achieved, but with low yields. Since the major part of synthesized ECM diffused into the medium the rate limiting step of deposition was investigated. This quantitative analysis showed that the real rate limiting factor is the low proportion of new proteins which are deposited as functional ECM. It is suggested that cells are pre-embedded in for example collagen gels to increase the steric retention and hence functional deposition. The possibility to induce endogenous ECM formation and tissue regeneration by implantation of growth factors in a carrier material was investigated. Bone morphogenetic protein-2 (BMP-2) is a growth factor known to be involved in growth and differentiation of bone and cartilage tissue. The BMP-2 processing and secretion was examined in two cell systems representing endochondral (chondrocytes) and intramembranous (mesenchymal stem cells) bone formation. It was discovered that chondrocytes are more efficient in producing BMP-2 compared to MSC. The role of the antagonist noggin was also investigated and was found to affect the stability of BMP-2 and modulate its effect. Finally, an injectable gel of the ECM component hyaluronan has been evaluated as delivery vehicle in cartilage regeneration. The hyaluronan hydrogel system showed promising results as a versatile biomaterial for cartilage regeneration, could easily be placed intraarticulary and can be used for both cell based and cell free therapies.

Polyethylene is used extensively as an insulating material in high voltage power cables, it is therefore important to understand the behaviour of polyethylene under different conditions. This is a study regarding the relation of heat treatment and the effect of morphological changes on the dielectric properties of polyethylene samples. Polyethylene granulates were pressed to 1 mm thick circular plaque samples that were heat treated differently. The heat treatments were conducted in a vacuum oven. Heat treated samples were tested for morphological changes with Differential Scanning Calorimetry (DSC) and dielectric property changes were studied with an IDAX 300 Dielectric Spectroscopy Analyser and a TREK 30/30 high voltage amplifier, allowing measurements in the frequency range 0.1 mHz – 100 Hz for voltages up to 30 kV. The experimental results were analysed to understand the co-relation among these parameters. A literature review has been conducted on polyethylene morphology to understand their behaviour under different annealing conditions. A phenomenon that has been noticed during the experiments is that the samples swell with annealing; the thickness change effects the dielectric measurements as well. For this reason an extensive study has been conducted on the effect different temperature and time of heat treatment had on the samples. Heat treatment has effects on the properties of polyethylene samples, but the effect of heat treatment was not only on the morphology but also on the physical dimension of the samples. The samples change their thickness with heat treatment along with their morphology. The effect of morphological changes on the dielectric property of polyethylene samples has not been found to be eminent. This study was focused on relatively thicker samples (1 mm) compared to the existent scientific literature (0.1-0.2 mm). There are very limited research literatures available on the relation of morphology and electrical properties of polyethylene; this work is an attempt to contribute to the knowledge. Also the effect of samples swelling with annealing and its effect on electric measurements is not found in existing literatures. This work will also contribute understanding the effect of sample swelling on measurements. / Polyeten används i stor utsträckning som ett isolermaterial i högspänningskablar, och därför är det därför viktigt att förstå beteendet hos polyeten under olika förhållanden. Detta är en studie angående relationen mellan värmebehandling och effekten av morfologiska förändringar av de dielektriska egenskaperna hos polyeten. Polyeten granulat pressades till 1 mm tjocka cirkulära skivor som sedan värmebehandlades olika. Värmebehandlingarna utfördes i en vakuumugn. De värmebehandlade proverna testades för morfologiska förändringar med differentiell svepkalorimetri (DSC) och de dielektriskaegenskaperna studerades med en IDAX 300 Dielektrisk spektroskopi Analysator och en TREK 30/30 högspänningsförstärkare, vilken tillåter mätningar i frekvensområdet 0,1 mHz - 100 Hz för spänningar upp till 30 kV. De experimentella resultaten analyserades för att förstå relationen mellan dessa parametrar. En litteratur har utförts på polyeten morfologi för att förstå deras beteende under olika anlöpningsförhållanden. Ett fenomen som har uppmärksammats under experimenten är att proverna sväller med anlöpningenÄven tjockleken påverkar de dielektriska mätningar. Av denna anledning utfördes en omfattande studie av effekten av olika temperatur och tid för värmebehandling hade på proverna. Värmebehandling har effekter på egenskaperna för polyetenprover, men effekten av värmebehandlingen var inte bara på morfologin, utan också på den fysiska dimensionen av proverna. Effekten av morfologiska förändringar på den dielektriska egenskapen hos polyetenprover har inte befunnits vara framstående. Denna studie var inriktad på relativt tjockare prover (1 mm) jämfört med den existerande vetenskapliga litteraturen (0,1-0,2 mm). Det finns mycket lite litteratur kring relationen mellan morfologi och elektriska egenskaper hos polyeten; detta arbete är ett försök att bidra till kunskapen. Även effekten av provernas svällande efter anlöpning och dess effekt på dielektriska mätningar finns befintliga litteraturen.

Abstrakt Jag har gjort en fallstudie där jag har sammanställt och analyserat fyra olika texter som är skrivna av en nordsamisk arvspråksskribent som har nordsamiska som ett av sina andraspråk och svenska som modersmål. I studien har jag tittat på språkliga svårigheter i skrivandet, utmaningar kopplade till specifik texttyp och på vilket sätt de språkliga utmaningarna har hanterats av skribenten efter att läraren har lämnat kommentarer på texten. Studien visar att skribenten haft vissa grammatiska svårigheter och att vissa morfologiska delar har varit speciellt problematiska. Man ser också att problem på sats- och meningsnivå ökar i och med att textens komplexitet ökar. Studien visar att hjälp och vägledning från läraren hjälper skribenten att implementera strategier för att kunna rätta till de fel som finns i texten. Dock blir även denna korrigering svårare att utföra i takt med att meningarnas struktur och komplexitet ökar. / Abstrákta Mun lean dahkan dáhpáhusdutkamuša mas lean buohtastahttán ja gielalaččat guorahallan njeallje teavstta maid lea čállán okta árbegielatčálli. Čálli leat davvisámegiella nubbegielas ja ruoŧagiella eatnigielas. Teavsttain mun lean guorahallan čállimii gullevaš gielalaš hástalusaid, čállinhástalusaid teakstatiippaid ektui ja dan mo čálli lea čoavdán daid hástalusaid mat teavsttaid álgoveršuvnnain leat ja dan mielde makkár bagadusa čálli lea ožžon oahpaheaddjis. Dutkamuš lea čájehan ahte čállis leat moadde giellaoahpalaš čuolmmat ja ahte moadde morfologalaš oasit leat leamaš erenoamážit čuolbmái. Go kompleksiteahtta teavsttain lasiha ja gihput ja cealkagat šaddet guhkit ja viiddit de maiddái dagahit eanet hástalusaid čállái. Veahki ja bagadus oahpaheaddjis sáhttá veahkit čálli implementeret strategiijaid ja njulget čuolmma teavsttas. Maiddái dát njulget šaddá eanet váttis čállis go cealkagat struktuvrra ja kompleksitehta lasiha.