<p>Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka vilka uppfattningar och föreställ­ningar som högstadieelever har av begreppen genus och normer. Hur skapas kön och på vilket sätt är skolan delaktig i skapandet och normaliseringen av begreppen kön och genus? Genuspedagogik och normkritisk pedagogik diskuteras i förhållande till elevernas uppfattning om genus i en diskurs om makt. Studien är empirisk och har genomförts i en etnografisk kvalitativ ansats genom deltagande observation och intervju som redskap. Den teoretiska bakgrunden utgörs av Yvonne Hirdmans teori om genussystem och Judith Butlers postmoderna genusbegrepp.</p><p> </p><p>Studiens resultat visar att elevernas uppfattningar kring genus och normer är svaga. Eleverna efterfrågar mer kunskap kring begreppen och de anser att det är viktig att arbeta med förståelsen kring dessa begrepp i skolan. Studien visar även hur högstadieelever upprätthåller och skapar normer kring genus och kunskap samt att de använder stereotypa könsroller för att beskriva flicka/pojke och kvinna/man. Som slutlig diskussion diskuteras en normkritisk pedagogik som en del av en mer genusneutral undervisning.</p><p> </p>

Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka vilka uppfattningar och föreställ­ningar som högstadieelever har av begreppen genus och normer. Hur skapas kön och på vilket sätt är skolan delaktig i skapandet och normaliseringen av begreppen kön och genus? Genuspedagogik och normkritisk pedagogik diskuteras i förhållande till elevernas uppfattning om genus i en diskurs om makt. Studien är empirisk och har genomförts i en etnografisk kvalitativ ansats genom deltagande observation och intervju som redskap. Den teoretiska bakgrunden utgörs av Yvonne Hirdmans teori om genussystem och Judith Butlers postmoderna genusbegrepp.   Studiens resultat visar att elevernas uppfattningar kring genus och normer är svaga. Eleverna efterfrågar mer kunskap kring begreppen och de anser att det är viktig att arbeta med förståelsen kring dessa begrepp i skolan. Studien visar även hur högstadieelever upprätthåller och skapar normer kring genus och kunskap samt att de använder stereotypa könsroller för att beskriva flicka/pojke och kvinna/man. Som slutlig diskussion diskuteras en normkritisk pedagogik som en del av en mer genusneutral undervisning.

Sammanfattning Syftet med föreliggande studie är att undersöka skolpersonals uppfattningar och upplevelser kring likabehandlingsarbetet och utbildningar med Friendsprogrammet under det första året programmet implementerats. Vidare ämnar studien undersöka skolpersonalens tolkning av Friendsprogrammets vision avseende att utmana normer. Data samlades in genom fyra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med skolpersonal på en skola i ett litet samhälle utanför en mellanstor kommun i Sverige. Resultatet visade att skolan inte börjat med det aktiva likabehandlingsarbetet genom Friendsprogrammet. Detta utifrån negativa kontextuella förutsättningar som lett till att likabehandlingsarbetet bortprioriteras, såsom personalbrist, hög personalomsättning och otydligt ledarskap. Dock identifierades även positiva kontextuella förutsättningar som en stark personalgrupp och engagerad personal vilket tyder på att programmet kan implementeras i viss utsträckning. En slutsats som dras är att Friendsprogrammet i sin utveckling av programmet bör ha en ökad flexibilitet i sitt förhållningssätt. En överblick kring skolans kontextuella förutsättningar kan ge en mer fördjupad förståelse för skolans möjligheter kring likabehandlingsarbete. Studien är av relevans för att belysa hur Friendsprogrammet tas emot och implementeras i skolor - och därigenom skapa förutsättningar för att i slutändan utvärdera programmets effekt på mobbningsfrekvensen.

Studiens syfte var att undersöka hur fem biologilärare anser att de utmanar heteronormen i sex- och samlevnadsundervisningen och hur de anser att de försöker inkludera alla elever oavsett sexuell läggning och könstillhörighet. Undersökningen genomfördes genom semi-strukturerade intervjuer med lärare som arbetar på gymnasiet i en stad i Mellansverige. Resultatet av undersökningen var att lärarna ansåg sig ha bristande kunskaper om normkritiskt arbete och för att kunna utmana normer skulle lärarna behöva ökad medvetenhet och kunskap om att arbeta med normer. Lärarna ansåg sig ta vara på de tillfällen som uppstår för att arbeta med elevernas normativa ageranden. Lärarna arbetar normkritiskt genom att inte anta att elever lever i heterosexuella livsstilar och genom att inte använda heteronormativt material. Lärarna anser att de läroböcker som finns är heteronormativa och därför används böckerna inte i undervisningen, lärarna menar att undervisningens innehåll till stor del utgår ifrån eleverna.

Studien söker svara på i vilken utsträckning andra kön än de binära omnämns i läromedel för grundskolan och huruvida materialet möjliggör könslig identitetsutveckling för ickebinära elever. Det material som studeras är läromedel för år 4-9 i ämnena biologi och samhällskunskap, utgivna mellan 2004-2016. För att räkna i vilken utsträckning omnämnanden görs av ickebinära kön, identiteter och uttryck används kvantitativ innehållsanalys. Resultatet av räkningen analyseras sedan utifrån studiens queerteoretiska och normkritiska teoretiska utgångspunkter. Studiens konklusion är att representationen av ickebinära kön är låg, framför allt gällande år 4-6 och att möjliggörandet av ickebinär identitetsutveckling således är försvårad. Detta kan innebära brister i skolornas demokrati-, likabehandlings- och antidiskrimineringsarbete. Slutsatserna kan ligga till grund för fortsatta studier i hur läromedel i framtiden skulle kunna frångå tvåkönsnormen.

Denna studie har som syfte att undersöka de budskap som två läseböcker för skolans yngre åldrar kan innehålla. Detta genom att studera de implicita/indirekta och explicita/direkta diskurser, föreställningar och normer som språket i böckerna förmedlar till läsaren kring kategorierna kön, sexualitet och etnicitet. Diskursanalys har i denna studie fått agera som både det teoretiska perspektivet och det metodiska redskapet. Tillsammans med ett intersektionellt perspektiv och tankar från normkritisk pedagogik har jag strävat efter att synliggöra de maktoordningar som finns i läseböckerna Pojken och Tigern av Lars Westman (2001) och Mer om Moa och Mille A av Moni Nilsson (2000). De diskurser som identifierats i denna studies resultat är fnittriga flickor och pratiga pojkar, den knegande karln och hans matmor samt Pojke + flicka = sant. Likaså diskurserna den främmande främlingen och den duktige förtryckta medborgaren. Dessa diskurser som identifierats har visat sig förmedla normerande och maktproducerande föreställningar när det gäller hur kvinnliga och manliga attribut konstrueras till de stereotypiska könsrollerna. Studien visar även hur framställningen av heterosexualitet kontinuerligt ses som idealet samt hur vithetsnormen synliggörs som det självklara och därmed utesluter ”de andra”. Dessa diskurser och maktoordningar som synliggjorts i diskursanalysen kring kön, sexualitet och etnicitet har därefter problematiserats utifrån skolans styrdokument och Sveriges diskrimineringslag.

I mitt arbete har jag undersökt om eleverna på Estetiska programmet anser att utbildningen tar upp frågan om genus och könsroller i undervisningen. Jag har främst intresserat mig för teaterinriktningen. Jag har intervjuat tio elever i årskurserna 3 och 1. Samtliga av eleverna har jag haft i undervisningen. En del av eleverna har kommit i kontakt med frågorna inom teatern, andra har det inte. Jag har också frågat dem om de arbetat med frågan i andra sammanhang. Jag har frågat dem om hur det uppfattar begreppet genus och om de kommit i kontakt med det i samhället och vad det innebär för dem på ett personligt plan. Vidare har jag undersökt om och på vilket sätt de har kommit i kontakt med genus/könsroller i undervisningen. Jag har specialiserat mig på att ställa frågor kring teaterundervisningen, om de har arbetat med genus/könsroller och på vilket sätt. Jag har också försökt få fram hur de vill arbeta med frågan och dess betydelse. I arbetet har jag också beskrivit metoder för instudering av rollen enligt pedagogerna/teaterteoretikerna Konstantin Stanislavskij och Bertolt Brecht. Jag har också tagit upp forskning kring genus och könsroller bland barn och unga inom skolan. I mitt arbete har jag diskuterat och analyserat vikten av en normkritisk pedagogik i utbildningen och behovet av att våga arbeta och ifrågasätta rådande värderingar och normer i samhället. Att man som pedagog vågar utmana sina egna värderingar tillsammans med eleverna. Jag har också beskrivit en del metoder för att arbeta med genus och könsroller inom scenisk gestaltning. Resultatet från min undersökning är att samtliga elever tycker att det är viktigt att arbeta med genus och könsroller i undervisningen. De tycker att det är intressant att ifrågasätta värderingar och normer och att arbetet leder till en större tolerans mot varandra. Eleverna tycker också att det är viktigt att arbeta med genus och könsroller i undervisningen. De säger att de främst har fått arbeta med frågan inom teaterämnet och att de saknar ett genusperspektiv i utbildningen på Estetiska programmet.

Sammanfattning Det finns många anti-mobbningsprogram och metoder för att förhindra förekomsten av mobbning. Det svenska anti-mobbningsprogrammet Friendsprogrammet använder sig av en hela-skolan-ansats för att reducera förekomsten av mobbning. Vidare fokuserar Friends-programmet på normkritisk pedagogik för att reducera mobbning med utgångspunkt i diskrimineringsgrunderna/normer och värderingar. Det primära syftet med Friendsprogrammet är ett främjande anti-mobbningsarbete, men fokus ligger även på förebyggande och åtgärdande arbete. Eftersom mobbning syns på tre nivåer, sker anti-mobbningsarbete på individ-, grupp- samt organisationsnivå. Friendsprogrammet inkluderar samtliga i ett anti-mobbningsarbete. För att utvärdera huruvida Friendsprogrammet är verksamt, har programteori använts som en metod. I denna studie har gruppintervjuer utförts med lärare på en grundskola som är belägen i en liten tätort i mellansverige för att undersöka huruvida Friendsprogrammet är verksamt i en liten-skol-miljö. Resultatet visar att kontextuella förutsättningar påverkar implementeringen av Friendsprogrammet samt ett främjande arbete, vilket innebär att ett främjande anti-mobbningsarbete inte alltid är mest relevant. Vidare framgår av resultatet att den undersökta Friendsskolan inte tillämpar Friendsprogrammet fullt ut, utan mer som en inspiration. Skolan kombinerar sina egna metoder med metoder från Friendsprogrammet. Trots att skolans anti-mobbningsarbete skiljer sig från Friendsprogrammets arbetssätt, inkluderas ett anti-mobbningsarbete på samtliga tre nivåer: individ-, grupp- samt organisationsnivå.

Det här är en kvalitativ intervjustudie som syftar till att undersöka hur religionskunskapslärare undervisar om sexualitet i skiljelinjen mellan att upprätthålla antidiskrimineringslagen och värdegrunden, i samband med att skapa förståelse för religioners synsätt på sexualitet. Med kvalitativ forskningsintervju som metod, intervjuades fem religionskunskapslärare som undervisar på både gymnasiet och för grundskolans senare år. Därefter analyserades lärarnas utsagor utifrån toleranspedagogik, normkritisk pedagogik och existentiell relationspedagogik som teoretiska ramverk i syfte att tolka vilka didaktiska aspekter, möjligheter och svårigheter som är förknippat med deras undervisning om sexualitet. Resultatet visade att det fanns många likheter i hur de bedrev sin undervisning. Samtliga lärare upplevde att det finns en spänning mellan att värna om antidiskriminering och att skapa förståelse för religioners synsätt på sexualitet. Mangrant värnade de om rätten till att styra över sitt eget liv men också att det fanns nyansskillnader i vad man tryckte på i värdegrunden. Lärarna beskrev att de hanterade värdegrundskonflikter genom att markera, dra gränser mellan religionens och samhällets normer och diskutera. Vidare beskrev lärarna både didaktiska möjligheter och svårigheter med att undervisa om sexualitet inom religionsämnet och att de upplevde detta på olika sätt. För en stor del av de intervjuade fanns en gemensam nämnare i att det förekom didaktiska svårigheter förknippat med elevers negativa inställningar till homosexualitet men också om det fanns elever som tidigare varit utsatt för något. / <p>Religion</p>

<p>Samuelsson, Camilla & Solca, Marlene (2010). <em>Den normkritiska dramapedagogen?</em><em> –En undersökning om dramapedagogers uppfattningar av att arbeta normkritiskt</em>. C-uppsats i dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle.</p><p>Syftet med undersökningen är att belysa och problematisera vad det kan innebära för dramapedagoger att arbeta utifrån ett normkritiskt förhållningssätt. Det undersöks med frågeställningarna:</p><p>- <em>Hur går det att förstå och tolka dramapedagogers erfarenhet av att arbeta normkritiskt? </em>- <em>Vilka strategier går det att finna i dramapedagogers normkritiska arbete? </em>- <em>Vilka styrkor för att arbeta normkritiskt går det att finna inom dramapedagogiken? </em>- <em>Finns det några svårigheter i mötet mellan dramapedagogik och normkritisk pedagogik?</em></p><p>Undersökningen är kvalitativ med en hermeneutisk ansats som utgår från queer- och intersektionalitetsteorier och <em>anti-opressive education. </em>Forskningsmetoden är fokussamtal med dramapedagoger som arbetar med ett normkritiskt förhållningssätt.</p><p>Empirin resulterade i en analys med två tydliga huvudgrenar: styrkor som dramapedagog i ett normkritiskt arbete och strategier för att arbeta normkritiskt. Analysen är kopplad till litteratur om icke förtryckande, normkritisk och dramapedagogisk verksamhet.</p>