No description available.

Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer med jurister, poliser och kvinnojoursaktiva för att utreda och analysera fenomenet olaga förföljelse. Det åsikter som framkom i intervjuerna har tolkats och analyserats utifrån den symboliska interaktionismen samt från Beckers (1997) begrepp outsiders och moraliska entrepenörer. Olaga förföljelse innehåller flera brottsrubriceringar, definitionen av olaga förföljelse är när en gärningsperson begår systematiska och upprepade handlingar mot en ett offer. Offret i sin tur upplever kontakten som oönskad, negativ och kränkande. Lagen är nystiftad och ger begränsad uppfattning om huruvida det är ett socialt problem. Åsikterna gällande detta är delad. Dels ses det som ett problem på individnivå medan andra anser att det ska klassas som ett socialt problem. Kriminaliseringen har enligt respondenterna skett till följd av att det fanns krav, från rättsväsendet, polis och kvinnojoursaktiva, på högre straffskala och ökat stöd för offren. Den definitionsprocess som konstruerar ett socialt problem anses, av två av respondenterna, många gånger startas i medier.

No description available.

Internet och sociala medier är ett växande fenomen. Det finns idag möjlighet att ständigt varauppkopplad och uppdaterad inom allt som sker runt om i världen. Allt från direktsändanyhetsuppdateringar till de mest banala vardagsbilder florerar och fyller våra smarta telefoneroch datorer. Även företag har upptäckt möjligheten att enkelt sprida information och prisvärdmarknadsföring.Med dessa möjligheter följer även risker och skadegörande handlingar. Kränkningar och hotsom sprids på olika sociala medier är ett ökande problem som sprider osäkerhet hosmänniskor. I januari 2018 infördes den nya lagen olaga integritetsintrång, en början på ennutidsanpassad lagstiftning. Lagens syfte är att täcka upp för vad brottet förtal inte behandlar.Vi redogör för vad införandet av lagen kan ge upphov till för konkreta förändringar samtmöjlig fortsatt utveckling.En stor del av uppsatsen handlar om fall där arbetstagare kränker någon på sociala medier iantingen tjänsten eller på ett av arbetsplatsens medier. Gällande detta finns det enligt oss enstor osäkerhet i ansvarsfrågan. Det finns inget tydligt rättssubjekt att kräva ersättning av. Viredogör i vår uppsats för de yttersta gränserna för när det finns möjlighet att ansvara för någonannans handling på sociala medier.Den slutsats som dras är att det nu blir enklare att bli dömd för kränkande publiceringar påsociala medier. Tidigare tänjdes rekvisiten i förtal till sitt yttersta för att skydda den utsatta.Tack vare olaga integritetsintrång finns det nu anpassade paragrafer, till de brott som begås påinternet och sociala medier, för domstolarna att döma utifrån. Det är upp till framtiden attutvisa hur dessa domar kommer att se ut.

Grundstenen för den svenska ärekränkningsrätten utgörs av förtalsbestämmelsen i 5 kap. 1 § BrB. Lagen infördes år 1965 i samband med den stora reformen av brottsbalken som ersatte strafflagen.[1] Sedan förtalsbestämmelsen infördes har kränkningsskyddet kompletterats med bestämmelsen om olaga integritetsintrång och BBS-lagen. Förtalsbestämmelsen innebär en kriminalisering av lämnandet av uppgifter som kan leda till att andras missaktning riktas mot den som uppgifterna utpekar. Sådana uppgifter beskrivs i propositionen bestå av uppgifter om någons kriminalitet, sexualitet eller uppgifter som på annat sätt kan vara kränkande för den som utpekas. BBS-lagen infördes för att föreskriva tillhandahållaren av en webbplats att radera innehåll på webbplatsen som uppenbart utgör sådant som är olagligt enligt BBS-lagen 5 §. Utöver kravet på tillhandahållaren att radera otillåtna inlägg skulle bestämmelsen också agera normgivande på internet. Vidare infördes därefter bestämmelsen om olaga integritetsintrång i syfte att förbjuda spridningen av kränkande bilder och videos. Sådana bilder eller videor kan vara nakenbilder eller bilder på någon i ett utsatt tillstånd. Förtalsbestämmelsen innehåller emellertid ingen grund för att radera kränkningar eller inlägg som fastställts utgöra förtal. Vidare fastslog HD i NJA 2020 s. 917 att brottet inte heller bedöms perdurerande vilket innebär att kvarlämnandet av sådana kränkningar inte kan leda till straffansvar för den som publicerat kränkningen. För bestämmelsen om olaga integritetsintrång innebär avgörandet i NJA 2020 s. 917 att det saknas möjlighet att straffa den som underlåter att radera en kränkning som utgör olaga integritetsintrång. Om domstolen bedömer att det vid intrångets publicering fanns ett medgivande att publicera bilderna, saknas det betydelse om ett sådant medgivande dras tillbaka. Detta innebär att gärningsmannen inte kan straffas för att inte radera kränkningen oavsett vad som sker efter publiceringen av kränkningen. Ansvaret för att radera kränkningen övergår istället på tillhandahållaren med anledning av BBS-lagen. För tillhandahållaren ges dock ett spelrum på 1–2 veckor där tillhandahållaren får tid att utvärdera inlägg och radera dessa om de bedöms olagliga. Under denna tidsperiod kan användare spara inläggen eller innehållet, för att sedan sprida innehållet vidare innan kränkningen förhoppningsvis raderas av tillhandahållaren. Förtal omfattas emellertid inte i ansvaret som utgår genom BBS-lagen, vilket innebär att den som har en webbplats inte behöver radera inlägg som bedömts utgöra förtal. Kränkningar som utgör förtal kan således kvarlämnas efter fällande dom utan konsekvenser och kränka den utpekade utan begränsning. I samband med internets framfart har antalet anmälningar för ärekränkningsbrott ökat explosionsartat, med över 600%, sedan år 1990. Förra året anmäldes cirka 12 000 ärekränkningsbrott medan endast 46 domar meddelades för ärekränkningsbrotten. Det låga antalet domar tycks främst bero på den särskilda åtalsregeln som stadgas i 5 kap. 5 § BrB och innebär som stadgar att endast om det ”anses påkallat från allmän synpunkt” ska anmälningen utredas av en åklagare.[2] Med den explosionsartade utvecklingen av anmälda kränkningar innebär åtalsregeln att en oerhört begränsad andel av alla brott utreds, vilket innebär att den som utsätts för förtal inte kan förvänta sig något stöd av staten. Den bristande inblandningen av åklagare i kombination med uteblivna möjligheter att radera de få kränkningar som leder till ansvar, innebär att skyddet inte fungerar på det sätt lagstiftaren avsett. Förtalsbestämmelsens syfte är att skydda individer från kränkningar som drabbar deras plats i samhället, men när kränkningar inte raderas undermineras detta skydd. Den som bedöms ha haft någon typ av medgivande vid publiceringstillfället kan inte dömas för olaga integritetsintrång, även om senare omständigheter kan visa att publiceringen kränker den som publiceringen avser, vilket följer av NJA 2020 s. 917. Innan tillhandahållarens ansvar att agera inträder finns även en tidsmässig frizon där kränkningarna hinner spridas och kränka offret utan konsekvenser för vare sig tillhandahållaren eller den som publicerat kränkningen. Den nuvarande ordningen lämnar tydliga hål och skyddar inte brottsoffren på det sätt lagstiftningen avser.

No description available.

Under åren 2011-2015 registrerades totalt 3219 anmälningar om olaga förföljelse, men endast 127 av dessa ledde till fällande dom (Brå, 2016). Syftet med denna studie var att undersöka om Mullens stalkingtyper är kopplade till specifika stalkingbeteenden inom olaga förföljelse i Sverige. Syftet var även att se vilka motiv som kan ligga till grund för brottet samt vilka påföljder som utdöms.. Detta gjordes genom att undersöka domar inom olaga förföljelse med hjälp av en tematisk analys och ett kodformulär. Resultatet visade att det fanns signifikanta skillnader i beteenden mellan typerna gällande samtal, sms, sexuella trakasserier, följa efter offret samt överskrida kontaktförbud. Det vanligaste motivet var viljan till relation och vanligaste påföljden var fängelse. / In the years of 2011-2015 a total of 3219 reports of stalking was registered in Sweden, but only 127 led to conviction. The purpose of this study was to investigate whether Mullen’s stalking types were associated with specific stalking behaviors. The purpose was also to investigate the motives behind the crime and which penalties were imposed. This was done by analyze the judgments of stalking using a thematic analysis and a coding form. The results showed that there were significant differences between the stalking types when it comes to phone calls, text messages, sexual harassment, follow the victim and exceed contact prohibition. The most common motive was desire for relationships and the most common penalty was prison.

Detta examensarbete är skrivet på uppdrag av Utvecklingscentrum Syd i Malmö och kommer att beröra en brottspreventiv arbetsmodell, vid namnet ”Trygga trappan”. Denna arbetsmodell har tillämpats vid tre adresser i Malmö som hade problematik med olaga intrång och skadegörelser. Denna arbetsmodell utformades genom ett samarbete mellan kommunen, fastighetsföretaget och Polismyndigheten med syftet att eliminera olaga intrång berörande trappuppgångar. Gärningspersonerna var ungdomar som bland annat vandaliserade trappuppgångarna och hanterade narkotika där. Detta genererade otrygghet för de boendena vid de tre aktuella adresserna. Därav utformades två frågeställningar för att besvara huruvida tryggheten har ökat alternativt minskat efter tillämpningen av ”Trygga trappan” samt huruvida arbetsmodellen har varit effektiv för de tre involverade parterna. För att besvara frågeställningarna har en flermetodsforskning brukats i form av intervjuer, sekundärdata samt brottsstatistik. De centrala resultaten har påvisat att tryggheten har ökat bland de boendena sedan arbetsmodellens tillämpning. Resultaten har även antytt att arbetsmodellen har varit effektiv för kommunen, Polismyndigheten samt fastighetsägaren. / This degree project is a task assigned by the Development Center South in Malmö, Sweden and concerns a crime-preventive work model, called "Trygga trappan". This work model has been applied at three addresses in Malmö that had problems with unlawful intrusion and vandalization. This work model was designed through a cooperation between the municipality, the property owner and the police authority with the aim of eliminating unlawful intrusion in the stairways of the buildings. The offenders were adolescents who, among other things, vandalized the stairways and handled drugs there. This generated a lack of safety for the accommodations at the three current addresses. Hence two questions were formulated to answer whether the safety has increased or decreased after the application of "Trygga trappan" and whether the work model has yielded positive results for the three involved parties. To answer these questions, a multi-method approach has been used and data has been collected through interviews, questionnaires and crime statistics. The central results have shown that the safety has increased among the residents since the work model's application. The results have also suggested that the work model has been positive for the municipality, the police authority and the property owner.

Lagen om olaga förföljelse instiftades som ett led i arbetet med att förbättra skyddet för de som utsätts för upprepade trakasserier, så kallad stalkning. Få anmälningar, otydliga brottsrekvisit samt avsaknad av en nedre gräns för brottet uppges som möjliga anledningar till relativt få åtal samt fällande domar sedan lagen kom 2011. Syftet med denna studie är att undersöka hur väl lagen om olaga förföljelse fångar upp stalkning genom att studera vilka omständigheter som leder till fällande dom. Etthundra tingsrättsdomar där den tilltalade blivit åtalad för olaga förföljelse undersöktes med ett kodschema. Domar där den tilltalade blivit dömd för olaga förföljelse har jämförts med domar där den tilltalade istället blivit dömd för något av underbrotten, såsom ofredande eller olaga hot. Resultaten visade att det inte finns några skillnader avseende vilka typer av underbrott eller stalkningsbeteenden som utförts. Skillnad fanns däremot för mängden underbrott och handlingar som utgör stalkningsbeteendet och allvarlighetsgrad av stalkningsbeteende vilka samtliga var högre i den grupp som blivit dömd för olaga förföljelse. Trots dessa skillnader uppvisar den grupp som inte dömts för olaga förföljelse också ett stalkningsbeteende. Detta tyder på att lagen endast fångar upp stalkning av mer allvarlig karaktär. / The stalking law was introduced with the intent to strengthen the protection of victims of repeated harassment, i.e stalking. Statistics show that only a small number of stalking cases lead to prosecution and conviction in Sweden. Few police reports and unclear legal requirements regarding the stalking law were reported to be possible reasons. The aim of this study was to examine how well the stalking law identifies stalking behaviours. The study included 100 verdicts where the perpetrator was prosecuted according to the stalking law. These were examined by using a coding schema. Verdicts where the perpetrator was convicted for stalking were compared with verdicts where the perpetrator was convicted for stalking related offences. The results did not show any differences regarding type of offense or type of stalking behaviours. However differences were found regarding the amount of offences committed, the amount of actions that constitute stalking behaviour and the degree of severity of stalking behaviours, where the group convicted for stalking had a higher rate overall. Despite these differences the group consisting of perpetrators that were not convicted for stalking related offences still exhibited stalking behaviours. This indicates that the stalking law only identifies stalking among those who have severe stalking behaviour.

Begrepp som personlig integritet, sexuell självbestämmanderätt samt sexuell integritet är vedertagna begrepp inom juridiken som används av såväl lagstiftare, rättsväsende och doktrin, men trots detta finns det ingen egentlig definition av endera begreppen.    Jag har i den här uppsatsen visat att sexuell integritet innebär rätten för den enskilde att själv bestämma när, var, hur och med vem denne vill delta i en sexuell aktivitet. En sexuell aktivitet innebär i sin tur utförande av eller deltagande i en sexuell handling, eller att försätta sig i en sexuell situation. Ett sexualbrott innebär därmed att en person inkräktar på den enskildes rätt till detta val.    Våldtäkt har funnits vara urtypen av sexualbrotten. Om en gärning anses utgöra en våldtäkt, utgör den därmed även en kränkning av den utsattes sexuella integritet. Innebörden av den senaste utformningen av våldtäktsbrottet samt vad det innebär att delta frivilligt har diskuterats. Definitionen av frivillighet är av vikt, då detta sedan 1 juli 2018 är den nedersta gränsen för när en gärning utgör en våldtäkt. Vidare illustrerades den osäkerhet som råder inom rättsväsendet gällande straffvärderingen av våldtäkt. Anledningen till denna osäkerhet är frågan om hur stor påverkan det nya rekvisitet om frivillighet bör ha, då det ansetts göra att fler gärningar kan klassificeras som våldtäkt än tidigare.    Hämndpornografi har länge behandlats enbart som ett förtalsbrott, det vill säga ett brott mot någons ära och anseende. Numera kan hämndpornografi, det vill säga akten av att sprida sexuellt eller naket material på en annan utan dennes tillåtelse, även behandlas enligt de nya paragraferna om olaga integritetsintrång i 4 kap 6 c, d §§ BrB. Olaga integritetsintrång innefattar även andra typer av gärningar, varför jag valde att hålla mig till termen hämndpornografi för att underlätta för läsaren.    Olaga integritetsintrång utgör ett brott mot den enskildes frihet och frid, eller med andra ord dennes personliga integritet. Jag har i den här uppsatsen argumenterat för att hämndpornografi bör urskiljas från resterande punkter i 4 kap 6 c § BrB, då spridande av bild eller annan uppgift om någons sexualliv, samt spridande av bild på någons helt eller delvis nakna kropp har andra skyddsområden jämfört med övriga punkter, nämligen att de båda utgör intrång på den enskildes sexuella integritet. Detta har skett genom problematisering av förarbetena till lagen, analys av relevanta rättsfall samt belysande av utsattas berättelser om hur hämndpornografi påverkat dem.    Utöver detta har jag även påvisat att det behövs ytterligare vägledande praxis för att lösa den inkonsekvens och osäkerhet som råder gällande tillämpningen av såväl våldtäkt som olaga integritetsintrång.