Vår studies huvudsakliga syfte har varit att analysera, tolka och reflektera hur ett urval pedagoger ser på sitt arbete med livsfrågor i förskolan. Anledningen till ämnet har sin grund i vår egen erfarenhet av att ämnet oftast tystas ner och inte pratas särskilt mycket om. Vår studie utgår ifrån fyra forskningsfrågor som är följande: Hur ser pedagoger på sitt arbete med förskolebarns tankar om de livsfrågor som uppstår och uttrycks? Hur ser pedagogen på sin egen omsorgsetiska roll i bemötandet kring samtalet om livsfrågor med barn? På vilket sätt kan pedagogen dra nytta av sin egen erfarenhet kring livsfrågor i samtal med barnen? Hur skapar pedagogen en professionell relation till barnets tankar i dessa funderingar?Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod, nämligen semistrukturerade intervjuer med fyra pedagoger, en förskollärare och tre barnskötare, från olika förskolor. I vår analys av empirin tar vi vår grund i Nel Noddings (2002; 2012; 2013; 2016) omsorgsetiska perspektiv och begrepp. Begreppen som används är följande: lyhördhet, bekräftelse, ömsesidighet, modellering, praktik och dialog. Resultatet i vår studie har visat att pedagoger stöter på samtalen under sin vardag i förskolan. Det visar sig inte finnas inom den planerade undervisningen i förskolan, utan dyker upp allt eftersom barnens funderingar uttrycks. Det visar sig att barn anförtror sig till en vuxen pedagog med sina tankar och främst vid de mer intima stunderna såsom lunch och samling. Pedagogerna som intervjuats redogör tydligt hur viktigt de anser att det är att barnens frågor och funderingar får svar. Samtliga pedagoger antyder att barnens tro ska respekteras oavsett vad den är, eller om någon tycker annorlunda. Barnens frågor besvaras så neutralt som möjligt och pedagogerna värderar inte sin egen eller barnens åsikt i dessa samtal. Under intervjuerna har olika livsfrågor varit i diskussion men frågan om döden är den som mest varit relevant för de pedagoger som deltagit. Att samtala om döden anses som ett känsligt ämne att ta upp i förskolan. Men med vår studie och tidigare forskning kan vi se varför det är viktigt för barn att få ta del av detta oundvikliga ämne i tidig ålder. Nyckelord: livsfrågor, döden, omsorgsetik, förskola, förskolebarn, pedagoger, samtal.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka vilken kunskap förskollärare har av matneofobi och hur de praktiskt arbetar med att få barnen till att smaka på maten för att utveckla barns smakpreferenser. Även hur pedagogerna bemöter barnen i och utanför måltidsituationer samt på vilket sätt de tolkar läroplanen om hälsa. Det väcktes en tanke till studien när vi tänkte tillbaka utifrån våra erfarenheter från arbetslivet och under den verksamhetsförlagda utbildningen. Där vi har sett mönster att det finns barn som varit skeptiska, i olika grader, mot att provsmaka nya livsmedel. Vi har utfört en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med barnskötare och förskollärare. I relation till studiens frågeställningar och syfte är resultatet analyserat utifrån omsorgsetiken och den sociala interaktionen. Studiens resultat och analys visar att pedagoger har obefintlig kunskap om matneofobi, men när de fick det förklarat kunde samtliga pedagoger relatera till begreppet. Resultatet visar även att den sociala interaktionen mellan barn och pedagog har betydelse för att barn ska skapa sig en förståelse för matens innehåll. Det är centralt att pedagogerna bemöter barnen utifrån ett omsorgsperspektiv där ett positivt förhållningssätt till mat kan bidra till att barnen utvecklar sina sinnen som bildar en helhet mellan omsorg och lärande. Vi såg att pedagogerna använder olika strategier beroende på barns ålder i arbetet med mat. Då barn under tre år inte får lägga upp mat, ta del av samtal eller teman i lika stor utsträckning som de barnen över tre år. Läroplanen har inga tydliga mål om just måltider som leder till att pedagoger får tolka hur de ska uppnå målen om hälsa och välbefinnande.

Studiens huvudsakliga syfte är att undersöka, analysera och tolka hur ett urval pedagoger talar om ämnet döden i förskolan. Studien utgår från fyra olika forskningsfrågor som lyder: Hur beskriver pedagoger barns tankar om döden? Hur menar pedagoger att barns tankar om döden kan bemötas? Hur beskriver pedagoger sina egna känslor/upplevelser inför uppgiften att möta barns tankar om död? Vad kan det kollegiala samtalet kring döden bidra till? För att undersöka detta har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med fem pedagoger som arbetar på samma förskola. Som teoretisk utgångspunkt används Nel Noddings (2002; 2012; 2013; 2015) omsorgsetik och utvalda omsorgsetiska begrepp. Begreppen som används är följande: lyhördhet, bekräftelse, ömsesidighet, modellering, praktik och dialog. Resultatet av studien visar att pedagogerna inte undervisar om ämnet döden i verksamheten tillsammans med barnen, men det framträder i vardagen. Barnens tankar om döden kan skilja sig åt på flera olika sätt, enligt pedagogerna. Pedagogerna uttrycker även misstankar om att en del av barnen tror att den fiktiva döden motsvarar den verkliga döden. Pedagogerna menar vidare att barnens tankar om döden framkommer spontant i vardagen, men även när någon i barnets nära krets har avlidit. Vidare i resultatet blir det tydligt att pedagogerna har en stor lyhördhet i förhållande till barnen och ämnet döden. Omsorgsrelationen och tilliten mellan pedagog och barn är av stor vikt under samtal om döden. Genom relationen lär sig pedagogerna att tolka barnens signaler och uttryck, och kan därigenom besluta hur de ska bemöta ett barn med tankar om döden. Pedagogerna uttrycker sig vara trygga i samtalen om döden, och hänvisar till sina egna erfarenheter samt upplevelser som de har varit med om. Samtliga pedagoger framför att det kollegiala samtalet kan bidra till en ökad trygghet i hur samtalen kan hanteras.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepedagoger ser på och arbetar med trygghet, gruppkänsla och gruppstärkande aktiviteter i förskolans vardag. Undersökningen har genomförts genom kvalitativa intervjuer på två förskolor i Skåne. Intervjufrågorna har behandlat pedagogernas motiv att arbeta gruppstärkande, om detta kräver extra resurser, samt hur barnens trygghet i gruppen prioriteras i vardagen. Teorierna vi använder för att analysera intervjuerna är relationell pedagogik och omsorgsetik. Den första teorin utgår ifrån att relationen är det som skapar lärandet. Omsorgsetik utgår ifrån att omsorg är beroende av en ömsesidig relation, där båda parter ansvarar för att se, uppmuntra och frambringa varandra bästa sidor. I intervjuerna framkommer det att gruppstärkande arbete sker kontinuerligt i förskolornas vardag, men ofta utan att pedagogerna har gruppkänsla som huvudsyfte. De arbetar med projekt, har reflektionstid tillsammans med barnen och samtalar kring hur man är en bra kompis eller kring utmaningar som dyker upp. Pedagogerna beskriver även ett tätt samarbete mellan avdelningarna, andra förskolor och skola, vilket de menar ökar gruppkänslan även i ett större perspektiv. Sammantaget har pedagogerna gemensamt att de känner sig nöjda med sina gruppstärkande satsningar, dock skiljer sig möjligheten till reflektionstid och utvecklingsarbete mellan de båda förskolorna. Följaktligen visar den ena förskolans pedagoger en större efterfrågan av utökad utbildning och utbyte med kollegor och andra förskolor i ämnet. Vi kan konstatera att dessa två förskolor dagligen arbetar både direkt och indirekt med att stärka gruppkänslan i barngruppen. Ena förskolan utmärker sig genom fokus på projekt och den andra med konceptet nyckelkompisar. Pedagogerna visade stor nyfikenhet kring ämnet, vilket är något som är värt att ta tillvara. Genom litteratur, diskussionsgrupper och därigenom ökad andel arbete specifikt inriktat på att stärka gruppkänsla finns möjligheter att ytterligare utveckla barngruppens gruppdynamik. / This study investigates how preschool educators view and work with children's sense of security, group cohesion and group-strengthening activities in preschool everyday life. The survey was conducted through qualitative interviews at two preschools in Skåne. The interviews concern the teachers’ motives regarding group-strengthening work, whether this requires additional resources, and how the sense of security among the group’s children is prioritised in everyday life. The theories we use to analyse the interviews are relational pedagogy and care ethics. The first theory assumes that the relationship enables learning. Care ethics assumes that care is dependent on a mutual relationship, where both parties are responsible for seeing, encouraging and bringing forward each other's best sides. In the interviews, it appears that group-strengthening work is done continuously in preschool life, but often without group cohesion as the main purpose. They work on projects, set aside time for reflection with the children and talk about how to be a good friend or about challenges that emerge. The teachers also describe a close collaboration between wards, as well as other preschools and schools, which they believe increases group cohesion in an even larger perspective. All in all, the educators have in common that they feel satisfied with their group-strengthening efforts, but the opportunity to reflect and make time for development work between the two preschools differs. Consequently, one of the preschools’ teachers show a greater desire for increased education and exchange with colleagues and other preschools on the subject. We conclude that these two preschools work daily, both directly and indirectly, to strengthen group cohesion among the children. One preschool distinguishes itself by focusing on projects, while the other uses the concept of key friends. The educators show great curiosity about the subject, which is worth making use of. Through literature, discussion groups and an increased amount of work focused on strengthening group cohesion, opportunities to further develop the children’s group dynamics are given.

AbstractVår studie har genomförts under Coronapandemin som har påverkat samtliga institutioner i Sverige. Studiens syfte är att genom en kvalitativ intervjumetod undersöka förskollärares och rektors erfarenheter av arbetet på förskola och deras samverkan med och relationer till olika aktörer under den krissituation som uppstått under Coronapandemin. Vår studies frågeställningar är följande: Hur upplever förskollärarna och rektor att förskolans verksamhet har förändrats vad gäller rutiner och struktur? Hur har förskollärarna upplevt sin egen arbetssituation? Hur har förskollärarna upplevt arbetet i barngrupp och möten med barn? Hur har förskollärarna upplevt relationen och samverkan med vårdnadshavare? Hur har förskollärarna upplevt relationen med rektor? Vi analyserar relationernas betydelse utifrån ett Nel Noddings omsorgsetiska teori. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare och en rektor, i från två olika förskolor. Resultatet i vår studie har visat att relationen mellan rektor och förskollärare har varit essentiell, speciellt för förskollärarna då de har behövt stöttning och vägledning i hantering av förskolläraruppdraget. Förskollärarnas arbete med barngrupp och möte med barn under Coronapandemin har visat att deras förhållningssätt i att enbart svara på barnens frågor i enskilda möten, kan ses som en omsorgshandling. Förskollärarnas upplevelse av relationen och samverkan med vårdnadshavare har resulterat i att dialogen och lyhördheten är central under den rådande krissituation. Vår slutsats gällande hantering av förskolläraruppdraget är att en viss undervisning har försummats och en viss undervisning har tillkommit.

I läroplanen för den svenska förskolan Lpfö98/2016 står det att “Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan” (Skolverket 2016). I det här examensarbetet har syftet varit att undersöka förskollärares berättelser kring omsorg om barn i förskolan samt hur de dokumenterar omsorg i sitt syste- matiska kvalitetsarbete. Vår uppfattning är att begreppet omsorg inte har en framträdande roll i förskolans läroplan. I den här studien utgår vi från tre övergripande teman; hur förskollärare arbetar med omsorg i sin verksamhet, hur förskollärare dokumenterar omsorg i kvalitetsarbetet samt deras tillbakablickar och framåtblickar kring omsorgsbegreppet. Genom dessa teman har vi velat ta reda på hur förskollärare tolkar omsorgsbegreppet, samt hur de utifrån läroplanen arbetar med och dokumenterar omsorg i sin verksamhet. Vi intervjuade sex förskollärare som alla arbetade på samma förskola. Metoden som användes var kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Dessa analyserade vi sedan utifrån innehållsanalys för att få syn på mönster, likheter och skillnader i respondenternas svar. Vår teoretiska grund bygger på Nel Noddings (2012a, 2012b, 2012c) teori om omsorgsetik. Utifrån studiens resultat har vi kunnat se att förskollärarna anser att trygghet är en stor del av omsorgen samt att den är en grundläggande faktor för barnens välbefinnande. Resultaten visar även att förskollärarna inte anser sig dokumentera omsorgen utan den får stå tillbaka för dokumentationen kring barnens lärande. På grund av detta får inte omsorgen och lärandet likvärdig status och kan på så vis inte verka på samma villkor. Flera av förskollärarna talar om negativa faktorer som stora barngrupper och tidsbrist som skeenden som delvis påverkar deras arbete med omsorg. De tycker däremot att en revidering av läroplanen och ett förtydligande av omsorgsbegreppet är något bra och nödvändigt. Nyckelord: Dokumentation, fostran, förhållningssätt, förskollärare, lärande, omsorg, om-sorgsetik

Vårt syfte med studien är att undersöka hur pedagogerna definierar och förklarar begreppet omsorg och dess roll i förskolans verksamhet. Vi ville även öppna upp för diskussion kring omsorgsbegreppet och på så sätt synliggöra begreppets breda tolkningsområde. I förskolans läroplan (Lpfö 98 rev 2016, s.9) står det att ”Förskolans verksamhet ska präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhet” vidare nämns begreppet omsorg åtta gånger till, men hur kan pedagoger arbeta för att nå omsorgens målområden? Enligt utbildningsdepartementet (2017) är förskolans uppdrag komplext och brett och betonar avsaknaden av en tydlig definition av omsorgsbegreppet i styrdokumenten. För att fördjupa oss i omsorg har vi valt att göra en kvalitativ studie där fem pedagoger har intervjuats, där empirin från intervjuer analyserades utifrån innehållsanalys för att synliggöra likheter, skillnader och mönster.Studien utgår ifrån Segestens (2017) begreppsanalys för att undersöka begreppet omsorg utifrån pedagogernas perspektiv. För att tolka informanternas svar använder vi Noddings (2015) begrepp modellering, dialog, praktisk handling och bekräftelse. Studiens resultat visar att omsorg är ett komplext och mångtydigt begrepp. Pedagogerna betonar bristen av dialog kring omsorg och beskriver begreppet genom att använda andra ordalag. I resultatet beskrivs omsorg genom att det delas upp i två delar, det ”gamla och det nya”. Omsorg ses som en självklar del i förskolans verksamhet och sätts in i ett helhetsperspektiv, där vikten av dialog och samsyn mellan pedagogerna betonas. Studien visar tre perspektiv gällande barngruppens stora storlek. I vårt resultat framkom den trygge vuxna återkommande i relation till omsorgsuppdraget. I sista delen av resultatdiskussionen presenteras informanternas förslag på hur pedagoger kan synliggöra omsorg inom förskolans verksamhet.

This study aims to reveal what preschool teachers and pedagogues think about and how they act when it comes to meeting the behavior and needs of children with challenging behaviour from a perspective of ethics of care as developed by Nel Noddings. Statistics claim that this kind of behavior is on the rise and it is therefore of relevance to see how teachers and pedagogues can give care to children who displays behavioral problems. We used a method of interviews with selected staff who works in the preschool environment and discovered that most of the interview subjects expressed a similar view overall as to what is conceived as a challenging behaviour. Emphasis was put on the importance of good social relations, even when it comes to describing physically aggressive behavior they spoke of this as a result of failing social relations between children and adults as well as between children. The interviewed also largely expressed a subjective view on children with this kind of behavior and argues that listening, confirming and upholding an ongoing dialogue play a key role in constructing an optimal approach in dealing with challenging behaviour.

Barn idag spenderar en stor del av sitt dagliga liv på förskolan. Förskolan är idag en delav skolväsendet. Vi frågar oss hur detta påverkar de yngsta barnens omsorgsbehov ochderas behov av att knyta an och skapa trygga relationer. Läroplanen för förskolan binderihop lärande och omsorg till en helhet och ger omsorgen en större roll. Trots detta så hardet gjorts en tolkning av läroplanen, utifrån de yngsta barnens behov. Detta för attbetona att de yngre barnen har ett annat behov än de lite äldre och att deras behov avtrygghet är väsentligt.Syftet med detta examensarbete är att få en fördjupad förståelse för hur pedagogerser på betydelsen av trygga relationer mellan pedagog och barn i omsorgssituationer.Vi har använt oss av en kvalitativ metod för att få denna fördjupade förståelse ochgenom denna metod genomfört tre semistrukturerade intervjuer.Vår teoretiska utgångspunkt genom den här studien har varit Noddings omsorgsetiksamt anknytningsteorin. Vi har använt oss av tidigare forskning gällande educare,anknytning i förskolan och omsorgsetik i förskolan.Studiens resultat visar att informanterna har svårt att tala om omsorgssituationer. Detuppstod en tystnad när vi ställde våra frågor, vilket vi tolkar som en brist på ettprofessionellt språk gällande omsorgssituationerna. Dock lägger informanterna en storbetydelse vid vikten av trygga relationer mellan pedagog och barn. Alla informanternahar olika tillvägagångssätt att förstå relationens betydelse för omsorgssituationerna ochdetta visar sig genom deras skilda resonemang under intervjuerna.Nyckelord:

Sommaren 2023 släppte fackförbundet Sveriges Lärare ett pressmeddelande om att mer än hälften av barngrupperna i förskolan är för stora, och vill därför att regeringen ska stifta en lag om maximal gräns för hur många barn som ska finnas i varje grupp i förskolan (Sveriges Lärare, 2023).  Jaara Åstrand, ordförande för fackförbundet, uttrycker att hon befarar att barngrupperna annars kommer att bli större i framtiden. Vi som framtida förskollärare undrar hur detta påverkar våra förutsättningar för att säkerställa att alla barn i förskolan ska känna sig trygga. Vi har därför för avsikt med denna studie att undersöka om storleken på barngruppen påverkar pedagogers möjligheter att ge en god omsorg till barn i förskolan.  Vi har i studien utgått från våra frågeställningar Hur beskriver pedagoger begreppet omsorg? Hur anser pedagoger att barngruppens storlek påverkar förmågan att kunna ge barn en god omsorg? och Vilka strategier använder pedagoger för att tillgodose alla barns behov? För att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar har vi gjort en kvalitativ studie, då vi har utfört sex semistrukturerade intervjuer med pedagoger som har olika yrkestitlar och arbetar inom förskola. För att analysera vårt insamlade material har vi utgått från Nel Noddings teori om omsorgsetik. Genom att använda denna teori vill vi belysa förskolans omsorgsarbete, närmare bestämt dess möjligheter och hinder i relation till storleken på barngruppen. Resultatet av studien visar att pedagogerna anser att antalet barn är för stort för att de ska kunna tillgodose alla barns omsorgsbehov. Samtidigt förefaller det finnas en acceptans hos pedagogerna av situationen som de befinner sig i. En av våra slutsatser som vi kommit fram till är att pedagogerna tar vara på de tillfällen till omsorg när de dyker upp, en annan slutsats är att pedagogerna behöver vara flexibla i sitt arbete, och för att lättare kunna se varje barn och deras omsorgsbehov delar de in barnen i mindre grupper.