No description available.

This study aims to examine attitudes and conceptions of staff who work with mentally disabled persons, concerning normalization and gender. Six qualitative interviews with such professionals were performed and subsequently analyzed. Since the method of this study is qualitative, no claim of generalizability is made. The interview material has been categorized into themes by means of coding. The result of the study is presented according to those themes. Important theoretical concepts are normalization, gender and intersectionality. The result showed that the staff claims that there are common views about the actual and ideal characteristics of women and men in society. However, they state that those views play no part in the professional care they and their colleagues give to mentally disabled persons. Nevertheless, their accounts of concrete professional situations show that gender stereotypes do influence important decisions about caretaker´s lives. In the concrete caregiving context, normalization as accessibility to the standards of society turn out to be difficult to separate from normalization as behavior modification, due to the caretaker´s dependency on the caregiver. The staff, which is predominantly female, has considerable power to monitor the lives of both male and female caretakers. Hence, women are not always subordinated to men.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka erfarenheten och upplevelsen hos omsorgspersonal som arbetar på särskilda boenden för personer över 65 år med demenssjukdom av att begränsa de boende i deras självbestämmanderätt. Vidare ingick det i syftet att öka förståelsen genom att synliggöra vad som kan motivera beslut vilka leder till handlingar som innebär att demenssjukas självbestämmanderätt begränsas. Uppsatsen har en kvalitativ ansats och det empiriska materialet är baserat på semistrukturerade intervjuer med sju omsorgspersonal som arbetade på olika boenden med inriktning mot demenssjukdomar. Resultatet visar att begränsningarna av de demenssjuka sker med hänvisning till skyddsaspekter och bristande resurser. Omsorgspersonalen beskrev hur de använde avledande strategier i situationer där de begränsade de demenssjuka personerna. Med hjälp av handlingsteori analyserades resultatet och visade att de avledande strategierna är den handling som intentionen att skydda den demenssjuke leder fram till. Vidare beskrivs de faktorer som ligger bakom intentionen. En diskussion förs om korrelationen mellan mikro- och makronivå; hur omsorgspersonalens handlingar påverkas av makronivån men även hur handlingarna påverkar densamma.

<p>En kvantitativ enkätundersökning genomfördes vid 4 äldreboenden i Mölndals stad. Samtliga 221 anställd omsorgspersonal, d.v.s. vårdbiträden och undersköterskor fick möjlighet att delta i studien. Syftet med studien var att visa på eventuella kopplingar mellan de oberoende variablerna krav, kontroll, socialt stöd, kortsiktiga stresseffekter, i studien benämnda, upplevd stress, återhämtningsproblem samt sömnproblem och dess påverkan på 4 olika dimensioner av utbrändhet enligt SMBQ. Resultatet visade att det främst var återhämtningsproblem vilka hade en påverkan på utbrändhet (i 3 av 4 dimensioner). Upplevd stress och sömnproblem kopplades även till utbrändhet i 1 av 4 dimensioner. Krav/kontroll-modellen hade enbart påverkan på utbrändhet i 1 av dimensionerna och då i form av delkomponenten kontroll.</p> / Forskningsgruppen för beteendemedicin och hälsopsykologi

<p>Uppsatsens syfte är att belysa hur vision, målstyrning och feedback upplevs av omsorgspersonal då de dagligen inte har tillgång till en fysiskt närvarande chef. För att uppnå vårt syfte har vi valt att genomföra en kvalitativ studie,</p><p>i en mellanstor kommun som aktivt arbetar med vision och målstyrning sedan ett antal år tillbaka. Det empiriska materialet utgörs av fyra stycken intervjuer med omsorgspersonal utifrån semistrukturerade frågor. Våra frågeställningar är följande:</p><p> </p><ul type="disc"><li>Hur upplever omsorgspersonalen på självstyrande enheter implementering och förankring av organisationens vision i sitt dagliga arbete? </li></ul><p> </p><ul type="disc"><li>Hur upplever omsorgspersonalen på självstyrande enheter att målstyrning fungerar?</li></ul><p> </p><ul type="disc"><li>Hur upplever omsorgspersonalen på<strong> </strong>självstyrande enheter möjligheten till feedback med en fysiskt frånvarande chef?  </li></ul><p> </p><ul type="disc"><li>Vad anser omsorgspersonalen på självstyrande enheter om chefens närvaro/frånvaro?</li></ul><p> </p><p>För att tolka och analysera vår empiri, har ett hermeneutiskt förhållningssätt och en abduktiv ansats använts. Därefter har vi kategoriserat empirin till olika teman utifrån våra frågeställningar. Dessa utmynnade i meningsfullhet, begriplighet och bekräftelse. Teorier som använts för att analysera empirin är KASAM och Maslows Behovstrappa. Resultatet visar på att visionen inte var förankrad hos samtliga informanter, målstyrningsprocessen upplevdes fungera tillfredställande, men att det fanns ett behov av mer feedback. Vår slutsats är att chefens närvaro har betydelse för att implementera och förankra meningsfulla faktorer såsom visionsarbete och personlig feedback i det dagliga arbetet.<strong></strong></p><p> </p>

En kvantitativ enkätundersökning genomfördes vid 4 äldreboenden i Mölndals stad. Samtliga 221 anställd omsorgspersonal, d.v.s. vårdbiträden och undersköterskor fick möjlighet att delta i studien. Syftet med studien var att visa på eventuella kopplingar mellan de oberoende variablerna krav, kontroll, socialt stöd, kortsiktiga stresseffekter, i studien benämnda, upplevd stress, återhämtningsproblem samt sömnproblem och dess påverkan på 4 olika dimensioner av utbrändhet enligt SMBQ. Resultatet visade att det främst var återhämtningsproblem vilka hade en påverkan på utbrändhet (i 3 av 4 dimensioner). Upplevd stress och sömnproblem kopplades även till utbrändhet i 1 av 4 dimensioner. Krav/kontroll-modellen hade enbart påverkan på utbrändhet i 1 av dimensionerna och då i form av delkomponenten kontroll. / Forskningsgruppen för beteendemedicin och hälsopsykologi

Uppsatsens syfte är att belysa hur vision, målstyrning och feedback upplevs av omsorgspersonal då de dagligen inte har tillgång till en fysiskt närvarande chef. För att uppnå vårt syfte har vi valt att genomföra en kvalitativ studie, i en mellanstor kommun som aktivt arbetar med vision och målstyrning sedan ett antal år tillbaka. Det empiriska materialet utgörs av fyra stycken intervjuer med omsorgspersonal utifrån semistrukturerade frågor. Våra frågeställningar är följande:   <ul type="disc">Hur upplever omsorgspersonalen på självstyrande enheter implementering och förankring av organisationens vision i sitt dagliga arbete?   <ul type="disc">Hur upplever omsorgspersonalen på självstyrande enheter att målstyrning fungerar?   <ul type="disc">Hur upplever omsorgspersonalen på självstyrande enheter möjligheten till feedback med en fysiskt frånvarande chef?    <ul type="disc">Vad anser omsorgspersonalen på självstyrande enheter om chefens närvaro/frånvaro?   För att tolka och analysera vår empiri, har ett hermeneutiskt förhållningssätt och en abduktiv ansats använts. Därefter har vi kategoriserat empirin till olika teman utifrån våra frågeställningar. Dessa utmynnade i meningsfullhet, begriplighet och bekräftelse. Teorier som använts för att analysera empirin är KASAM och Maslows Behovstrappa. Resultatet visar på att visionen inte var förankrad hos samtliga informanter, målstyrningsprocessen upplevdes fungera tillfredställande, men att det fanns ett behov av mer feedback. Vår slutsats är att chefens närvaro har betydelse för att implementera och förankra meningsfulla faktorer såsom visionsarbete och personlig feedback i det dagliga arbetet.

Det här är en studie om omsorgspersonals resonemang och erfarenheter av etik i deras yrkesutövning inom äldreomsorgens särskilda vård- och omsorgsboenden med demensinriktning. Studiens resultat bygger på kvalitativa intervjuer med fem undersköterskor från ett vård- och omsorgsboende i Stockholm. Metoden som använts för datainsamling är semistrukturerade intervjuer. Tolkning och bearbetning av den insamlade empirin har skett genom tematisk innehållsanalys där huvudteman och underteman identifierats och analyserats med hjälp av teorin om Accounts samt de etiska teorierna konsekvensetik, deontologisk etik och dygdetik. Slutsatser som gjorts utifrån resultat och analys är att undersköterskornas arbete är präglat av en mängd etiska val, men också av olika aktörers intressen som påverkar dessa val och vilka ibland försätter undersköterskorna i svåra lojalitetskonflikter. Det finns också en ovisshet kring huruvida de beslut och handlingar som undersköterskorna utför gentemot de äldre är till de äldres fördel. Andra konstateranden som kunnat göras är att det föreligger en maktobalans i förhållandet mellan undersköterskorna och de boende samt att ökade resurser och större förståelse för undersköterskornas arbete är viktiga aspekter för att kunna tillhandahålla en god vård och omsorg för de äldre.

När jag letade efter inspiration att skriva om äldreomsorgen hittade jag efter en tids sökande en kunskapslucka. Jag fann begreppet personcentrerad vård väldigt brett och omfattande, och blev förvånad när jag insåg att det inte fanns forskning som innefattar hemtjänsten inom äldreomsorgen. All kunskap jag hittade gällande äldre och personcentrerad vård handlade om äldre som bor i särskilda boenden eller äldre som har en demenssjukdom. Jag kunde inte hitta något som berörde äldre som inte har en demenssjukdom och som bor i ordinärt boende. Därför valde jag att med min uppsats belysa just detta område. För att genomföra min undersökning använde jag mig av en kvalitativ metod. Jag genomförde semistrukturerade intervjuer med omsorgspersonal som arbetar i hemtjänst med personer som inte är har en demenssjukdom och bor i ordinärt boende. Den insamlade empirin analyserades sedan med hjälp av analysmetoden tematisering. I min undersökning kom jag fram till att det finns en hel del fördelar med att sträva efter en personcentrerad vård även i äldreomsorgens hemtjänst som berör personer som inte har en demenssjukdom och som bor i sitt ordinära boende. En personcentrerad vård möjliggör bland annat att de äldre i större utsträckning får behålla sitt självbestämmande, omsorgspersonalen upplever att de äldre är nöjda med den omvårdnad och service som ges vilket även innebär att omsorgspersonalen upplever tillfredsställelse i sitt arbete. Genomförandeplanerna som upprättas utifrån individens behov och önskemål är till stor hjälp vid strävan mot ett personcentrerat arbete då behov och önskemål konkretiseras. Det framkom även i min undersökning att det finns en del hinder för att möjliggöra genomförandet av en personcentrerad omvårdnad. Bland annat uttryckte mina respondenter att tidsaspekten är avgörande för arbetet, men även kollegornas värdegrunder och stöd från chefer kan vara ett hinder. Förutom detta är det även viktigt att organisationen styrs utifrån liknande mål och värderingar genom organisationens alla nivåer för att det ska vara möjligt att sträva mot en vård som är personcentrerad. / While I was searching for inspiration to write about the elderly care, I after a while found a gap of knowledge. I considered the concept ‘person-centered care’ to be comprehensive and ample, and therefore I was surprise to find an absence of research that involved the home care within the elderly care. All of the knowledge I found considering elderly people and person-centered care, involved elderly people who live in residential homes or elderly people diagnosed with dementia. I had trouble finding research that referred to elderly people who are not diagnosed with dementia and that live in ordinary accommodation. Therefore I decided to illustrate this area in my essay. To accomplish my investigation I utilized a qualitative method. I implemented semi structured interviews with caregivers that are working in home care with elders who are not diagnosed with dementia and who live in ordinary accommodations. I later on analyzed my empirical material using the analysis thematization. During my investigation I concluded that there are benefits regarding the aspiration for a person-centered care even within the home care of the elderly care that refer to people who are not diagnosed with dementia and who live in ordinary accommodations. A person-centered care creates possibilities for the elders to in a greater extent keep their self-determination, the caregivers experience a greater satisfaction among the elders regarding the care and service they are provided, which also means that the caregivers experience a greater satisfaction with the care and service they provide. The implementation plans that are prepared for the elders needs and requests, function as an instrument to concretize the needs and request, which enable an aspiration for person-centered care. As well as I found that there are benefits with a person-centered care, some obstacles emerged concerning the implementation of a person-centered care. Inter alia some of my respondents expressed that the aspect of time was crucial, but also the values among colleagues and the support from the manager can have an impact and be seen as an obstacle regarding the implementation of a person-centered care. Except for these obstacles it is also important that the layers of the organization strive for resembling goals and values to enable an aspiration for a person-centered care.

Distriktssköterskan ansvarar för att leda och organisera omvårdnaden på särskilt boende. Sköra, multisjuka äldre patienter med mer komplexa behov blir allt fler i Sverige. För att möta dessa patienters behov behöver omvårdnaden en personcentrerad inriktning. Syftet med denna studie är därför att beskriva distriktssköterskans upplevelse av att leda omsorgspersonal på särskilt boende för främjandet av en personcentrerad vård. Metoden som använts är kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med fem olika distriktssköterskor har utförts. Resultatet har sedan analyserats med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framgår fyra kategorier som belyser distriktsköterskans upplevelse av att leda omsorgspersonal för främjandet av personcentrerad vård. Dessa är att få stöd, trygghetsskapande interaktioner, professionella egenskaper och organisatoriska förutsättningar. I diskussionen diskuteras hur stödet till distriktsköterskan kan se ut. Ett stöd kan vara att som distriktsköterska få undervisning i hälsofrämjande ledarskap ett annat är att få stöd i reflekterande team. Diskussionen belyser även att patienten i större utsträckning behöver göras delaktig för att skapa en personcentrerad vård.