Preoperativ ångest är en vanlig upplevelse hos patienter som ska genomgå kirurgiska ingrepp och kan orsaka patienten lidande och negativa konsekvenser på individ- och samhällsnivå. Anestesisjuksköterskan ska erbjuda en personcentrerad vård av hög kvalitet grundad i livsvärldsperspektivet och ge en stödjande individualiserad perioperativ omvårdnad till patienter som upplever de här känslorna, för att kunna lindra lidande och främja hälsa samt välbefinnande. Farmakologiska behandlingar kan medföra oönskade bieffekter, därför är det relevant att undersöka effektiviteten av icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder för att lindra patienters preoperativa ångest. Metoden som har tillämpats är en systematisk litteraturöversikt med en narrativ dataanalys av 24 kvantitativa studier. Resultatet tyder på att icke farmakologiska strategier som musik, Virtual Reality (VR), aromaterapi, akupunktur och akupressur kan lindra patienters preoperativa ångest och vara värdefulla tilläggande verktyg i den perioperativa omvårdnaden, även om fler studier om olika typer av kirurgiska ingrepp med både kvinnor och män behövs för att stärka fynden. Slutsatserna indikerar att genomförandet av studier i nordiska länder kan bidra till ökad kunskap och förtroende för de här alternativen hos vårdpersonal. Användandet av de här omvårdnadsåtgärderna kan leda till en minskning av farmakologiska behandlingar för att hantera preoperativ ångest, vilket främjar god hälsa och välbefinnande samt gynnar hållbar utveckling. / Preoperative anxiety is a common experience among patients undergoing surgical procedures and can cause patient suffering and negative consequences at both individual and societal levels. The nurse anaesthetist must provide high quality person-centered care grounded in the lifeworld perspective and offer supportive, individualized perioperative nursing care to patients experiencing these feelings, aiming to alleviate suffering, promote health and enhance well-being. Pharmacological treatments may entail undesirable side effects, hence, it is relevant to examine the effectiveness of non-pharmacological nursing interventions in alleviating patients' preoperative anxiety. The method that has been applied is a systematic literature review with a narrative data analysis of 24 quantitative studies. The findings suggest that non-pharmacological strategies such as music, Virtual Reality (VR), aromatherapy, acupuncture, and acupressure can alleviate patients' preoperative anxiety and serve as valuable adjunctive tools in perioperative care, although further studies involving various types of surgical procedures with both genders are needed to substantiate the findings. The conclusions indicate that conducting studies in Nordic countries can contribute to increased knowledge and confidence in these alternatives among healthcare professionals. Implementing these nursing interventions may lead to a reduction in pharmacological treatments for managing preoperative anxiety, thereby promoting good health and well-being and fostering sustainable development.

Bakgrund: Ungefär 130 000–150 000 personer i Sverige lider idag av demenssjukdomar och varje år insjuknar ytterligare ca 20 000–25 000 personer i sjukdomen. Demenssjukdomar innebär en progressiv försämring av kognitiva funktioner, vilket medför symtom som minnesstörningar, rumsliga oförmågor, nedsatta språkförståelser, förlust av inlärda funktioner, nedsatta praktiska förmågor samt beteendeförändringar. Inom omvårdnad av personer med demenssjukdom ska sjuksköterskor utgå ifrån personcentrerad vård som innebär att omvårdnad ska anpassas till personers behov. Enligt nationella riktlinjer är djurassisterade insatser en alternativ omvårdnadsåtgärd som kan användas som verktyg i den personcentrerade vården. Syfte: Syftet var att kartlägga hur personer med demenssjukdom påverkas av djurassisterade insatser. Metod: En allmän litteraturöversikt som inkluderade artiklar av både kvalitativ och kvantitativ metod. Resultat: Djurassisterade insatser hade påverkan på personer med demenssjukdom avseende fysiska funktioner, psykisk hälsa och inom kommunikation. Djuren motiverade till rörelse och aktiviteter, lockade fram positiva känslor, lindrade oro och ångest samt främjade verbal och icke-verbal kommunikation. Genom att använda djurassisterade insatser som oberoende omvårdnadsåtgärd främjades möjligheten för personer med demenssjukdom att erhålla en personcentrerad vård. Slutsats: Djurassisterade insatser påvisade positiv påverkan på personer med demenssjukdom och kan således utgöra ett alternativ av oberoende omvårdnadsåtgärd som kan tillämpas inom personcentrerad vård och omvårdnad. / Background: Approximately 130 000–150 000 people in Sweden are suffering from dementia, and an additional 20 000–25 000 people are diagnosed with the disease yearly. Dementia causes a progressive deterioration of cognitive abilities causing symptoms such as memory disorders, spatial incapacities, language impairment, loss of learned functions, impaired practical skills, and behavioral changes. In nursing people with dementia, nursing should be based on person-centered care, meaning nursing should be based on the individual's needs. According to national guidelines, animal-assisted intervention is an independent nursing intervention, which can be used as a tool within person-centered care. Aim: The aim was to identify how people with dementia are affected by animal-assisted interventions. Method: A general literature review, which included articles of both qualitive and quantitative approaches. Results: People with dementia were affected by animal-assisted interventions in areas such as physical functions, psychological health, and communication. The animals motivated movement and activities, evoked positive emotions, relieved anxiety and promoted verbal and non-verbal communication. Animal-assisted interventions enhanced the possibilities for person-centered care. Conclusion: People with dementia were positively affected by animal-assisted interventions. Animal-assisted intervention is an independent nursing intervention, which can be applied within person-centered care and within nursing.

Patienter som genomgår laparoskopiska ingrepp sövs med anestesiläkemedel och behöver administration av intravenösa vätskor och inblåsning av koldioxidgas i bukhålan under operationen. Ju längre anestesitid och ju längre tid det laparoskopiska ingreppet tar desto större är risken att patienter drabbas av perioperativ hypotermi. Icke-invasiva och invasiva uppvärmningsmetoder visar kunna förebygga perioperativ hypotermin och de postoperativa komplikationer som associeras med hypotermiuppkomst vid laparoskopiska ingrepp.Syfte: Syftet är att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förebygga uppkomsten av perioperativ hypotermi och dess postoperativa komplikationer hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Metod: En integrativ litteraturöversikt. Resultat: Studien visar att icke-invasiva och invasiva uppvärmningsåtgärder kan förebygga perioperativ hypotermi och minska de postoperativa komplikationerna associerade med hypotermi vid laparoskopisk kirurgi. Forcerad varmluftsbehandling visar sig vara den mest effektiva metoden för att förebygga perioperativ hypotermi. Andra icke-invasiva och invasiva värmebehandlingar är effektiva när de kombineras med varandra men inte när de administreras enskilt.Uppvärmningsmetoder visar sig förebygga uppkomst av hypotermi, bibehålla intraoperativ normotermi, öka komfort, minska postoperativa komplikationer vilket även leder till bättre återhämtning hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Slutsats: Denna studie belyser att uppvärmnings åtgärder med invasiva och icke-invasiva uppvärmningsmetoder kan behandla och förebygga hypotermiuppkomst under den perioperativa perioden hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Studien även visar att dessa uppvärmningsmetoder förebygger även de postoperativa komplikationer som associeras med perioperativ hypotermin vid laparoskopisk kirurgiuppkomst. / Patients undergoing laparoscopic procedures need anesthetics, intravenous fluids and insufflation of carbon dioxide gas during laparoscopic surgery. The larger the time of the anesthesia and the laparoscopic procedure is, the greater is the risk of the patients being affected by perioperative hypothermia. Non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. Purpose: The aim of the study is to describe the nursing interventions that can prevent the onset of perioperative hypothermia and its postoperative complications during laparoscopic surgery. Method: An integrative review. Result: The study indicates that non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia and complications during laparoscopic surgery. Forced air warming turns out to be the most effective treatment to prevent perioperative hypothermia. Invasive and non-invasive warming treatments seem to be more effective in combination with each other to prevent perioperative hypothermia than when administered alone. These treatments prevent intraoperative hypothermia, maintain intraoperative normothermia, increase comfort, decrease postoperative complications and improve patient recovery after laparoscopic surgery. Conclusions: This study illustrates that non-invasive and invasive warming methods can treat and prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. The study even illustrates that these warming methods prevent the postoperative complications associated with perioperative hypothermia during laparoscopic surgery.

Bakgrund: Oro är ett känslomässigt svar på stimuli som kan ge fysiologiska effekter. Att befinna sig i en operationssal är för många patienter en ny upplevelse där de överlämnar sin kropp till vårdpersonalen. Anestesisjuksköterskan kan hantera en patient i regional anestesi med olika omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som finns mot oro, pre och intraoperativt hos patienter som genomgår operationer i regional anestesi. Metod: Deskriptiv litteraturstudie där 17 artiklar granskades med SBU samt GRADE och analyserades deduktivt med Fundamentals of Care som teoretisk utgångspunkt. Resultat: Olika omvårdnadsåtgärder finns för att lindra oro icke-farmakologisk under regional anestesi. Majoriteten av resultaten visade tekniska åtgärder som video, musik, VR samt en minoritet om samtal och aromaterapi. Slutsats: Fler tekniska omvårdnadsåtgärder framkom vilket var oväntat. De hade effekt mot oro men på bekostnad av anestesisjuksköterskans relationella kontakt med patienten. Nyckelord: Regional anestesi, oro, icke farmakologisk, omvårdnadsåtgärder, Fundamentals of Care / Background: Anxiety is an emotional response to stimuli which can give physiological effects. To be in an operating theater is a new experience for many patients where they hand over their bodies to the healthcare staff. The nurse anesthetist can manage the patient during regional anesthesia with different nursing interventions.  Purpose: The aim of the study was to describe non-pharmacological nursing interventions that exist towards anxiety, pre and intraoperative in patients undergoing surgery under regional anesthesia.  Method: A descriptive literature review where 17 articles were reviewed with SBU and GRADE and analyzed deductively with Fundamentals of Care as a theoretical outset. Results: Various nursing interventions exist to alleviate anxiety non-pharmacologicaly under regional anesthesia. The majority of the results showed technical measures such as video, music, VR and a minority of conversation and aromatherapy.  Conclusion: Several technical nursing interventions emerged, which was unexpected. They had an effect on anxiety but at the expense of the nurse anesthetist´s relational contact with the patient.  Keywords: Regional anesthesia, anxiety, non pharmacological, nursing interventions, Fundamentals of Car

Bakgrund:  Antalet äldre med skörhet ökar i samband med stigande ålder. Muskelsvaghet, ofrivillig viktnedgång, känsla av trötthet och infektionskänslighet är hälsoproblem som uppstår vid biologiskt åldrande. Till följd av dessa symtom upplever ofta multisjuka äldre svårigheter med att hantera vardagen. Det är sjuksköterskans ansvar att utgå från holistiskt perspektiv samt tillämpa vetenskapliga kunskaper för självständig vardag. Syfte: Att beskriva vilka aspekter sköra äldre i behov av omvårdnadsinsatser upplever som betydelsefulla för en bra vardag. Metod: Arbetet var av systematisk litteraturstudie och genomförd enligt tematisk syntetisk design. Resultat: Studiens resultat är grundat i tolv artiklar med kvalitativ design för att besvara studiens syfte. Dataanalysen resulterade i tre huvudteman; psykisk påverkan i vardagen, fysisk påverkan i vardagen och vården och anhörigas påverkan. Äldre upplevde att deras sociala liv påverkades av fysiska begräsningar, hjälpmedelsbehov och andelen kommunala insatser. Att få klara av sin vardag självständigt var de äldres främsta önskan. / Background: The number of elderly people with frailty is growing, with increasing age. Muscle weakness, involuntary weight loss, a feeling of exhaustion, and susceptibility to infection are health problems that occur at a rising age. As a result of these symptoms, the elderly experience difficulties coping with everyday life. To achieve independence for the elderly, it is the nurse’s responsibility to have a holistic perspective and scientific knowledge. Purpose: Describing the important aspect of a good everyday life for frail elderly individuals in need of nursing interventions. Method: The method of this study has been systematic literature review and is implemented according to the thematic synthetic design. Result: The results of the study are based on twelve articles with a qualitative design to answer the purpose. The analysis results in three main categories: the psychological impact in everyday life, the physical impact in everyday life, and lastly, health care and the role of impact. The results also show that elderly people felt that their social lives were affected by physical limitations, the need for assistive devices, and the proportion of municipal interventions. To be able to manage and cope with their everyday lives independently was their main desire.

Hypotermi är en vanligt förekommande intraoperativ komplikation. Intraoperativ hypotermi är konstaterat i samband med såväl anestesiologiska som kirurgiska interventioner. Ett hypotermt tillstånd har stor inverkan både för patientens fysiska och psykiska status under hela det perioperativa förloppet. Komplikationerna vid intraoperativ hypotermi är många och välkända men intraoperativ hypotermi kan relativt enkelt förebyggas genom god planering och konkreta omvårdnadsåtgärder. Anestesisjuksköterskan har en grundläggande roll i detta arbete för att bedriva en säker vård. Syfte: Att kartlägga de rutiner och omvårdnadsåtgärder som tillämpas av anestesisjuksköterskor vid förebyggandet av intraoperativ hypotermi. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Data samlades in via en egenkonstruerad webbenkät och analyserades i Statistical Package for Social Science (SPSS). Studien genomfördes på 14 utvalda operationsavdelningar. Resultat: Majoriteten av anestesisjuksköterskorna kände till de hypotermiförebyggande rutiner som fanns på arbetsplatsen. Det fanns vissa skillnader gällande de omvårdnadsåtgärder som användes för att förebygga hypotermi vid korta respektive långa ingrepp. Flera metoder tillämpades för att mäta temperaturen, den vanligaste metoden var örontermometer. Mätfrekvensen varierande, men oftast genomfördes temperaturmätning under pågående ingrepp. Mätning vid induktion förekom i något mindre utsträckning, majoriteten mätte temperaturen innan väckning. Inget signifikant samband fanns mellan upplevd följsamhet till rutiner på enheten och om deltagarna mätte temperaturen inför induktion eller väckning. Slutsats: Resultatet indikerar att det finns medvetenhet bland anestesisjuksköterskorna om rutiner och omvårdnadsåtgärder för att förebygga intraoperativ hypotermi på de studerade operationsavdelningarna. Vidare studier skulle behövas för att tydligare kartlägga faktorer för mätmetoder och mätintervaller. Även kartläggning för huruvida åtgärder varierar med den kirurgiska kontexten, samt om individuella bedömningar görs utifrån patientens riskfaktorer erfordras. Tydligare nationella riktlinjer skulle underlätta utformandet av standardiserade och evidensbaserade rutiner.