För att kunna bedriva en god omvårdnad ses beröringen som en nödvändighet inom vården inte bara för praktiska ändamål utan också för att förmedla emotioner, skapa ett lugn och trygghet. Om beröringen används på fel sätt kan den dock utgöra ett obehag. Beröringen blir således ett fenomen som omvårdnadspersonalen måste förhålla sig till för att kunna utföra en god holistisk vård för patienten där vårdaren ser till hela människan. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters och omvårdnadspersonalens upplevelse av beröring, om och i så fall hur vårdrelationen och lidandet påverkas vid beröring i samband med omvårdnadsmoment i en intensivvårds kontext. Metod: Studien har genomförts med en deskriptiv design med kvalitativ ansats. Intervjuer har genomförts med narrativa ostrukturerade frågor. Insamlade data analyserades genom en innehållsanalys med induktiv ansats. Totalt genomfördes tolv intervjuer med patienter och omvårdnadspersonal. Resultat: Huvudresultaten bestod av tre kategorier; Lidandet och lindrandet, Nödvändig beröring samt Förbättrad Vårdrelation. I resultatet framkommer att beröringen upplevs kunna utgöra en kränkning av integritet samt orsaka smärta men att om det används på rätt sätt så kan det också bidra till att lugna, skapa trygghet och fysiskt välbehag hos patienten. Beröringen upplevdes som nödvändig för att patienten skulle känna sig säker och för att omvårdnadspersonalen skulle kunna utföra sina uppgifter. Beröringen upplevdes också som ett sätt att förbättra vårdrelationen mellan omvårdnadspersonal och patienten. Slutsats: Beröringen upplevdes både kunna skapa ett lidande men också lindra beroende på hur beröringen användes och vilken information som gavs i samband med beröringen. Omvårdnadspersonalen upplevde beröringen som mer restriktiv hos förvirrade och intoxikerade patienter samt som mindre nödvändig och mer hårdhänt hos patienter som var medvetslösa. Beröringen upplevdes av både omvårdnadspersonal och patienter kunna förmedla en bättre vårdrelation.

Bakgrund: Livslängden ökar i hela världen vilket gör att antalet multisjuka stiger och belastningen på hälso – och sjukvården och på kommunsjuksköterskorna ökar. Kommunsjuksköterskorna har idag en komplex roll och är alltmer rådgivande konsulter under sitt arbete. Telefonrådgivning med omvårdnadspersonalen blir vanligare och kan medföra svårigheter för kommunsjuksköterskorna att göra bedömningar och utföra patientsäker vård. Syfte: Syftet med föreliggande studien var att beskriva sjuksköterskornas reflektioner om arbetet som konsultsköterska med fokus på telefonrådgivning med andra vårdgivare. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design valdes för att beskriva kommunsjuksköterskornas upplevelser. Resultat: Kommunsjuksköterskorna ansvarade för ett stort antal patienter under sitt arbetspass. Alla bedömningar som skedde togs utifrån omvårdnadspersonalens beskrivningar per telefon. Tre kategorier framkom för att belysa deras upplevelser: Att arbeta med telefonrådgivning inom äldreboenden, Ett utmanande arbete samt Kommunikation med omvårdnadspersonalen. Slutsats: Kommunsjuksköterskorna har en komplex och växlande roll inom äldrevården, de arbetar som rådgivande konsulter dagligen. Praktiska förutsättningar som påverkar kommunsjuksköterskornas arbete försvårar deras bedömningsförmågor. Telefonrådgivning med omvårdnadspersonalen är utmanade och kräver erfarenheter och kunskaper hos kommunsjuksköterskorna. Studien kan leda till en ökad förståelse hos olika yrkeskategorier som kommer i kontakt med kommunsjuksköterskorna och ger en inblick i deras arbetssätt.

<p><strong>Abstract</strong></p><p>The aim of the study was to describe the level of understanding of nursing staff regarding the expression of pain by patients suffering from dementia. A further aim was to examine what help and support is available to nursing staff in aiding assessment of pain levels in these patients.</p><p>The study is descriptive in character and has a qualitative perspective.</p><p>Six interview subjects, who were strategically chosen for convenience, were selected to help in this study. The criteria used for selection was that all should have a minimum of three years experience caring for patients suffering from dementia. As an aid to the interview process, semi structured questions and an interview guide were used. The material gathered was then literally transcribed, analysed and divided into eight categories and sub categories.</p><p>Interviewees report that patient express pain in a variety of different ways. Some patients use body language where they become withdrawn and their facial expressions and posture alters. Mood changes are also described, with patients becoming restless and anxious and sometimes aggressive. Verbal expressions of pain, such as wailing and screaming, are also described as well as the observation that patients suffering from dementia sometimes develop difficulties in sleeping and can wander off.</p><p>Further observations from the study show that combined importance of really knowing and being familiar with the patient and his/her background, a good relationship between nursing staff and the patients relatives, and finally, the need of pain assessment tools.</p><p> </p>

Abstract The aim of the study was to describe the level of understanding of nursing staff regarding the expression of pain by patients suffering from dementia. A further aim was to examine what help and support is available to nursing staff in aiding assessment of pain levels in these patients. The study is descriptive in character and has a qualitative perspective. Six interview subjects, who were strategically chosen for convenience, were selected to help in this study. The criteria used for selection was that all should have a minimum of three years experience caring for patients suffering from dementia. As an aid to the interview process, semi structured questions and an interview guide were used. The material gathered was then literally transcribed, analysed and divided into eight categories and sub categories. Interviewees report that patient express pain in a variety of different ways. Some patients use body language where they become withdrawn and their facial expressions and posture alters. Mood changes are also described, with patients becoming restless and anxious and sometimes aggressive. Verbal expressions of pain, such as wailing and screaming, are also described as well as the observation that patients suffering from dementia sometimes develop difficulties in sleeping and can wander off. Further observations from the study show that combined importance of really knowing and being familiar with the patient and his/her background, a good relationship between nursing staff and the patients relatives, and finally, the need of pain assessment tools.

Bakgrund: Fysisk beröring är en central del i omvårdnad och ingår i arbetsuppgifterna dagligen. Under hela livet är fysisk beröring ett grundläggande behov. Patienters reaktioner av fysisk beröring bör omvårdnadspersonalen möta på ett respektfullt och ödmjukt sätt och det är skillnad mellan att bry sig om och ta hand om patienten. Det är för männen näst intill tabubelagt med det kroppsliga vårdarbetet. Syfte: Syftet var att beskriva patienters och omvårdnadspersonals upplevelser av fysisk beröring inom omvårdnad. Metod: Metoden var litteraturstudie med strukturerad litteratursökning med beskrivande design. 10 artiklar ingick och analysen inspirerades av innehållsanalys. Resultat: Tio teman framkom: Två olika former av fysisk beröring, faktorer som kan påverka användningen av beröring, att respektera patientens signaler och gränser, kontaktskapande, att skapa förtroende och trygghet, att bekräfta patienten, att trösta och ge närhet, välbefinnande, svårigheter i mötet med patientens kropp och svårigheter relaterat till genus. Slutsats: Patienter och omvårdnadspersonal kan uppleva den fysiska beröringen olika vilket är viktigt att ta hänsyn till. Den fysiska beröringen kan ge både positiva och negativa upplevelser men huvudsaken är att beröringen ges med tillåtelse från patienten och med respekt från omvårdnadspersonalens sida. Även genus påverkade upplevelsen av fysisk beröring.

No description available.

Bakgrund Sedan år 2011 har Socialstyrelsen, Livsmedelsverket och Kost &amp; Näring använt FAMM - modellen (the Five Aspect of Meal Model) för att utvärdera en måltidsverksamhets arbete med att optimera kundens/patientens måltidsupplevelse. FAMM - modellen betraktar måltiden som en helhet utifrån rummet, mötet, produkten, styrningssystemet och atmosfären. Dock finns det få studier där personalens upplevelser av att arbeta utifrån denna modell har undersökts. Landstinget i Kronoberg har arbetat utifrån FAMM - modellen sedan år 2012 och fått utmärkelser för sitt framgångsrika arbete. Syfte Syftet med uppsatsen var att undersöka upplevelser av arbetet med patientmåltiden hos köks- och omvårdnadspersonal inom landstinget i Kronoberg. Metod Fem kvalitativa intervjuer genomfördes med köks- och omvårdnadspersonal inom landstinget i Kronoberg. Till hjälp vid intervjun användes en halvstrukturerad frågeguide. Därefter analyserades materialet utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Personalen upplevde att ett personligt engagemang kombinerat med möjligheter till flexibilitet i arbetet var en förutsättning för att tillgodose patientens individuella behov, att det fanns en ambivalens kring serveringssystemet, samt en problematik kring tillämpningen av FAMM - modellen. Slutsats Ett fortsatt arbete med FAMM - modellen kan lyfta befintlig kunskap hos både köks- och omvårdnadspersonal och vidareutveckla denna, främst genom att belysa kunskap som lätt tas för given och som kan vara svåra att ge och få uppskattning för.

Introduktion: Distriktssköterskor och sjuksköterskor i hemsjukvården hade ett brett arbetsområde och en del av arbetet bestod av att delegera arbetsuppgifter till omvårdnadspersonal Syfte: Att undersöka hur distriktssköterskor erfor delegering av hälso- och sjukvårdsuppgifter till omvårdnadspersonal i kommunal hemsjukvård. Metod: Distriktssköterskor som var patientansvariga inom ett hemtjänstområde i kommunal hemsjukvård från tre olika kommuner intervjuades. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna erfor att de delegerade för att verksamheten skulle fungera. De erfor att omdelegering gick fortare än nydelegeringar. Det varierade hur distriktssköterskorna kunde följa de riktlinjer som styr delegering och det fanns inte alltid tillräckligt med tid för uppföljning. Distriktssköterskorna kände sig kompetenta för att delegera läkemedelsadministrering men fick ibland uppdatera sig innan de delegerade ut specifika uppgifter. De erfor att de saknade utbildning i delegeringsförfarandet och att det var svårt att delegera när de var nyutbildade. Distriktssköterskorna tyckte att ny omvårdnadspersonal och vikarier kunde sakna tillräcklig kompetens och kände osäkerhet när dessa delegerades. Effekter av delegering var enligt distriktssköterskorna förbättrad patientsäkerhet, kontinuitet för patienterna och att det gav omvårdnadspersonalen en helhetssyn. Konklusion Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd för delegering av arbetsuppgifter i hälso-och sjukvård. Resultatet visade att distriktssköterskors delegeringsförfarande inte fullt ut överensstämde med dessa föreskrifter. Hemsjukvården var uppbyggd på att arbetsuppgifter delegerades trots att det var emot bestämmelserna, vilket även bekräftades i andra studier

No description available.

Abstrakt Bakgrund: Enligt Socialstyrelsens årliga undersökning, Öppna jämförelser vid ett särskilt boende i södra Sverige, framkom att de äldre visade missnöje med de sociala aktiviteterna som erbjöds vid boendet. Eftersom missnöje kan leda till minskat välbefinnande var det därför av intresse att undersöka vad som sker med välbefinnandet om en intervention med fokus på individanpassade sociala aktiviteter genomfördes vid boendet.   Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur äldre personers upplevelse av välbefinnande påverkas när indvividanpassad social aktivitet införs på deras särskilda boende.  Metod: Studien har en kvalitativ design där en inledande intervju med öppna frågor som berör välbefinnande och social aktivitet nyttjades. Intervjun användes som underlag för en intervention, där deltagarna fick välja två aktiviteter som de ville utföra under en treveckorsperiod. Dess effekt utvärderades genom en uppföljande intervju med öppna frågor. Resultat: Resultatet visade att vara självständig, att få vara delaktig och få bestämma över sin vardag hade betydelse för välbefinnandet.  Deltagarna hade svårigheter med att precisera begreppet välbefinnande, men de uttalade samtidigt positiva erfarenheter av de individanpassade sociala aktiviteterna som genomfördes. Deltagarna var mycket nöjda med individanpassade sociala aktiviteter. Resultatet påvisade att deltagarna hade låg tilltro till att omvårdnadspersonal skulle få tid över för att genomföra sociala aktiviteter.  De hade en önskan om att detta skulle bli en del i vardagen. Konklusion: Det är av stor vikt att se till varje individs vilja och intresse för att gynna den äldres välbefinnande. Det är också viktigt att omvårdnadspersonal ändrar sitt förhållningssätt angående social aktivitet och ser de möjligheter som finns och satsar på kvalité istället för kvantitet.   Nyckelord: Omvårdnadspersonal, personcentrerad vård, social aktivitet, vårdhem, välbefinnande, äldre, äldre personer.