<p>Syftet med arbetet var att belysa omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende samt vården av dem. Arbetet hade en beskrivande design, 21 sjuksköterskor och skötare/undersköterskor från somatisk och psykiatrisk akutmottagning deltog i arbetet. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i form av tre kategorier som bildades utifrån följande koder. Kategorin ”emotionella problem” bildades utifrån koderna frustration, irritation, sympati, manipulation, vanmakt över onåbara patienter, maktlöshet, oro och beskriver omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende. Patienter med självskadande beteende väcker mycket emotioner, både positiva och negativa. I arbetet framkom mest negativa emotioner omkring den här patientkategorin. Kategorin ”omvårdnadsproblem” framkom ur koderna hjälplöshet angående vården, tidsbrist, resursbrist, patienten vill inte ha hjälp, kroniskt beteende och beskriver upplevelsen av vården av patienter med självskadande beteende. Vården av en självskadande patient beskrivs av omvårdnadspersonalen som krävande och otillräcklig. Kategorin ”kompetensbrist” har växt fram ur koderna behov av riktlinjer och strikta ramar, förståelse för patienten, otillräcklig kunskap, negativa attityder, splittring inom arbetsgruppen och beskriver också vården av patienter med självskadande beteende. Omvårdnadspersonalen berättade att de saknar tillräcklig kunskap för att ge en optimal vård. På grund av kunskapsbrist uppstår många problem och oförståelse för patientens beteende som även påverkar vården av dem.</p> / <p>The aim of this study was to describe the experiences of psychiatric healthcare workers in regards to their meeting and treatment of patients with self-destructive behavior. This study had a descriptive design and 21 registered nurses and practical nurses participated, from both somatic and psychiatric emergency wards. Data was collected via semi-structured interviews and analyzed from a qualitative content analysis. The results are presented from the categories that were formed by fallowing codes. The category “emotional difficulties” come from the codes: frustration, irritation, sympathy, manipulation, powerlessness over uncommunicative patients, powerlessness, anxiety, and describes the healthcare workers’ experiences of these selfdestructive patients. Self-destructive patients elicit very strong emotions amongst others, both positive and negative. The predominant feeling shown in this study concerning this category of patient was negative. The category “nursing difficulties” was drawn from the codes: helplessness in regards to the care, lack of time, lack of resources, the patient not wanting help, chronic behavior, and describes the experiences of caring for self-destructive patients. Caring for self-destructive patients is described by healthcare personnel as demanding and inadequate. The category “lack of skills” has emerged from the codes: the need for guidelines and strict rules, understanding the patient, inadequate knowledge, negative attitudes, divisions in the workgroup, and describes the care of self-destructive patients. Healthcare personnel said that they lacked the necessary training needed to give optimal care. Many problems and misunderstandings of self-destructive patients’ behavior arise on account of this lack of education/information and this affects the quality of care that they receive.</p>

<p>Palliativ vård innebär att ge vård till en svårt sjuk patient när sjukdomen inte längre går att bota. Omvårdnadspersonalen som arbetar med palliativ vård måste kunna se och fånga upp olika behov hos den svårt sjuke. Ett starkt engagemang och lyhördhet från omvårdnadspersonalen behövs i arbetet med palliativ vård. Att kunna se döden som en naturlig del av livet är en förutsättning för omvårdnadspersonalen att ha med sig i sin yrkesroll. Enligt den personal som intervjuats är kommunikation ett viktigt redskap i arbetet med palliativ vård för att kunna bemöta de svåra situationer som kan uppstå i arbetet. <strong>Syftet</strong> med vår studie var att ta reda på hur omvårdnadspersonalen upplevde det att arbeta inom palliativ vård. <strong>Metoden</strong> som använts har varit kvalitativ och sökningar har gjorts i databaser på Örebro universitet för att kunna förstå och bearbeta våra frågeställningar och därmed försöka uppfylla studiens syfte. I <strong>resultatet</strong> framkommer omvårdnadspersonalens uppfattning av att arbeta med palliativ vård var att det upplevdes som ett mycket meningsfullt och givande arbete. I studien belyser också omvårdnadspersonalen ett antal faktorer som är av vikt vid mötet med den svårt sjuke och som bidrar till att kunna uppnå en god och värdig död.</p><p> </p> / <p>Palliative care involves providing care to a seriously ill patient when the disease is no longer curable. The nursing staff working in palliative care must be able to see and capture the needs of the seriously ill. A strong commitment and sensitivity of the nursing staff are needed in the work of palliative care. To view death as a natural part of life is a prerequisite for nursing staff and to carry in their professional role. According to the nursing staff, the ability to communicate verbal and also non - verbal is an important tool in the work of palliative care to enable responding to the difficult situations that may arise at work. <strong>The aim</strong> of our study was to find out how the nursing staffs experience of their work in palliative care. <strong>The method</strong> used was qualitative and searches have also been done in the databases at Örebro University to better understand the study's aim. Nursing staff’s perceptions of working with palliative care were that it was perceived as a very purposeful and rewarding work. <strong>The results </strong>are based on informant’s fruitful information that we have taken note of by the interviews. The study will support nursing staff to highlight a number of important factors that are important in meeting difficult situations in the care of patients in order to achieve a good and dignified death for the patients.</p>

<p>Syfte: Syftet var att beskriva äldre patienters upplevelse av sin sexualitet samt att beskriva utmaningar i kommunikationen mellan omvårdnadspersonal och äldre patienter kring sexuella problem. Metod: Det var en systematisk litteraturstudie. Resultat: Resultatet visade att sexualiteten enligt den äldre var mer än samlag, bland annat närhet och beröring var också en del av sexualiteten. Sexualiteten gav den äldre välbefinnande och den finns alltid kvar. Samtidigt kunde den sexuella lusten minska eller försvinna och det var mer hälsoproblem än åldern som gjorde att sexualitetens betydelse minskade. Ålderdomen blev av båda patient och omvårdnadspersonal upplevd som en barriär mot kommunikation om sexualitet. Äldre tyckte att sexualiteten var privat och inte skulle diskuteras samtidigt som sexuella problem gav upphov till en känsla av skam. Någon omvårdnadspersonal tyckte att det var normalt för äldre att inte ha ett sexualliv, andra tyckte att det var svårare att ta upp sexualitet med äldre än med yngre. I resultatdiskussionen kopplades Jean Watsons omvårdnadsmodell in. Hon beskrev att sexualiteten är ett grundbehov hos människan samt att omvårdnad bör utövas ur ett holistiskt synsätt.</p> / <p>Aim: The aim of the study was to describe elderly patient’s experience of their sexuality and to describe challenges in the communication between nursing staff and older patients about sexual issues. Method: It was a systematic literature review. Result:The result showed that sexuality according to the elderly was more than intercourse, amongst others nearness and touching was also included. Sexuality gave a sense of wellness and it was always remaining. At the same time there was an experience that the sexual urge was diminishing or disappearing and it was more health issues than age per se that lead the importance of sexuality to diminish. Old age was experienced by both patient and nursing staff as a barrier to communicating about sexuality. The elderly felt that sexuality was private and was not to be discussed, and sexual problems caused the elderly to feel shame. Some nursing staff felt that it was normal when elderly did not have a sexual life, others felt that it was harder to raise the issue of sexuality with elderly than with younger people. Jean Watson nursing model was in the result discussion linked to the result. She says that sexuality is a basic need for humans and that nursing should be practiced from a holistic point of view.</p>

I Sverige finns minst 150 000 personer med demens och cirka 20 000 personer insjuknar årligen. Bemötandet av en demenssjuk person har visat sig vara helt avgörande för hur mycket den demenssjuke klarar av och en nära positiv relation mellan demenssjuka och vårdare kan få den sjuke att fungera bättre. Syftet med studien var att belysa vad omvårdnadspersonal på kommunala gruppboenden upplevde som förutsättningar och hinder för att skapa bra bemötande av demenssjuka. Data samlades in via intervjuer och bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. De kategorier som framkom var: Medvetenhet om kroppsspråkets betydelse för kommunikation, Viljan till gott samarbete och flexibelt arbetssätt, Stabil personalgrupp, Inställd på den andres behov, Känsla av otillräcklighet och Resursbrist. Resultatet visade att det som verkade underlättande för bemötandet var framförallt personalens egenskaper såsom att använda sitt kroppsspråk, vara klar och tydlig vid kommunikation. Ett bra samarbete i personalgruppen och liten personalomsättning, att personalen försökte finna den röda tråden och leva sig in i den sjukes verklighet. Faktorer som verkade hindrande var framförallt organisatoriska, såsom att personaltätheten minskade och att ett mindre antal personal skulle vårda allt sjukare människor men även att personalen inte alltid kunde hjälpa den sjuke ur oro och ångest.

Syftet med arbetet var att belysa omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende samt vården av dem. Arbetet hade en beskrivande design, 21 sjuksköterskor och skötare/undersköterskor från somatisk och psykiatrisk akutmottagning deltog i arbetet. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i form av tre kategorier som bildades utifrån följande koder. Kategorin ”emotionella problem” bildades utifrån koderna frustration, irritation, sympati, manipulation, vanmakt över onåbara patienter, maktlöshet, oro och beskriver omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende. Patienter med självskadande beteende väcker mycket emotioner, både positiva och negativa. I arbetet framkom mest negativa emotioner omkring den här patientkategorin. Kategorin ”omvårdnadsproblem” framkom ur koderna hjälplöshet angående vården, tidsbrist, resursbrist, patienten vill inte ha hjälp, kroniskt beteende och beskriver upplevelsen av vården av patienter med självskadande beteende. Vården av en självskadande patient beskrivs av omvårdnadspersonalen som krävande och otillräcklig. Kategorin ”kompetensbrist” har växt fram ur koderna behov av riktlinjer och strikta ramar, förståelse för patienten, otillräcklig kunskap, negativa attityder, splittring inom arbetsgruppen och beskriver också vården av patienter med självskadande beteende. Omvårdnadspersonalen berättade att de saknar tillräcklig kunskap för att ge en optimal vård. På grund av kunskapsbrist uppstår många problem och oförståelse för patientens beteende som även påverkar vården av dem. / The aim of this study was to describe the experiences of psychiatric healthcare workers in regards to their meeting and treatment of patients with self-destructive behavior. This study had a descriptive design and 21 registered nurses and practical nurses participated, from both somatic and psychiatric emergency wards. Data was collected via semi-structured interviews and analyzed from a qualitative content analysis. The results are presented from the categories that were formed by fallowing codes. The category “emotional difficulties” come from the codes: frustration, irritation, sympathy, manipulation, powerlessness over uncommunicative patients, powerlessness, anxiety, and describes the healthcare workers’ experiences of these selfdestructive patients. Self-destructive patients elicit very strong emotions amongst others, both positive and negative. The predominant feeling shown in this study concerning this category of patient was negative. The category “nursing difficulties” was drawn from the codes: helplessness in regards to the care, lack of time, lack of resources, the patient not wanting help, chronic behavior, and describes the experiences of caring for self-destructive patients. Caring for self-destructive patients is described by healthcare personnel as demanding and inadequate. The category “lack of skills” has emerged from the codes: the need for guidelines and strict rules, understanding the patient, inadequate knowledge, negative attitudes, divisions in the workgroup, and describes the care of self-destructive patients. Healthcare personnel said that they lacked the necessary training needed to give optimal care. Many problems and misunderstandings of self-destructive patients’ behavior arise on account of this lack of education/information and this affects the quality of care that they receive.

Uppfattningen om äldre och åldrandet påverkar synen på behov och problem samt hur omvårdnad och bemötande sker mot äldre. Olika åldrandeteorier påverkar omvårdnadspersonalens synsätt på åldrandet, vilket i sin tur påverkar de äldre. Gerotranscendens är en åldrandeteori som beskriver åldrandet som något positivt. Syftet med studien var att presentera teorin om gerotranscendens för omvårdnadspersonal på ett särskilt boende och undersöka om de anser att kunskap om gerotranscendens förändrar deras synsätt gentemot äldre. Studien har utförts genom semistrukturerade intervjuer med 12 omvårdnadspersonal på ett särskilt boende. Data har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Denna studie tyder på att kunskap i teorier om åldrandet ger en ökad förståelse för åldrandet och en medvetenhet hos omvårdnadspersonalen hur de kan känna igen tecken på gerotranscendens och därmed främja äldres väg mot gerotranscendens. Studien tyder även på att kunskapen om gerotranscendens har gett omvårdnadspersonalen andra redskap att använda i omvårdnaden av de äldre. Omvårdnadspersonalen har genom kunskap i teorin om gerotranscendens fått en medvetenhet om att de genom förändrade arbetsmetoder och annan samtalsteknik med de äldre kan främja de äldres väg mot gerotranscendens. / Perceptions of older people and aging have an impact of needs and problems and how to care and treat for the elderly. Different theories of aging affect the nursing staff's views on aging, which in turn affects the elderly. Gerotranscendence is an aging theory that describes aging as something positive. The purpose of this study was to present the theory of gerotranscendence for nursing staff in a nursing home and investigate if they believe that knowledge of gerotranscendence change their approach towards the elderly. The study was conducted through semi-structured interviews with 12 nursing staff on a nursing home. The data were analyzed with a qualitative content analysis. This study suggests that knowledge of theories of aging provide a better understanding of the aging process and recognition by the nursing staff on how to recognize signs of gerotranscendence and thereby promote older people's to reach gerotranscendence. The study also suggests that knowledge of gerotranscendence gave nursing staff other tools to use in the care of the elderly. Nursing staff have through the knowledge of the theory of gerotranscendence awareness that they through changed working methods and communication with the older people can promote their way to reach gerotranscendence.

Dysfagi, sväljningssvårigheter, kan följa som sekundärt symptom till en annan sjukdom, exempelvis stroke. För att patienter med dysfagi ska få bästa möjliga vård är ett väl fungerande teamarbete av yttersta vikt. Det är logopeden som utför bedömning vid sväljningssvårigheter samt ger råd och rekommendationer. De teammedlemmar som har störst daglig kontakt med berörda patienter och som är närvarande i matningssituation är omvårdnadspersonal såsom sjuksköterskor och undersköterskor. Det åligger i många fall dem att mata patienter på ett säkert och tryggt sätt samt att även i övrigt följa de råd och rekommendationer som givits. Av tidigare utländska studier framgår att råd och rekommendationer av olika anledningar inte alltid efterföljs. Syftet med denna studie var att undersöka hur omvårdnadspersonalen på svenska vårdavdelningar ser på logopediska råd och rekommendationer gällande sväljningssvårigheter samt hur samarbetet med logoped upplevs fungera. Datainsamlingsmetod var fokusgruppsdiskussioner där sjuksköterskor (n=6) och undersköterskor (n=5) deltog. Dessa utfördes på två olika strokeavdelningar på sjukhus i södra Sverige. I studien framkom att deltagarna uppfattade samarbetet med logoped som givande. Råd och rekommendationer upplevdes generellt vara genomförbara men tidsbrist uppgavs vara den största orsaken till att de inte kunde efterföljas. I jämförelse de två avdelningarna emellan framkom att det på den avdelning där logopedresurs dagligen fanns att tillgå gick lättare att efterfölja råd och rekommendationer. På avdelningen där logoped endast fanns att tillgå två till tre dagar i veckan utgjorde tidsbrist ett stort problem, vilket resulterade i att råd och rekommendationer inte kunde efterföljas i samma utsträckning. Denna studie är enbart baserad på omvårdnadspersonalens upplevelser. I kommande studier skulle det därför vara intressant att även göra faktiska observationer ute på avdelningar samt undersöka hur logopeder uppfattar situationen.

BAKGRUND: Demenssjukdom är vanligt förekommande hos äldre. Med ökat antal äldre i samhället kommer andelen demenssjuka personer också att öka. Det är vanligt med Beteendestörningar och Psykiska Symtom vid Demens (BPSD) och dessa kan påverka de demenssjukas livskvalitet negativt samt orsaka stort lidande. Omvårdnadsåtgärder för att minska förekomsten av BPSD beskrivs och kan sökas i aktuell omvårdnadsforskning. SYFTE: Studiens syfte var att, utifrån aktuell omvårdnadslitteratur, beskriva omvårdnadsåtgärder, vid BPSD, som distriktssköterskan kan använda i arbetet med demenssjuka personer på ordinärt eller särskilt boende. METOD: En allmän litteraturstudie baserad på 21 vetenskapliga artiklar genomfördes. RESULTAT: Resultatet visade att vissa förutsättningar för omvårdnadsåtgärder vid BPSD fanns. Omvårdnadspersonalen bör ha kunskaper om BPSD och omvårdnaden bör grundas på individanpassad vård med professionellt bemötande. Demenssjuka personers sinnen kan stimuleras för att hantera BPSD (musik-hörsel, beröring-känsel, ljus-syn). Fysisk aktivitet kan användas för att hantera BPSD. SLUTSATS: Det är oftast inte bara en omvårdnadsåtgärd som kan vara lämplig vid BPSD utan de kan med fördel användas tillsammans. Grunden bör dock utgöras av goda kunskaper om BPSD samt individanpassad vård. / BACKGROUND: Dementia is common in the elderly. With the increasing number of elderly people in the community, the proportion of people with dementia will also increase. Behavioral and Psychological Symptoms in Demented individuals (BPSD) are common and these can affect the quality of life negatively and cause great suffering. Nursing interventions to reduce the prevalence of BPSD are described and can be found in current nursing research. OBJECTIVE: The study aimed to describe nursing interventions for BPSD, such as the district nurse can use in the work with individuals with dementia in ordinary and special housing. METHOD: A literature review based on 21 scientific articles was implemented. RESULTS: The results showed that there are certain prerequisites for nursing interventions in BPSD, the nursing staff should have knowledge of BPSD and care should be based on individualized care with a professional approach. Senses in individuals with dementia can be activated to manage BPSD (music-hearing, touch- sensory, light-vision). Physical activity can be used to manage BPSD. CONCLUSION: It's usually not just one nursing intervention that may be appropriate for BPSD, they can be used together. The foundation should consist of knowledge of BPSD and individualized care.

Den kommunala äldreomsorgen omfattas av socialtjänstlagen. Kommunerna har ansvar att tillhandahålla insatser av god kvalitet, utförda av personal med lämplig utbildning. Tillföljd av den demografiska utvecklingen i Sverige, kommer på sikt behovet av personal med lämplig utbildning öka inom den kommunala äldreomsorgen. Syftet med uppsatsen var att belysa hur brukare som bor i särskilt boende för äldre, ser på omvårdnadspersonalens kompetens. I politiska utredningar har den formella kompetensen tillskrivits avgörande betydelse. I forskningen om vilken kompetens personalen och enhetscheferna själva anser är viktig kompetens, tenderar personlig lämplighet att vara avgörande, även om formell utbildning inte helt förbises. Undersökningen som genomförts i det här examensarbetet är kvalitativ och utgörs av intervjuer med äldre personer boende på särskilt boende. Respondenterna utgörs av sex personer, tre män och tre kvinnor i åldrarna 75 år till 98 år. Resultatet av undersökningen analyseras mot tidigare forskning inom området och mot teorier om kompetens, kvalifikationer och yrkeskompetens. Undersökningen visar, att omvårdnadspersonalen anses behöva flera olika typer av kvalifikationer, emotionella, sociala, teoretiska, praktiska, personlighetsrelaterade och förtrogenhetsbaserade. De kunskapsområden som framstod som viktiga för brukarna i studien var, sociala och relationsinriktade kunskaper, socialpedagogiska kunskaper, vardagskunskaper och medicinska kunskaper.

Denna studies Syfte var att beskriva hur omvårdnadspersonal och sjuksköterskor på två särskilda boenden i en kommun i Mellansverige uppfattar sin egen och varandras yrkesroll, däribland uppfattningen av sjuksköterskors ledarskap. Detta syfte har speglats utifrån designen kvalitativ ansats där resultatet är övergripande beskrivande och Metoden för studien var halvstrukturerade, ämnesfokuserade intervjuer som analyserats genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet som framkommer i studien var att rollerna är svåra att definiera, de generella beskrivningarna är att sjuksköterskans ansvar ligger i det sjuka och förebygga ohälsa samt att omvårdnadspersonalens huvudansvar vilar i den basala omvårdnaden men båda yrkesgrupperna anser sig dela det preventiva arbetet, omvårdnadsteknik är omvårdnadspersonalens arbetsuppgift - men anses valbar och förväntningarna på respektive yrkesgrupp skiljer sig. Varken sjuksköterska eller omvårdnadspersonal anser att sjuksköterskan har några specifika uppgifter som ledare utöver att de ska fungera som handledare och stå för kompetenshöjning på avdelningen, däremot framkommer åsikter om att det finns en naturlig ledarroll inom den medicinska vården vid specifika situationer. Slutsatser i studien var att sjuksköterskorna uppvisar bredare kunskap om arbetsuppgifterna inom yrkesrollerna än vad omvårdnadspersonalen gör, förväntningarna på varandras ansvarsområden skiljer sig och båda grupperna verkar ovetandes om ansvaret sjuksköterskor har i ledanderollen. / The aim of this study was to describe how health care assistants and registered nurses perceive their own and each other’s work roles and also how they perceived registered nurses role as a leader. A qualitative descriptive design was used. The used method was semi-structured, topic-focused interviews that were analyzed through qualitative content analysis. The result of the study shows that it was difficult to define respectively work role, the general description is that the registered nurses responsibility lies within the area of diseases and prevention of illness. The health care assistant’s main responsibility is in the area of basic nursing care and also technical care, but both occupational groups considered preventive work as a shared responsibility and the expectations on respectively occupational group differ. Neither the registered nurses nor the healthcare assistants considered registered nurses as a leader, except in the role of a mentor and the responsibility to increase competence within the healthcare assistants group when needed. But it was found that registered nurse have a natural role as a leader regarding the medical care in specific situations. The conclusions of the study was that the registered nurses has a broader knowledge of the work tasks within the work role of the two professions compared to the health care assistants, the expectations of each other’s responsibilities differ and both groups seem unaware of the leading role that is incorporated in registered nurses responsibility.