Syftet med denna uppsats är att skapa en djupare förståelse för vilket stöd som socialarbetare inom socialtjänsten får vid hot och våldssituationer på arbetsplatsen i relation till de stöd som socialarbetare tycker att de behöver. Det är viktigt att undersöka då kunskapen kan bidra till diskussion om socialarbetare får adekvat stöd i arbetsmiljöer där hot och våld är närvarande. Intresset har varit att undersöka om socialarbetaren får rätt stöd i hot och våldssituationer. Studien baseras på sjukvalitativa, semistrukturerade intervjuer med socialarbetare inom Sveriges socialtjänst. En tematisk analys har genomförts för att bearbeta den insamlade empirin. Empirin har också analyserats utifrån tidigare forskning och två olika teorier, coping och human relations. Studien visar att socialarbetarna någon gång i yrket utsatts för hot och våld och att de subtila hoten förekommer mer frekvent än andra hot och våldshandlingar. Samtliga deltagare beskriver att de idag har ett bra stöd när incidenter om hot och våld inträffar på arbetsplatsen men att det finns en del stöd som kan utvecklas. Stödet de vill se mer av vid hot och våldssituationer är bland annat: förebyggande rutiner, stående punkter om hot och våld på arbetsplatsträffar, handledning, att chef har inblick i ärenden och ger återkoppling, bättre introduktion inför arbetet gällande hot och våld på arbetsplatsen och mer dialog om ämnet då hot och våld inte sällan normaliseras i det sociala arbetet. Gemensamt för socialarbetarna är att de vill se politikerna ta ansvar i frågan om hot och våldsbilden mot socialarbetare. / The purpose of this study is to gain a deeper understanding of the support that social workers in the social services receive in situations involving threats and violence at the workplace in relation to the support that social workers feel they need. It is important to investigate this topic as the knowledge gained can contribute to discussions about whether social workers receive adequate support in work environments where threats and violence are present. The study is based on seven qualitative, semistructured interviews with social workers in Sweden's social services. A thematic analysis has been conducted to process the collected empirical data. The data has also been analyzed based on previous research and two different theories, coping and human relations. The study shows that social workers have been exposed to threats and violence at some point in their careers, where subtle threats occur more frequently than other forms of violence and threats. All participants describe that they currently have good support when incidents of threats and violence occur in the workplace, but that there is room for improvement in some areas of support. The support that they want to see more of in situations involving threats and violence includes: preventive routines, standing items on threats and violence at workplace meetings, guidance, managers having insight into cases and giving feedback, better onboardings to the work regarding threats and violence in the workplace, and more dialogues on the subject since threats and violence are often normalized in social work. Social workers share the desire for politicians to take responsibility for the issue of threats and violence against social workers.

Background: Intensive Care and Anaesthetists Nurses are, through their profession and the COVID-19 pandemic, predisposed to suffering from Compassion Fatigue (CF). CF develops as stressors exceed the ability to cope with the demands of caring and has been associated with organisational factors. When nurses develop CF, healthcare organisations and patients suffer. The individual nurse becomes negatively affected and may develop a turnover intention, which is particularly worrying due to the current shortage of specialist nurses. Motive: In Sweden, there is a lack of knowledge about Intensive Care and Anaesthesia Nurses’ CF with focus on organisational factors and turnover intention.  Aim: to measure Intensive Care and Anaesthesia nurses’ Compassion Fatigue and explore its correlation with organisational support and turnover intention in the context of Swedish healthcare in the aftermath of the COVID-19 pandemic. Methods: This is a cross-sectional correlation study. 79 specialist nurses answered a web-based survey which included, among other instruments, the Professional Quality of Life Scale. Spearman's rank, Kruskal-Wallis and Mann-Whitney U were used in the statistical analysis in jamovi. Result: Specialist nurses had moderate Compassion Satisfaction (CS) while CF, measured as Burnout (BO) and Secondary Traumatic Stress (STS), was low. CS was negatively correlated with BO. Intensive Care Nurses and female nurses had higher STS. Current job turnover intention was associated with CS, BO and Perceived Organizational Support (POS). Nursing profession turnover intention was associated with CS and CF. In addition to current-job turnover, POS was correlated to CS and BO.   Conclusion: The Professional Quality of Life is a useful tool to monitor the trends in specialist nurses’ wellbeing. POS has the potential to improve several issues simultaneously, increasing CS and reducing BO and turnover intention. Future research should therefore focus on POS as well as explore CS potential to minimise BO. / Bakgrund: Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskor är, genom deras yrke och COVID-19-pandemin, predisponerade att lida av empatitrötthet. Empatitrötthet utvecklas i takt med att stressfaktorer överstiger förmågan att klara av omvårdnads utmaningar och har förknippats med organisatoriska faktorer. När sjuksköterskor utvecklar empatitrötthet drabbas hälso- och sjukvårdsorganisationer samt patienter. Den individuella sjuksköterskan blir negativt påverkad och intention till egenuppsägning kan utvecklas, vilket är särskilt oroande på grund av den rådande bristen på specialistsjuksköterskor. Motiv: I Sverige, saknas det kunskap om Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet med fokus på organisatoriska faktorer och intention till egenuppsägning. Syfte: Att mäta Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet och utforska dess korrelation med organisatoriskt stöd och intention till egenuppsägning i kontexten av svensk hälso- och sjukvård efter COVID-19-pandemin. Metod: En korrelationsstudie har genomförts med tvärsnittsstudiedesign. 79 specialistsjuksköterskor besvarade en webbaserad enkät som bland annat inkluderade skalan Professional Quality of Life (ProQOL). Spearman's rank, Kruskal-Wallis och Mann-Whitney U användes för genomförandet av statistikanalysen i dataprogrammet jamovi. Resultat: Specialistsjuksköterskorna hade måttlig medkänsle-tillfredsställelse medan empatitrötthet, mätt som utbrändhet och sekundär traumatisk stress, var låg. Medkänsletillfredsställelse var negativt korrelerat med utbrändhet. Intensivvårdssjuksköterskor och kvinnliga sjuksköterskor hade högre sekundär traumatisk stress. Egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet var associerad med medkänsletillfredsställelse, utbrändhet och upplevt organisatoriskt stöd. Egenuppsägningsintention från sjuksköterskeyrket var associerat med medkänsletillfredsställelse och empatitrötthet. Utöver egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet så var upplevt organisatoriskt stöd korrelerat till medkänsletillfredsställelse och utbrändhet. Slutsats: ProQOL är ett användbart instrument för att bevaka förändringar i specialistsjuksköterskornas välbefinnande. Organisatoriskt stöd har potential att förbättra flera problem samtidigt genom att öka medkänsletillfredsställelse och reducera utbrändhet samt egenuppsägningsintention. Framtida forskning bör därför fokusera på upplevt organisatoriskt stöd samt att utforska potentialet av medkänsletillfredsställelse för att minimera utbrändhet.