Bakgrund: Ett vanligt symtom inom ambulanssjukvården är smärta, vilken ofta kan förvärra den smärta som redan upplevs av patienten, då de nödvändiga förflyttningarna genomförs av besättningen till bår och ambulans. Det är sjuksköterskorna i ambulansbesättningen som gör bedömningen huruvida smärtlindring krävs akut eller inte under transporten till sjukhus. Syfte: Syftet med studien var att studera patienters upplevelser av intranasal (i.n) smärtlindring jämfört med intravenös (i.v) smärtlindring inom ambulanssjukvården i Stockholm. Metod: Studien är en empirisk studie med deskriptiv design. Huvudresultat: Studien visade endast signifikant skillnad i området där upplevelsen av oro och/eller rädsla mättes i samband med i.n kontra i.v smärtlindringsmetod. Det var fler som upplevde en negativ aspekt i form av oro och eller rädsla i den grupp som fått i.n smärtlindring. Inga andra signifikanta skillnader i upplevelsen av varken, nöjdhet av smärtlindringens effekt, själva sättet att erhålla läkemedlet eller upplevelse av biverkningar påvisades. En jämförelse mellan de rapporterade biverkningarna visade att illamående var den vanligaste biverkningen och den var vanligast i den grupp som erhållit i.n smärtlindring. Slutsats: Med bakgrund av detta resultat kan man ifrågasätta om administreringssättet är avgörande kring effekten och upplevelsen av positiva eller negativa aspekter av smärtbehandlingen. / Background: A common symptom of ambulance care is pain, which can often exacerbate the pain already experienced by the patient, as the necessary movements are carried out by the crew to the stern and ambulance. It is the nurses in the ambulance crew who assess whether pain relief is required urgently or not during transport to hospitals.   Objective: The purpose of this study was to study patient´s experiences of intranasal (i.n) pain relief compared to intravenous (i.v) pain relief within the ambulance service in Stockholm area.    Method: The study is an empirical study with a descriptive design.   Main results: The study showed that the only significant difference in the area where the experience of anxiety and/or fear was measured in connection with i. n versus i. v. pain relief method. It was more that experienced a negative aspect in the form of anxiety and or fear in the group that received in n pain relief. No other significant differences in the experience of pain relief, satisfaction of neither the ring's power, the way to obtain the medicine or experience side effects was demonstrated. A comparison of the reported showed that the most common side effect was nausea, and it was most common in the group that received in n pain relief.   Conclusion: Based on this result, one can question whether the mode of administration is crucial for the effect and experience of positive or negative aspects of pain management.

M.Tech. / aim of this unblinded randomized control study was to compare Chiropractic Adjustive Therapy (CAT) to Interferential Current Therapy (IFC) as treatment for Painful Minor Intervertebral Dysfunction (PMID) in the lumbar spine. The effects of CAT and IFC on lumbar spine range of motion (ROM) and pain relief from PMID were also examined. The participants of the trials were treated at the Chiropractic Day Clinic at the University of Johannesburg. Thirty participants presenting with Low Back Pain (LBP) and PMID on segmental intervertebral examination were used for this study and divided into two groups of fifteen. Group A participants were treated with CAT applied to the painful intervertebral segment. Group B participants were treated with IFC over the painful intervertebral segment. The objective data for this research was recorded by the readings obtained from the application of transverse pressure by a Pressure Algometer to the lateral aspect of a painful spinous process. Further objective readings were taken using a Digital Inclinometer to measure the participants Range of Motion (ROM). Subjective data was obtained by an Oswestry Pain and Disability Index (ODI). The subjective and the objective data were both recorded at the first, fourth and seventh visit which took place over a three week period. The results of the study showed that Group A had a statistically significant decrease in Pressure Algometer Readings and ODI scores. Group A also showed a statistically significant improvement in ROM readings for Left Lateral Flexion, Left Rotation and Right Rotation. Group B did not show any statistical significance in either the subjective or objective data. Importantly, an Inter-group comparison for the Pressure Algometer Readings also revealed an increasing statistically significant difference between Group A and Group B from the first to the fourth and seventh visit. The pain elicited by transverse pressure to a spinous process is core to the diagnosis of PMID, which can result in many pain syndromes of vertebral origin (Maigne, 2006). This research provides evidence that CAT is more beneficial than IFC for the treatment of PMID in the lumbar spine over a short and longer period of time.

Bakgrund: Smärta är en komplex, individuell och subjektiv upplevelse och kan således inte jämföras mellan olika individer. I sjuksköterskans arbetsuppgifter ingår bland annat att lindra lidande och behandla alla människor med respekt. För patienter med smärta och samtidigt opioidberoende kan smärtlindringen skapa utmaningar för sjuksköterskan men även för patienten där kommunikation är en faktor för optimal omvårdnad. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans och den opioidberoende patientens erfarenheter vid smärtlindring.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design utfördes med hjälp av tolv vetenskapliga artiklar.Resultat: Sjuksköterskan upplevde patientgruppen som ”svår” på grund av rädslan av att upprätthålla patientens beroende. Delade uppfattningar kring behandlingssmålen skapade konflikter mellan sjuksköterskan och patienten. Sjuksköterskorna önskade mer utbildning för att lättare kunna behandla patientgruppen. Stödet av kollegor gav en ökad trygghet för sjuksköterskorna i omvårdnadsarbetet. Det framkom att patienterna ofta upplevde frustration på grund av förutfattade meningar hos sjuksköterskorna samt att de upplevde sig bli olikt behandlade. Ömsesidig respekt och vikten av kommunikation ökade förtroendeskapandet. Konklusion: Det saknas rätt utbildning för sjuksköterskor att ge korrekt omvårdnad till patientgruppen. Förutfattade meningar påverkar hur sjuksköterskan bemöter patienten. Att ta hjälp av sina kollegor och arbeta i team ger en säkrare omvårdnad och att skapa ett partnerskap med patienten bidrar till ökat förtroende. Patienterna önskar att bli bemötta med respekt där sjuksköterskan ser bortom beroendet. Nyckelord: Erfarenheter, opioidberoende, sjuksköterska, smärta, smärtlindring, stigmatisering. / Background: Pain is a complex, subjective and individual experience and can therefore not be compared between patients. One of the duties for the nurse is to relieve pain and to show respect. Patients with pain and coexisting opioid-dependency creates challenges concerning pain relief for the nurse but also the patient where communication is a factor for optimal care.Aim: The aim of the literature review is to examine pain relief and opioid-dependency from the nurse and patient perspective.Method: A literature review with a qualitative design using twelve articles.Result: The nurse experienced the patient group as “difficult” because of the fear in maintaining the patient addiction. Different opinions regarding treatment goals created conflicts between the patient and the nurse. Education was something that the nurses wished for in order to more easily treat the patient group. The support from colleagues gave an increased feeling of safety for the nurses in the caring work. Other findings were that the patients often experienced frustration and felt mistreated due to prejudices from the nurses. Mutual respect and the importance of communication helped creating trust.Conclusion: The nurses experienced a lack of education regarding the patient group. Prejudices was determined to how the nurses trust and treat the patient. Teamwork helps to optimize care and the aim of building trust nurses need to create a partnership with the patient. The patients wish to be treated with respect and that the nurses look beyond the addiction.Keywords: Experiences, nurse, opioid dependency, pain, pain relief, stigma.

Bakgrund: Åldersrelaterade sjukdomar och skador som höftledsartros och höftfrakturer ökar i takt med att befolkningen blir allt äldre. Vårdkostnader för smärta relaterat till höftkirurgi förväntas därmed öka. För att äldre ska få fullgod smärtlindring som kan öka chansen för en effektiv rehabilitering krävs kunskap om upplevelser hos patienter äldre än 50 år. Syfte: Att beskriva upplevelser av smärta och smärtlindring hos patienter som genomgått höftkirurgi. Metod: Litteraturstudien omfattade 11 vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar var publicerade mellan år 2003 och 2019 och använde sig av kvalitativa metoder. Patientgruppen omfattade personer mellan 50 år och äldre. Huvudresultat: Smärtan efter höftkirurgi var som mest påtaglig de första dagarna och särskilt vid mobilisering. Långvarig smärta påverkade förmågan att klara av vardagsaktiviteter och bidrog till en mer isolerad tillvaro. Den långvariga smärtan skapade även känslor av frustration och hopplöshet. Samtidigt förekom ett accepterande förhållningssätt där smärtan sågs som naturlig och som en del av läkningsprocessen. Smärtlindringen var central för rehabiliteringen och återanpassningen till det vardagliga livet. Det fanns dock en rädsla för läkemedelsbiverkningar hos många äldre. Slutsats: Det fanns stora variationer i hur smärtan upplevdes, hanterades och kommunicerades. Äldre patienter riskerar dessutom att inte få fullgod smärtlindring. Smärta behöver kommuniceras på fler sätt än genom enbart skattning av intensitet. Sjuksköterskan har därför en central roll i att hjälpa patienten att hitta mening med lidande och smärta, vilket är en viktigt del i personcentrerad vård. Smärtan kan annars leda till försämrad rehabilitering samt ökade vårdkostnader som följd. / Introduction: Age-related illnesses and injuries such as hip arthrosis and hip fractures are increasing as the population grows older. Costs for pain related to hip surgery are thus expected to increase. Knowledge of experiences in patients older than 50 years is required for the elderly to receive adequate pain relief that can increase the chance of effective rehabilitation. Aim: To describe experiences of pain and pain relief in patients who have undergone hip surgery. Methods: The literature study included 11 scientific articles. All articles used qualitative methods and were published between 2003 and 2019. The patient group included persons between 50 years and older. Results: The pain was experienced by the whole individual and in a unique way for each person. The pain after hip surgery was most evident during the first few days, and especially during mobilization. Prolonged pain affected the ability to cope with everyday activities and contributed to isolation. The lingering pain also created feelings of frustration and hopelessness. At the same time, there was an accepting approach where the pain was seen as natural and as part of the healing process. The pain relief of the elderly was central to the rehabilitation and re-adjustment to everyday life. However, there was a fear of drug side effects among many elderly people. Conclusion: There were large variations in how the pain was experienced, managed and communicated. There was also a risk that elderly patients did not receive adequate pain relief. Pain needs to be communicated in more ways than by estimating intensity alone. The nurse therefore has a central role in helping the patient find meaning with suffering and pain, which is an important part of person-centered care. The pain can otherwise lead to impaired rehabilitation as well as increased health care costs as a result.

Bakgrund: Palliativ vård fokuserar på att främja livskvalitet och lindra lidande för patient och anhörig i samband med livets slut. Patientens lidande kan lindras genom att smärtan minskar. Smärta är ett vanligt symtom i livets slut, och kan lindras både farmakologiskt och icke-farmakologiskt. Sjuksköterskan ansvarar för att lindra smärta. Om sjuksköterskans kunskap brister, brister sjuksköterskan i sitt professionella ansvar och patienten utsätts för onödig smärta. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att lindra smärta vid palliativ vård i livets slut. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserat på 12 artiklar som analyserats med Fribergs kvalitativa analysmetod. Två teman och sex subteman skapades. Resultat:  Resultatet utgörs av två teman: Erfarenheter av olika smärtlindringsmetoder och Samarbetets betydelse för smärtlindringen, med tillhörande subteman. Slutsats: Huvudfynden som framkom var Erfarenheter av att bedöma smärta objektivt och subjektivt, Att våga möta och lindra existentiell smärta och Vikten av samarbete mellan sjuksköterska, läkare och andra professioner. Sjuksköterskan beskrevs som en viktig person för att identifiera patientens smärtlindringsbehov och för att smärtskatta patienten. Sjuksköterskan var länken i teamet runt patienten, men det framkom flera hinder som försvårade detta arbete. Dessa hinder kunde vara bristande kommunikationen i teamet eller att läkaren inte litade på deras bedömning. / Background: Palliative care aims to promote quality of life and ease suffering for patients and relatives in care at the end of life. The patient’s suffering can be relieved through pain relief. Pain is a common symptom in palliative care and can be eased with both pharmacological and non-pharmacological interventions. The nurse is responsible for relieving the pain. If the nurse lacks knowledge, the nurse might fail in their professional responsibility and the patient might endure unnecessary pain. Aim: Was to describe nurses’ experiences of pain relief in palliative care at the end of life. Method: Qualitative review article, based on 12 articles analysed with Friberg’s qualitative analysis method. Two themes and six subthemes were identified. Results: The result was presented in two themes: Experiences of different methods for pain relief, and The Meaning of collaboration in pain relief, with associated subthemes. Conclusion: The main findings were: Experiences of assessing pain objectively and subjectively, Dare to meet and relief existential pain and The meaning of collaboration between the nurse and physician. The nurse is important when identifying the patient’s need of pain relief, and to assess the pain. The nurse is the link in the interprofessional team surrounding the patient, but several hindering factors were identified. These factors could be lack of communicaton within the team, or when the physician did not listen to the nurse’s assessment.

Bakgrund: Smärta är en vanlig förekommande orsak som patienter söker vård för på akutmottagningar. Tidigare forskning visar att patienter inte är nöjda med de smärtlindrande insatser som görs inom sjukvård och sjuksköterskor underskattar ofta patienters upplevda smärta. Sjuksköterskor strävar efter att alla patienter ska vara smärtfria, men olika faktorer spelar in som kan hindra sjuksköterskor att smärtlindra patienter. En adekvat smärtlindring grundar sig på smärtskattning av patienters smärta, studier visar att ajuksköterskor använder validerade instrument som VAS och NRS, men även kliniska tecken och patienters kroppsspråk. Lidande är förknippat med ett starkt obehag för människan. Smärta, i alla dess former, orsakar lidande för personen och det är sjuksköterskans uppgift att lindra lidande. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att skatta och utvärdera patientens smärta, samt behov och initiering av smärtlindring, på akutmottagning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod och induktiv ansats. Nio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från fyra akutmottagningar i Sverige utfördes, intervjuerna analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys. Resultat: Två kategorier kunde urskiljas: "Upplevelsen av att bedöma patienters smärta" och "Upplevelsen av att initiera administrering av smärtlindrande läkemedel". I den första kategorin beskrev informanterna att validerade mätinstrument användes, men att det var svårt att lita på och sätta en siffra på en patients subjektiva upplevelse av smärta. I den andra kategorin beskrev informanterna upplevelser som rädsla och osäkerhet gällande administrering av smärtlindrande läkemedel, här kunde osäkerheten stävjas om läkaren hade ordinerat läkemedel innan det administrerades. Slutsats: Studiens resultat tyder på att många sjuksköterskor inom akutsjukvård upplever att de behöver mer kunskap inom smärta och smärtlindring. Informanterna upplevde även att riktlinjer, som generella ordinationer, är en viktig del i att lindra smärta och lidande, det fanns dock en önskan om att sådana riktlinjer behövde utvecklas och bli tydligare. Informanterna var överens om att en snabb identifiering och skattning av smärta, och en snabb initiering av smärtlindring gynnade patienter i form av ett minskat lidande.

Bakgrund Studier visar på att placebointerventioner kan frambringa samma eftersträvansvärda effekter som verksamma behandlingar. Utöver detta har tillämpning av placeboeffektens bakomliggande mekanismer även visat sig förstärka effekten av redan erkända behandlingsmetoder. Kärnan i både placebo- och noceboeffekter är att svaret på behandlingen inte enbart kan tillskrivas behandlingens kända farmakodynamik. Fenomenen uppkommer som ett resultat av ett komplext samspel mellan kontextuella faktorer, samt neurobiologiska och psykologiska mekanismer. Placebo- och noceboeffekter genomsyrar alla aspekter av sjuksköterskans omvårdnad, vilket placerar sjuksköterskan i en ideal position för att dra nytta av dess positiva effekter i sin omvårdnadspraktik. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur sjuksköterskans omvårdnad kan anpassas för att optimera placeboeffekten hos patienter vid smärtlindring. Metod För att svara på syftet användes en icke-systematisk litteraturöversikt, med en integrerad analys av 15 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering har använts som underlag vid kvalitetsgranskningen. Resultat Resultatet med denna litteraturstudie mynnade ut i två huvudkategorier av åtgärder som befinner sig inom ramen för den legitimerade sjuksköterskans omvårdnadsansvar. Genom att anpassa sin kommunikation och främja patientens autonomi kan sjuksköterskan höja patientens förväntningar och åstadkomma en placeboeffekt vid behandling av smärta. Slutsats Denna litteraturöversikt redovisar hur sjuksköterskan kan anpassa omvårdnaden för att förstärka placeboeffekten vid behandling av smärta. Genom anpassningar av omvårdnaden kan man öka patientens upplevelse av smärtlindring och optimera behandlingsresultat, liksom minska effekten av negativa erfarenheter och känslor. / Background Studies show that placebo interventions can produce the same desirable results as active treatments. In addition to this, the application of the underlying mechanisms of the placebo effect has also been shown to strengthen the efficacy of regular treatments. The essence of the placebo effect, as well as the nocebo effect, is that the response to treatment cannot be solely attributed to the known pharmacodynamics of the treatment. The phenomena arises as a result of a complex interplay between contextual factors, as well as neurobiological and psychological mechanisms. Placebo and nocebo effects permeate all aspects of nursing care. This places the registered nurse in an ideal position to promote the potential impact on their nursing care. Aim The aim of this study was to describe how nursing care can be adapted to optimize the placebo effect for patients receiving pain relief. Method To answer the aim, a non-systematic literature review was used. An integrated analysis was made of 15 quantitative scientific articles. The quality review was done with Sophiahemmet University’s assessment basis. Results The results of this literature review were concluded in two main categories of nursing interventions within the scope of the registered nurses responsibilities. By adapting their communication and promoting the patient's autonomy, the nurse can raise the patient's expectations and achieve a placebo effect in the treatment of pain. Conclusions This literature review reports how nurses can adapt their care in order to enhance the placebo effect in the treatment of pain. Through caring adjustments, the nurse can reduce the effect of negative experiences and emotions, increase the patient’s experience of pain relief and optimize treatment results.

No description available.

Syftet med denna masterstudie var att jämföra den smärtlindrande effekten av fullständig utrensning och desinfektion av rotkanalsystemet med enbart utrymning av pulpakavum, utan instrumentering av rotkanalerna, som akutbehandling hos tänder med symtomatisk apikal parodontit. Materialet utgjordes av 16 patienter insamlade på Tandvårdshögskolans jourmottagning. Patienter med svullnad och allmänpåverkan exkluderades. Patienterna valdes slumpmässigt ut till att genomgå någon av behandlingarna. Den preoperativa smärtnivån och ev. analgetikaintag registrerades. Tre till fem dagar efter utförd behandling kontaktades patienterna per telefon och fick då gradera sin postoperativa smärtnivå samt analgetika- och/eller antibiotikaintag. Resultatet visade att 100% av patienterna som behandlades med fullständig utrensning erhöll tillfredställande smärtlindring jämfört med 71% av de patienter som behandlades med enbart utrymning av pulpakavum. Skillnaden var inte statistiskt signifikant. 44% av patienterna som behandlades med fullständig utrensning hade tagit smärtstillande postoperativt medan 29% av patienterna i utrymningsgruppen hade gjort det. Skillnaden var inte signifikant. Ingen av patienterna oavsett behandling hade tagit antibiotika efter behandlingen. Ingen skillnad förelåg i andelen patienter som blev tillräckligt smärtlindrade mellan fullständig utrensning och enbart utrymning av pulpakavum hos tänder med symtomatisk apikal parodontit. Det var inte heller någon skillnad i smärtsänkning mellan de två behandlingarna. / The aim was to compare the pain relieving effect of complete chemo mechanical disinfection of the root canal system with removal of necrotic tissue in the pulp chamber without instrumentation of the root canals as emergency treatment in teeth with symptomatic apical periodontitis. The material consisted of 16 patients collected at the emergency clinic at Malmö University. Patients with swelling and/or systemic involvement were excluded. The patients were randomized to either treatment. The preoperative pain level and intake of analgesics was registered. Three till 5 days postoperatively the patients were contacted and asked to grade the current pain level and intake of analgesics and/or antibiotics. The results showed that 100% of the patients treated with complete chemo mechanical disinfection of the root canal system obtained satisfying pain relief compared to 71% for patients treated with removal of necrotic tissue in the pulp chamber. 44% of the patients treated with chemo mechanical disinfection of the root canal system had some kind of analgesics postoperatively compared to 29% for those treated with removal of necrotic tissue in the pulp chamber. No patients in either group reported use of antibiotics postoperatively. The conclusion was that both complete chemo mechanical disinfection and removal of necrotic tissue implied a significant pain relief as emergency treatment in teeth with symptomatic apical periodontitis. There was no difference between the two treatments concerning the number of patients who obtained sufficient pain relief or in pain relieving effect.

Thesis (PhD)--Stellenbosch University, 2013. / ENGLISH ABSTRACT: Research objective To test a novel concept that exposing patients with fibromyalgia syndrome (FMS) to visuals of exercise activities elicits neurophysiological changes in functional brain areas associated with pain catastrophization; thereby providing preliminary support for the further development/testing of a virtual reality exposure therapy (VRET) exercise program aimed at reducing pain catastrophization toward exercise therapy in patients with FMS. Methods The main study of this research consisted of a three-phase exploratory fMRI study. Phase 1 involved the development/validation of the fMRI visual task. Phase 2 involved the exploration of the differences in neural correlates associated with pain catastrophizing between participants with FMS and healthy controls when exposed to various visuals of exercise and passive/relaxing activities. Phase 3 involved the testing of the preliminary efficacy of a novel VRET exercise program on pain catastrophization in participants with FMS. The fMRI task consisted of two stimuli: active (exercise activity visuals)/passive (relaxing activity visuals). Structural images as well as blood-oxygenation-level-dependent (BOLD) contrasts were acquired for the conditions and compared within-subjects/groups and between-groups. The condition of interest was the active>passive condition (where brain activations for the passive condition were subtracted from the active condition). The brain volumes collected during ‗on‘ conditions were compared with the brain volumes collected during ‗off‘ conditions using Students‘ t test. Statistic images were thresholded using clusters determined by Z>2.3 and a (corrected) cluster significance threshold of p=0.05. Results The right (R) middle and inferior frontal gyrus and R posterior cerebellum were significantly activated for the participants with FMS, and not the healthy control group, during the active>passive condition (phase 2). At baseline, during the active>passive condition (phase 3), the intervention/VRET group showed significant activation (p<0.05) in the R insular cortex, R anterior and posterior cerebellum, R parahippocampal gyrus, R middle frontal gyrus, R corpus callosum, R thalamus, R supramarginal gyrus and R middle and superior temporal gyrus; the control group showed significant activation in the R anterior and posterior cerebellum, R middle and superior temporal gyrus, R middle frontal gyrus, R insular cortex, R supramarginal gyrus and R precentral gyrus. Post-intervention, during the active>passive condition, R posterior cerebellum activation was still significant (p<0.05) for the intervention group; R anterior cerebellum, left (L) middle and inferior frontal gyrus, and R superior parietal lobe activation was found to be significant (p<0.000) for the control group, although these areas were not found to be significantly activated at baseline for the control group. Conclusion We could not provide confirmatory evidence for the efficacy of a novel VRET program for pain catastrophization in patients with FMS. However, the findings of this study does suggest that pain catastrophization in patients with FMS could be confirmed with fMRI. Research is therefore warranted to further develop a proper VRET exercise program and to test the effect of this program on pain catastrophization in patients with FMS. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Navorsing doelstelling Om 'n nuwe konsep dat die blootstelling van pasiënte met fibromialgie sindroom (FMS) aan beeldmateriaal van oefening, ontlok neurofisiologiese veranderinge in funksionele brein-areas wat verband hou met pyn katastrofering te toets; sodoende voorlopige steun vir die verdere ontwikkeling/toetsing van 'n virtuele realiteit blootstelling terapie (VRET) oefenprogram wat gemik is op die vermindering van pyn katastrofering na oefenterapie in pasiënte met die FMS te bied. Metodes Die hoofstudie van hierdie navorsing bestaan uit 'n drie-fase verkennende fMRI studie. Fase 1 het die ontwikkeling/validering van die fMRI visuele taak behels. Fase 2 het die ondersoek van die verskille in die neurale korrelate geassosieer met pyn katastrofering tussen deelnemers met FMS en gesonde kontroles wanneer hulle blootgestel word aan verskeie beeldmateriaal van oefening en passiewe/ontspannende aktiwiteite behels. Fase 3 het die toets van die voorlopige effektiwiteit van 'n nuwe VRET oefenprogram op pyn katastrofering in deelnemers met FMS behels. Die fMRI taak het bestaan uit twee stimuli: aktiewe (oefening aktiwiteit beeldmateriaal)/passiewe (ontspannende aktiwiteit beeldmateriaal). Strukturele beelde sowel as bloed-suurstof-vlak-afhanklike (BSVA) kontraste is vir die toestande verkry en vergelyk binne-deelnemers/groepe en tussen-groepe. Die toestand van belang was die aktiewe>passiewe toestand (waar brein aktivering vir die passiewe toestand afgetrek is van die aktiewe toestand). Die brein volumes wat ingesamel tydens die 'aan' toestande is vergelyk met die brein volumes wat ingesamel is gedurende die 'af' toestande met die gebruik van Studente se t-toets. Drempel statistiek beelde is gegroepeer deur Z> 2,3 en 'n (gekorrigeerde) groepeerde betekenisvolle drempel van p = 0.05. Resultate Die regter (R) middel- en inferior-frontale gyrus en R posterior serebellum is betekenisvol geaktiveer vir die deelnemers met FMS, maar nie vir die gesonde kontrole groep nie, gedurende die aktiewe>passiewe toestand (fase 2). By basislyn, tydens die aktiewe>passiewe toestand (fase 3), die intervensie / VRET groep het betekenisvolle aktivering (p <0.05) in die R insulaire korteks, R anterior en posterior serebellum, R para- hippokampus gyrus, R middel-frontale gyrus, R korpus kallosum, R talamus, R supramarginale gyrus en R middel- en superior-temporale gyrus; die kontrole groep het betekenisvolle aktivering in die R anterior en posterior serebellum, R middel- en superior-temporale gyrus, R middel-frontale gyrus, R insulaire korteks, R supramarginale gyrus en R presentrale gyrus. Post-intervensie, tydens die aktiewe>passiewe toestand, was R posterior serebellum aktivering betekenisvol (p <0.05) vir die intervensie groep; R anterior serebellum, links (L) middel- en inferior-frontale gyrus en R superior pariëtale lob aktivering was betekenisvol (p <0.000) vir die kontrole groep, alhoewel geen betekenisvolle basislyn aktivering in hierdie areas by die kontrole groep plaasgevind het nie. Gevolgtrekking Ons kan nie bewyse vir die effektiwiteit van 'n nuwe VRET program vir pyn katastrofering in pasiënte met FMS bevestig nie. Nietemin, dui die bevindinge van hierdie studie wel daarop dat pyn katastrofering in pasiënte met FMS bevestig kon word met fMRI. Verdere navorsing is dus geregverdig om 'n behoorlike VRET oefenprogram te ontwikkel en die uitwerking van hierdie program op pyn katastrofering in pasiënte met FMS te toets.