Bakgrund: Antalet personer som vårdas palliativt i hemmet har ökat det senaste decennierna. Den palliativa vården innebär en helhetsvård av den sjuke i livets slutskede. Den skall samtidigt vara ett stöd för de närstående som har en betydelsefull roll för den sjuke. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa upplevelser av att vårda en närstående med cancer sjukdom. Metod: En innehållsanalys genomfördes i denna litteraturstudie enligt Friberg (2006). Artikelsökningarna gjordes via Cinahl och PubMed. I resultatet användes sammanlagt elva kvalitativa vetenskapliga studier som granskats. Sex utav studierna var från Sverige och övriga var från Australien, Italien, Kanada, Hong Kong och Nederländerna. Resultat: Resultatet utmynnade i tre huvudkategorier, närståendes upplevelser av en ny roll, närståendes upplevelser i samband med vårdandet och närståendes upplevelser av vårdteamet. Varje kategori består av underkategorier. Närståendes upplevelser av en ny roll som beskriver om förändringar och utmanade situationer där närstående genomgick en rollförändring från att vara närstående till att  vara vårdare. De ställde höga krav på sig själva när det gällde omvårdnadsansvaret av den sjuke. Likaså trodde de att människorna i deras omgivning hade samma krav på dem. Upplevelser av att vårda en närstående i hemmiljö visade att det var både den sjukes och närståendes önskan om att den sjuke skulle vårdas hemma. Närstående begränsade sina aktiviteter för att vårda den sjuke vilket hade inverkan på deras liv. Detta kunde leda till att närstående drabbades av fysiska och psykiska belastningar på grund av de påfrestningarna de upplevde när den sjuke blev sämre eller de påfrestningarna som förekom i relation till de professionella vårdarna. Närståendes upplevelser av vården tar upp att närstående upplevde att de ville vara mer delaktiga i omvårdnaden av den sjuke och behöver information samt bättre kommunikation från de professionella vårdarna. Diskussion: Övergångsprocessen som närstående går igenom när de vårdar den sjuke i livets slutskede kunde ses som en utmaning för de. Trots att det kunde påverka deras liv negativt eftersom närstående ville ge den sjuke en god omvårdnad men upplevde att de inte alltid lyckades med detta. För att underlätta närståendes övergångsprocess är det viktigt att sjuksköterskan får dem att känna sig delaktiga i omvårdnaden genom att etablera en bra relation med närstående och ge dem kontinuerlig individuell anpassad information.

Background: Patients who receive palliative home care are in need of support from their family members who take on great responsibility related to the patients’ care but who often feel unprepared for the situation. An increasing number of interventions aimed at supporting family members in palliative care have been described and evaluated. It is not known whether and how these interventions actually affect the care or support provided to the patient. It has been suggested that family members are likely to provide better support or care with positive experiences for the patients after intervention participation. However, this has not been studied from the perspective of the patients themselves. Aim: The aim is to explore patients’ experiences after their family member participates in apsycho- educational intervention during palliative care. Method: This study has a qualitative approach and interviews were conducted with eleven patients whose family members had participated in a psycho-educational intervention during palliative home care. The interviews were analyzed with interpretive description. Results: Patients’ experiences are represented by three themes: Safe at home; A facilitated and more open communication; and Feeling like a unit of care. Patients experienced that their needs were better met and that their family members became more confident at home without risking their own health. Patients felt relieved when their family member was given the opportunity to talk and reflect with others in the same situation and hoped that the intervention would contribute to a more honest communication between them and their family member. Further, it was of great importance to the patients that their family members got the attention and were confirmed and supported by the healthcare professionals. Conclusion: These findings show how an intervention targeted at family members during palliative home care also benefited the patients. The findings are therefore useful when developing support to family members in palliative care. / Bakgrund: Patienter som erhåller palliativ hemsjukvård är i stort behov av stöd från sina närstående, som ofta tar ett betydande ansvar för patientens vård. Dock känner sig  närstående ofta otillräckligt förberedda för situationen. Ett ökat antal interventioner som syftar till att stödja närstående i palliativ vård har beskrivits och utvärderats. Det är inte känt om eller hur dessa interventioner påverkar patienten men det har föreslagits att närstående troligtvis ger bättre vård och stöd med positiva erfarenheter för patienten. Detta har dock inte studerats från patientens perspektiv. Syfte: Att undersöka patienters erfarenheter av vård och stöd i hemmet efter att deras närstående deltagit i en intervention under pågående palliativ vård. Metod: Studien har en kvalitativ utgångspunkt och är designad utifrån tolkande beskrivning. Intervjuer genomfördes med elva patienter vars närstående deltagit i ett stöd och informationsprogram under pågående palliativ hemsjukvård. Resultat: Patienternas upplevelser presenteras genom tre teman: Trygghet i hemmet, En underlättad och mer öppen kommunikation och Känsla av att vara en enhet för vård. Patienterna upplevde att deras behov blev bättre tillgodosedda, deras närstående fick mer självförtroende hemma och vården skedde utan att riskera närståendes hälsa. Patienterna kände sig lättade över att deras närstående fick en möjlighet att tala och reflektera med andra i samma situation och hoppades att interventionen skulle medföra en förbättrad och ärlig kommunikation mellan dem och deras närstående. Vidare så var det viktigt för patienterna att deras familjemedlem fick uppmärksamhet och blev bekräftade och stöttade av vårdpersonalen. Slutsats: Dessa resultat visar hur en intervention riktad mot närstående under palliativ hemsjukvård även kommer patienten till nytta. Resultatet kan bidra med kunskap för utveckling av stöd till närstående i palliativ hemsjukvård.

Bakgrund: Då fler patienter önskar att få avsluta sitt liv i hemmet ställs även större krav på anhöriga att kunna vårda i hemmet. För att kunna ge den bästa möjliga vården behöver anhörigas behov och förutsättningar belysas. Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att belysa anhörigas upplevelse av att vårda en närstående med cancersjukdom tillsammans med ett palliativt hemsjukvårdsteam. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar söktes fram via databaserna Cinahl, Summon och PubMed. Sökningarna resulterade i tjugo stycken kvalitativa artiklar vilka svarade mot syftet och som sedan granskades och sammanställdes. Resultat: Sammanställningen av artiklarna gav tre huvudteman: Information inför vårdandet, Emotionella påfrestningar och Att vårda tillsammans med palliativa hemsjukvården. De tre huvudtemana gav sedan åtta subteman. En känsla av utanförskap och isolering uppstod hos anhörigvårdaren till följd av att behöva anpassa sig efter patientens dygnsrytm och tillstånd. Kravkänslan och ansvarstyngd lättade hos vårdarna då de kände att även deras behov blev hörsammade och togs i beaktande. Att ha tillgång till palliativt hemsjukvårdsteam dygnet runt ökade trygghet hos anhöriga. Konklusion: För att öka välbefinnandet hos de anhöriga som vårdar en närstående med cancersjukdom i hemmet, behöver sjuksköterskan uppmärksamma och tillmötesgå deras behov av stöd och hjälp. / Background: As more patients wish to end their lives at home, greater demands are also placed on family members to be able to care for their loved ones. In order to provide the best possible care, the relatives needs and prerequisites have to be elucidated. Aim: The aim of the literature review is to explore family caregivers experience of palliative home care when caring for a loved one with cancer.  Method: The study was conducted as a literature review. Scientific articles were searched through the databases Cinahl, Summon and PubMed. The searches resulted in 20 qualitative articles that corresponded to the aim and were then reviewed and compiled.  Result: The compliation of the articles provided three main themes: Information about the care, Emotional stress and Caring together with palliative home care team. The three main themes further provided eight subthemes. A feeling of alination and isolation arose from the caregivers as a result of having to adapt to the patient´s daily rhythm and condition. The feeling of liability and the weight of responsibility eased for the caregivers as they felt that their needs were also listen to and taken into consideration. Having access to palliative home care teams 24-hour a day increased the feeling of security for the caregivers.  Conclusion: In order to increase the well-being of the family members who is caring for a loved one with cancer in the home, the nurse needs to pay attention and meet their need for support and help.

Bakgrund: Närstående hanterar situationen av vård i livets slutskede olika. Att vårda den sjuke i hemmet kan vara påfrestande för den närstående då de tar på sig ett stort ansvar och kämpar ofta med en balans av ett pendlande mellan stabilitet och förändring. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelse av stöd från vårdpersonal vid vård i livets slutskede i hemmet eller på hospice. Metod: Litteraturbaserad på artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Ur analysen identifierades två teman; Ensam men ändå inte och Få tillräcklig med hjälp med sex underteman. Diskussion: Närstående som vårdar en anhörig kan uppleva psykisk och fysisk påfrestning i vårdandet, speciellt under de sista ögonblicken i patientens liv. Närstående har ofta en tendens att ta på sig ett stort ansvar samt att de undviker att be om hjälp från vårdpersonal, vilket kan leda till ett onödigt lidande för den närstående. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge stöd till närstående och att det anpassas efter varje individ. Konklusion: Resultatet visade att närståendes upplevelser av stöd i vård vid livets slutskede riktar sig mot kommunikation, information och delaktighet. / Background: Relatives handle the situation of end-of-life care differently. Caring for the sick person at home can be stressful for the loved one as they often struggle between a balance of stability and change. Aim: To describe relatives' experience of support from health care professionals in end-of-life care at home or in hospice. Method: Literature review articles with a qualitative approach. Results: From the analysis two themes were identified; Alone but not alone and Get sufficient assistance with six subthemes. Discussion: Relatives who care for a relative may experience a mental and physical struggle in care, especially during the last moments of the patient's life. The close relative has a tendency to take on a great deal of responsibility and that they avoid asking for help from healthcare staff, which can lead to unnecessary suffering for the close relative. The nurse has a responsibility to provide support to relatives and that it is adapted to each individual. Conclusion: The results showed that relatives' experiences of support in end-of-life care are aimed at communication, information and participation.

Bakgrund: Över 56 miljoner människor är årligen i behov av palliativ vård, och dennasiffra förväntas växa i takt med att medellivslängden ökar. Omvårdnadsarbetet i patientens hem skapar en annan maktbalans. Samtidigt ställeromvårdnadsarbetet, utifrån ett personcentrerat förhållningssätt, höga kravpå sjuksköterskan avseende kunskap, kompetens och självständighet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av palliativhemsjukvård. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats genomfördes utifrån 13kvalitativa artiklar från databaserna CINAHL Complete, Pubmed ochNursing & Allied Health Premium. Artiklarna framsöktes utifrån sökordenNurses, Nursing, Nursing Care, Perspective, Experience, Palliative care,Home health nursing, Home Health Care och Home Care. Materialetanalyserades tematiskt i enlighet med Thomas och Hardens (2008)metodbeskrivning. Resultat: Resultatet påvisar vikten av välfungerande vårdrelationer, kännetecknadeav etisk lyhördhet, kontinuitet och tillit. Genom att analyserasjuksköterskors erfarenheter av hemmet som arbetsplats, beskriverstudiens resultat vikten av samverkan och kommunikation. Slutligenbelyser studien de känslomässiga aspekterna av att ge palliativ hemsjukvård, med betoning på sjuksköterskans behov av reflektion, stöd, ochfortbildning. Slutsats: Sjuksköterskans arbete är nära knutet till vårdrelationerna de bildar och ären del av. I detta sammanhang är samarbete och kommunikationavgörande. Studiens resultat utökar förståelsen för sjuksköterskorserfarenheter av palliativ hemsjukvård. Samtidigt argumenterar det förbehovet av att lämna utrymme för kompetensutveckling och reflektionsom centrala förutsättningar för att öka vårdkvaliteten. / Background: Over 56 million people need palliative care annually, and this number isexpected to grow as life expectancy increases. Nursing work in patientshomes reshuffles power relationships. Simultaneously, home care with aperson-centered approach, places high demands on nurses with respect totheir knowledge, competence and independence. Aim: The aim was to describe the nurses' experiences of palliative home care. Method: A literature review with a systematic approach was performed based on13 qualitative articles from the databases CINAHL Complete, Pubmedand Nursing & Allied Health Premium. These articles resulted fromusing the key words Nurses, Nursing, Nursing Care, Perspective,Experience, Palliative care, Home health nursing, Home Health Careand Home Care. The material was analyzed thematically in accordancewith the steps outlined by Thomas and Harden's (2008). Results: The results demonstrates the importance of well-functioning carerelationships, understood as featuring ethical sensitivity, continuity andtrust. Analysing nurses’ experiences of the home as a work place, thethesis describes the role of collaboration and communication and theemotional aspects of providing palliative home care, emphasising nurses’need for reflection, support and continuing education. Conclusion: Nurses’ work is intimately tied to the care relationship. In this context,cooperation and communication are crucial. These results expand ourunderstanding of nurses’ experiences of palliative home care, and arguefor the need to leave room for competence development and reflection askey conditions to increasing care quality.

Palliativ vård i Sverige bedrivs både på sjukhus, Hospice, kommunala boendeformer och i patientens hem. Oavsett var vården bedrivs spelar de närstående en central roll och har rätt till individuellt anpassade stödåtgärder. För att kunna ge närstående detta behövs kunskap om deras erfarenheter och vilka domäner i livet de behöver stöd i. Syftet med studien var att beskriva och tolka erfarenheter av att vara anhörig till en person som i livets slutskede vårdas inom avancerad palliativ hemsjukvård, och dör på Hospice. Elva kvalitativa intervjuer genomfördes med närmast anhörig till patienter som vårdats vid en enhet för avancerad palliativ vård i södra Sverige. Datamaterialet analyserades med en fenomenologisk-hermeneutisk metod, inspirerad av Ricoeur. Fenomenet att vara anhörig till en person i livets slutskede innebar att delta i ett drama med okänt manus. Tre huvudteman framträdde – förändring, utsatthet och stöd. Fenomenet tolkades i ljuset av Eriksson teori om lidande, där lidandet beskrivs som ett drama. Då vårdpersonalen var medaktörer till den anhörige och bekräftade hennes lidande, lindrades lidandet. Stöd innebar att underlätta för den anhörige och den sjuke att vara regissörer i sitt eget lidandes drama, även då den sjuke fanns på Hospice. Detta stöd kan utvecklas med hjälp av familjefokuserade kommunikationsmodeller. / Palliative care in Sweden takes place both in hospital, hospice, municipal nursing homes, and in the patient's home. Regardless of where, family caregivers play a central role and are entitled to individualized support measures. In order to provide this, we need knowledge about their experiences and in which domains of life they need support. The purpose of this study was to describe and interpret the experiences of being next-of-kin to a person who, at the end of life, was cared for in advanced palliative home care, and died in Hospice. Eleven qualitative interviews were conducted with next-of-kin to patients in an advanced palliative care setting in southern Sweden. The data were analyzed using a phenomenological-hermeneutic method inspired by Ricoeur. The phenomenon of being next-of-kin to a person at the end of life meant participating in a drama with an unknown script. Three main themes emerged - change, vulnerability and support. The phenomenon was interpreted in the light of Eriksson's theory of suffering, where suffering is described as a drama. When caregivers were co-actors to the next-of-kin and confirmed her/his suffering, suffering was alleviated. Support meant helping next-of-kin and the ill person to be directors of their own drama, even when the ill person was in Hospice. This support can be developed by using family focused communication models.

<p>Abstrakt</p><p>Gråt är vanlig bland patienter och närstående men sällan studerat i palliativ vård. Gråten kan vara ett sätt för patienter och deras närstående att uttrycka sorg och hantera en situation fylld av stress som är orsakad av förluster, många allvarliga symtom och en nära förestående död.</p><p>Studiernas övergripande syfte var att bidra till en djupare förståelse för vilken betydelse gråten har för patienter och deras närstående i palliativ hemsjukvård: Vad innebär gråten och hur påverkar den de berörda? Bandinspelade intervjuer gjordes med 14 patienter med cancersjukdom och 14 närstående i palliativ hemsjukvård. För att få en djupare förståelse genomfördes arbetet med ett hermeneutiskt metodologiskt angreppssätt enligt Gadamer.</p><p>Resultatet visade att patienterna (studie I) beskrev olika dimensioner och funktioner av gråt; Intensiv och förtvivlad gråt för att ge uttryck för akuta behov: Stilla och sorgsen gråt som medvetet förlöste känslor; Tyst och tårlös gråt som en skyddande strategi. Som en tolkning av helheten sågs patienternas gråt (studie I) som ett sätt att uttrycka en inre känslomässig kraft, framkallad av olika faktorer, som orsakade förändringar i den nuvarande inre balansen. Genom att gråta öppet men också inombords skapades eller upprätthölls balansen. Studie (II) visade att de närstående upplevde att gråten var beroende av olika förutsättningar som attityder och mod, tid, trygghet, ärliga och tillitsfulla relationer. Omskakande och oroande händelser, utmattning i brist på egen tid och sympati från andra var omständigheter som utlöste gråten. De närstående försökte göra det bästa möjliga för patienten genom att anpassa eller dölja gråten, allt för att underlätta bördan och skapa en positiv motvikt till lidande och sorg. Tolkningen av helheten (studie II); närståendes gråt kunde vara ett uttryck för att dela något tillsammans för gemenskap, tröst och stöd eller att söka sig till ensamhet för enskildhet och återhämtning.</p><p>Sammanfattningsvis kan gråten ses som en copingstrategi eftersom den reducerar spänningar och skapar befrielse, upprätthåller balans, ger tröst, ny energi och tillfällen för enskildhet. Det är ett sätt att uttrycka lidande men på samma gång kräver gråten energi och ger känslor av skam.</p><p>En viktig del i professionens arbete bör därför vara att tillåta gråten, lyssna, vara närvarande, uppmuntra uttryck av känslor men också ge utrymme för enskildhet. Läkaren, sjuksköterskan och andra i teamet kan lindra patientens och närståendes känslor av skam och sårbarhet genom att bekräfta, legitimera olika uttryck för gråt och därmed skapa en tolerant, säker och trygg omgivning.</p> / <p>Abstract</p><p>Crying among patients and family members is common but seldom studied in palliative care. It could be one way of expressing grief and of coping with a stressful situation caused by loss, severe symptoms and the impending death.</p><p>The overall aim of the studies was to contribute to a deeper understanding about the significance of crying for patients and family members in a palliative care setting: What is the significance of crying and how does it influence those involved? Tape-recorded interviews with 14 patients with cancer disease and 14 family members in palliative home care were carried out. In order to gain a deeper understanding a hermeneutic methodological approach according to Gadamer was used.</p><p>The results (Study I) show that patients describe crying in different dimensions and functions; Intense and despondent crying as a way of ventilating urgent needs; Gentle, sorrowful crying as a conscious release of emotions; Quiet, tearless crying as a protection strategy. As an interpretation of the whole (Study I): for the patients, crying seems to be an expression for an inner emotional force, provoked by different factors, which cause changes in the present balance. To cry openly but also to cry on the inside meant being able to achieve or maintain balance. The family members (Study II) perceived that crying was dependent on different prerequisites for crying such as attitude and courage, time, feeling secure, honest and trusting relationships. Uncertainty and turbulence situations, exhaustion due to lack of their own time and sympathy from others were circumstances that triggered crying. Family members tried to do the best possible for the patients by adapting or hiding their crying, in order to ease the burden and to create a positive counterbalance to suffering and grief. Interpretation of the whole (Study II): for the family members crying could be expressed as something to share with someone for support and consolation or an escape to solitude for integrity and respite.</p><p>In conclusions crying can be seen as a way of coping, as in many cases it reduces tension and creates release, maintains balance, brings comfort, new energy and opportunities for privacy. It is a way of expressing suffering, but at the same time it consumes energy and creates feelings of shame.</p><p>As suitable interventions, professionals should therefore legitimise crying, listen, be present, encourage the expression of feelings but also provide time and space for privacy. Staff may ease the patient’s and family member’s feelings of embarrassment and vulnerability by confirming and legitimating crying expressions by creating a tolerant, secure and safe environment.</p>

<p><strong><p>Sammanfattning</p><p>I Sverige avlider ca 90 000 personer varje år och antalet som avlider någon annanstans än på sjukhus ökar. Detta ställer högre krav på den palliativa hemsjukvården. Genom utbildning och riktlinjer kan sjuksköterskor i den palliativa vården ge patienter och närstående ökad livskvalitet och möjliggör valet av platsen att få avsluta sitt liv.</p><strong>Syftet: med denna studie var att undersöka om samspelet mellan sjuksköterska, närstående och patient möjliggör en god omvårdnad och död i palliativ vård. <strong>Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie där sju kvantitativa och tio kvalitativa vetenskapliga artiklar granskades. <strong>Resultat: Fyra kategorier identifierades som hade betydelse för omvårdnaden och döden i den palliativa vården, Kommunikation, Relation mellan sjuksköterska, patient och närstående, Att dö hemma eller på hospice och Den goda döden. Kommunikationen visade sig ha en stor betydelse för samspelet i den palliativa vården. Resultatet visade att kommunikationen innefattar mycket mera än bara det verbala. Även humor som kan anses som banalt och oprofessionellt visade sig ha stor betydelse för samspelet i den palliativa vården och bidrog till att sjuksköterskan kom närmare patienten och närstående. Behovet av utbildning och kunskap inom den palliativa vården visades sig vara viktig för sjuksköterskor men även för patienter och närstående för att kunna ta beslut om var och hur patienten vill bli vårdad </strong></strong></strong></strong></p><p> </p> / <p>In Sweden the death of about 90 000 people each year and the number who die elsewhere than in hospital increases. This places greater demands on the palliative home care. Through education and guidelines can nurses in palliative care give patients and relatives increased quality of life and allow the choice of place to end his life.</p><p><strong>The aim: of this study was to investigate if the interaction between nurse, relatives and patient facilitates a good care and death in palliative care. <strong>Method: The study was conducted as a literature study in which seven quantitative and ten qualitative research articles were reviewed. <strong>Results: Four categories were identified that were relevant for nursing care and death in palliative care, Communication, Relationships between nurses, patients and relatives, To die at home or in hospice and The good death. The communication was found to have a large impact on the interaction in the palliative care. The results showed that the communication involved much more than just verbal. Although humor can be regarded as trivial and unprofessional proved to have a significant impact on the interaction and contributed to the nurse came closer to the patient and the relatives. The need for education and knowledge in palliative care were found to be important for nurses but also for patients and relatives to make decisions about where and how the patient wants to be nursed. </strong></strong></strong></p>

Sammanfattning I Sverige avlider ca 90 000 personer varje år och antalet som avlider någon annanstans än på sjukhus ökar. Detta ställer högre krav på den palliativa hemsjukvården. Genom utbildning och riktlinjer kan sjuksköterskor i den palliativa vården ge patienter och närstående ökad livskvalitet och möjliggör valet av platsen att få avsluta sitt liv. Syftet: med denna studie var att undersöka om samspelet mellan sjuksköterska, närstående och patient möjliggör en god omvårdnad och död i palliativ vård. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie där sju kvantitativa och tio kvalitativa vetenskapliga artiklar granskades. Resultat: Fyra kategorier identifierades som hade betydelse för omvårdnaden och döden i den palliativa vården, Kommunikation, Relation mellan sjuksköterska, patient och närstående, Att dö hemma eller på hospice och Den goda döden. Kommunikationen visade sig ha en stor betydelse för samspelet i den palliativa vården. Resultatet visade att kommunikationen innefattar mycket mera än bara det verbala. Även humor som kan anses som banalt och oprofessionellt visade sig ha stor betydelse för samspelet i den palliativa vården och bidrog till att sjuksköterskan kom närmare patienten och närstående. Behovet av utbildning och kunskap inom den palliativa vården visades sig vara viktig för sjuksköterskor men även för patienter och närstående för att kunna ta beslut om var och hur patienten vill bli vårdad / In Sweden the death of about 90 000 people each year and the number who die elsewhere than in hospital increases. This places greater demands on the palliative home care. Through education and guidelines can nurses in palliative care give patients and relatives increased quality of life and allow the choice of place to end his life. The aim: of this study was to investigate if the interaction between nurse, relatives and patient facilitates a good care and death in palliative care. Method: The study was conducted as a literature study in which seven quantitative and ten qualitative research articles were reviewed. Results: Four categories were identified that were relevant for nursing care and death in palliative care, Communication, Relationships between nurses, patients and relatives, To die at home or in hospice and The good death. The communication was found to have a large impact on the interaction in the palliative care. The results showed that the communication involved much more than just verbal. Although humor can be regarded as trivial and unprofessional proved to have a significant impact on the interaction and contributed to the nurse came closer to the patient and the relatives. The need for education and knowledge in palliative care were found to be important for nurses but also for patients and relatives to make decisions about where and how the patient wants to be nursed.

Abstrakt Gråt är vanlig bland patienter och närstående men sällan studerat i palliativ vård. Gråten kan vara ett sätt för patienter och deras närstående att uttrycka sorg och hantera en situation fylld av stress som är orsakad av förluster, många allvarliga symtom och en nära förestående död. Studiernas övergripande syfte var att bidra till en djupare förståelse för vilken betydelse gråten har för patienter och deras närstående i palliativ hemsjukvård: Vad innebär gråten och hur påverkar den de berörda? Bandinspelade intervjuer gjordes med 14 patienter med cancersjukdom och 14 närstående i palliativ hemsjukvård. För att få en djupare förståelse genomfördes arbetet med ett hermeneutiskt metodologiskt angreppssätt enligt Gadamer. Resultatet visade att patienterna (studie I) beskrev olika dimensioner och funktioner av gråt; Intensiv och förtvivlad gråt för att ge uttryck för akuta behov: Stilla och sorgsen gråt som medvetet förlöste känslor; Tyst och tårlös gråt som en skyddande strategi. Som en tolkning av helheten sågs patienternas gråt (studie I) som ett sätt att uttrycka en inre känslomässig kraft, framkallad av olika faktorer, som orsakade förändringar i den nuvarande inre balansen. Genom att gråta öppet men också inombords skapades eller upprätthölls balansen. Studie (II) visade att de närstående upplevde att gråten var beroende av olika förutsättningar som attityder och mod, tid, trygghet, ärliga och tillitsfulla relationer. Omskakande och oroande händelser, utmattning i brist på egen tid och sympati från andra var omständigheter som utlöste gråten. De närstående försökte göra det bästa möjliga för patienten genom att anpassa eller dölja gråten, allt för att underlätta bördan och skapa en positiv motvikt till lidande och sorg. Tolkningen av helheten (studie II); närståendes gråt kunde vara ett uttryck för att dela något tillsammans för gemenskap, tröst och stöd eller att söka sig till ensamhet för enskildhet och återhämtning. Sammanfattningsvis kan gråten ses som en copingstrategi eftersom den reducerar spänningar och skapar befrielse, upprätthåller balans, ger tröst, ny energi och tillfällen för enskildhet. Det är ett sätt att uttrycka lidande men på samma gång kräver gråten energi och ger känslor av skam. En viktig del i professionens arbete bör därför vara att tillåta gråten, lyssna, vara närvarande, uppmuntra uttryck av känslor men också ge utrymme för enskildhet. Läkaren, sjuksköterskan och andra i teamet kan lindra patientens och närståendes känslor av skam och sårbarhet genom att bekräfta, legitimera olika uttryck för gråt och därmed skapa en tolerant, säker och trygg omgivning. / Abstract Crying among patients and family members is common but seldom studied in palliative care. It could be one way of expressing grief and of coping with a stressful situation caused by loss, severe symptoms and the impending death. The overall aim of the studies was to contribute to a deeper understanding about the significance of crying for patients and family members in a palliative care setting: What is the significance of crying and how does it influence those involved? Tape-recorded interviews with 14 patients with cancer disease and 14 family members in palliative home care were carried out. In order to gain a deeper understanding a hermeneutic methodological approach according to Gadamer was used. The results (Study I) show that patients describe crying in different dimensions and functions; Intense and despondent crying as a way of ventilating urgent needs; Gentle, sorrowful crying as a conscious release of emotions; Quiet, tearless crying as a protection strategy. As an interpretation of the whole (Study I): for the patients, crying seems to be an expression for an inner emotional force, provoked by different factors, which cause changes in the present balance. To cry openly but also to cry on the inside meant being able to achieve or maintain balance. The family members (Study II) perceived that crying was dependent on different prerequisites for crying such as attitude and courage, time, feeling secure, honest and trusting relationships. Uncertainty and turbulence situations, exhaustion due to lack of their own time and sympathy from others were circumstances that triggered crying. Family members tried to do the best possible for the patients by adapting or hiding their crying, in order to ease the burden and to create a positive counterbalance to suffering and grief. Interpretation of the whole (Study II): for the family members crying could be expressed as something to share with someone for support and consolation or an escape to solitude for integrity and respite. In conclusions crying can be seen as a way of coping, as in many cases it reduces tension and creates release, maintains balance, brings comfort, new energy and opportunities for privacy. It is a way of expressing suffering, but at the same time it consumes energy and creates feelings of shame. As suitable interventions, professionals should therefore legitimise crying, listen, be present, encourage the expression of feelings but also provide time and space for privacy. Staff may ease the patient’s and family member’s feelings of embarrassment and vulnerability by confirming and legitimating crying expressions by creating a tolerant, secure and safe environment.