La lamproie devient un modèle de plus en plus populaire en biologie du développement et de l'évolution (evo-devo), grâce à sa position phylogénétique particulière. Ce modèle a d'ores et déjà fourni des informations importantes sur les caractéristiques ancestrales des craniates, mais également sur l'apparition de nouveautés au moment de la transition agnathe/gnathostome (Kuratani et al., 2002).<br />Dans ce travail, nous avons étudié les mécanismes de spécification et d'organisation génétique du cerveau chez l'embryon de lamproie. En utilisant les techniques de clonage par RT-PCR et d'hybridation in situ, nous avons isolé et étudié le patrons d'expression de gènes des familles LIM-à-homéoboîte (Lhx), Pax et Hedgehog. Les résultats principaux sont les suivants : (1) les gènes Lhx et Pax révèlent un grand degré de conservation des mécanismes de " patterning " des parties antérieure et postérieure du cerveau entre cyclostomes et gnathostomes ; néanmoins, quelques différences importantes ont été observées, particulièrement au niveau du télencéphale ; ces différences sont probablement corrélées avec les changements majeurs subis par cette région au moment de la transition agnathe/gnathostome ; (2) l'analyse de l'expression des gènes Lhx et son interprétation montrent que le cerveau antérieur de lamproie présente une organisation prosomérique évidente ; cette organisation est ainsi un caractère propre aux vertébrés ; (3) l'analyse de l'expression du gène LfHh met en évidence une possible origine moléculaire de cette organisation neuromérique du cerveau (Osorio et al., 2005) ; (4) en outre, l'expression d'au moins un de ces gènes Lhx persiste tout au long de la période larvaire (non-embryonnaire), ce qui montre l'utilité de ces gènes comme marqueurs pour suivre le développement et la morphogenèse du cerveau au cours du temps (Osorio et al., 2006). <br />Ce type d'organisation pseudosegmentaire du cerveau est limité aux gnathostomes : chez l'amphioxus et les ascidies, où l'expression de Hh est absente de la région la plus rostrale du tube neural, on n'observe pas de neuromères. Il est important de noter que Hh n'est pas exprimé dans le télencéphale ventral embryonnaire de lamproie, et que Nkx2.1, un marqueur de la subdivision pallidale du sous-pallium des gnathostomes, n'est pas non plus exprimé à ce niveau (Ogasawara et al., 2001; Osorio et al., 2005; Uchida et al., 2003). Cette différence suggère que des modifications dans la signalisation Hh de la ligne médiane ventrale peuvent avoir été des moteurs de l'évolution du cerveau antérieur. <br />Nous avons cherché à étudier l'origine de ces différences à la lumière de l'évolution moléculaire de la famille multigénique Hedgehog. Il est probable que l'ancêtre des chordés ait possédé un gène Hh unique. L'amphioxus (céphalocordé) présente un seul gène Hh, alors qu'il y en a deux chez les ascidies (urochordés), probablement issus d'une duplication spécifique dans cette lignée. Il y a trois groupes de gènes Hedgehog chez les gnathostomes : Sonic, Indian et Desert.<br />Nous avons criblé une librairie d'ADN génomique de L. fluviatilis, visant à identifier des cosmides contenant le gène Hh. Les résultats mettent en évidence l'existence de deux gènes Hedgehog chez la lamproie. Une analyse phylogénétique préliminaire suggère une duplication indépendante des gènes Hedgehog dans la lignée de la lamproie, au sein du groupe Sonic/Indian. Ces résultats ouvrent une nouvelle vision sur l'évolution de cette famille de gènes chez les chordés.<br />Enfin, dans le but d'étudier le rôle des modifications de l'organisation génique et du contrôle de l'expression des gènes au cours de l'évolution du cerveau chez les chordés, nous avons également isolé le gène Lhx9 de roussette (Scyliorhinus canicula) à partir d'une librairie d'ADN génomique de cette espèce.

PAX-serien har fått stort genomslag hos läsarna i mellanåldern 9–12 år. Romanerna tilltalar både vana och ovana läsare vilket fångade vårt intresse. Det är viktigt att barn läser. Samtidigt visar läsundersökningar på bristande läsförmåga och sjunkande intresse för läsning. Syftet i denna uppsats är att undersöka hur PAX-böckerna utifrån språklig uppbyggnad, dramaturgi och illustrationer kan skapa motivation till läsning och stödja läsaren under läsning.  Vi studerar tre utvalda böcker i PAX-serien: Nidstången, Mylingen och Näcken. PAX-böckerna innehåller spänning, allvar och humor. Genren är urban fantasy med inslag från den nordiska mytologin. Karaktärerna är trovärdiga och möter både vardagliga och övernaturliga problem och utmaningar. Romanerna är riktiga bladvändare med autentiskt språk, häftiga serieliknande illustrationer och korta kapitel som avslutas med spännande cliffhangers. Resultat och analys visar att texten är lättläst och att det finns många strukturer i text och bild som motsvarar vad tidigare forskning visar är stödjande och motiverande faktorer för läsaren. Vidare diskuteras vilken roll skönlitteratur kan spela i undervisningspraktiken både för elevers personliga och kunskapsmässiga utveckling.

Syftet med denna studie är att ta reda på om flickor och pojkar i böckerna skildras enligt stereotypiska könsroller. Genom en enkät fick vi fram de fyra mest populära böckerna enligt några flickor och pojkar i årskurs 4. En intervju genomfördes även för att få en bakgrund till bokvalet. De böcker som var populärast och som vi har analyserat är Rum 213, Harry Potter och hemligheternas kammare, Dagbok för alla mina fans – Gregs bravader och Pax 2 – Grimmen. Samtliga böcker visar på karaktärer med både kvinnliga och manliga egenskaper. Gemensamt för de böcker som pojkarna valde, Gregs bravader och Grimmen, är att det är manliga huvudroller med mestadels manliga egenskaper. Böckerna valdes för att pojkarna blivit rekommenderade dessa böcker av sina kompisar. Böckerna som flickorna valde, Rum 213 och Harry Potter och hemligheternas kammare, hade både kvinnliga och manliga huvudroller och karaktärerna i böckerna var till största del inte stereotypiska. Vår tolkning av detta är att, precis som Hirdman (1988) säger, män och pojkar har svårare att ta sig ur normer då de representerar en och därför väljer "typiska pojkböcker".

No description available.

Denna studies syfte är att undersöka hur elevers möjlighet till språklig utveckling och utveckling av litterär repertoar kan påverkas av läsning av långserieböcker och det innehåll som de tillhörande lärarhandledningarna lyfter fram. Vidare kommer en diskussion om lärarens kompensatoriska uppdrag att föras i förhållande till läsintresse, litterär repertoar och lärarhandledningarnas didaktiska val. Långserierna som undersöks är LasseMajas Detektivbyrå, PAX, Handbok för superhjältar och Musse &amp; Helium. Frågeställningarna rör långserieböckernas litterära repertoarer utifrån berättarteknisk analys med en litteraturvetenskaplig begreppsapparat. Ytterligare frågeställning handlar om den kvantitativa språkutvecklingen i långserierna där ramverket LIX används, samt hur det tas tillvara på som undervisningsmöjligheter i böckernas lärarhandledningar. Tidigare forskning visar att skönlitteratur har en tydlig plats i skolans tidiga år och att både lärarens didaktiska val och elevernas intresse spelar roll för att skapa möjligheter till läsglädje och läsutveckling. Vidare belyser olika forskare att långserieböckernas karaktäristiska drag kan ses som både positiva och negativa för läsutveckling. Studiens teoretiska utgångspunkter grundar sig i Rosenblatt, Langer och McCormicks resonemang om mötet mellan läsaren och texten samt textens repertoar. I de teoretiska utgångspunkterna återfinns även en litteraturvetenskaplig begreppsapparat och ramverket LIX vilka fungerar som analysverktyg i studien.  Undersökningen av långserieböckerna gjordes först genom en berättarteknisk analys. Därefter jämfördes böckerna i de utvalda serierna med varandra och en analys av den litterära repertoarens utvecklingen gjordes utifrån en litteraturvetenskaplig begreppsapparat. Den språkliga komplexiteten undersöktes med hjälp av en LIX-räknare och värdena jämfördes mellan böckerna inom samma serie.  En slutsats som kan dras av studien är att långserieböckerna inte kan avfärdas som genre av böcker utan att böckerna behöver ses som individuella skönlitterära verk med olika litterära repertoarer där deras tillhörande lärarhandledningar uppvisar varierande brister i hur möjligheter till utveckling av den litterära och allmänna repertoaren tas tillvara. Elevernas möjlighet till språklig utveckling och utveckling av litterära repertoar beror således mycket på hur läraren väljer att kompensera för de brister som verken och lärarhandledningarna uppvisar.  Vidare forskning skulle kunna behandla serierna som helhet för att möjliggöra slutsatser om de förändringar som observerats är kontinuerliga eller slumpmässiga.

In 1936 the founders of PAX aimed at 'resistance to modern warfare on grounds of traditional morality'. Believing that 'just war' criteria could no longer be met, they called themselves pacifists. Although most members were Roman Catholic Pax did not claim to be a 'Catholic society' because the RC Church at that time took an opposing view, particularly of conscientious objection. Church authorities attempted to censor Pax literature and instructed clergy to resign from the society. Pax supported conscientious objectors during the Second World War. When membership declined afterwards it continued to publish the Pax Bulletin and to provide a forum where Catholics could debate theological and practical questions of war and peace. By the 1960s Pax had gained some distinguished sponsors and a branch in the United States - support which enabled it to influence debate at the Second Vatican Council in 1965. The Council endorsed the right to conscientious objection. In 1971 Pax merged with Pax Christi, the international Catholic peace organisation which began in France in 1944/45. This is the first detailed historical study of the Roman Catholic element in the British peace movement. The story of Pax demonstrates the part that even a small pressure group can play in changing public opinion through patient work. Eventually, despite apathy and opposition, Pax helped bring the RC Church to a recognition of the right to conscientious objection and played a crucial role in the development of a more widespread peace movement within the Church

No description available.

In 1936 the founders of PAX aimed at 'resistance to modern warfare on grounds of traditional morality'. Believing that 'just war' criteria could no longer be met, they called themselves pacifists. Although most members were Roman Catholic Pax did not claim to be a 'Catholic society' because the RC Church at that time took an opposing view, particularly of conscientious objection. Church authorities attempted to censor Pax literature and instructed clergy to resign from the society. Pax supported conscientious objectors during the Second World War. When membership declined afterwards it continued to publish the Pax Bulletin and to provide a forum where Catholics could debate theological and practical questions of war and peace. By the 1960s Pax had gained some distinguished sponsors and a branch in the United States - support which enabled it to influence debate at the Second Vatican Council in 1965. The Council endorsed the right to conscientious objection. In 1971 Pax merged with Pax Christi, the international Catholic peace organisation which began in France in 1944/45. This is the first detailed historical study of the Roman Catholic element in the British peace movement. The story of Pax demonstrates the part that even a small pressure group can play in changing public opinion through patient work. Eventually, despite apathy and opposition, Pax helped bring the RC Church to a recognition of the right to conscientious objection and played a crucial role in the development of a more widespread peace movement within the Church

Le réchauffement climatique dans l’Arctique canadien est deux fois plus rapide que la moyenne globale, ce qui accélère la fonte de la banquise et bouleverse radicalement la faune, la flore et les communautés de la région tout entière. Ce réchauffement est causé non seulement par la hausse des émissions de gaz à effet de serre, mais également par des agents de forçage climatique de courte durée comme les aérosols troposphériques. Toutefois, le forçage radiatif des aérosols dans la région polaire est beaucoup moins bien estimé que celui des gaz à effet de serre, notamment le CO2, et demeure toujours incertain. Cette grande incertitude résulte principalement de la grande variabilité spatiotemporelle des propriétés chimiques et physiques des aérosols, en plus de la complexité des boucles de rétroaction observées en Arctique. D’ailleurs, les données sur les caractéristiques des aérosols et de leur répartition à travers la région sont très limitées, et ce, plus particulièrement dans le Haut-Arctique canadien. Pour remédier à ce problème, une série de mesures a été effectuée sur une période de 3 ans (2016-2019) dans le laboratoire de recherche sur l’environnement atmosphérique polaire (PEARL, 80N 86O) situé près de la station météorologique d’Eureka, au Nunavut, Canada. La distribution en taille des aérosols a été mesurée en se servant de plusieurs instruments, dont un compteur optique de particules (OPC), un granulomètre de mobilité électrique à balayage (SMPS) et un granulomètre aérodynamique (APS). Les propriétés optiques des aérosols ont été déterminées avec deux extinctiomètres photoacoustiques (PAX) qui opèrent respectivement à des longueurs d’onde de 405 et 870 nm. Les observations réalisées à l’observatoire PEARL démontrent une forte variation saisonnière dans les propriétés optiques et microphysiques des aérosols polaires. Pendant l’hiver et le printemps, l’atmosphère arctique est envahie par une brume sèche d’origine anthropique qui se traduit par une forte augmentation dans la taille, la concentration en nombre et les propriétés optiques extensives des aérosols. Les épisodes de brume arctique commencent généralement en mi-décembre, où des évènements de poussières minérales ont aussi été observés, et se terminent en mai où la formation et le grossissement de nouvelles particules s’amorcent. Le début du printemps mesure les concentrations d’aérosol en mode accumulation les plus élevées durant l’année. Les aérosols les plus sombres qui composent la brume arctique ont été identifiés comme étant de la suie ou du carbone noir transporté dans l’Arctique à partir de l’Eurasie et de l’Alaska. Quelques relations systématiques entre les propriétés optiques et la distribution de taille des aérosols ont également été calculées et révèlent une différence majeure entre les aérosols interagissant avec la lumière à 405 et 870 nm. / Global warming in the Canadian Arctic is twice as fast as the global average, accelerating the melting of sea ice and radically disrupting the fauna, the flora, and the communities of the whole region. Arctic warming is caused not only by rising greenhouse gas emissions, but also by the short-lived climate forcing agents such as tropospheric aerosols. However, aerosol radiative forcing in the polar region is less precisely estimated than that of greenhouse gases, notably CO2, and remains highly uncertain. This large uncertainty arises mainly from the high spatiotemporal variability in aerosol chemical and physical properties, in addition to the complexity of the feedback loops observed in the Arctic. Furthermore, datasets on aerosol characteristics and their distribution across the region are very limited, particularly in the Canadian High Arctic. To address this issue, a series of measurements were conducted over a 3-year period (2016-2019) at the Polar Atmospheric Environment Research Laboratory (PEARL, 80N 86W) near Eureka weather station, in Nunavut, Canada. Aerosol size distribution was measured using several instruments including an Optical Particle Counter (OPC), a Scanning Mobility Particle Sizer (SMPS), an Aerodynamic Particle Sizer (APS). Aerosol optical properties were determined by two Photoacoustic Extinctiometers (PAXs) which operate at wavelengths of 405 nm and 870 nm, respectively. Observations made at the PEARL observatory show a strong seasonal variation in the optical and microphysical properties of polar aerosols. In the winter and spring, the Arctic atmosphere is impacted by an anthropogenic haze that results in a sharp increase in aerosol size, number concentration, and optical properties. Arctic haze episodes typically occur in mid-December, when mineral dust events have also been observed, and end in May when formation and growth of new particles begin. Early spring exhibits the highest accumulation-mode aerosol concentrations during the year. The darkest Arctic haze aerosols have been identified as soot or black carbon transported into the Arctic from Eurasia and Alaska. Some systematic relationships among aerosol optical properties and size distribution have also been calculated and reveal a major difference between aerosols interacting with light at 405 nm and 870 nm.

Försvarsbeslutet 2020 innebär en markant ökad satsning på det svenska försvaret. Även om satsningen inte är jämförbar med upprustningen under andra världskriget och den inte når samma nivå som det kalla krigets neutralitetsförsvar, så utgör satsningen ett trendbrott. Under ett drygt decennium har försvaret gått från att utgöra ett ”särintresse”, ständigt utsatt för reduceringar, till att nu vara föremål för satsningar som innebär att försvaret återetableras på flera orter i landet. Förmågor och förband som varit föremål för avvecklingsdiskussioner får tillskott och den operativa förmågan skall öka. Perioden har också inneburit satsningar på, det i det närmaste bortrationaliserade, totalförsvaret i syfte att öka samhällets motståndskraft och medborgarnas skydd.Författarna vill med denna uppsats undersöka om det senaste decenniets förändringar av försvars- och säkerhetspolitiken kan beskrivas utefter en teoretisk referensram av realism och liberalism. Undersökningens huvudsakliga empiriska material utgörs av utrikes- och säkerhetspolitiska inriktningsdokument och linjetal från perioderna 2008/09, 2014/15 och 2019/20. Dessa dokument undersöks kvalitativt med en metod för tematisk analys och förändringar i det empiriska resultatet analyseras utefter idealtyperna realism och liberalism. Undersökningens slutsatser visar att de försvarspolitiska förändringarna går att beskriva utefter idealtyperna realism och liberalism och den svenska försvarspolitiken har i flera avseenden fått ett ökat inslag av realism samtidigt som den ideologiska grunden är bestående. En del urkunder beskriver det som ett paradigmskifte. / The Defense Bill of 2020 meant a significant increase in investment in the Swedish defence. Even if the investment is not comparable to the rearmament during the Second World War and it does not reach the same level as the Swedish armed forces of the Cold War neutrality had, the investment constitutes a change of trend. During little over a decade, the defence has gone from being described as a “special interest”, constantly exposed to reductions, to now being the subject of investments that mean that the Armed Forces is re-established in several places in the country. Capabilities and units that have been the subject of reduction discussions will be reinvigorated and the operational capability will increase. The period has also involved investments in, the almost dismantled, total defence in order to increase society's resilience and the protection of its citizens. With this dissertation, the authors want to investigate whether the changes in defence and security policy over the past decade can be described according to a theoretical frame of reference of realism and liberalism. The dissertation’s main empirical material consists of foreign and security policy documents and declarations from the periods 2008/09, 2014/15 and 2019/20. These documents are examined qualitatively with a method for thematic analysis and changes in the empirical result are analysed according to the ideal types of realism and liberalism. The inquiry’s conclusions show that the defence policy changes can be described according to the ideal types of realism and liberalism, and Swedish defence policy has in several respects gained an increased element of realism even though the ideology is consistent. Some documents describe it as a paradigm shift.