No description available.

Uppsatsens syfte är att synliggöra och skapa reflektion om förskollärarnas uppfattningar ommåltiden som en pedagogisk funktion i förskolan vilket görs genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med sex verksamma förskollärare. Måltiderna i förskolan kan ses som en outnyttjad resurs för undervisning. Uppsatsen skrivs för att synliggöra och skapa reflektion om måltiderna som en pedagogisk möjlighet på förskolorna samt för att lyfta förskollärarnas uppfattningar om att skapa undervisningstillfällen i måltidssituationerna. Men även för att erkänna den undervisning som faktiskt sker i måltidssituationerna i förskolan. I resultatet framkommer det att måltidssituationen i förskolan är starkt kopplad till omsorgen då barnets behov lyfts som en viktig aspekt för att få en fungerande måltidssituation. Omsorgsaspekter som lyfts är exempelvis barnets behov av sömn, trygghet samt att få i sig mat för att orka dagen. Förskollärarna lyfter den spontana undervisningen som den mest centrala. Interaktion,samtal, bordsskick och barnens upplevelser och erfarenheter är sådant som förskollärarna lyftersom framträdande i den spontana undervisningen i måltidssituationen. I resultatet framkommer också förskollärarnas olika synsätt och arbetssätt kring måltidssituationens pedagogiska funktion i förskolan. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning då även den lyfter atti nteraktion och omsorg är en viktig aspekt för att skapa lärandetillfällen för barnen i planerade och spontana aktiviteter.

Syftet med den här studien är att undersöka vilka intressen det finns bland elever på fritidshem och pedagogernas resonemang kring dessa, samt vilka pedagogiska möjligheter de uppfattas erbjuda i verksamheten utifrån elevernas intressen på fritidshemmet. Studien är kvalitativ och baseras på inspiration av en fallstudiemetod. Undersökningen har genomförts i form av observationer och samtal med elever samt pedagoger och genom att ha fokusgruppsdiskussion med pedagoger. Studiens frågeställningar formulerade vi med utgångspunkt från det insamlade materialet från våra observationer och samtal med eleverna. Resultatet har analyserats med ett tolknings tillvägagångssätt. Resultatet visar att pedagogerna har svårt att upptäcka pedagogiska möjligheter utifrån elevernas intressen. Orsaken till de svårigheterna grundas i de ofta begränsade förutsättningar och att arbetet har sin utgångspunkt utifrån vuxnas perspektiv mer än barnens, på fritidshemmet. Detta synliggjordes genom att olika tema i analysarbete. Dessa teman är: “Elever tillsammans gör nya upptäck dagligen”, “Elever söker stimulans”, “Läraraktiv hållning till elevernas intressen och behov”, “Lärarinväntande hållning till elevers initiativ”, “Svårigheter att upptäcka och realisera de pedagogiska möjligheterna utifrån elevernas intressen”. Resultatet visar också att om läraren är lyhörd, nyfiken och visar viljan att närma sig elevernas närvaro kan det påverka upptäck av nya pedagogiska möjligheter som tidigare varit osynliga. / <p>Godkännande datum:2018-06-10</p>

Syftet med examensarbetet har varit att undersöka några lärares och elevers erfarenheter av samt hållning till användningen av dator- och TV-spel i svenskundervisningen på gymnasiet. Arbetet har ställts i relation till det vidgade textbegreppet i kursplanerna för svenskämnet, forskning kring nya medier samt lärande och meningsskapande i dator- och TV-spel. Kvalitativa intervjuer har genomförts med tre lärare och två elevgrupper på två respektive tre elever. Resultatet visar på såväl likartade som disparata erfarenheter och tankar om dator- och TV-spels pedagogiska plats där det intressanta ligger i motsatsförhållandet mellan de pedagogiska möjligheterna respektive de pedagogiska problemen med mediet, där det senare väger tyngst. De möjligheter som lyfts fram är i form av visuellt hjälpmedel, referenspunkter till litterära och historiska kontexter, spel- och jämförande analyser mellan olika medier och texter samt potentialen i att väcka elevers lust och motivation. Problemet är att det enligt både lärarna och eleverna saknas tillräckligt med kunskap samt erfarenhet för att våga ta in spelmediet i klassrummet. Skiljaktigheterna mellan parterna är att de förstnämnda även framhåller bristande teknik och resurser. Slutsatsen är att det krävs initiativtagande lärare, såväl yngre och nyutbildade som äldre och fortbildade, som har ett intresse för samt kunskap i ämnet för att dator- och TV-spel ska få en befogad plats i skola och undervisning.