Denna rapport undersöker om olika gestaltningar av rumsklang ger högre gradperceptuellt realism med en visuell referens. Undersökningen baseras på denforskning inom rumsklang och perception av dessa som skett tidigare. I dessa fall utanen visuell referens. I detta fall undersöks gestaltningen som ges av konvolutionsreverb,fördröjningsnätsreverb och en kombination av dessa. För att undersöka detta skapadestre videoklipp med samma bild och samma ljudeffekter med skillnad i denreverbteknik som användes. Undersökningen skedde med semi-struktureradekvalitativa intervjuer som bestod av fyra frågor om informantens upplevelse. Detutfördes nio intervjuer med lika många informanter. Där varje informant endast fick sepå ett av videoklippen. Resultatet av intervjuerna visade att ingen gestaltning gavhögre grad perceptuell realism utan att så länge gestaltningen i sig låter bra spelar detmindre roll vilken teknik man använder. I en förlängning hade det varit intressant attutföra samma undersökning i en interaktiv kontext.

<p>Perceptuella röstanalyser är en viktig del i logopedens arbete med röstpatienter. Syftet med föreliggande studie var att med hjälp av lyssnarbedömningar undersöka skillnader i röstkvalitet mellan spontantal och instruerat tal hos femåriga barn och vuxna kvinnor. Även inter- och intrabedömarreliabilitet undersöktes för fyra logopeder vilka utgjorde bedömningsgruppen. Resultatet visade signifikanta skillnader i röstkvalitet mellan spontantal och instruerat tal för kvinnorna gällande parametrarna <em>heshet</em>, <em>hyperfunktion</em> och <em>skrovel</em>. Hos barnen kunde starka tendenser till skillnad mellan spontantal och instruerat tal ses för parametrarna <em>hyperfunktion</em> och <em>röstläge</em>. Interbedömarreliabiliteten var högst vid bedömning av <em>heshet</em> hos barn och tendensen var att interbedömarreliabiliteten överlag var högre vid bedömning av barnrösterna än vid bedömning av kvinnorösterna. Värdena för intrabedömarreliabilitet visade starka tendenser till att vara högre vid bedömning av kvinnornas röster jämfört med barnens röster.</p>

Voice onset time, VOT, är en akustisk tidsparameter som anses återspegla talmotorisk kontroll. VOT är den mest pålitliga akustiska parametern för att särskilja tonande och tonlösa klusiler. I tidigare studier har VOT-värden för svenska barn uppmätts. Det har visat sig att barn med fonologisk språkstörning har avvikande VOT jämfört med typiskt utvecklade barn. Dock saknas undersökningar av hur lyssnare tolkar klusilord med avvikande VOT. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur klusilproduktioner med avvikande VOT-värden uppfattas av vuxna personer utan särskilda kunskaper om barns tal och språk. 34 personer (19 män och 15 kvinnor) i åldrarna 22-60 år bedömde 102 ordproduktioner med avvikande VOT-värden av barn i åldrarna 4:0 till 11:12 år. Deltagarna identifierade i genomsnitt 79 % av ordproduktionerna korrekt. Ord med avvikande kort VOT gav en något högre felsvarsfrekvens än ord med avvikande lång VOT. I regel uppfattades ord med avvikande lång VOT som tonlösa, medan ord med avvikande kort VOT uppfattades som tonande. Inga ålders- eller könsskillnader påträffades. Resultaten visar att VOT inte är den enda avgörande faktorn för huruvida en klusil uppfattas som tonande eller tonlös; andra faktorer spelar också in.

Subitisering är en förmåga som innebär att en individ kan snabbt uppfatta en liten grupp av föremål utan att räkna den. Det är en medfödd förmåga som går att träna och på så vis utveckla. Subitisering är däremot en komplex förmåga som skiljer sig individer emellan, men som är olika väl utvecklad. Det är också komplext på sådant vis att dess beskrivning och innebörd skiljer sig forskare emellan. Syftet med denna studie är således att undersöka hur matematikdidaktisk forskning beskriver förmågan samt om förmågan har någon verkan på annan matematikutveckling. Metoden för analysen är en genomförd litteraturstudie där internationell forskning undersökts. Materialet som använts har granskats genom noggrann läsning och komparativ analys.  Det material som analyserats pekar på att subitiseringen är en komplex förmåga. Det indikerar att förmågans två delar – perceptuell och konceptuell – också är djupare och mer komplex än vad forskare tidigare trott. Resultatet visar att subitisering har en positiv verkan på en rad olika matematiska färdigheter, som exempelvis kardinalitet. Litteraturstudien påvisar också att Sverige behöver mer forskning inom området då det använda materialet uteslutande varit internationell forskning.

Bakgrund: Deep brain stimulation (DBS) i kaudala zona incerta (Zi) har en tremorreducerande effekt vid den neurologiska sjukdomen essentiell tremor (ET). Stimulering av Zi har även positiva effekter på rösttremor, men individuella variationer förekommer. Tidigare har främst effekten mellan på- och avslagen stimulering undersökts. Inga studier har jämfört effekten på rösttremor vid ökande nivåer av stimuleringsstyrka.   Mål: Att undersöka effekt på rösttremor vid ökande unilateral stimuleringsstyrka av DBS i Zi hos deltagare med ET. Samt att undersöka prevalens och att se vilken rösttremorreducerande effekt deltagarnas kliniska inställningar har.   Metod: Trettioåtta deltagare med DBS Zi, bedömdes vid tre tillstånd: utan stimulering (DBS OFF), med kliniska inställningar (DBS ON) samt med ökande stimuleringsstyrka, 0,5-4,5V (DBS+). Rösttremor bedömdes utifrån inspelningar av uthållna vokalproduktioner i programmet “Visual Sort and Rate Method” (VISOR). Vid bedömning skattades förekomst och grad av rösttremor hos deltagarna genom att deltagarens egna inspelningar jämfördes med varandra i VISOR.   Resultat: DBS Zi hade på gruppnivå en positiv effekt på rösttremor vid såväl DBS ON som vid DBS+. De individuella skillnaderna var dock stora. Flest antal deltagare blev rösttremorfria vid DBS ON och vid stimuleringsnivåerna 1,5V, 2,0V, 3,5V och 4,5V. Prevalensen av rösttremor var 71% (27 deltagare).   Slutsats: DBS Zi har på gruppnivå en positiv effekt på rösttremor. De kliniska inställningarna är stimuleringsnivån som flest deltagare blir rösttremorfria vid. Den individuella variationen gör att man inte kan förutse om en individ kommer att få reducerad rösttremor av DBS Zi. / Tal- och rösteffekter av djup hjärnstimulering hos patienter med ärftlig tremor

Tvåspråkighet kan innebära ändring av röstbeteendet vid växling av språk vilket kan bidra till en ovan röstanvändning och orsaka röstproblem. Studiens syfte är att undersöka hur tvåspråkiga personer upplever sina röster när de talar dels sitt modersmål, dels sitt andraspråk, samt om det finns skillnader som kan identifieras perceptuellt och/eller akustiskt vid växling av språk. I studien undersöks även ifall tvåspråkighet kan vara en bidragande faktor till röstproblem. Fem kvinnor med ryska som modersmål och med svenska som andraspråk, som dessutom lärde sig svenska i vuxen ålder, undersöktes med hjälp av intervjuer, percep tuell  röstbedömning och akustisk analys. Intervjudelen med ”Grounded Theory” som analysmetod belyste deltagarnas upplevelser vid byte av språk. Deltagarnas röstegenskaper analyserades på svenska och ryska vid läsning och spontantal genom perceptuell röstbedömning. SVEA-protokollet användes som analysunderlag vid skattningar gjorda av tre röstlogopeder. Akustisk analys med Praat undersökte medel-F0 och den genomsnittliga tonhöjdsvariationen vid läsning på ryska och svenska. Resultaten i intervjudelen visade att de flesta deltagare upplever att rösten ändras vid byte av språk och att röststyrka är den röstegenskap som ändras mest. Samtalssituation och deltagarnas röstmedvetenhet var viktiga faktorer som påverkade deras upplevelser om den egna röster vid språkbyte. Perceptuell röstbedömning visade att samtliga deltagare ändrar några röstparametrar vid språkväxling, men dock inte genomgående och inte samma parametrar. Akustisk analys visade att samtliga deltagare har skillnader i medel-F0 och genomsnittlig tonhöjdsvariation på svenska och ryska och att skillnaderna är olika stora. Slutsatsen man kan dra är att i den aktuella studien finns det en del tendenser till ändring av röstbeteende vid byte av språk. Logopeder kan behöva vara mer medvetna om att tvåspråkighet kan bidra till ändring av röstbeteende och kan vara en riskfaktor för röstproblem.

Background: Patients with Parkinson’s disease (PD) and Essential tremor (ET) who havebeen treated with Deep Brain Stimulation (DBS) generally experience a positive effect,particularly regarding the motor symptoms. However, the patients’ communication skillsare often negatively affected and the assessment instrument currently used withinneurological clinical care is not sufficiently sensitive to assess these patients’ speechclarity, voice and intelligibility satisfactorily.Aim: This study’s purpose was to develop a prototype assessment tool for speech clarity,intelligibility and voice, with speech and language pathology (SLP) validity, that isadaptable to a neurological clinical care setting.Method: The assessment tool was designed using general design methodology. Aprototype was constructed and tested on speech samples of read text for reliability. ThreeSLP’s, three DBS nurses and three naive listeners (NL) were represented in the test group.Levels of agreement were calculated using Percent Close Agreement, PCA.Results: The results indicate a relatively high level of agreement between the groups, inparticular the SLP group and the DBS group (μ: 0.82, 0.79, and 0.74).Conclusion: The results demonstrate the need for an assessment tool with SLPcompetence to assess speech clarity, intelligibility and voice within neurological clinicalcare. The assessment tool was shown to be a useful and adequate prototype that can easilyevolve into a truly useful and versatile perceptual speech assessment tool. The results ofthis study should be treated cautiously, considering the test groups’ modest size. / Bakgrund: Patienter med Parkinsons sjukdom (PD) och patienter med Essentiell tremor(ET) som behandlats med Deep Brain Stimulation (DBS) upplever i allmänhet en positiveffekt, framför allt gällande de motoriska symtomen. Emellertid påverkas oftapatienternas kommunikativa färdigheter negativt. De bedömingsmaterial som användsinom den kliniska nerurologiska vården; UPDRS/ETRS är alltför trubbiga för att kunna geen tillfredsställande bild av patientens tal, röst och förståelighet.Mål: Skapa ett bedömningsverktyg för tal, förståelighet och röst med logopedisk validitet,och som kan användas inom den kliniska neurologiska verksamheten i samband medDBS-behandling.Metod: Bedömningsverktyget designades enligt generell designmetodik. En prototypskapades och testades för reliabilitet på röstexempel av en läst text. Tre logopeder, treDBS-sköterskor och tre naiva lyssnare deltog i testningen. Grad av samstämmighetberäknades med Percent Close Agreement, PCA.Resultat: Resultaten indikerar en relativt hög grad av samstämmighet mellan grupperna(μ: 0.82, 0.79, respektive 0.74). Logopederna bedömde nästan alla röstexempel sompatienter i behov av logopedhjälp. DBS-gruppen och gruppen med naiva lyssnarebedömde ett mindre antal ha behov av logoped.Slutsats: Resultaten belyser behovet av ett bedömningsverktyg med logopedisk validitetför bedöming av tal, förståelighet och röst inom den kliniska neurologiska verksamheten.Bedömingsverktyget som framtagits i denna studie är en användbar och adekvat prototypsom enkelt skulle kunna utvecklas till ett verkligt användbart och mångsidigt perceptuelltbedömningsmaterial. Dock ska resultaten i denna studie tolkas en smula försiktigt medtanke på de låga antalet deltagare.

Föreliggande studie behandlar ämnet barnröst ur ett könsperspektiv. Syftet med studien är att undersöka om det vid lyssnarbedömningar av ljudinspelade standardiserade fraser är möjligt att identifiera könstillhörighet hos barn i åldrarna 3;0-4:0 år. Fyra logopeder med lång erfarenhet inom röstlogopedi skattade rösterna beträffande kvalitet. En perceptuell lyssnarbedömning genomfördes med logopedstudenter vilka identifierade könstillhörighet korrekt i 55% av röstinspelningarna. Fördelat på kön var identifieringen av pojkarna något säkrare (60%) jämfört med flickorna (57%). Inget tydligt samband mellan skattad osäkerhet/säkerhet och angivet svar upptäcktes. Ett visst samband mellan röstkvalitet och bedömning av könstillhörighet påvisas i föreliggande studie. Det är dock svårt att att uttala sig om resultatet är generaliserbart.

Perceptuella röstanalyser är en viktig del i logopedens arbete med röstpatienter. Syftet med föreliggande studie var att med hjälp av lyssnarbedömningar undersöka skillnader i röstkvalitet mellan spontantal och instruerat tal hos femåriga barn och vuxna kvinnor. Även inter- och intrabedömarreliabilitet undersöktes för fyra logopeder vilka utgjorde bedömningsgruppen. Resultatet visade signifikanta skillnader i röstkvalitet mellan spontantal och instruerat tal för kvinnorna gällande parametrarna heshet, hyperfunktion och skrovel. Hos barnen kunde starka tendenser till skillnad mellan spontantal och instruerat tal ses för parametrarna hyperfunktion och röstläge. Interbedömarreliabiliteten var högst vid bedömning av heshet hos barn och tendensen var att interbedömarreliabiliteten överlag var högre vid bedömning av barnrösterna än vid bedömning av kvinnorösterna. Värdena för intrabedömarreliabilitet visade starka tendenser till att vara högre vid bedömning av kvinnornas röster jämfört med barnens röster.

Uppsatsen handlar om digitala visuella effekter och hur de används i fantasyfilmerna Harry Potter och de vises sten (2001) och Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 2 (2011). Filmanalysen är avgränsad till scener som är viktiga för filmens narrativ. Scenerna utgör centrala delar av den klassiska dramaturgiska modellen. Syftet med uppsatsen är att undersöka om de visuella effekterna har någon narrativ betydelse och funktion inom de två Harry Potter-filmerna. I uppsatsen används litteraturen till att skapa ett analysverktyg som inkluderar en undersökning av effekternas form och syfte, samt en narrativ analys av de visuella effekterna. Uppsatsen avslutas med slutsatsen att båda Harry Potter-filmerna är beroende av visuella effekter, samt att effekterna har en avsevärd betydelse för filmernas narrativa förmåga och utveckling.