Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där antalet drabbade ökar varje år. Sjukdomen innebär livslång behandling och det krävs kontinuerligt engagemang från den som lever med sjukdomen. Det ställs höga krav på att dessa personer ska kunna sköta sin vård självständigt. För att ha den möjligheten krävs en kunskap om sjukdomen men även basal förståelse hur kost, motion, stress och infektioner påverkar kroppen. Med hjälp av förändrad livsstil, såsom hälsosam kost, regelbunden motion och avhållsamhet från tobak kan komplikationer från sjukdomen lindras och fördröjas. Genom att låta patienten vara delaktig i behandlingen och få lyfta fram egna omvårdnadsmål kan patienten få ökad kontroll över sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad som påverkar patientens följsamhet till egenvård och livsstilsförändringar vid Diabetes Mellitus typ 2. Metod: En allmän litteraturöversikt där 16 artiklar av antingen kvalitativ eller kvantitativ design har inkluderats i resultatet. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att söka artiklar. Artiklarna har kvalitetsgranskats och en integrerad analys genomfördes för att sammanställa resultatet. Resultat: Tre huvudkategorier framkom där utbildning, patientens attityd och ålder visade sig ha påverkat följsamheten antingen positivt eller negativt. Slutsats: Det framkom att sjuksköterskans professionella ansvar var betydande på så sätt att ett personcentrerat förhållningssätt kunde främja följsamheten. Detta skapade ökat förtroende och tillit som i sin tur ökade följsamheten till egenvård. Därför är det viktigt som hälso- och sjukvårdspersonal att arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt.

På grund av att patienter med demenssjukdom är mycket sårbara och blir beroende av andra för att må bra är det speciellt viktigt att formulera en vårdfilosofi inom demensvård. En personcentrerad vårdfilosofi för demensvård har utvecklats av flera forskare inom vårdvetenskap. Syftet är att bekräfta patienten genom att vara närvarande i mötet och genom att lyssna till och försöka tolka vad patienten berättar om sin situation. När patienten ges frihet och möjlighet att välja och bestämma över sin situation kan han/hon bättre bevara sin självkänsla och uppleva ett välbefinnande. Tidigare forskning visar att ledarskap har en avgörande betydelse för vårdutveckling. Det saknas tidigare forskning om ledarskap för en personcentrerad vård inom demensvården. Det teoretiska perspektivet i detta arbete utgår från Bondas´ teori om det caritativa ledarskapet.Syfte med denna studie har varit att från vårdchefers perspektiv beskriva ledarskap inom demensvård i relation till personcentrerad vård.Intervjuer med fem ledare för demensvård i Västsverige har genomförts för att fånga deras erfarenheter. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ledarna är medvetna om ledarskapets betydelse för att skapa en personcentrerad och caritativ vård för patienterna med demenssjukdom. De arbetar medvetet med att stödja personalen genom att ge tid för reflektion, handledning och bidra till deras kunskapsutveckling. Att bekräfta vårdpersonalen i sin vårdarroll och som personer är viktigt för att de ska kunna ge en individuell vård till patienterna. Genom att stärka ett samspel och en dialog mellan patienter, närstående, vårdpersonal och vårdteamet ges möjlighet till att kunna göra de bästa individuella bedömningarna om vad som bidrar till välbefinnande för patienten. / Program: Fristående kurs

En person med demenssjukdom är först och främst en person och därefter en patient med en sjukdom. En demenssjuk person har ett hot mot sin identitet på grund av olika kognitiva nedsättningar. En identitetsfrämjande vård är av stor vikt och kan bidra till att hjälpa den drabbade med att bevara sin känsla av att vara värdefull. I sjuksköterskans kärnkompetens ingår bland annat att arbeta personcentrerat. Detta sätt bidrar till att hela individen framhävs då personen ses ur ett helhetsperspektiv och inte endast med fokus på dennes sjukdom. Denna vårdmodell handlar även om att ta hänsyn till varje persons psykiska, fysiska, sociala samt existentiella behov i lika stor omfattning. Sjuksköterskor möter demenssjuka nästan var hon än arbetar. Demenssjukdom kallas ofta för anhörigsjukdom på grund av att den påverkar hela familjen samt anhöriga. Syfte med studien är att lyfta fram hur personcentreradvård kan tillämpas inom demensvård samt belysa vad detta kan bidra med. Studien baseras på 11 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Litteraturstudiens resultat presenteras i två kategorier med respektive underkategorier. De två kategorierna formulerades som personcentrerad och understödjande. Studien visar att det skapas välbefinnande samt ökar livskvalitén för patienten genom att arbeta personcentrerat. Detta sätt bidrar bland annat till att den demenssjukas förmåga till att utföra olika aktiviteter i det dagliga livet stöds. Det framkom att personcentreradvård inom demens ger flera förutsättningar att kunna öka välbefinnandet samt livskvalitén hos demenssjuka personer.

Introduktion: Personcentrerad vård är ett erkänt internationellt och nationellt begrepp, där patienten ska ses som en person och fokus flyttas från personen behov och problem till hens resurser. Syfte: Var Att beskriva operationssjuksköterskors uppfattningar om personcentrerad vård, utifrån ett arbetsledande perspektiv. Metod: En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes. Inklusionskriterier var operationssjuksköterskor med arbetsledande ansvar på olika nivåer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen framkom ett gemensamt tema: Kontinuitet i patientens vård med två kategorier: Patienten i fokus och Utveckling och hinder med tillhörande subkategorier. För operationssjuksköterskor var det viktigt att se patienten som en person, skapa en vårdrelation för att patienten skulle bli delaktig i vården. Olika hinder framkom i form av brist på tid och bemanning som medförde svårigheter att skapa en vårdrelation med patienten. Flera operationssjuksköterskor beskrev en önskan att kunna träffa patienten före, under och efter operation och viljan fanns för utveckling av personcentrerad vård. Konklusion: Operationssjuksköterskorna strävade efter kontinuitet i vården genom att ha patienten i fokus, även i samarbete med andra professioner och vårdgivare. Genom att vara en förebild som arbetsledare kunde de påverka utvecklingen av personcentrerad vård.

Bakgrund: Tidigare forskning visar områden där patientsäkerheten brister och socialstyrelsen för fram att sjukvården har redskap men det implementeras inte. Vårdskador minskar inte i önskad takt. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av patientsäkerhetsarbete. Metod: Kvalitativ intervjustudie med sex sjuksköterskor. Semikonstruerad intervjuguide med öppna frågor. Kvalitativ innehållsanalys med manifest steg. Resultat: Fyra kategorier utformades av resultatet: Faktorer som påverkar patientsäkerheten, Avvikelsehantering, Vårdkultur och Patientsäkerhetskunskap. För många patienter och för hög arbetsbelastning påverkar patientsäkerheten negativt. Hierarkier påverkar omvårdnaden negativt. Patienten är inte alltid delaktig i sin vård. Avvikelser avslutas inte ordentligt. Vårdkulturen kan bli hård när det gäller förändringar och ny kunskap. Gehöret från chefer önskas vara större. Sjuksköterskor kan känna en stress över arbetsbelastningen och patientsäkerheten. Patientsäkerhetskunskapen behöver ökas. Slutsats: Det förebyggande arbetet behöver stärkas. Omvårdnadsperspektivet och den personcentrerade vården behöver stärkas från chefsnivå. Patientsäkerhetskunskapen behöver öka. Avvikelser utmynna i konkreta planer med ansvariga som implementerar förbättringsarbete. Hierarkier bör försvinna till förmån för gemensamt lärande i säkerhetskulturen. Chefer och organisationer behöver ansvara över patientsäkerheten och sjuksköterskor få förutsättningarna att bedriva en patientsäker omvårdnad.

No description available.

Bakgrund: Psykisk problematik i form av psykoser kan drabba alla människor när som helst under livets gång. Unga som gamla drabbas av psykoser i olika sammanhang. Symtom som vanföreställningar, hallucinationer och magiskt tänkande kan göra det svårt för vårdpersonal att behandla och vårda personen.En balans mellan att vara öppen och intresserad till att vara beslutsam och förstående kan vara en utmaning i omvårdnadssammanhang. Genom att fördjupa sig i upplevelser av psykoser kan vårdpersonal anpassa vården utifrån en personcentrerad vård och vårda personen utifrån bästa möjliga förutsättningar. Personer med psykossjukdomar drabbas oftare än andra av de vanligaste somatiska sjukdomarna som hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjukdomar och diabetes och är därför vanligt förekommande patienter vid den typen av vårdenheter. Många sjuksköterskor upplever patientgruppen som svår att bemöta och skapa relation till på grund av patientens symtom. Bättre kunskap hos sjuksköterskor om vad patienten kan uppleva i sitt psykotiska tillstånd kan minska osäkerheten och skapa bättre förutsättningar för en allians och en personcentrerad vård.  Syfte: Syftet med studien var att belysa personers upplevelser av att vara i ett psykotiskt tillstånd Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på tre patografier som sökts via en sökning på Libris. Data har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys med en latent ansats utifrån Graneheim, Lindgren och Lundmans beskrivning. Resultat: I studien framkom tre kategorier som alla kunde sammanföras under det övergripande temat Fångad i en dröm. I kategorin Vara mellan verklighet och psykotisk världbeskriver personerna med det psykotiska tillståndet hur de upplever att vara i olika verkligheter samtidigt. Under kategorin Att förlora kontrollen beskriver personerna känslorna av att vara uppslukad och styrd av psykosen, att vara missförstådd och paranoid samt att uppleva ensamhet och isolering. Den sista kategorin Drömlikt tillstånd beskriver personernas upplevelser av att vara unika och utvalda samt hur saker och ting ändrar form och karaktär.  Slutsats: Studiens resultat visar att personer i det psykotiska tillståndet upplever verkligheten på ett högst individuellt sätt som kan liknas vid att vara fångad i en dröm som personen inte kan vakna ur. Med kunskap om hur det kan vara att vara psykotisk och förståelse för personens ofta skrämmande upplevelser, kan en mer personcentrerad vård utformas vilket skapar bättre förutsättningar för en bra vårdrelation och ett gott vårdande.

Bakgrund: Humor är ett mångfacetterat begrepp som har en god psykologisk och fysiologisk påverkan på patienterna. Trots sina positiva effekter har humor länge varit ett svårt ämne inom hälso- och sjukvård. Humor i vården handlar bland annat om att lätta upp den allt som oftast allvarliga stämning som kan finnas. Humor har en stor roll i etableringen av en god vårdrelation som i sin tur påverkar patienters upplevelse av vården.Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av humor mellan sjuksköterska och patient i omvårdnaden.Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats som grundades på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet presenteras två huvudkategorier. Den första Humor kan förbättra omvårdnaden med tillhörande underkategorier Upplevelse av att humor stärker vårdrelationen, Upplevelse av att humor förbättrar kommunikationen, Upplevelse av att kunna hantera känslor och situationer med hjälp av humor, Upplevelse av att bli stärkt och må bättre av humor, Upplevelse av humor som en lämplig del i omvårdnaden. Den andra huvudkategorin Humor kan försämra omvårdnaden med tillhörande underkategorier Upplevelse av humor som en olämplig del i omvårdnaden samt Upplevelse av negativa konsekvenser av humor.Slutsats: Patienter upplever att humor är en essentiell del i omvårdnaden. Humor upplevdes ha flera terapeutiska fördelar. Den sågs även stärka den mellanmänskliga vårdrelationen och bidrog till kommunikativa fördelar mellan sjuksköterskan och patienten. Genom att etablera humor i vården kan sjuksköterskan skapa en bättre och mer personcentrerad omvårdnad.

Bakgrund: Medellivslängden i Sverige stiger och är bland de högsta i Europa, vilket ökar trycket på en fungerande kommunal hemsjukvård och hemtjänst (formella insatser). Samtidigt sjunker andelen äldre individer som får formella insatser vilket innebär att ett stort ansvar läggs på närstående (informella insatser). Syfte: Att beskriva vilka formella och informella vårdinsatser äldre individer i Karlskrona kommun nyttjar. Metod: Studien är en kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie baserad på data från Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). Resultat: Resultatet visade att både de formella och informella insatserna ökade med stigande ålder. Det fanns en stor skillnad mellan könen där kvinnorna var överrepresenterade i både de formella och informella insatserna. Ensamboende hade mer formella och informella insatser än sammanboende.            Slutsats: För att de äldre ska kunna bo hemma med fungerande formella och informella insatser är det viktigt med en fungerande hälso- och sjukvård. Den äldre individen, men också dess närstående, bör stödjas. Denna studie belyser förhållandet mellan formella och informella insatser. Ett förhållande som är bra att vara medveten om som sjuksköterska såväl vid dokumentation som vid planering och information.

Bakgrund: Våld mot kvinnor, i synnerhet våld i nära relationer, är ett allvarligt samhällsproblem som är vanligt förekommande globalt och nationellt. Kvinnor påverkas inte enbart fysiskt utan även mentalt och våldet kan ha kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser. Sjuksköterskor har en viktig roll då de ofta är den första vårdkontakten. Samtidigt visar studier att våldsutsatta kvinnor upplever brister i vården och där sjuksköterskors professionalitet ifrågasätts. Syfte: Studien sammanställer forskning av sjuksköterskans erfarenheter kring att möta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En litteraturstudie med integrerad analys av nio kvalitativa studier. Resultat: Tre kategorier framkom; delade meningar om ansvar och yrkesroll, avsaknad av kunskap och utbildning samt emotionella utmaningar. Slutsats: För att kunna bemöta våldsutsatta kvinnor krävs det att sjuksköterskan är medveten om stereotypa föreställningar och erhåller utbildning inom området våld i nära relationer för att kunna vårda enligt professionens värdegrund.