Taking as motivation Chantal Mouffe’s critique of Habermasian deliberative democracy, this thesis sets out to evaluate her conception of democracy — agonistic pluralism — in relation the deliberative approach of Rainer Forst. The evaluation was performed with the aid of a specific conceptualization of legitimacy as to its function, source, and connection to democracy. The evaluation found that the Forstian model of democracy was more aligned to the thesis’ concept of legitimacy. However, the evaluation also found that aspects of Mouffe’s democratic theory was not at such odds with the deliberative approach as it would have you believe.

This essay is an attempt to provide an initial phenomenological reading of Saint Paul's notion of dunamis. Throughout his letters a thematic of dunamis is mentioned over forty times – often in close proximity to other central motifs of the Pauline message and not least to God. Although there has been a resurgence of philosophical interest in reading Paul for the last twenty years, a phenomenological thematic of dunamis hasn't been developed. Giorgio Agamben and Alain Badiou (among others) has both provided an analysis of dunamis: but for both mostly along the key of the messianic and prominently related to the political sphere. Following Martin Heideggers phenomenological reading and re-interpretation of the Aristotelean notion of dunamis in the thematic of a twofold disclosing of being I attempt to show how Paul's dunamis, through a praxis of kenotic self-emptying, manages to transform his weakness into strenght. By providing a space for the Sacred to enter and incarnate – and not least the Other – Paul's oppenes shows an ontological receptivity for change which is at the heart of the Aristotelean metaphysical framework. Thus a first attempt is made.

Arbetet kring hur lärare skall hantera livsfrågor och dess komplexitet av det har fått en alltmer framträdande roll i dagens skoldebatt. Denna intervjustudie undersöker i linje med studiens syfte fyra olika religionslärares sätt att arbeta med livsfrågor och vilka dilemman som uppstår kring detta i klassrummen. Studien har sin grund i tidigare gjord forskning samt Hartman och Pettersons förklaringsmodell kring livsfrågor, livsfrågepedagogiken. Metoden för arbetet är en kvalitativ insamlingsmetod i form av intervjuer av fyra stycken religionslärare verksamma på gymnasieskolor i Linköpings kommun.                         Resultatet pekar på att lärarna arbetar likt Hartman och Pettersons förklaringsmodell kring livsfrågor, i diskussion med klassen och med tematisk undervisning. Vidare visar resultatet även på att de dilemman som uppkommer till störst del beror på konflikter mellan elever som har starka olika åsikter. Till grund av detta ligger skolans mångfald och elevernas olika bakgrunder i form av sociala aspekter och trosföreställningar.

The aim of this essay is to examine students view on religion as a phenomenon in upper secondary school. The aim has been examined through 8 semistructured interviews and a survey consisting of 64 responses. The conclusions drawn from these methods is firstly that students consider religion to have a role in conflicts. Some students consider religion to be a cause of conflicts and some consider religion to be used as a means in conflicts. At the same time religion is also viewed as a source of solidarity, peace, moral and meaningfulness making students view on religion very complex and nuanced. Furthermore, the students thought of religion as faith and beliefs in one or several gods rather than religious actions and participation in religious institutions. The students therefore think of religion in the terms of orthodoxy rather than orthopraxy. There is also a comprehension that religion may be interpreted and expressed in various different ways making students view on religion very individualistic.

Historically, Christianity has been seen as a religion based on texts. However, many modern scholars claim that the practice of Christianity is at least as important as the holy texts. To see if this is the case, this study sought to examine whether church practice contributes to the making of the sacred, defined here from Mary Douglas's theory that the holy is something which is pure, whole and complete, unlike the impure, which is an anomaly, often separate, broken or divided. This was examined by studying the actual practices relating to the bread and the wine in one of Christianity's most central rites, the Eucharist. The empirical material is based on observations and semi-structured interviews on the handling of the bread and wine before and after communion in five different church communities. However, the focus is on the Evangelical Lutheran Swedish Church, where two different congregations were studied. The study takes as its point of departure Robert Orsis’ theory according to which holiness is created in a dynamic exchange between the practice of individuals and those of hierarchies. According to the present study this appears to be true, although the empirical material is too small to draw firm conclusions. In the churches investigated a variety of actors contribute to the creation of sacredness. Some practices seem to be the same throughout the different communities and parishes studied, for example preserving purity by covering the bread and wine, or by throwing away pieces of the already consecrated bread. Some individuals also created their own personal rituals, like not chewing the bread during the Eucharist, or covering their mouths after having received the bread to prevent the body of Christ from being spat out. It also appears that the wine is always handled with greater respect than the bread. According to Mary Douglas, this may have to do with the possibility of both sacrilising and defiling which rests in bodily fluids. This essay shows that persons in different roles act independently and in different ways to create and maintain the holiness of the bread and wine. In churches with distinct confessional texts, as in the Catholic Church, practices are more often based on dogmas, while individuals in the congregations lacking rules for handling the bread an wine, as in the parishes of the Swedish Church, act more as they themselves think is right. Also here their actions seem to follow Mary Douglas's theory of preserving the wholeness and purity of the holy. According to the study, the creation of sacredness seems to be just as possible for lay people as for specialists. This means that the Church in this way actually distributes the power to establish the sacred, which may contribute to preserving a community-promoting democratic process. This conclusion is reinforced by the fact that some of the congregations studied had created practices for ensuring sacrality which put fellowship before the power of the Words of Institution.

Uppsatsen är en kvalitativ analys av intervjuer med högstadielärare med en fenomenografiskt inspirerad ansats. Syftet med följande uppsats är undersöka högstadielärares erfarenheter av utmaningar i religionsundervisningen, med särskilt avseende på utmanande elever. Det är fyra högstadielärare som har intervjuats från tre olika skolor. Analysen av intervjuerna leder till att tre huvudteman har plockats fram vilka var, fördomar som utmaning, kognitiva utmaningar samt disciplinära utmaningar. Under dessa har sedan ytterligare ett par underrubriker tagit plats, för att förtydliga skillnaden mellan exempelvis utmaningen med tysta/verbala eleveroch stök, då båda hamnar under disciplinära utmaningar.  Det framkommer att det finns ganska liknande återkommande upplevelser om vad som är utmaningar inom religionsundervisningen. Däremot skiljer det sig ibland åt vad gäller lärarnas sätt att hantera utmaningar samt vad de tror är de bakomliggande faktorerna.

In political philosophy, perfectionism is the view that it is the job of the state to best enable its citizens to live good or flourishing lives. It claims that certain lives can be judged to be sound, and thus instructs governments to promote those lives using state institutions etc. Anti-perfectionism denies this. It says that it is not the job of the state to promote good lives. Instead it should restrict itself to securing basic rights and duties, a threshold level of resources and so on. Citizens should be left to adopt pursuits however they see fit. For some anti-perfectionists, this is precisely because we cannot judge any putative life to be sound. However, many are not sceptics, and justify state neutrality for other reasons. All accounts of anti-perfectionism must overcome what has been called the asymmetry objection: what justifies the imbalance inherent in anti-perfectionism? Why believe that the state is permitted to act on judgements about justice, but not on judgements about flourishing? My thesis argues that attempts to respond to the asymmetry objection have failed thus far. Further, I offer an account of political morality that can overcome the problem. The first four chapters of the thesis clarify the debate between perfectionists and anti-perfectionists, narrowing the former down into its most plausible form. Chapters five and six focus on two failed attempts to vindicate anti-perfectionism – Brian Barry's argument from scepticism and Jonathan Quong's Rawlsian approach. In the final chapter I put forward a much more promising argument in favour of anti-perfectionism – justice as a set of constraints.

This thesis battles with the question on how we can create peace and solve conflicts withoutthe use of violence. It mixes the academic disciplines of peace and conflict, sociology and thestudy of human rights. Using the theories concerning conflict and conflict resolution of JohanGaltung and the theories of strategic nonviolence of Gene Sharp the tools of creating peace bynonviolence is crafted in a comparative study. Then, by conducting hypothetical experimentswithin the conflict of Western Sahara using the tools the conclusion is reached. Differentaspects of violence, peace and power is discussed and analyzed and different weaknesses andstrengths of nonviolent strategies is scrutinized. Finally the different subjects are put togetherin a discussion of what it takes to create peace by nonviolent means. What are the costs ofpeace, what to we have to be willing to pay to solve conflicts, what should our ultimate goalbe? The conclusion is perhaps slightly underwhelming but ultimately crucial to understand.There is no shortcuts to peace and there is no quick fix to solving conflicts. / Den här uppsatsen behandlar frågan om hur vi kan skapa fred och lösa konflikter med hjälp avickevåldet. Den berör både studier om fred och konflikt, sociologi och mänskliga rättigheter. Ien jämförande studie av Johan Galtungs teorier om fred och konflikt och Gene Sharps teorierom strategiskt ickevåld så skapas verktygen för att stifta fred med ickevåldsliga medel. De härverktygen prövas sedan i hypotetiska experiment i konflikten i Västsahara. Olika aspekter avvåld, fred och makt diskuteras och analyseras. Olika svagheter och styrkor med ickevåldsligastrategier behandlas. Slutligen behandlas dessa olika ämnen i en diskussion kring vad somkrävs för att skapa fred med ickevåldsliga medel. Vad kostar fred, vad behöver vi vara villigaatt betala för att lösa konflikter och vad borde det slutgiltiga målet vara? Slutsatsen ärmåhända underväldigande men likväl avgörande att förstå. Det finns inga genvägar till fredoch det finns ingen snabb metod för att lösa konflikter.

Med vår litteraturstudie eftersträvar vi möjligheten att ge lärarstudenter och lärare en inblick i klassrumsundervisning om sexualitet och samlevnad, eftersom det inte behandlas i lärarutbildningen. Syftet med studien är att lyfta fram de utmaningar och möjligheter som förekommer i religionskunskapsundervisning om sexualitet och samlevnad. Genom att granska forskning inom området har vi besvarat en frågeställning anpassad till vårt syfte. Vidare följer en bakgrundsbeskrivning till området som läsaren kan välja att ta del av för att få ökad förståelse för det framställda resultatet. Fortsättningsvis presenteras det tillvägagångsätt vi har använt oss av för att ta fram och analysera material. I resultatet redovisas vetenskaplig forskning om utmaningar och möjligheter för lärare i undervisning om sexualitet och samlevnad. En av de utmaningar som är mest framstående är den dominerande heteronormen som skildras i klassrummen. Vidare skapar det medvetet eller omedvetet grupperingar mellan exempelvis heterosexuella och homosexuella där vi fördelar in oss i grupper om ’vi’ och ’dem’. Därför står lärare inför utmaningar gällande val av metoder i undervisningen för att inkludera alla. Att bli personlig i undervisning om sexualitet och samlevnad visar sig vara en utmaning då det är svårt att förhålla sig mellan det privata och personliga. Samtidigt kan det även ses som en möjlighet då det främjar öppenhet i diskussioner och samtal mellan lärare och elever. För att skapa möjligheter till givande diskussioner är den interpersonella kunskapen en viktig faktor för god undervisning. I litteraturstudiens sista avsnitt kan man avläsa vår diskussion utefter egna erfarenheter i relation till det framställda resultatet.

Studien syftar till att studera religion och samhälle i Johannes Anyurus roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Syftet är också att studera vilken roll religionen fyller i det offentliga rummet samt religionens förmåga att vara en konstruktiv resurs i samhället. Hypotesen för studien är att Anyuru genom romanen framställer islam som en konstruktiv resurs i morgondagens samhälle samt att religionens betydelse och konstruktiva roll aktualiseras. Då jag undersökt källmaterialets innehåll, vad detta förmedlar och vilken bild som återges har en kvalitativ analys som metod valts ut för studien. Analysen tar sin teoretiska utgångspunkt i diskussionerna om det postsekulära samhället som ofta gällt kristendomen men denna studie bidrar till att ställa islam och Anyurus bok i en sådan postsekulär belysning. Slutresultatet av studien visar att religionens roll återaktualiseras i romanen. Enligt tolkningar som gjorts av Anyurus skildringar av religion och samhälle är han som postsekulär författare en inklusivist. Detta innebär att han vill inkludera alla i det offentliga rummet. Religionen har inte tappat sin betydelse i det framtida samhället, tvärtom visar Anyuru via sina skildringar flera positiva funktioner i form av att utsatta känner hopp, gemenskap och samhörighet. Enligt undersökningens tolkningar ska religionen enligt Anyuru inte privatiseras då detta döljer ett maktutövande vilket han också ger flertal exempel på. Att begränsa religionens roll i samhället med hänvisning av ett terrordåd visar författaren är fel genom att helt ta avstånd från jihad och radikaliserad islam i romanen. Budskapet han sänder ut är att religionens funktioner ska erkännas i offentligheten, dessa skildrar han som kärleksfulla och konstruktiva. Därmed spräcker Anyuru många fördomar om islam. Romanen kan mycket väl fungera i religionsundervisning då eleverna ges möjlighet till att granska källan men också reflektera kring religionens roll i ett framtida samhälle. Liksom tidigare forskning så visar min analys att religionen har en återaktualiserad roll i framtiden och hypotesen för min undersökning har visat sig stämma.