Background: Cheap and effective tools for measuring patients’ physical activity (PA) level are needed. The first aim in this thesis was therefore to assess the validity of two PA -questions, and their three associated answer modes, that are used within the Swedish health care system. Sitting, light intensity PA (LIPA), and moderate and vigorous intensity PA (MVPA), are associated with health and longevity, but detailed population data assessed with objective methods is needed. The second aim was thus to assess the above with motion sensor technology, in a middle-aged Swedish sample. Low self-perceived health is a strong predictor of morbidity and mortality, but this association may vary over time with changes in the society and our lifestyle. The third aim was to assess secular trends in the interrelations between self-perceived health, physical fitness, and selected covariates. The effects of PA on prescription (PAP) on health-related quality of life (HRQoL) in overweight adults are unclear, thus the fourth aim was to explore this. Methods: All data was collected in the Swedish population. Data from the PA -questions and accelerometers, aerobic fitness, counter movement jump, and balance tests, blood samples, and self-rated general health were collected in 365 participants, 21–66 yrs. The PA pattern was assessed in 948 individuals, 50‒64 yrs, from the SCAPIS pilot study. Self-perceived physical health, and measured aerobic fitness, counter movement jump height, and balance, and demographic and lifestyle data, was assessed in three independent samples from 1990, 2000 and 2013, including 3564 adults, 20‒65 yrs. The effects of Swedish PAP on HRQoL was assessed in a randomized controlled trial including 101 men and women, 67‒68 yrs, that were inactive, overweight (BMI>25 kg/m2), and had a waist circumference ≥102 cm (men) or ≥88 cm (women), who were randomized to an intervention group or a control group. The 36-item Short Form Health Survey (SF-36) was used to assess HRQoL. Results: The multiple choice answer mode of the two PA -questions was found to have the strongest validity, compared with the two other (an open mode, and one where PA minutes is specified per weekday). The validity is in line with many other established PA-questionnaires, but the open mode has limitations. The assessment of PA pattern showed that 61% of motion sensor wear time represented sitting, 35% LIPA, and 4% MVPA. Only 7% of the sample met the PA recommendations. The odds for describing perceived health as good was found to increase by 5% per each increment of 1 ml/kg/min in VO2max. This was stable across genders and all three LIV-samples (i.e. over time). Waist circumference, chronic disease, sleep problems, and level of satisfaction with one’s life, were also important correlates. The Swedish PAP group improved significantly more, and more participants displayed clinically relevant improvements (OR 2.43), in mental aspects of HRQoL, compared to the controls. Physical aspects of HRQoL improved in the PAP group, but not in the control group. Conclusions: The multiple choice answer mode has the strongest validity and Open mode the weakest. The PA -questions may be used in populations, or in individuals to determine appropriateness for treatment. The questions’ advantages and limitations must be considered and further reliability and validity studies are needed. The results regarding sitting, LIPA, MVPA and fulfillment of PA recommendations, are of high clinical relevance. A great challenge remains to further implement methods to increase the level of PA in the Swedish population. Physical fitness is related to self-perceived health independently of changes in society and lifestyle over time, and simple questions may be useful for the clinical assessment of physical fitness. Swedish PAP has a positive effect on mental aspects of HRQoL, measured by the SF-36. This finding supports the clinical use of the Swedish PAP model. / LIV 2013

The aim of the study was to investigate the experiences of individuals who had received physical activity on prescription. The questions that were relevant for the study were what the method had contributed with, if physical activity on prescription had affected the motivation towards a physically active lifestyle and if motivation was sufficient to lead to permanent active action. The method used to collect data was through interviews. Two men and two women who had received a prescription of physical activity participated in the study. Data was analyzed using a manifest content analysis and four categories emerged. The results indicated that the prescription was a tool for becoming physically active and also receiving support from others proved to be important for all informants. The health effects that physical activity contributed with for the informants was increased self-esteem and well-being, improved quality of life and a stronger body. The results also showed that there were both positive and negative attitudes regarding the method. The conclusion of the study was that there existed both barriers and possibilities for the continuation of physical activity. Some informants also indicated that the motivation for a permanent physically active lifestyle was missing. / Det övergripande syftet var att undersöka vilka erfarenheter personer som fått fysisk aktivitet på receptet hade av metoden. Det centrala i studien var deras erfarenheter av metoden, vad de ansåg att metoden hade bidragit med, om FaR påverkade motivationen till en fysiskt aktiv livsstilsförändring och om motivationen var tillräcklig för att leda till en varaktig, aktiv handling. Metoden som användes för att samla in datamaterialet var genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Studien inkluderade fyra deltagare, två män och två kvinnor, där inklusionskriterierna var att de skulle ha fått motion ordinerat. Det insamlade datamaterialet analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys och därefter utformades fyra kategorier. Resultatet visade att metoden var ett hjälpmedel till att bli fysiskt aktiv och att det var ett motivationshöjande sätt för att utöva den fysiska aktiviteten som förskrevs. Även att få det stöd som behövdes till att utföra sin ordine-rade aktivitet visade sig vara av betydelse för samtliga informanter. De hälsoeffekter som fysisk aktivitet bidrog med för informanterna var ökat självförtroende och välbefin-nande, förbättrad livskvalité och starkare kropp. Resultatet visade dock att det fanns både positiva och negativa åsikter om metoden samt att det fanns vissa brister gällande arbetsmetoden. Slutsatsen var att det fanns både hinder och möjligheter vid ordination av fysisk aktivitet och några av informanterna menade att motivationen till en varaktig fysiskt aktiv livsstil saknades.

Abstrakt I världen ökar ohälsa och sjukdom markant relaterat till dåliga levnadsvanor som exempelvis otillräcklig fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet definieras som alla former av planerad fysisk aktivitet som ger ökad energiomsättning och som påverkar hälsan positivt där målet är att öka prestationsförmågan. Syftet med denna studie var att beskriva personers upplevelser av fysisk aktivitet på recept (FaR). Kunskap i dessa nämnda områden kan leda till minskade livsstilsrelaterade sjukdomar såsom fetma, övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar samt t.ex. minska viktökning och stillasittande. Det i sig påverkar folkhälsan och samhället positivt, även så kostnadsmässigt. Metoden hade en kvalitativ ansats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tio personer som levde både i glesbygd i norr och i storstad i söder. Analysen som genomfördes med kvalitativ innehållsanalys resulterade i fem huvudkategorier: En känsla av bättre välbefinnande; Ökad motivation till förändring; En berg- och dalbana av känslor; Behov av att få uppföljande samtal; Leder till ett positivt resultat. Resultatet visade att personer började må bättre psykiskt och fysisk samtidigt som de blev piggare i kroppen och fick en mycket positivare inställning till livet. Det var viktigt att ha motivation till förändring för att lyckas med en livsstilsförändring. Det var en känslomässig och laddad process och uppföljande samtal var mycket viktigt. FaR beskrevs som en positiv upplevelse för deltagarna och gav goda resultat på kort tid. Konklusion Resultatet visar att FaR är ett bra verktygför att uppnå bättre hälsa psykiskt och fysiskt samt i flera andra aspekter. Sjukvårdpersonal har en viktig uppgift när det gäller stöd, motivation och uppföljning. Det kan vara känslomässigt och laddat när grunden till att ta hjälp av FaR ofta kan vara påfrestande mentalt. Det upplevdes som negativt att ej ha tillgång till uppföljning.

<p>This paper has it’s background in Physical Activity on Prescription, a projectwhich the Swedish sports movement is part of. The study refers to a limiteddivision of sports for adults, namely a phenomenon here by referred to as dropin-activity. This form of physical activity is characterized by an understandingthat the participant often lack experience and that it is possible to pay for eachoccasion. The purpose of the study was thus to take a closer look on organized,non-profit sports clubs which offer this type of exercise for adults. To get theresults interviews was carried out in three different sports clubs with leaders ofthe activity and members from the board. The respondents were asked to talkabout their thoughts and experiences of the activity involving physical activity ofdrop-in nature executed in each sport club. The theoretical framework used toanalyze the interviews was the phenomenon of logics within sport, as describedby Stenling and Fahlén (2009). The analysis resulted in the identification of twomain logics; Social values and Resources for continued existence. The healthperspective were analyzed on the basis what had, or had not been said abouthealth in the interviews. The results show that growth is a main issue which canbe used to motivate the Swedish sport clubs to develop their activities. It’s alsoshown that the participants of the drop in-activities don’t get as much attention asthe ordinary members of the sport clubs which is crucial if the social values areto be obtained. The conclusions are that in order to make the healthimplementations work the programmatic approach has to be clear and consist ofterms that is easily related to.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige.</p><p>Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens<em> kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet </em>samt<em> kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em>. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression. </p><p>Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde <em>hänvisa patienter med FaR-ordination</em> i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik <em>utbildning om FaR</em> i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna <em>befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em> samt <em>kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet</em>. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens <em>kön</em>, <em>ålder</em>, <em>användning av FaR/FYSS</em>, <em>egen motion</em>, <em>FaR-ansvarig</em>, <em>uppföljning</em> samt <em>om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken</em>.</p><p>Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga <em>riktlinjer</em>, <em>samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er</em>, <em>att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em> samt om<em> motivation till fysisk aktivitet</em>. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är <em>utbildad om FaR</em> samt att de vet vart de kan <em>hänvisa patienter med FaR-ordination</em> i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p>Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden.</p><p>Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors<em> sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity </em>and<em> knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity</em>. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression.</p><p>Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to <em>refer FaR-patients</em> compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific<em> FaR-education</em> compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors <em>profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity</em> and <em>knowledge about how to motivate patients to physical activity</em>. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors <em>sex</em>, <em>age</em>, <em>use of FaR/FYSS</em>, <em>personal exercise</em>, <em>FaR-coordinator</em>, <em>follow-up</em> or <em>if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours.</em></p><p>Conclusion: When working with FaR it is important to create clear <em>guidelines</em>, <em>cooperate with preventive health care centers</em>, that the personnel has<em> knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity</em> and <em>motivation to physical activity.</em> Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.</p>

This paper has it’s background in Physical Activity on Prescription, a projectwhich the Swedish sports movement is part of. The study refers to a limiteddivision of sports for adults, namely a phenomenon here by referred to as dropin-activity. This form of physical activity is characterized by an understandingthat the participant often lack experience and that it is possible to pay for eachoccasion. The purpose of the study was thus to take a closer look on organized,non-profit sports clubs which offer this type of exercise for adults. To get theresults interviews was carried out in three different sports clubs with leaders ofthe activity and members from the board. The respondents were asked to talkabout their thoughts and experiences of the activity involving physical activity ofdrop-in nature executed in each sport club. The theoretical framework used toanalyze the interviews was the phenomenon of logics within sport, as describedby Stenling and Fahlén (2009). The analysis resulted in the identification of twomain logics; Social values and Resources for continued existence. The healthperspective were analyzed on the basis what had, or had not been said abouthealth in the interviews. The results show that growth is a main issue which canbe used to motivate the Swedish sport clubs to develop their activities. It’s alsoshown that the participants of the drop in-activities don’t get as much attention asthe ordinary members of the sport clubs which is crucial if the social values areto be obtained. The conclusions are that in order to make the healthimplementations work the programmatic approach has to be clear and consist ofterms that is easily related to.

Sammanfattning Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige. Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet samt kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression.  Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde hänvisa patienter med FaR-ordination i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik utbildning om FaR i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens kön, ålder, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-ansvarig, uppföljning samt om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken. Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga riktlinjer, samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er, att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt om motivation till fysisk aktivitet. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är utbildad om FaR samt att de vet vart de kan hänvisa patienter med FaR-ordination i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige. / Abstract Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden. Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity and knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression. Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to refer FaR-patients compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific FaR-education compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity and knowledge about how to motivate patients to physical activity. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors sex, age, use of FaR/FYSS, personal exercise, FaR-coordinator, follow-up or if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours. Conclusion: When working with FaR it is important to create clear guidelines, cooperate with preventive health care centers, that the personnel has knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity and motivation to physical activity. Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.

With an aging population that suffers from comorbidity, healthcare is facing grand challenges. In order to meet the demand, digitalization is thought to be an opportunity. Digitalization of curative care, such as diagnostics and treatment, have been initiated and is today used and appreciated. Preventative care, on the other hand, has not been included in the digital adaptions to the same extent and there are few scientific studies within the area. Nonetheless, a further proactive care that meets patients and healthcare personnel are of interest to several actors. The Swedish Government has a vision that Sweden, in 2025, will be world leading within eHealth. For that to be possible, digital preventative care have to support and complete the preventative work that is performed today. The present study has investigated the attitude towards Connected Medical Devices for Prevention (CMDfP) within the primary care. By a mixed-methodology including questionnaires, the opinions of 24 health center personnel and 17 patients prescribed with Physical Activity on Prescription (PAP) were collected and analyzed. The results show that health center personnel are willing to prescribe connected eHealth devices for prevention and patients are willing to use the devices prescribed. Additionally, among the respondents there is a belief that CMDfP could facilitate in order to increase the adherence to PAP without any major impact on the personnel's workload. By digitalizing preventative care, it is possible that people will be able to live healthier and therefore not require care to the same extent as today. Reasons to the possible results are that digital tools within curative care have been shown to generate positive outcomes to chronically ill patients that utilize home care. Additionally, studies of preventative care have generated positive outcomes to the health of the population in several countries. It is therefore likely that the combination, digital preventative care, would be rapidly relished. These thoughts align with the positive results on attitudes of this study. Before CMDfP could be prescribed to patients, pilot studies have to be performed and new work routines including reimbursement models, have to be established within healthcare. These are all areas of future work within medical engineering. / Med en åldrande population som lider av samsjuklighet, står hälso- och sjukvården inför stora utmaningar. För att möta behovet är digitalisering en möjlighet. Digitalisering av åtgärdande vård, så som diagnostik och behandling, har redan påbörjats och är idag uppskattat. Preventiv vård har, å andra sidan, inte varit inkluderad i den digitala utvecklingen och därav saknas det vetenskapliga studier inom området. Dock är en mer proaktiv vård av stort intresse för flera aktörer. Sveriges regering har en vision att Sverige, år 2025, ska vara världsledande inom eHälsa. För att detta ska vara möjligt måste digital preventiv vård möta och komplettera det preventiva arbete som bedrivs idag. Denna studie har undersökt attityderna till Uppkopplade Medicinsktekniska Hjälpmedel för Prevention (UMHfP) bland primärvården. Genom en metod som inkluderat enkätundersökningar, inhämtades och analyserades attityden av 24 personer från personalen på vårdcentraler och 17 patienter med Fysisk Aktivitet på Recept (FaR). Resultaten visade att primärvårdspersonal är villiga att förskriva UMHfP och att patienter vill använda de hjälpmedlen som förskrivs. Dessutom har respondenterna tro att UMHfP kan underlätta att förbättra följsamheten till FaR utan att påverka personalens arbetsbörda nämnvärt. Genom att digitalisera den preventiva vården är det troligt att befolkningen kommer få ett hälsosammare leverne och därför inte behöva vård i samma utsträckning som idag. En anledning till detta är att digitala hjälpmedel för åtgärdande vård har visat sig vara positivt för kroniskt sjuka patienter som hemsjukvårdas. Dessutom har studier inom preventiv vård indikerat flera positiva konsekvenser för invånares hälsa världen över. Det är därför troligt att digitala hjälpmedel i kombination med preventivt arbete snabbt kommer bli uppskattat. Dessa spekulationer sammanfaller väl med det positiva resultatet från denna studie. Innan UMHfP kan förskrivas till patienter måste pilotstudier genomföras och nya arbetssätt inklusive betalningsmodeller måste införas i hälso- och sjukvården. Detta är kommande arbeten inom medicinsk teknik.