No description available.

Med denna text vill vi utforska stadens förmåga att hantera samhällets mest utsatta grupper avpersoner, i detta fall hemlösa. Genom att redogöra för hur relationen mellan individ och stadfungerar hoppas vi kunna visa hur hemlösa och andra exkluderade gruppers livsmöjligheterskiljer sig från allmänhetens. Vad exkludering innebär och tar för form beror mycket på vemsom exkluderas och hur. Därför specificerar vi hur vi tänker och hur vi använder termen iolika sammanhang. Även termen hemlöshet och dess innebörd är i sig själv något somdiskuteras. Definitionen har förändrats parallellt med samhällets utveckling och är ett resultatav värderingar, snarare än en absolut definition fri från påverkan av samtid och miljö. Tillskillnad från förr är hemlöshet idag starkt kopplad till bostadsfrågan. På grund av att vi iSverige har en snabbt växande befolkning samt ett bostadsbyggande som halkat efter. Somlösning på hemlösheten är därför målsättningen att erbjuda bostäder. Samtidigt finns det ettuttryck för mer ‘okonventionella’ sätt att leva och bo på. Utöver de utmaningar somhemlösheten innefattar i sig själv, förekommer exkludering som verkar i skuggan av till synesprogressiva projekt. Vi ser en konflikt mellan ideal, makt och intressen inom staden somleder till denna problematik. Med människor utan pengar och en etablerad plats i samhälletyttrar sig en obalans mellan välfärdssystem och stadens kommersiella intressen. Vi serexempel på exkludering i fysisk form och planering som tar sig uttryck i stadsmöblerna.Bänkar som inte går att sova på, staket som separerar människor, vassa föremål i marken påplatser som annars hade fungerat som regn- och vindskydd. Det finns idag en ökaduppmärksamhet för detta fenomen, som egentligen inte är något nytt. Mer än den aktivaexkluderingen som sker i stadens allmänna ytor, är också samhällets beroende avstadsstrukturen en orsak till underliggande problem. Nybyggda lägenheter innebär visserligenen lättnad för bostadsmarknaden, samtidigt som priserna blir för höga för många människorför att de ska kunna välja bostad fritt. Svensk bygglagstiftning skapar problem genom desshöga standarder, strikta regler och utdragna ansöknings- och anmälningsfrister. Det skapar ett 3behov och en önskan av alternativa levnadssätt, där möjligheten till att leva hållbart, fritt ochnärmare naturen erbjuds. Behov som idag inte kan möjliggöras i staden. Genom att titta påhur de mest utsatta exkluderas vill vi visa att orsaken till hemlöshet är ett övergripandesamhällsproblem som påverkar alla.

Varje kommun ska ha en byggnadsnämnd. Byggnadsnämnden består av förtroendevalda poli-tiker som bland annat ansvarar för lovärendeprocessen. Tjänstemännen som jobbar med lovä-rendeprocessen är anställda av byggnadsnämnden. Tjänstemännens huvuduppgift är att ta be-slut i lovärenden via delegation från byggnadsnämnden. I lovärenden där delegation saknas ska tjänstemännen bereda lovärendet och skriva ett förslag till beslut. Förslaget ska sedan redovisas inför byggnadsnämnden, som därefter tar det slutliga beslutet. I denna uppsats har enbart lovä-renden där byggnadsnämnden och tjänstemännen har haft olika bedömningar granskats. Det har även granskats vilken laghänvisning och bedömning som ligger till grund för deras förslag eller beslut. Kommunen ska ge berörda grannar och sakägare tillfälle att yttra sig när det är en avvikelse från en detaljplan, områdesbestämmelser eller utanför detaljplan. Vid ett positivt lovbeslut ska kommunerna kungöra lovärendet i Post och Inrikes Tidningar. Båda dessa uppgifter måste ge-nomföras på rätt sätt för att hanteringen ska vara rättssäker och kvalitetssäker samt för att lo-värendet ska vinna laga kraft. Detta arbete ska undersöka hur kommunerna hanterar rättssäkerheten och kvalitetssäkerheten i lovprocessen för att ett lovärende ska vinna laga kraft. För att få vidare rådgivning, kunskap och information angående lagtolkning gällande granne-hörande och kungörelse togs kontakt med Ulrika Nolåker, Byggutbildarna, Ulf Jensen, profes-sor på Högskolan Väst och Eidar Lindgren universitetsadjunkt på Kungliga Tekniska Högsko-lan. I undersökningen studerades fyra kommuner i Västra Götalands län. Undersökningen delades upp i tre delar som bestod av intervju dels av tjänstemän och sakkunniga samt granskning av lovärenden. I kommunerna var det 1386 lovärenden som kom in och togs beslut under 2015. Av dessa var det 23 lovärenden där byggnadsnämnden inte tog beslut i enlighet med tjänste-männens förslag. Kommunernas lovärendeprocess saknar regelbundet arbetssätt både när det gäller grannehöran och kungörelse av lovärenden. Kommunerna använder en så kallad "tyst accept" vid granne-höran, vilket innebär att grannarna förlorar sin demokratiska rättighet att påverka åtgärden. Genom att hänvisa lagparagraf i ett beslut kvalitetssäkras beslutsunderlag. Att hänvisa till en lagparagraf är något som varken byggnadsnämnden eller tjänstemännen gör regelbundet. Kungörelsen i Post- och Inrikes Tidning gjordes mellan 12-28 dagar efter beslutet togs samt att det förkom lovärenden som inte var kungjorda överhuvudtaget. Endast tre av de 23 grans-kade lovärendena anses ha vunnit laga kraft. / Each municipality in Sweden must have a local building committee. The committee consists of elected politicians responsible for managing the permit process related to construction, dem-olition and ground processing. The committee manages the permit process by delegating the entire task or parts of it to employed officials. If there is no delegation the officials will write a suggested decision to be reviewed and decided by the committee. This essay investigates construction-, demolition- and ground processing permit where the of-ficials and the local building committee differ in their decisions and the assessment which led to these decisions. The examination included studies of four municipalities in the county of Västra Götaland: two smaller, Färgelanda and Munkedal municipalities, and two larger, Trollhättan and Uddevalla. The investigation consisted of two parts. One examination of the permit protocols, and a series of interviews with officials. During 2015 there were 1386 cases of permits within the four municipalities. 23 of these were cases of the committee not deciding in accordance with the proposition of the officials. A number of errors were also found, such as there not being a stated reason for the decision, or lack of any clear legal reference. This raises the question of whether or not the rule of law is followed during these circumstances. After consulting with Ulrika Nolåker from Byggutbildarna, the issues were expanded further when it was discovered that more errors occur during the municipal management of the con-cerned parties and the announcements of the cases. In order to receive further guidance, knowledge and information on how to interpret the laws handling concerned parties and an-nouncements, contact was made with Ulf Jensen and Eidar Lindgren, professor in real estate science at Högskolan Väst, and lecturer of real estate sciences at Kungliga Tekniska Högsko-lan, respectively. The conclusions of the examination is that the building committee puts a lot of responsibility on the officials through delegations. The cases when there is no delegation and the case is decided by the committee are few. The reasons why the proposition and the final decision not always matches is due to different factors such as different knowledge or different assessments. Neither the committee nor the officials are consistent with the law referencing in the decisions. The municipality cannot guarantee that every concerned party have been given the chance to give their opinion, when some of them use what’s called "silent agreement". Only three of the cases has the municipality received and opinion from every concerned party. None of the cases has been announced in the correct time and two has not been announced at all.

Studien syftar till att undersöka illustrationsplaners betydelse som ett förtydligande dokument till detaljplanen, samt i vilken utsträckning illustrationsplaner uppfyller tydlighetskravet i 4 kap 32 och 33 § § Plan- och bygglagen (PBL). Studien har framtagits med avsikt att uppmärksamma en problematik vars effekter kan påverka det faktiska medborgarinflytandet. En brist på forskning har observerats inom ämnet och studien avser därför bidra till att fylla den kunskapsluckan i samhällsplaneringen.  Tydlighetskravet innebär att detaljplanens regleringar tydligt ska redovisas för att säkerställa medborgarnas förståelse för planens innebörd och konsekvenser. I avsikt att uppnå tydlighetskravet används ofta illustrationsplaner som kommunikationsverktyg för att förmedla detaljplanens syfte och planbestämmelser till allmänheten. Detta beror på att detaljplanen ofta kan upplevas svårtydd eftersom detaljplankartans utformning tydligt skiljer sig från hur kartor brukar illustreras i andra sammanhang. Genom kvalitativ innehållsanalys ämnar undersökningen besvara i vilken utsträckning illustrationsplaner uppfyller tydlighetskravet i PBL. Vid undersökningen jämfördes detaljplanekarta och planbestämmelser med tillhörande illustrationsplan för att gradera hur tydliga illustrationsplaner är. Detta genomfördes genom ett antal uppställda påståenden som illustrationsplanen kunde svara mot. Påståendena baseras bland annat på tidigare domslut kring illustrationer samt semiotikens syn på hur bilder kan tolkas. Undersökningen kompletterades med ett antal intervjuer från branschkunniga personer, detta för att få en mer kvalitativ och djupgående förståelse för resultatet samt illustrationsplaners betydelse som kommunikativt verktyg. Undersökningens resultat visar på en bristfällighet hos de undersökta illustrationsplanerna vad gäller tydlighet. Svårtolkade illustrationsplaner försvårar medborgarens möjligheter att uppfatta detaljplanens konsekvenser och deras möjlighet att lämna relevanta synpunkter under planprocessen minskar därmed ytterligare. Denna syn på illustrationsplanens potentiella konsekvenser delades med de personer som intervjuades i samband med studien.  Med undersökningen och intervjuerna som grund har ett antal ställningstaganden och förslag sammanställts som anses inneha praktisk relevans för samhällsplaneringen. Ett exempel på detta är att en mer gedigen vägledning bör tas fram, till förmån för en nationellt enhetligare användning av illustrationer. Vägledningen hade kunnat utformas på olika sätt, bland annat genom att bristfälliga planer sammanställs för att påvisa vilka konsekvenser som kan följa av en otydlig illustrationsplan. Därtill har även annan typ av vägledning samt andra förslag lyfts fram i studiens slutsatser.