Syftet med denna studie är att undersöka hur högskole- och universitetselever, i detta fall unga män, gick tillväga för att lyckas i skolan då det finns en tydlig trend att allt fler pojkar presterar sämre än flickor inom skolan. Studien syftar även till att undersöka de bakomliggande förväntningar och motivation respondenterna hade och upplevde. Därmed ville vi undersöka hur de sociala normerna såg ut i skolan och hur betydelsefull studie- och yrkesvägledare var för respondenternas. Tidigare forskning har behandlat sociala och kulturella faktorer som kan motivera elever till att vilja läsa vidare på högre utbildningsnivå, skapa förutsättningar för en pluggkultur inom skolan, samt jämna ut könsskillnader i skolresultat och prestation. Som övergripande teoretiska utgångspunkter användes tre sociologiska teorier: careership theory, jaget och maskerna och hegemonisk maskulinitet. Studiens empiriska data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex unga män som läser olika program på universitetsnivå. Resultatet av intervjuerna visade att de tillfrågade respondenterna hade likartade upplevelser. En stor påverkansfaktor till varför de unga männen har valt att studera vidare har varit föräldrarnas sociala och kulturella bakgrund samt de unga männens medvetenhet om hur betydelsefullt det är att studera vidare. De sociala normerna gällande att pojkar inte ska anstränga sig att studera har varit ett förekommande mönster bland respondenterna. Avslutningsvis visade resultatet att respondenterna inte hade någon nytta av de vägledningssamtal som de hade med sin studie- och yrkesvägledare på skolan. De uttryckte en vilja av att samtalet skulle vara mera fokuserat på deras intresse och framtida mål.

Utifrån sju gymnasiekillars egna berättelser avser den här studien att belysa gymnasiekillars inställning till skolnärvaro, utbildning och framtid i relation till kapital, habitus och hegemonisk maskulinitet. Detta utifrån syftet att bidra med en pusselbit till förståelsen kring problematisk skolfrånvaro. Studien är kvalitativt utformad och utgår från den hermeneutiska forskningstraditionen. Resultatet analyseras utifrån Bourdieus klassteori samt Connells kritiska maskulinitetsteori. Vår empiri visar att anti-pluggkultur inte är relaterbart för studiens intervjupersoner. Det framkommer att killarna har ett stark framtidsfokus som bidrar till att de ser värdet med en gymnasieutbildning samt att de inte ser det som negativt att vara intresserad av skola eller att studera. Vidare visar studien skillnader mellan olika gymnasieprogram och killars framtidsambitioner och inställning till betyg. Killar som går ett högskoleförberedande program tenderar att ha framtidsambitioner som kräver höga betyg så som universitetsstudier medan killar som går ett yrkesförberedande program ser de betyg som möjliggör deras olika framtidsmål som tillräckligt. Studiens slutsats visar tendenser av att anti-pluggkultur har blivit utbytt av en pro-pluggkultur, vilket till stor del går att koppla med att gymnasiekillar är måna om sin framtid. Genom att närvara i skolan i syfte att få godkända betyg ökar chansen att killar i gymnasieåldern tillgodogör sig en utbildning, vilket bidrar till att de kan uppnå sina framtidsmål. Om killar i gymnasieåldern vill närvara i skolan kan det i sig innebära ökad delaktighet, gemenskap och meningsfullhet, vilket i sin tur kan verka bidragande till att förebygga skolfrånvaro.