Som framtida verksamma lärare har det varit intressant att undersöka hur hållbar utveckling behandlas i tryckta respektive digitala läromedel för SO-, och NO-, ämnen i mellanstadiet. För att ta reda på detta genomförde vi en läromedelsanalys av relevanta läromedel för att ta reda på vad som skiljer sig innehållsmässigt i texten utifrån de tre undervisningstraditionerna för miljö,- och hållbarhetsundervisning samt se hur stor del, procentuellt, hållbar utveckling tog upp utav det totala antalet sidor i diverse läromedel. Utifrån resultatet av analysen kunde vi dra slutsatsen att de digitala jämfört med de tryckta läromedlen inte skiljde sig särskilt mycket åt mer än de finesser och funktioner som fanns på de digitala hemsidorna. I det stora hela togs ämnet hållbar utveckling upp i de flesta läromedlen som ett eget kapitel men i en del var det istället inlindat inom andra ämnen, framför allt i de samhällsorienterade läromedlen. Den slutsats som kunde dras genom denna analys var att ämnesinnehållet inte skiljde sig särskilt mycket mellan tryckta och digitala läromedel. Hållbar utveckling hade större procentuell del i de samhällsorienterade ämnena jämfört med de naturorienterade. Oftast var ämnet integrerat med andra områden och fanns inte alltid under en enskild rubrik. Hållbar utveckling är ett aktuellt ämne idag och finns med i läroplanen för årskurs 6. Dock framgår det inte tydligt på vilket sätt ämnet ska integreras i undervisningen, varken i läromedlen eller Lgr11 trots att utbildningen har en väldigt viktig roll för att uppnå en hållbar utveckling. Det ligger därför väldigt mycket ansvar hos läraren och dennes kunskaper för att undervisningen ska utformas efter detta, vilket gör att undervisningen kan skilja sig åt beroende på lärarens kunskap.

Som ett resultat av samhällsutvecklingen och den rådande klimatkrisen har ett ökat fokus på hållbarhet aktualiserats. Det har i samhällsdebatten framförts för- och motargument avseende att aktiebolag bör implementera en hållbar bolagsstyrning i större eller mindre utsträckning. Aktiebolag bedrivs med utgångspunkt i syftet att bereda aktieägarna vinst, men 3 kap. 3 § ABL tillskriver aktieägarna möjlighet att helt eller delvis ändra syftet i bolagsordningen. Det finns skilda tolkningar i frågan huruvida 3 kap. 3 § ABL tillåter styrelsen att beakta hållbarhet i sitt beslutsfattande. Å ena sidan påpekas att vinstsyftet ämnar ge aktieägarna ett skydd, eftersom det kan sägas utgöra en garanti för avkastning på deras investering. Tolkningen ligger i linje med den traditionella aktieägarmodellen. Å andra sidan kan grundtankarna i intressentmodellen, som ämnar att tillgodose fler än aktieägarnas intressen, anses vara en lösning på aktiebolagets roll i hållbarhetsfrågan. Modellen som bäst återspeglar 3 kap. 3 § ABL torde dock vara enlightened shareholder value model. Argumentet att långsiktig vinst och hållbarhet kan gynna bolaget ekonomiskt, till exempel till följd av goodwill, ger styrelsen utrymme att beakta hållbarhet som ett led i att generera vinst till aktieägarna. En implementering av ett syfte med fokus på hållbarhet jämte vinstsyftet torde vid första anblick utvidga styrelsens utrymme för att beakta hållbarhet, men på grund av att vinst och hållbarhet kan utgöra målkonflikter kan en sådan implementering föranleda svårigheter vid prioritering av målen. En överträdelse av verksamhetssyftet kan åsamka styrelsen skadeståndsansvar enligt 29 kap. 1 § ABL. Syftet med uppsatsen är att utreda om intressenter, utöver aktieägarna, har möjlighet att föra en sådan skadeståndstalan mot styrelsen. En förutsättning för skadestånd är att skadan har drabbat det intresse som skyddas av den norm som skadevållaren har överträtt. 3 kap. 3 § ABL anses vara en aktieägarskyddsregel. Därmed torde endast aktieägarna omfattas av normskyddet vid överträdelse av syftet. Så torde fallet vara även när bolaget har ett helt eller delvis annat syfte än vinst, eftersom det ligger i aktieägarnas intresse att ändra syftet. Slutsatsen föranleder att syftesstridiga handlingar riskerar att bli sanktionslösa. En omformulering av 3 kap. 3 § ABL med innebörden att samtliga intressenter erhåller ett skydd skulle innebära att övriga intressenter, utöver aktieägarna, omfattas av normskyddsläran. Däremot synes uppenbarhetskriteriet föranleda svårigheter för intressenterna att kunna föra en skadeståndstalan mot styrelsen vid beslutsfattande som strider mot syftet.