Det polisiära användandet av elpistol har under det senaste årtiondet ökat avsevärt runt om i världen. Med anledning av polisens skyldighet att bruka våld i proportion till händelse har det uppstått vissa frågetecken kring elpistolens placering i våldsanvändningstrappan. Högljudd medial kritik har riktats mot vapnet, då elpistolen framhålls trappa upp våldsanvändningen i samhället eftersom vapnet används framför andra mildare angreppssätt och således flyttar användandet av vapnet nedåt i våldsanvändningstrappan. Samtidigt implementeras elpistolen av beslutsfattare med motiveringen att vapnet minskar det dödliga våldet, då användningen av skjutvapen minskar när andra mindre dödliga vapen finns att tillgå. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är således att undersöka det polisiära användandet av elpistolen och vilka konsekvenser det kan medföra. Resultaten visar att den elpistolspolicy vilken polisen använder sig av i hög utsträckning varierar gällande vapnets placering i våldsanvändningstrappan, vilket har stor betydelse för den polisiära tillämpningen och påföljande konsekvenser. Gällande påföljande konsekvenser påvisades effektivteten vara något begränsad, men likväl acceptabel, och skadeverkningarna identifierades inte vara omfattande, varken milda, allvarliga eller dödsfall orsakade av vapnet. Dock är det svårt att utesluta att elpistolen, vid ett praktiskt polisiärt användande, i vissa fall kan vara en bidragande skade- eller dödsorsak. Vidare forskning om elpistolen i relation till andra polisiära angreppssätt erfordras för att kunna uttala sig om elpistolens placering i våldsanvändningstrappan. / During the last decade the police use of CEDs (Conducted Electrical Devices) has expanded worldwide. The police has a liability to not use excessive force, whereby the placement of the CED in the use of force continuum has been widely questioned. The CED has caused medial ambivalence for encouraging police brutality since the weapon is used instead of other less violent use of force alternatives, and therefore placing the CED at a lower level in the use of force continuum. The CED is implemented by policy makers on the presumption that this less lethal weapon contributes to a reduction in the level of deadly force by replacing the firearm in various situations. The purpose of this systematic litterature review is therefore to examine the police use of CEDs and its consequences. The results indicate that CED policys tend to vary across police departments in their placement of the weapon in the use of force continuum, which is of great importance for practical application by police officers and its consequences. Concerning the consequences, the effectivity has shown to be somewhat limited, but even if so, still acceptable. It is furthermore reported that the vast majority of CED deployment did not cause neither mild nor serious injuries or could be described as a potential or primary cause of death. Although it can not be excluded that the police use of CEDs may be a potential cause of injury or death under certain circumstances. Further research examining the CED in relation to other use of force alteratives is needed to garantee the placement of the CED in the use of force continuum.

Studien undersöker manliga polisers (o)trygghet genom semi-strukturerade intervjuer. Syftet med studien är att få en djupare förståelse för (o)trygghet inom polisyrket. Intervjumaterialet analyserades utifrån Nils Christies (2001) kriterier för det idealiska offret och emotionssociologi (Wettergren 2013). I intervjuerna fick poliserna berätta om deras egna erfarenheter med (o)trygghet inom ramarna för sitt yrke. Materialet resulterade i tre teman: objektiv otrygghet, subjektiv otrygghet samt den (o)trygga polisen. Studiens resultat visar att poliser upplever både trygghet och otrygghet i yrket, men resonerar olika kring dessa. Samtliga poliser känner sig trygga i sitt yrke men diskuterar otrygga situationer, som de själva definierar som farliga händelser eller situationer där de saknat kontroll. Intervjusvaren visar på att otrygghet kan relateras till både emotionella tillstånd och materiella förhållanden. Polisernas resonemang talar även för att de både förstärker och försvagar emotionsregimen de befinner sig i. Resonemangen tyder också på att de omedvetet framställer sig som ideala offer samtidigt som de försöker upprätthålla sin manlighet. Slutligen diskuteras även hur maktförskjutningar kan tänkas påverka upplevelserna och resonemangen kring (o)trygghet hos poliserna.

No description available.

Skolan är en fördelaktig plats att bedriva brottsförebyggande arbete på. Men ansvaret ska inte bara behöva ligga på skolans axlar. I denna uppsats diskuteras lokal samverkan mellan skola och polis som ett exempel på brottsförebyggande arbetssätt. Denna studie är gjord på en av grundskolorna i ett av Helsingborgs riskområden. Uppsatsen ämnar att ge grundskolepersonalens bild av hur de: 1) upplever den nuvarande samverkan med polisen och 2) uttrycker önskan för hur de skulle vilja att samverkan såg ut. Studien har utförts hjälp av en kvalitativ webenkät. Resultatet visar att nuvarande samverkan är minimal eller icke existerande. Deltagare i studien har uttryckt en vilja om samarbeta med polisen, men utan resultat. Något som resultatet visar beror på faktorer både från skolans och polisens sida. För att få en samverkan att fungera pekar litteraturen på att struktur, god kommunikation och engagemang behövs. Vidare kan man genom gemensamma mål skapa ett långsiktigt hållbart brottspreventivt arbete. I slutdiskussionen argumenteras hur Helsingborgs riskområden skulle gynnas av närmare samverkan mellan skola och polis. Vid fortsatta studier på området rekommenderas fokus på polisens perspektiv på brottsförebyggande samverkan med skolan i Helsingborgs riskområden. / The school is an advantageous place to conduct crime prevention. However the responsibility should not only be on the shoulders of the school. This paper discusses local collaboration between school and police as an example of crime prevention practices. This study is conducted at an elementary school in one of Helsingborg's risk areas. The aim is to give a picture of how the elementary school employee 1) experience the current collaboration with the police, and 2) how they would like the cooperation to be. The study has been conducted using a qualitative web survey. The result shows that current collaboration is minimal or non-existent. Participants in the study have expressed their willingness to cooperate with the police, but without any results. Something that the results shows to be due to factors both by the school and the police. In order to make an interaction work, literature points to the need for structure, good communication and commitment. Furthermore, through common goals, a long-term sustainable crime-prevention work can be reached. The final discussion argues how Helsingborg's risk areas would win on a closer cooperation between the school and the police. Further studies in the field recommend focusing on the police perspective on crime prevention cooperation with the school in Helsingborg's risk areas.

The purpose of this essay is to study cooperation between the Police and the Social Services in cases regarding intimate partner violence. The research questions aim to focus on the employees experiences of cooperation and their opinions on what they think works and doesn’t, linked to the employees occupational health and work environment. Previous research indicates that the cooperation between the authorities is efficient and that it generates positive results. It also displays the fact that there are areas of improvements and measures to enhance the work environment even more. The theory of KASAM (sense of coherence) is used as a scientific approach to interpret and understand the health of the employees as a result of an improved cooperation between the authorities. The result of this study indicates as previous research describes, that there are several aspects of cooperation between the employees that need to be improved and develop further. There is a lack of Swedish studies regarding cooperation between the Police and Social Services in cases of intimate partner violence and its impact on a health-promoting working life. Continued research in the form of a similar study with a larger number of participants should be conducted in order to generate a more unambiguous results.

Ungdomsbrottsligheten i Sverige har sedan 1900-talet benämnts som ett samhällsproblem. För att hindra brottsutvecklingen och förebygga ungdomsbrottslighet finns indikation på att samverkan mellan polisen och socialtjänsten är nödvändig. Sekretesslagstiftningen har lyfts fram som en begränsande faktor avseende samverkan och anses som ett hinder i det brottsförebyggande arbetet. Syftet med studien var därav att undersöka utifrån polis- och socialtjänstemäns perspektiv, om det föreligger hinder eller möjligheter med beaktan av sekretesslagstiftningen, i samverkansarbetet mellan polismyndigheten och den kommunala socialtjänsten, i ärenden där unga pojkar befinner sig i riskzonen för att hamna i kriminalitet. Studien utformades utifrån en kvalitativ ansats, där sju semistrukturerade intervjuer genomfördes digitalt via Teams och Zoom. Studiens urval bestod av tre socialtjänstemän och fyra poliseri olika åldrar, kön och arbetslivserfarenheter. Studiens empiri analyserades med en tematisk analys med utgångspunkt från Berth Danermarks samverkansteori.Studiens resultat visade att det fanns flertal hindrande faktorer för att samverkan mellan polisen och socialtjänstemännen ska ha en god funktionalitet och attsamverkans funktion skiljer sig från kommun till kommun. Polis- och socialtjänstemän hade skilda uppfattningar om sekretesslagstiftningens funktion, där polisen och socialtjänsten hade olika åsikter om hur informationsdelning ska genomföras mellan myndigheterna. Slutsatserna som drogs var att det råder samverkanssvårigheter mellan polis- och socialtjänstemän och att det råder okunskap och oförståelse för varandras professionsutövande, samt om hur sekretesslagstiftningen ska användas i enskilda fall. Socialt- och socialpedagogiskt arbete står ständigt inför utmaningar i klientnära relationer. Författarna intention var att framhäva komplexiteten och öka förståelsen kring hur sekretesslagstiftningen kan möjliggöra eller komplicera samverkansarbete mellan myndigheterna i brottsförebyggande arbete.

Då samverkan under den senaste tiden utvecklats till en mycket viktig byggsten i det socialaarbetet fann vi det intressant och givande att belysa just fenomenet samverkan i vår c-uppsats.Vi valde att rikta in oss på SSPF-samverkan vilket är en brottspreventiv samverkansmodellmellan socialtjänst, skola, polis och fritid som riktar sig mot ungdomar som befinner sig iriskzon att lagföras. Syftet var att belysa framgångsfaktorer, utmaningar ochutvecklingspotential som de olika samverkansparterna identifierar vid SSPF-samverkan. Vidareundersökte vi SSPF-samverkans framgångsfaktorer, utmaningar samt vilkenutvecklingspotential samverkansparterna kunde se. För att besvara studiens syfte genomfördesåtta semistrukturerade intervjuer med två forskningsdeltagare från varje yrkeskategori. Detinsamlade materialet analyserades med hjälp av organisationsteori och dess perspektiv samtsamverkansteori och interaktiv styrning. Detta gav förutsättningar för att få ett resultat somvisade att de viktigaste faktorerna för en lyckad samverkan enligt SSPF-samverkansparternavar god kommunikation, gemensamma mål och fenomenet “rätt person på rätt plats”.Utmaningarna med SSPF-samverkan som uppdagades under studien var svårigheten attorganisera en god samverkan gällande exempelvis storlek på samverkansgruppen. Det kan varasvårt att förstå varandra och att det finns en osynlig maktobalans inom samverkan som kanpåverka ibland. Den utvecklingspotential som intervjupersonerna belyser handlade om att nå utmed förebyggande arbete till fler aktörer samt allmänheten genom exempelvis information tillföräldrar kring droger. Vidare var det att skapa tätare samverkan där ett önskemål var att hasocialsekreterare som arbetar nära elever på skolor, även att SSPF-samverkan ska etableras istörre utsträckning internationellt. / In recent times collaboration has developed into an important building block in social work.We chose to focus on SSPF-collaboration, which is a crime prevention collaboration modelbetween social services, school, police and leisure/recreation workers that targets young peoplewho are in the risk zone (to commit criminal offences). The purpose of the study is to shed lighton success factors, challenges and development potential that the various collaborating partiesidentify in SSPF-collaboration. Furthermore, we investigated the challenges of SSPFcollaboration and the development potential the parties could see. To answer the main researchquestion of the study, eight semi-structured interviews were conducted, of which two interviewswith representatives of each professional category. The collected material was analysed usingorganizational theory and its associated perspectives, as well as collaboration theory andinteractive governance. According to the SSPF-collaborators, it is important to practice goodcommunication, shared goals and to have "the right person in the right place". The study showsthat organizing a good form of collaboration is a challenge. The development potentialhighlighted by the interviewees was focused on reaching out with preventive work to morecollaborators and the public, for example by providing parents with information about drugs.Furthermore, it was stressed as important to create an even closer collaboration, where one ofthe wishes was to have social secretaries working at schools. Finally, a result of the study isthat SSPF-collaboration should be established to a greater extent internationally.

I denna studie undersöktes möjligheter och hinder med informationsflödet utifrån sekretess mellan Socialtjänst och Polis inom Sociala insatsgrupper. Mycket tydde på att tillit utgjorde grunden för möjligheter och hinder inom all form av samverkan mellan olika aktörer. Men det som denna studie syftade till var att generera en djupare förståelse för vilka komponenter som skapar tillit mellan samverkande myndigheter och klient. I denna kvalitativa studie intervjuades SIG-samordnare i sex olika kommuner för att få en bild av hur man i praktiken kan navigera sekretessen och samtidigt främja tillit mellan myndigheter och målgruppen unga/unga vuxna i kriminalitet. Studiens resultat visade att det finns ett förtroende för samverkansprojektet nationellt och informanterna upplevde att arbetet i grunden är upplagt för ett bra informationsflöde. En slutsats från studien var att det finns utmaningar i informationsflödet i det praktiska arbetet med målgruppen utifrån att Polis och Socialtjänst hade olika perspektiv och angreppsätt som grundas i olika institutionella logiker. Ytterligare en slutsats blev därmed att det är tilliten på individnivå, relationer, flexibilitet, tydlig rollfördelning och kommunikationskompetens som utgör viktiga komponenter för att främja tillit mellan klient och samverkande aktörer. Utifrån denna slutsats diskuterades utmaningarna med att navigera sekretessbestämmelserna samt att leva upp till dessa komponenter på grund av Polisens och Socialtjänstens delade målbild utifrån olika perspektiv på individ- och samhällsnivå.

Studien syftar till att analysera gatubyråkraters uppfattning om hur förbudet mot köp av sexuella tjänster har implementerats. Fokus ligger på hur poliser arbetar för att moteverka prostitution och lagföra sexköpare i Sverige. Med hjälp av intervjuer med poliser och teorier om implementering besvaras följande frågeställningar: Hur ser verksamma poliser, gatubyråkrater, på implementeringen av förbudet mot köp av sexuella tjänster? Vilka förutsättningar finns för verksamma poliser, gatubyråkrater, att implementera förbudet? Analyser visar att det finns ett implementationsgap. Det brister i samtliga implementeringskriterier- förstå, kunna och vilja. Att verksamheten ändå tycks fungera, kan sannolikt bero på det stora individuella intresset och engagemnaget bland gatubyråkraterna.

Police officers with patrolling duties are exposed to physically demanding situations on a regular basis, which puts a high demand on their physical abilities and condition. Police officers are regularly forced to make quick decisions in complex tactical situations which in some cases mean physical confrontation. Throughout the procedure to become a Swedish Police Officer, there are tests that measure the physical condition of future police officers from the day they are recruited, until they leave the school. Then, however, the testing stops. Therefore, the majority of the physical training throughout the career of a police officer is carried out on their own initiative, and in their spare time. But what do the individual officers think about their physical condition and resilience in relation to everyday work? Studies have shown that police officers who often think about the risk of being injured during interventions, or the dangers associated with their work, experience more stress than other police officers. The knowledge on how to increase the safety and security for police officers in situations where violence may occur, which should contribute to greater room for action in situations is scarce. The aim of the present investigation is to increase our understanding and fill a knowledge gap for the police officers resilience in with regards to physical confrontation on duty within the Swedish Police conflict management training program (POLKON). The studie is based on a qualitative method using semi-structured interviews among Swedish police officers. The respondents have answered questions regarding their view on physical sustainability in relation to their work. Thematic analysis has been conducted and a number of themes have been generated which will be presented.