Kandidatarbetet handlar om hur kravaller framställs i media. Vi har valt att fokusera på Göteborgs-Posten och Arbetarens rapportering från tre internationella politiska möten, WTO-mötet i Seattle, EU-toppmötet i Göteborg och G8-mötet i Genua. De frågor vi utgått ifrån är, Hur framställs kravallpolisens arbete och insatser under WTO-mötet i Seattle, EU-toppmötet i Göteborg, samt G8-mötet i Genua i tidningarna Göteborgs-Posten och Arbetaren? Vilka diskurser kan identifieras i tidningarna Göteborgs-Posten och Arbetaren? Vilka skillnader finns i framställningen om Göteborgs-Posten och Arbetaren fokuserar på ett annat land? Den metod vi använt för att få svar på frågeställningarna är kritisk diskursanalys som företräds av Norman Fairclough och vi har valt Frankfurtskolans kritiska teori och Jürgen Habermas vidareutveckling av den kritiska teorin som utgångspunkt. I resultatet kom vi fram till att tidningars ideologier på olika sätt speglades i framställningarna av kravallpolisens arbete. Göteborgs-Posten var i större utsträckning positiv till kravallpolisens arbete medan Arbetaren hade ett genomgående kritiskt förhållningssätt, vilket främst kom till uttryck i rapporteringen från Göteborg. I Göteborgs-Posten var det aktivisterna som utförde handlingar mot kravallpoliserna och i Arbetaren var bilden den motsatta. De diskurser som vi kunde urskilja var att mötet i Seattle, USA i mindre utsträckning var fokuserat på våldsamma kravaller, men desto mer på politiken bakom mötet. Mediebevakningen från Seattle var också i betydligt mindre omfattning än från Göteborg och Genua, vilket visar att när händelser sker långt ifrån det nationella, lokala minskar rapporteringen. Under mötenas inledande fas nämns förberedande diskurser samt kravallpolisens förberedelser. Under evenemangen hamnade fokus på de våldsamma kravallerna som ägde rum. Efter att mötena avslutats belyses kritiken från olika håll, dels mot aktivisterna och dels mot polisens agerande samt att utredningar och rättsprocesser inletts. Diskurser var nyhetsrapporteringens betoning på våldskonfrontationerna mellan polis och aktivist och det politiska budskapet drunknade i våldet, kaoset samt besvikelsen efteråt. Enligt Frankfurtskolans kritiska teori agerade medierna med hänsyn till ekonomiska faktorer som en del av en kapitalistisk ekonomi, vilket fick effekter på nyhetsrapporteringen. Enligt Habermas, utgör nyhetsrapporteringen ingen demokratisk dialog baserad på kommunikativ rationalitet byggt på sunt förnuft och kritiska reflektioner.

Aim: The aim of this study was to describe the impact of debriefing, brief eclectic psychotherapy, cognitive behavioral therapy and EMDR therapy for PTSD and other stress-like reactions in emergency personnel. Background: In 1980, PTSD got a name and a place in the modern psychiatric diagnosis. Interest in the treatment and prevention of PTSD has increased over the past 20 years. Responders (ambulance, police and firefighters) are professionals who often meet human pain and suffering and are thus at risk for developing PTSD. Method: A literature search was made in the databases SocINDEX, PsycINFO, CINAHL and PubMed to identify relevant articles based on the purpose. A total of 556 articles were identified after consideration for inclusion and exclusion criteria and finally, it was 11 articles that were included in the results. Results: The effects of debriefing was found to have no significance in the prevention of PTSD. The effect of pre-traumatic vaccination showed good results in the prevention of PTSD, while the effects of brief eclectic therapy,cognitive behavioral therapy and eye movement desensitization and reprocessing therapy showed good results in the treatment of PTSD. Keyword: PTSD, traumatic event, ambulance, police, firefighter, prevention and treatment. / Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekten av debriefing, eklektisk korttidsterapi, kognitiv beteendeterapi, pre-traumatic vaccination samt eye movement desensitization and reprocessing terapi med avseende på PTSD och andra stress liknande reaktioner hos räddningspersonal. Bakgrund: År 1980 fick PTSD ett namn och en plats i den moderna psykiatriska diagnostiken. Intresset för behandling och förebyggande metoder mot PTSD har ökat de senaste 20 åren. Räddningspersonal (ambulans, polis och brandpersonal) är yrkeskategorier som ofta träffar på mänsklig smärta och lidelse och är därmed riskgrupper för att utveckla PTSD. Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna SocINDEX, PsycINFO, CINAHL och PubMed för att identifiera relevanta artiklar utifrån syftet. Totalt identifierades 556 artiklar efter hänsyn till inklusions och exklusions kriterierna och slutligen var det 11 artiklar som ingick i resultatet. Resultat: Effekterna av debriefing visade sig inte ha någon betydelse vid förebyggandet av PTSD. Effekten av pre-traumatic vaccination visade goda resultat vid förebyggandet av PTSD medans effekterna av eklektisk korttidsterapi, kognitiv beteendeterapi och eye movement desensitization and reprocessing terapi visade goda resultat som behandling av PTSD. Nyckelord: PTSD, traumatisk händelse, ambulans, polis, brandmän, prevention och behandling.

Tot i la proliferació de recerques sobre l'ètnia gitana, cap autor ha pogut encara donar resposta a la qüestió central sobre la seva realitat: qui és gitano i, sobretot, què significa ser gitano. Aquesta tesi doctoral reflexiona sobre la realitat d'aquest grup des de cinc vessant filosòfiques: l'epistemologia (anàlisi de l'origen, els mecanismes i el sentit del coneixement entre els gitanos, per interpretar com es configuren els conceptes de veritat i mentida entre els gitanos), l'antropologia (anàlisi de la forma d'entendre, entre els gitanos, dels conceptes de persona, llibertat, treball, comunitat i història, en tant que elements que configuren la cosmovisió gitana), l'ètica (anàlisi dels conceptes d'acte lliure, normes de convivència i educació moral, per interpretar com es configuren els conceptes de bé i mal entre els gitanos), l'estètica (anàlisi de les formes de percepció, el criteri estètic, les formes d'expressió i la presència de «lo gitano» dins l'art i la literatura, per interpretar com es configuren els conceptes de bellesa i lletjor entre els gitanos) i la filosofia de la religió (anàlisi de les actituds gitanes davant l'absolut i la consciència de la pròpia finitud, interpretant sobretot com es configura la resposta transcendent). Tot això s'emmarca, de forma prèvia, dins una aproximació històrica i demogràfica que ajuda a comprendre el marc dins el qual es desplega l'existència gitana. L'ús d'aquesta metodologia permet superar els paradigmes de l'etnologia i la sociologia que han dominat la reflexió de temàtica gitana des de mitjans del segle XX fins a l'actualitat. A través d'observacions personals, dels testimonis de persones d'ètnia gitana i de persones que han treballat amb elles i de l'anàlisi crítica dels llibres i articles produïts al respecte, així com de la producció artística i literària de la cultura gitana, s'interpretaran les actituds profundes que ―de forma més o menys conscient― rauen sota la mentalitat gitana, fins a singularitzar una definició de la «gitanitat» o «essència gitana» que pugui ser extensible a tots els gitanos i gitanes del món, tot i la seva diversitat. Aquesta comuna matriu identitària és el que anomenem romipēn, una forma de pensar que impregna totes les dimensions de l'existència gitana. / Pese a la proliferación de investigaciones sobre la etnia gitana, ningún autor ha podido aún dar respuesta a la cuestión central sobre su realidad: quién es gitano y, sobre todo, qué significa ser gitano. Esta tesis doctoral reflexiona sobre esa realidad desde cinco vertientes: la epistemología (análisis del origen, los mecanismos y el sentido del conocimiento entre los gitanos, para interpretar cómo se configuran los conceptos de verdad y de mentira entre los gitanos), la antropología (análisis de la forma de concebir, entre los gitanos, los conceptos de persona, libertad, trabajo, comunidad e historia, en tanto que elementos que configuran la cosmovisión gitana), la ética (análisis de los conceptos de acto libre, normas de convivencia y educación moral, para interpretar cómo se configuran los conceptos de bien y de mal entre los gitanos), la estética (análisis de las formas de percepción, el criterio estético y las formas de expresión, para interpretar cómo se configuran los conceptos de belleza y de fealdad entre los gitanos) y la filosofía de la religión (análisis de las actitudes gitanas ante lo absoluto y la conciencia de la propia finitud, interpretando sobre todo cómo se configura la respuesta trascendente). Todo ello se enmarca, de forma previa, en una aproximación histórica y demográfica que ayuda a comprender el marco en el que se despliega la existencia gitana. El uso de esta metodología permite superar los paradigmas de la etnología y la sociología que han dominado la reflexión de temática gitana desde mediados del siglo XX hasta la actualidad. A través de observaciones personales, de los testimonios de personas de etnia gitana y de aquellas que han trabajado con ellas, así como del análisis crítico de los libros y artículos producidos al respecto y de la producción artística y literaria de la cultura gitana, se interpretaran las actitudes profundas que ―de forma más o menos consciente― laten bajo la mentalidad gitana, hasta singularizar una definición de la «gitanidad» o «esencia gitana» que pueda ser extrapolable a todos los gitanos y gitanas del mundo, pese a su diversidad. Esta común matriz identitaria es lo que denominamos romipēn, una forma de pensar que impregna todas las dimensiones de la existencia gitana. / Despite the proliferation of researches on the Gypsy ethnic group, no author has still been able to answer the central question on their reality: who is a Gypsy and, mainly, what means to be a Gypsy. This doctoral thesis reflects on that reality from five slopes: epistemology (analysis of the origin, the mechanisms and the sense of the knowledge among Gypsies, to interpret how the concepts of true and lie are understood by them), anthropology (analysis of the form to conceive, among Gypsies, the concepts of person, freedom, work, community and history, whereas elements who form the Gypsy cosmovision), ethics (analysis of the concepts of free act, norms of coexistence and moral and political education, to interpret how the concepts of good and evil are understood by Gypsies themselves), aesthetic (the analysis of the perception forms, the aesthetic criterion and the forms of expression, to interpret how the concepts of beauty and ugliness are understood within the Gypsy culture) and the philosophy of the religion (analysis of the Gypsy attitudes before the Absolute and brings back to consciousness mainly of the own finitude, interpreting how the important answer are formed). All this is preceded, in a previous way, by a historical and a demographic approach that helps to understand the frame in which the Gypsy existence unfolds. The use of this methodology allows to surpass the paradigms of ethnology and sociology that have dominated the reflection on Gypsy thematic from mid century XX until the present time. Through personal observations, the testimonies of Gypsy people and of whom they have worked with them, as well as of the critical analysis of books and articles on this matter and of the artistic and literary production of the Gypsies themselves, we will interpret the deep attitudes that ―more or less consciously― lie down the Gypsy mentality, so as to singularize a definition of the «Gypsyness» or «Gypsy essence» that can be used for all the Gypsy people in the world, despite their diversity. This common identity rood is what we call romipēn, a sort of thinking that it impregnates all the dimensions of Gypsy existence.

Denna studie syftar till att öka förståelsen för hur poliser inom Stockholms polismyndighet förhåller sig till sin yrkesroll och för hur relationen mellan yrkesroll och privatroll upprätthålls med fokus på det emotionella arbete som ingår i polisrollen. Studien bygger på fem kvalitativa samtalsintervjuer med poliser som arbetar inom två av Stockholms läns åtta polisdistrikt, och som har en tjänstgöringsålder på mellan två till fyra år. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av Goffmans dramaturgiska perspektiv samt tidigare forskning om emotioner relaterade till det polisiära yrket. Uppsatsen visar att respondenterna strävar efter att särskilja sin yrkesroll från rollen som privatperson i mötet med allmänheten, vilket av respondenterna anses vara en förutsättning för att kunna prestera i sin yrkesroll. Om denna åtskillnad ej görs kan den enskilda polisen få svårigheter att spela rollen som polis vilken kan leda till att allmänheten ej vet om individen agerar i egenskap av polis eller privatperson vilket kan leda till svårigheter för den enskilda polisen i sitt yrkesagerande. Uppsatsen visar vidare hur respondenterna under arbetstid kan skifta mellan rollen som polis och privatperson då allmänheten ej är närvarande och de befinner sig på en plats förbehållen för poliser. Intervjuerna vittnar om att skiftet mellan rollen som polis och privatperson kan ske mycket hastigt och ofta per automatik varför respondenterna menar att de ej behöver reflektera över detta skifte.

Denna avhandling visar att arbetsprestationen varierar i hög grad mellan olika närpoliser/ordningspoliser. Det blir tydligt när man studerar antalet utfärdade rapporter, likväl om man t.ex. jämför polismännens sätt att bemöta människor och i vilken utsträckning polismännen bedriver problemorienterat polisarbete. Jag har funnit att polispersonalens motivation och yrkeskunskap har en avgörande betydelse för deras arbetsprestation. Med tanke på antalet personer som arbetar med IT-frågor inom polisorganisationen, samt de resurser som satsas på utveckling av IT-system i form av investeringar, underhåll, support och utbildningar, kan man dra slutsatsen att höga beslutsfattare anser att IT-system utgör en mycket viktig framgångsfaktor. Denna avhandling pekar på att IT-system kan öka personalens motivation och kunskap att agera i olika situationer, men att det främst är andra åtgärder, än framtagning av IT-system, som kan bidra till att öka personalens arbetsprestation. Trots detta har stora resurser satsats på utveckling av IT-system i förhållande till annan verksamhetsutveckling. Det som gjort det hela ännu mer olyckligt för polisverksamheten är att IT-systemen inte medfört de positiva effekter som man förväntat sig. I avhandlingen lyfter jag fram ett antal orsaker till polismännens varierande arbetsprestation och varför framtagna IT-system inte fått önskvärda effekter i verksamheten. Avhandlingen innehåller en djupgående analys av polispraktiken och dess inverkan på polismännens arbetsprestation, där jag redovisar IT-systemens roll i detta sammanhang.

Mäns våld mot kvinnor är ett stort och allvarligt samhällsproblem och en vardagsverklighet för många kvinnor. En del våldsutsatta kvinnor blir placerade på skyddade boenden för att få skydd, stöd och hjälp. Detta är en kvalitativ studie med syfte att undersöka föreställningar hos personal på skyddat boende gällande placerade våldsutsatta kvinnor.  Frågeställningar som ställts är: Hur ser personalen på det skyddade boendet på kvinnornas bakgrund och situation? Hur ser personalen på det skyddade boendet på kvinnornas behov av stöd under tiden de befinner sig på boendet? Hur uppfattar personalen att andra aktörer bemöter kvinnorna? Sex semistrukturerade intervjuer med personal på ett skyddat boende har utförts. Resultatet visar att det inte går att beskriva våldsutsatta kvinnor som en homogen grupp. Det visar sig samtidigt i resultatet att en stor del av de placerade kvinnorna har en utländsk bakgrund vilket kan förklaras med att de ofta har ett litet eller inget nätverk samt att dessa kvinnor är mindre integrerade i samhället vilket medför fler problem. Det framkommer även att de placerade kvinnorna har ett behov att få hjälp med krisbearbetning samt med praktisk hjälp. Resultatet visar även att det är väldigt olika hur bemötandet från olika aktörer ser ut gentemot kvinnorna och att det är av stor vikt hur kunskaperna om våldet och kvinnornas situation ser ut samt hur det personliga engagemanget ser ut hos dessa då det påverkar vilket stöd kvinnorna kommer att få. Resultatet belyser jag med hjälp av Cullbergs kristeori då det framkommer i empirin att många kvinnor som kommer till det skyddade boendet befinner sig i kris och att det är av stor vikt att olika aktörer har kunskap om detta och vilka symptom som kan yttra sig. Krisbearbetning med kvinnorna är även en viktig del av arbetet på det skyddade boendet. Det framkommer även i litteraturen att professionella aktörer som möter våldsutsatta kvinnor behöver ha ett reflekterande över det egna förhållningssättet gentemot kvinnorna, deras situation och sitt eget arbete för att kunna bemöta kvinnorna på ett professionellt sätt. Därför har Ulla Holms perspektiv på det professionella förhållningssättet använts för att analysera resultatet. Jag har sedan använt den tidigare forskningen och jämfört denna med mitt resultat.

Syftet med studien var att se om det förelåg skillnad i empati inom yrken i den offentliga sektorn, mätt på två yrkeskategorier, som har för uppgift att hjälpa människor i samhället. 344 deltagare deltog i studien (n=180, kvinnor, n =162, män, n=2, okänt kön). Fördelade i tre olika grupper, polis (n=154), sjuksköterska/undersköterska (n=119) och kontrollgrupp (n=71). Deltagarna var mellan 22-64 år gamla. Signifikant skillnad påvisades i empati som mäter emotionell förståelse, sympatisk fysiologisk affekt, altruism och bedömning av ett känslomässigt tillstånd. Men även där alla frågorna slagits samman till en variabel förelåg en signifikant skillnad. Sjuksköterskor/undersköterskor hade mer empati enligt självskattningsskalan som användes i samtliga tidigare nämnda mätta empatier. Polis hade lägst medelvärde i tidigare nämnda mätta empatier förutom i emotionell förståelse, där kontrollgruppen påvisade lägst resultat. Studien visade även att emotionell förståelse hade ett positivt samband med ålder hos poliser, men att perception av ett emotionellt tillstånd hade ett negativt samband med ökad ålder i samma yrkesgrupp.

The principal sanctuaries of Attica outside the asty were situated in strategically important positions at the territorial limits of Athens. It will be argued that the sanctuaries placed on the frontiers of Attica were important nodes in the social construction, expression and implementation of Athenian territoriality. Sanctuaries which accommodated polis-level cults outside the urban centre provided the Athenians with a highly visible means of demarcating and communicating the extent of their territorial sovereignty. These religious sites developed in a visually conspicuous manner at a time when the territorial and social boundaries between the Athenians and neighbouring communities were crystallising. From an early stage in the development of the sanctuary sites of Attica, they played an instrumental role in defining the extent of Athenian territory, a space imbued with meaning in terms of claims of sovereignty and membership within the Athenian community. During the Archaic period, the border sanctuaries of Attica and the cults which they accommodated were elaborated, augmenting Athenian claims to contested borderlands and enhancing the prestige of the polis. The relative ranking and status of Athens in her interpolis relations was thereby enhanced, allowing the Athenians to reduce the threat of invasion of the chora. Following the Persian Wars, the sanctuaries continued to disseminate messages of the power and status of Athens, now hegemon of the Delian League. The structures and rites of the border sanctuaries reified the hegemonic power of Athens. When, during the long and bitter conflict of the Peloponnesian War, it became necessary to control the points of access into Athenian territory along the coastline, Rhamnous and Sounion were fortified. In the Late Classical period, the military role of a number of these sanctuaries was institutionalised. Fortification walls were augmented and refurbished and ephebic involvement in rites and festivals attested the close connection between religious and military activity.

The principal sanctuaries of Attica outside the asty were situated in strategically important positions at the territorial limits of Athens. It will be argued that the sanctuaries placed on the frontiers of Attica were important nodes in the social construction, expression and implementation of Athenian territoriality. Sanctuaries which accommodated polis-level cults outside the urban centre provided the Athenians with a highly visible means of demarcating and communicating the extent of their territorial sovereignty. These religious sites developed in a visually conspicuous manner at a time when the territorial and social boundaries between the Athenians and neighbouring communities were crystallising. From an early stage in the development of the sanctuary sites of Attica, they played an instrumental role in defining the extent of Athenian territory, a space imbued with meaning in terms of claims of sovereignty and membership within the Athenian community. During the Archaic period, the border sanctuaries of Attica and the cults which they accommodated were elaborated, augmenting Athenian claims to contested borderlands and enhancing the prestige of the polis. The relative ranking and status of Athens in her interpolis relations was thereby enhanced, allowing the Athenians to reduce the threat of invasion of the chora. Following the Persian Wars, the sanctuaries continued to disseminate messages of the power and status of Athens, now hegemon of the Delian League. The structures and rites of the border sanctuaries reified the hegemonic power of Athens. When, during the long and bitter conflict of the Peloponnesian War, it became necessary to control the points of access into Athenian territory along the coastline, Rhamnous and Sounion were fortified. In the Late Classical period, the military role of a number of these sanctuaries was institutionalised. Fortification walls were augmented and refurbished and ephebic involvement in rites and festivals attested the close connection between religious and military activity.

Zugl.: Basel, Univ., Diss., 2001