Studien handlar om hur polis och socialtjänst i Malmö Stad samverkar kring ungdomsbrottslighet. Frågeställningen utgår ifrån hur myndigheternas uppfattningar av deras samverkan är, hur de samverkar, vilka insatser och metoder som används samt vilka insatser som anses ges bäst resultat. I undersökningen användes en kvalitativ metod med sex intervjuer med professionella inom polismyndigheten och socialtjänsten. Empirin analyserades sedan med hjälp av tidigare forskning om ämnet och valda teorier som bestod av systemteori och samverkansteori. Resultatet går inte att generalisera då samverkansarbetet utformas olika inom alla samverkansgrupper, det finns således ingen samverkansmall. Resultatet av undersökningen visar att det i Malmö Stad fungerar bra i samverkansarbetet och att båda myndigheterna är angelägna att tillsammans motverka ungdomsbrottsligheten. Hinder för samverkan beskrivs i form av bl.a. sekretesslagstiftningen och framgångsfaktorerna benämns som när rätt personer är med i samverkansgruppen och alla är med och bestämmer. Resultatet visar att en effektiv samverkansgrupp och insatser mot ungdomsbrottsligheten på flera olika nivåer behövs för att uppnå bästa möjliga resultat. Nyckelord: Samverkan, ungdomsbrottslighet, förebyggande arbete, socialtjänst och polis. / The survey is about how police and social services in Malmö City collaborate on juvenile crime. The questions at issue is based on how the authority’s considerations of their cooperation are, how the collaboration works, which efforts and methods that are used and what efforts that are considered as giving the best results. In the survey a qualitative method is used and six interviews with the police authority and social service are performed. The results of the interviews has been analyzed through previous research on the subject and selected theories consisting of system theory and interactive theory. The results cannot be generalized as the cooperation work is differently formed within all cooperation groups, there are no collaboration model. Result of the survey shows that in Malmö City does the collaboration between police and social service work well and both authorities works hard against combating juvenile delinquency. Barriers for cooperation are described in the form of the secrecy law that stops the authorities to speak freely to each other. The success factors are described as when the right people are in the collaboration groups and everyone in it is able to contribute. The results also show that an effective collaboration group and actions against youth crime at multiple different levels are needed to achieve the possible results.Keywords: Cooperation, youth crime, prevention work, juvenile delinquency, social service and police.

Studien har undersökt polismyndighetens organisationskultur utifrån ett genusperspektiv, där poliskvinnors upplevelser studerats. Syftet med studien är att finna förståelse för organisationskulturen inom polismyndigheten, samt hur den upplevs inverka på det kollegiala bandet och individens identitet. Syftet är även att få förståelse över poliskvinnors upplevelser av att arbeta i en mansdominerad verksamhet. Med hjälp av en kvalitativ metod har vi intervjuat sju kvinnliga respondenter som arbetar eller har arbetat i yttre tjänst inom polismyndigheten. Utifrån en abduktiv ansats användes organisationsteorier i form av organisationskultur och organisationsidentitet samt genusteorier i form av genussystemet, homosocialitet och könsmärkning. Vi tog även stöd av vetenskapliga artiklar för att besvara forskningsfrågorna. Organisationskulturen präglar arbetet utifrån ett flertal positiva aspekter, främst kopplat till samhörighet och humor. Poliskvinnorna upplevde vid första reflektion ingen påverkan på individen av att arbeta i en mansdominerad verksamhet, men vid vidare frågor och reflektioner kom flera av poliskvinnorna att berätta som specifika händelser där kön spelat roll. Det har även framkommit att utöver den formella hierarkin finns det en informell hierarki som präglas av organisationskulturen samt genus. Vid flera tillfällen under studien har det framkommit att polismyndigheten inte är en jämställd organisation. Den manliga polisnormen tycks fortfarande finnas kvar, där normativa manliga egenskaper värderas högre, vilket även präglar organisationskulturen. Därmed har vi kunnat problematisera de konsekvenser som uppkommit av poliskvinnors upplevelser av polismyndigheten i vår diskussion. Även urskilja att organisationskulturen inom polismyndigheten sitter i väggarna.

The purpose of this study was to investigate how social services and police work together to prevent juvenile delinquency in the city of Malmö. The study's questions are based on how the authorities, represented by social workers and police officers, experience the cooperation between the two organizations, which enables and prevents it as well as which methods and initiatives give the best results. They are also based on what needs to be developed within the cooperation to improve the work against juvenile delinquency.  The study is based on a qualitative method in the form of nine interviews with both social workers and police officers, all working within the muncipality of Malmö. The collected material from these interviews has then been analyzed through previous research, cooperation theory and organizational theory. The results of this study show that both authorities are dependent on each other's resources to prevent juvenile delinquency. The results also show that cooperation between the social services and the police by the interviewees understood as an effective method in the work against juvenile delinquency, despite various obstacles raised by the interviewed professionals. This was, for example, the law of confidentiality. Although the generalization of the results of this study should be considered with caution, as the study is merely based on the city of Malmö.

Syftet med studien var att se hur yrkesverksamma inom skola, socialtjänst, polis och fritid (SSPF) beskriver sitt preventiva arbete för att motverka ett normbrytande beteende hos barn och unga. Den metodologiska utgångspunkten i studien var en kvalitativ ansats med ett hermeneutiskt synsätt. Vidare har vi även utgått från sociokulturell teori för att förstå interaktioners betydelse i samspel med förändringsprocesser. Studien baserades på fem kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med yrkesverksamma som är i kontakt med barn och unga dagligen.  De viktigaste resultaten som framkom i studien var relationens betydelse i förändringsarbetet tillsammans med barn och unga. Utöver en god relation ses ett informellt bemötande och förhållningssätt vara framgångsrika faktorer. Samverkan ses som ett dilemma hos samtliga respondenter där det å ena sidan ses som en framgångsfaktor, å andra sidan som en motgång. Ett preventivt arbete kräver medhåll från samtliga parter där vårdnadshavares motstridighet samt ungas syn på auktoritet försvårar arbetet. I studien framkom också hur viktigt arbetet är, trots svårigheter gällande resurser, ungdomarnas attityder och brister i samverkan. Intressant är att det finns en vilja hos både skola, socialtjänst, polis och fritid att arbeta mot samma mål - att förebygga och motverka barn och ungas normbrytande beteende.

Studiens huvudsyfte var att undersöka vilka faktorer polisanställda upplevde som främjande respektive hindrande för en fungerande samverkan med socialtjänst, angående arbetet som berör våld i nära relationer. Syftet var även att försöka härleda dessa till organisatoriska och organisationskulturella förhållanden. Studien baserades på kvalitativa intervjuer med sex polisanställda från ett polisområde. Intervjumaterialet analyserades med tematisk analysmetod och studiens teoretiska ansats utgick från Danermarks samverkansteori. Resultatet visade på att det fanns en gemensam uppfattning om att den samverkan som fanns fungerade bra men kan utvecklas ytterligare. Påverkande faktorer som påtalades av samtliga var perspektivförståelse och kommunikation. Utöver dessa ansågs även lagstiftning, relation, organisationsvärderingar, resurser och olika förutsättningar utifrån skilda uppdrag ha en inverkan på samverkan. Faktorer såsom lagstiftning, resurser, samt olika förutsättningar beroende på uppdrag kunde härledas till organisatoriska förhållanden. Organisationsvärderingar och stereotypa förhållningssätt kunde istället härledas till organisationskulturella förhållanden. / The main purpose of this study was to investigate which factors police employees perceived as beneficial and hindering for a functioning cooperation with social services, regarding the work that concerns domestic violence. The purpose was also to try to trace these factors to organizational and organizational cultural conditions. The study was based on qualitative interviews with six police employees from one police district. The empirical data was analyzed using a thematic analysis method and the study’s theoretical approach was based on Danermark’s cooperation theory. The results showed that there was a common perception that the existing cooperation functioned well but could be further developed. Influencing factors that were pointed out by all the participants were the understanding of the other’s perspective and communication. In addition to these, legislation, relationships, organizational values, resources and different conditions based on different assignments were also considered to have an impact on the cooperation. Factors such as legislation, resources and different conditions depending on assignments could be traced to organizational conditions. Organizational values and stereotypical approaches could instead be traced to organizational cultural conditions.

Title: “The authorities did more harm than good” - Previously abused women about their experiences with authorities.  The aim of this qualitative study was to examine how previously abused women in Sweden have experienced the contact they had with authorities as a result of the violence they were exposed to. Data collection has taken place through seven interviews with previously abused women. The results showed that these women mostly had negative experiences with social services and the police. They wished that these two authorities had more knowledge about intimate partner violence. The results have been analyzed with theories about social support and trust. The women experienced a lack of social support and developed a low level of trust in the authorities. The results in this study are consistent with previous research regarding negative experiences of contact with the authorities. The discussion shows that it is important to improve the work with abused women so that more women dare to seek help. / Titel: “Myndigheterna gjorde mer skada än nytta” - Tidigare våldsutsatta kvinnor om deras upplevelser av kontakten med myndigheter. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur tidigare våldsutsatta kvinnor i Sverige har upplevt den kontakt de haft med myndigheter i samband med våldsutsattheten. Insamling av data har skett genom sju intervjuer med tidigare våldsutsatta kvinnor. Resultatet visade att kvinnorna mestadels har negativa upplevelser av den kontakt de haft med socialtjänst och polis. De önskade att dessa två myndigheter hade mer kunskap om våld i nära relation för att kunna bemöta våldsutsatta kvinnor på ett bättre sätt. Resultatet har analyserats med hjälp av teoretiska utgångspunkter om socialt stöd och tillit. Kvinnorna har upplevt ett bristfälligt socialt stöd och utvecklat en låg tillit gentemot myndigheterna. Studiens resultat och tidigare forskning har visat sig gå i linje med varandra till stor del gällande negativa upplevelser av myndighetskontakten. I resultatdiskussionen framgår det att det är viktigt att förbättra arbetet med våldsutsatta kvinnor så att fler vågar söka hjälp.

Bakgrund: Vid en allvarlig händelse krävs det att ambulanssjukvården, räddningstjänsten och polisen samverkar för att nå bästa möjliga utfall vid arbetet i skadeområdet. Arbetet i skadeområdet styrs av tydliga föreskrifter och rutiner. Då allvarlig händelse inträffar relativt sällan kan ambulanspersonalen uppleva en osäkerhet att samverka på skadeområdet. Inom diskursetiken ges det goda argumentet företräde framför maktförhållanden och manipulation i syfte att nå enighet och rationell förståelse. Patientperspektivet ska genomsyra de beslut som fattas i skadeområdet vilket möjliggörs genom enighet mellan de samverkande organisationerna. Syfte: Att undersöka ambulanspersonalens erfarenhet att samverka med polis och räddningstjänst i skadeområde. Metod: Studien utfördes genom en integrativ litteraturstudie. Systematiska databassökningar genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultatet baseras på 15 vetenskapliga artiklar som bedöms vara av måttlig till hög kvalitet. Analysen genomfördes enligt Whittemore och Knafls (2005) metodbeskrivning. Resultat: Samverkan mellan organisationerna innebar utmaningar i att skapa balans mellan det egna och det gemensamma ansvaret. Ledarskapet hade i hög grad inverkan på arbetet i skadeområdet, men att iklä sig rollen som sjukvårdsledare förknippades ofta med osäkerhet hos ambulanspersonalen. Kunskap, kommunikation och en känsla av tillhörighet skapade förutsättningar för samverkan mellan organisationerna. Resultatet presenteras under fyra huvudteman: "Vi" och "dem", Härska utan att söndra, Konsten att kommunicera och Övning ger färdighet. Konklusion: Förmågan att kommunicera och att ha förståelse för varandra skapar förutsättningar för samverkan mellan ambulans, polis och räddningstjänst. Det finns ett behov av att utveckla ambulanspersonalens förmåga i radiokommunikation och att undersöka hur gemenskap kan befrämjas. / Bakgrund: Vid en större olycka är det nödvändigt att ambulansen, polisen och räddningstjänsten samarbetar för att uppnå bästa möjliga resultat när man arbetar i skadeområdet. Arbetet på olycksplatsen styrs av tydliga regler och rutiner. Eftersom större händelser inträffar relativt sällan kan ambulanspersonalen uppleva osäkerhet om samarbetet i skadeområdet. I diskursetiken har det goda argumentet företräde framför maktrelationer och manipulation för att nå enighet och rationell förståelse. Patientperspektivet ska genomsyra de beslut som fattas inom skadeområdet, vilket möjliggörs genom överenskommelse mellan de samverkande organisationerna. Syfte: Att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av samarbete med polis och räddningstjänst på olycksplatsen. Metod: Studien genomfördes genom en integrativ litteraturstudie. Systematiska databassökningar genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultaten är baserade på 15 vetenskapliga artiklar som anses vara av måttlig till hög kvalitet. Analysen utfördes enligt Whittmores och Knafls (2005) metodbeskrivning. Resultat: Samarbetet mellan organisationerna innebar utmaningar för att skapa en balans mellan det egna och det gemensamma ansvaret. Ledarskapet hade en stor inverkan på arbetet inom skadeområdet och tog på sig rollen som ambulanssjukvårdare, men var ofta förknippat med osäkerhet bland ambulanspersonalen. Kunskap, kommunikation och en känsla av tillhörighet skapade förutsättningar för samverkan mellan organisationerna. Resultatet presenteras under fyra huvudteman: "Vi" och "dem", Avgörande utan splittring, Konsten att kommunicera och öva gör perfekt. Slutsats: Förmågan att kommunicera och ha förståelse för varandra skapar goda förutsättningar för samverkan mellan ambulanssjukvården, polisen och räddningstjänsten. Det finns ett behov av att utveckla ambulanspersonalens förmåga inom radiokommunikation och att undersöka hur känslan av samhörighet kan främjas.

No description available.

Uppsatsen tar sikte på svenska polisers beslutsfattning inom situationer där någon form av legitim våldsanvändning kan bli aktuell. I uppsatsen har sex poliser från polisområde södra Skåne (POSS) tillfrågats om deras beslutsfattande i tre fiktiva scenarion. Scenariona benämns som dynamiska situationer då de hela tiden skiftade beroende på vad den tillfrågade polisen svarat på föregående fråga. Scenariona var inte på något sätt tillspetsade utan var tre vanligt förekommande situationer som poliser hamnar i där legitimt våld kan vara det enda sättet att lösa tjänsteåtgärden som de har blivit beordrade till. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur det går till när poliser i yttre tjänst tar beslut om våldsanvändning för att verkställa sin tjänsteåtgärd.  Resultatet visade att intervjupersonerna ofta tänkte i mönster men var även analytiska när situationen utvecklade sig på ett sätt de inte var förberedda på. Detta ligger i linje med Kahnemans teori (2011) om att vi har två olika system, kallade implicita och explicita systemen, som konkurrerar och samverkar med varandra när vi ska ta beslut. Här ges även stöd för Kleins teori (1999 & 2011) att blåljuspersonal ofta tänker i mönster och mönsterigenkänning vid beslutsfattning. Intervjuerna visar att poliser ofta har en gräns när de övergår till våldsanvändning för att verkställa en tjänsteåtgärd och gör så för att inte riskera sin egen säkerhet, vilket tyder på ett högt säkerhetsmedvetande. De gånger poliser tar medvetna avsteg från sin egen säkerhet görs detta för att uppnå målet med tjänsteåtgärden snabbare då den dynamiska situationen inte tillåter den tidsfrist som egentligen behövs.

De senaste åren har flera offentliga skjutningar inträffat i Malmö. Malmöpolisen har haft svårigheter att lösa dessa då det, bland annat, har varit en brist på vittnen. Att vittnen inte vågar träda fram kan bero på olika saker, men vanligast är det att de är rädda för repressalier. Detta trots att risken för att utsättas för sådana är relativt låg. För vittnen som utsätts för hot finns det olika skyddsåtgärder att tillgå, men vittnen som upplever en ogrundad oro får i stort sett klara sig själva. Konsekvenserna av att vittnen inte vågar medverka i utredningar och rättegångar kan ha långtgående effekter i samhället och kan i till slut leda till att rättssystemet inte kan arbeta effektivt. Något som kan generera mycket negativa resultat. Eftersom majoriteten av vittnen inte utsätts för hot, kan man utgå från att gruppen som inte har möjlighet för att få polisiärt stöd är relativt stor. Frågeställningen är: Hur kan Malmöpolisen arbeta för att få fler att våga vittna i samband med offentliga skjutningar? Resultaten av denna kvalitativa studie visade att Malmöpolisen bör lägga stort fokus, i sitt arbete, på att sprida information. Både inom och utanför myndigheten. Detta hade kunnat bidra till en ökad säkerhet bland vittnena. / In the recent years a number of public shootings have taken place in Malmö. The Malmö police department have experienced difficulty in solving these crimes. One of the reasons for this is the lack of witnesses that have come forward. The reasons why witnesses won’t make themselves know can be many. The most common one however is the fear of reprisals from the suspect. This despite the fact that the risk of being subjected to reprisals is relatively low. Witnesses who are threatened are offered different types of protection. Witnesses who don’t get threatened, but still experience fear get to fend for themselves. The consequences of witnesses who are too frightened to take part in an investigation and trial can be extensive and could lead to the judicial system not being able to work effectively. This can generate very negative results. Since the majority of witnesses don’t get subjected to threats, you can assume that the group of witnesses without support from the police department is extensive. The research question is as follows: How can the Malmö police department work in order to generate more witnesses willing to testify, in connection to public shootings? The results of this qualitative study shows that the Malmö police department should focus on the distribution of information. Both within and outside of the department. This could lead to a stronger feeling of security among these witnesses.