Den 1 juli 2005 upphörde polisens befogenheter till självständiga omhändertaganden med stöd av lag (1988:870) om vård av missbrukare (LVM). Förändringen var ett resultat av lagstiftarens önskan av att renodla beslut av social karaktär till socialtjänsten. Eftersom socialtjänsten står för såväl utredningen som senare ansökan om tvångsvård i rätten ansågs förslaget naturligt i en sammanhängande vårdkedja. För den enskilde polismannen på fältet innebar den nya lagen inte bara att befogenheten av ingripa för att säkerställa vård nu gavs en mer akut utformning, utan också att den hamnade såsom en bestämmelse i polislagen med hänvisning till det tidigare lagrummet (13 § LVM). Enligt tidigare ordning kunde poliser på fältet fatta självständiga och interimistiska beslut om LVM i brådskande situationer och i andra fall överlåta eventuella beslut åt till företrädare för polismyndigheten. Beslutsordningen möjliggjorde för polismannen att föredra ett ärende och i förekommande fall rådgöra kring innebörden av ett enskilt rekvisit och huruvida rättsfakta i det enskilda fallet svarade mot det. Det kan därför finnas skäl att tro att polismännens kunskaper om LVM kan ha varit större innan förändringen, och att risken är stor att dessa självständiga beslut resulterar i viss kunskapshämning. Det ”nya” lagrummet, 12a § polislag (1984:387) ger en polisman rätt att under vissa förutsättningar omhänderta missbrukare genom att först göra en självständig bedömning av rättsfakta i situationer av brådskande karaktär. Genom lagrummet har polismannen inte bara att ta ställning till rena skyndsamhets-, och skaderekvisit utan också till att göra en prognos om det kan bli aktuellt med tvångsvård. Prognosen om tvångsvård sker i två steg där det första kommer av frågan om det skäligt att anta att socialnämnden omedelbart kommer att omhänderta missbrukaren. Av den lagtekniska överlappningen följer också att beakta portalparagrafen i LVM frågan om huruvida det är sannolikt att rätten kommer att besluta om vård. Polismannen måste således självständigt och i en isolerad situation söka sätta sig in i hur en annan myndighet och en domstol kan komma att besluta, något mynnar ut i att flera frågor är tvungna att ställas. Gällande rätt ger vid handen att de situationer som åsyftas för att ett lagligen grundat omhändertagande ska kunna ske är att de ska vara av mycket allvarlig karaktär och kräva en omedelbar åtgärd. I förarbetena till den nya lagen låg bland annat en statlig utredning som kvantitativt undersökte i vilken omfattning polisen beslutade om omedelbara omhändertaganden med stöd av 13 § LVM. En av flera slutsatser var att städerna Umeå och Sundsvall stod för anmärkningsvärt många omhändertaganden sett till vad som var fallet i övriga landet. Enbart Sundsvall svarade under en period för mer än 10 procent av samtliga beslut om omedelbara omhändertaganden som polisen gjorde i hela landet. Genom den kvantitativa undersökning som denna studie presenterar kan konstateras att Sundsvall fortfarande står för anmärkningsvärt många omhändertaganden i förhållande till andra orter. Rättstillämpningen bland de undersökta städerna och länen har i regel samtidigt sjunkit avsevärt jämfört med vad som var fallet med den gamla beslutsordningen. I en studie av kvalitativt slag där 70 omhändertagandeblad från Sundsvall och sju länspolismyndigheter undersökts, kan konstateras att det föreligger en anmärkningsvärd diskrepans mellan gällande rätt och de rättsfakta som följer av undersökt empiri. Trots en mycket vid bedömning av rättsfakta och en extensiv bedömning av gällande rätt rörande begreppen ”fortgående missbruk” och ”överhängande och allvarlig risk för missbrukarens hälsa” lever den undersökta dokumentationen bara upp till gällande rätt i 41 procent av fallen. Slutsatsen är att en komplex lagteknisk konstruktion av överlappande slag resulterar i färre antal polisiära omhändertaganden och att majoriteten av den polisiära dokumentationen inte lever upp till lagstadgade krav. / On July 1, 2005, the police force’s powers to independently arrest with the support of Law (1988:870), which includes care of addicts (LVM), ended. The change was a result of the legislator’s desire to reorganize decisions of an individual’s character to the Social Services.Since the Social Services are in charge of both the investigation as well as the application for involuntary care through the Court System, the proposal seemed appropriate in a continuous care chain. For the individual police officer in the field, the new law meant not only that the powers to arrest in order to ensure care now were given a more acute format, but that also the powers became a provision in the police law with reference to the previous Law (13 § LVM). According to the previous arrangement, the police officers in the field could make independent and provisional decisions about LVM in urgent situations and in other cases, leaving the potential decisions to representatives of the police force.  The decision-making procedure allowed the police officer to prefer a case, and where appropriate, seek advice on the implications of individual acts and whether evidence existed for the case. There are therefore reasons to believe that the police officers’ knowledge regarding LVM may have been larger prior to the change, and that the risk is great that these independent decisions may result in particular skill inhibition.The "new" law, 12a § police law (1984: 387) gives a police officer the right to, under certain circumstances, arrest drug users by first making an independent assessment of the evidence in situations of urgency. Through the law, the police officer must not only make a decision of the urgency and the potential of harm to the individual, but also make a prediction whether the individual may need involuntary care. The prediction of involuntary care takes place in two steps where the first one involves the question whether it is fair to assume that the Social Services will immediately detain the addict. The technical overlap of the law also means that one must take into account the paragraph in LVM regarding the question whether it is likely that the court will rule on care for the addict. Thus, the police officer must therefore independently and in an isolated situation, attempt to predict what a different agency and court may decide, resulting in a number of issues that are yet to be addressed. The current law states that situations where a legally founded arrest can be made include those which are very serious in nature and those that require immediate action.Background research to the new law included a government funded study which quantitatively examined to what extent the police decided on the immediate arrests pursuant to section 13 § LVM. One of several conclusions was that the cities of Umeå andSundsvallhad a remarkable number of arrests compared to the case in the rest of the country.  In a given time period, the police in the city of Sundsvall made more than 10% of all decisions of immediate arrests in the whole  country. As a result of the quantitative study that is presented, it can be argued thatSundsvallstill stands for a remarkable number of arrests in relation to other cities. Enforcement of the law among the surveyed cities and counties has generally simultaneously dropped considerably compared to what was the case with the old decision-making procedure. In a qualitative study where 70 arrests fromSundsvalland seven county police agencies were investigated, it can be concluded that a remarkable discrepancy between the law and the evidence that follow. Despite a wide-ranging assessment of the evidence and an extensive assessment of the current law concerning the concepts of "ongoing abuse" and “imminent and serious risk to the addict’s health” the examined documentation only supports the current law in 41% of cases. The conclusion is that a complex technical structure of overlapping laws results in fewer number of police arrests and that the majority of the police documentation does not live up to the legal requirements.

Bakgrund: Motivation är viktigt för att driva en till handling vilket alla har erfarenheter av. Oavsett vad det är för handling så ligger där alltid någon form av drivkraft bakom denna. Vi fann motivationsfaktorer inom den offentliga sektorn som mycket intressant och då främst polisyrket med deras unika arbetsuppgifter. Detta gjorde att vi ville undersöka vad poliser motiveras av.   Problemformulering: Vilka motivationsfaktorer driver nyexaminerade poliser?   Syfte: Syftet med denna studie är att söka en förståelse vad det är som motiverar nyexaminerade poliser.   Metod: Studien som gjorts är genomförd med en kvalitativ forskningsdesign. Insamlingen av material har gjorts genom semi-strukturerade telefonintervjuer. Respondenterna bestod av nyexaminerade poliser.   Resultat och slutsatser: Studien visade på att de interna tillsammans med externa drivkrafterna bidrar till den högsta motivationen. Poliserna drevs i större grad av att hjälpa individer och samhället i stort, snarare än för sin egen vinning. Den externa motivationsfaktorn som efterfrågades mest var erkännande och uppskattning från kollegor och ledning. / Background: Motivation is important to push you to action which is something that everybody has experienced. Regardless what kind of action it is, there is always some kind of driving force behind it. We found motivation factors in the public sector as very interesting and especially within the police force, with their unique job assignments. This resulted in that we wanted to examine what motivates policemen.   Research question: What motivation factors instigate newly graduated policemen?   Purpose: The purpose with this study is to seek an understanding of what motivates newly graduated policemen.   Methodology: The study that has been done is performed with a qualitative research design. The received material has been conducted through semi-structured telephone interviews. The respondents consisted of newly graduated policemen.   Results and Conclusions: The study illustrates that intrinsic together with extrinsic driving forces contributes to the highest motivation effect. The policemen were driven in a higher degree when they helped individuals and the society as a hole rather than for their own interest. The extrinsic motivation factor that was most demanded was recognition and appreciation from their colleagues and by their management.

This study focus on how two local news papers in the northen part of Sweden reported about the investigation of illegal hunting, called Kalixhärvan, in the years of 1983-1984. The study also adress how this newspapers presented the agents that is mentioned in the newsarticles, who played an importent part during the investigation. The study is based on the analysis of eight articles involving the investigation. The aricales is selected from march 1983 to march 1984. The analys is made using the method of critical linguistics and with the theoretical ground in theories of masculinity and stereotypes. Critical linguistics has five methodological tools which are used in the study. The results of this study showed that the news articles uses stereotypes, language and words to make the news more thrilling. The study also showed that the police goes against the given stereotype in the way that the are portrayed as criminales. The hunters are mostley portrayed as an northern-Swedish stereotype, which are a person who loves the nature, hunting, snowmobiles, weapons and lives in a macho-culture. But they are also portrayed as a criminal group of pepole, who are hunting illegaly with illegal weapones. The study also shows how the witness of the crime are threatened by both hunters and police officers.

Denna studie undersöker erfarenhetens betydelse för lärande utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Detta för att det i Sverige råder en ”poliskris” då erfarna och kompetenta poliser lämnar sin tjänst av andra skäl än pension. Svenska polisförbundet (2017) menar att förlusten av erfarna poliser medför konsekvenser för ett effektivt utfört polisarbete. Vad betyder då förlusten av erfarna kollegor utifrån ett lärandeperspektiv? Föreliggande examensarbetes syfte är att undersöka polisers upplevelser av yrkeserfarenhetens betydelse för lärande i arbetet. Studien är genomförd med en kvalitativ metod och använde sig av intervjuformen fokusgruppintervju för att samla in data. Analysmetod var en kvalitativ innehållsanalys och bearbetad data tolkades genom ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Resultatet visar att yrkeserfarenhet inom yrkesutövningen är betydelsefull för lärande, både för egenupplevda erfarenheter och genom att kollegors erfarenheter och yrkeskunskaper bidrar till eget lärande. Studiens slutsats är att erfarna poliser behövs i tjänst; om de slutar är det en förlust för verksamheten utifrån ett pedagogiskt lärandeperspektiv.

The current study focuses on how the police work to efficiently and effectively prevent juvenile delinquency and how they experience their work with criminal youth. As well as how the police experiences the work effectiveness. The study has been carried out using four semistructured interviews with law enforcers in Sweden working with different tasks. The results showed that some things could be done differently in the practical work against juvenile delinquency, however cooperation between different authorities; the police, social workers and schools, is of great importance. An effort should be made by the police to build relationships between them and the youths in order to prevent forming a negative image of the police. To put in early prevention strategies can have both positive and negatives on the youths. / Den aktuella studien syftar till att ta reda på hur polisen arbetar proaktivt mot ungdomskriminalitet och hur de upplever sitt arbete med kriminella ungdomar. Studien har utförts med hjälp av fyra stycken semistrukturerade intervjuer med poliser som arbetar med olika arbetsuppgifter. Resultatet visade att det kan skilja sig något i det praktiska arbetet mot ungdomskriminalitet, men samverkan mellan olika verksamheter är av stor vikt. Det krävs en ansträngning från polisens sida att bygga relationer med ungdomarna för att motverka att en negativ bild av polisen skapas. Tidiga insatser kan få både negativa och positiva effekter.

Tillit har en fundamental betydelse i ett samhälle. Förtroende för förvaltningsinstitutioner såsom domstol och polis är en viktig del för att samhället ska fungera väl. Denna studie ämnar att undersöka förtroendet för domstol och polis i Sverige och hur detta eventuellt skiljer sig mellan grupper med olika etniska ursprung. Detta med utgångspunkt från Robert Putnams teori om socialt kapital. Putnam benämner begreppet socialt kapital som en viktig beståndsdel för tillit i ett samhälle, och detta sociala kapital skiljer sig mellan samhällen världen över. På så vis så har den komparativa delen uppkommit för att se skillnader i tillit mellan olika etniska ursprung. Etniska ursprung är i det här arbetet uppdelat i grupperna Sverige, Norden, Europa och utanför Europa. Analyserna kontrollerar för första och andra generationens invandrare inom dessa etniska gruppindelningar. Förtroendet för domstol och polis undersöks utifrån tre aspekter: generellt förtroende, förtroende om opartiskt och rättvist agerande inom domstol och polis samt förtroende gällande domstol och polis ställer alla lika inför lagen. Dessa tre aspekter har valts utifrån Bo Rothsteins teori om vad som grundar förtroende för institutioner. Detta är en kvantitativ studie som baseras på ett datamaterial från European Social Survey 2010. För att analysera materialet användes linjär regressionsanalys och korstabeller. Resultatet visar att andra generationens invandrare från Europa och utanför Europa har lägre generellt förtroende för polisen jämfört med etniskt svenska. Första och andra generationens invandrare har lägre förtroende för att polisen agerar opartiskt och rättvist jämfört med etniskt svenska, medan första generationens invandrare har lägre förtroende för det samma när det gäller domstol. Resultatet visar också att etniskt svenska har lägre förtroende för att polisen ställer alla lika inför lagen jämfört med första och andra generationens invandrare med ursprung Europa och utanför Europa. Studiens slutsats är att etniskt ursprung har en inverkan på förtroendet inom alla etiska aspekter för polis och inom en aspekt inom domstol. På så vis tycks polisväsendet leva upp till de etiska normerna i lägre grad jämfört med domstolsväsendet.

This thesis focuses on the protection of the patient’s privacy in health care in Sweden. It is crucially important that the patient has confidence in the health care and that patient data are kept secret from other persons and authorities. A patient who is unsure about secrecy and confidentiality may choose not to provide data that could prove necessary for health care personnel to arrive at an accurate diagnosis. Some individuals might even avoid seeking medical help from fear that data may be spread to outsiders. Inadequate protection of sensitive data may lead to the confidence of citizens in health care eventually eroding or vanishing completely. Protection of patient privacy is thus of fundamental importance in this area. In the area of health care, the intention of the legislator is that the regulations regarding secrecy in public health care and confidentiality in private health care will guarantee protection of patient privacy. Secrecy in public health care is regulated mainly in Chapter 25, Section 1 of the Swedish Public Access to Information and Secrecy Act (2009:400). In private health care, confidentiality is regulated mainly in Chapter 6, Section 12, first paragraph, and Section 16 of the Swedish Act on Patient Safety (2010:659). The overall purpose of the thesis is to examine and analyse the legislator’s intentions and the juridical construction regarding the rules of secrecy and confidentiality, from the perspective of patient privacy. The starting point of the thesis is that the patient’s privacy should be strongly protected. One of the main conclusions is that the legal construction cannot be considered to be in accordance with the legislator’s intention that the regulation of patient privacy protection should constitute a strong protection for the patient’s privacy, be comprehensible, clear and easy to apply for health care personnel, as well as being the same in both public and private health care.

Polismyndigheten har i årtionden präglats av en machokultur och även om synen på kön och könsidentitet förändrats med tiden påvisar studien att den gamla kulturen lever kvar. Myndigheten har en tydlig hierarkisk styrning med strikta regler och förhållningssätt, men som i alla organisationer förekommer informella osynliga maktrelationer även här. Syftet med denna studie är att undersöka om skillnader finns i upplevelse av osynliga maktrelationer till följd av könsidentitet alternativt ålder samt undersöka samband. Studiens teoretiska utgångspunkter är den institutionella makten, det kulturella perspektivet samt fyra härskartekniker som utgör grunden, för att undersöka skillnader i upplevelse av osynliga maktrelationer. Till hjälp har tre forskningsfrågor med tillhörande noll- samt alternativa hypoteser formulerats. Studien utgår från en kvantitativ metod där en enkät förmedlades till medarbetare inom Polismyndigheten, vidare genomfördes en kompletterande intervju för att erhålla djupare förståelse för det kvantitativa resultatets utfall. Resultatet visar en markant skillnad mellan kvinnor och mäns upplevelser, dock inte mellan olika åldersgrupper. Vidare visar resultatet ett signifikant samband mellan kvinnor och osynliga maktrelationer, men eftersom urvalet är litet i förhållande till myndigheten går resultatet inte generalisera till populationen och vidare forskning bör ske för att kunna dra generella slutsatser. / For decades the Police Authority has been characterized by a macho culture, and although the perception on sex and gender identity has changed over time, the study shows that the old culture still lives on. The authority has an obvious hierarchical governance with strict rules and approaches, but as in all organizations, informal invisible power relationships exist here as well. The purpose of this study is to examine whether differences exist in the perception of invisible power relationships as a result of gender identity or age, and to investigate -relationships. The theoretical starting points of this study are institutional power, the cultural perspective and four suppression techniques are the basis for exploring differences in the perception of invisible power relationships. To help, three research questions and associated hypotheses have been formulated. The study is based on a quantitative method in which a questionnaire was communicated to employees within the Police Authority, and a supplementary interview was conducted to gain a deeper understanding of the outcome of the quantitative result. The results continue to show a significant connection between women and invisible power relationships, but since the selection is small in relation to the authority, the result does not generalize to the population and further research should be done in order to be able to draw general conclusions.

Föreliggande studie har granskat det brottsförebyggande projektet ‘Polisprojekt Tomelilla’, vilket implementerades i Tomelilla kommun som ett pilotprojekt mellan maj 2015 och juni 2016. De brottspreventiva insatserna infördes bland annat till följd av en ökad kriminalitet hos dem unga i Tomelilla kommun och var således ett samarbete mellan polis, socialtjänst, skola, arbetsförmedling samt fritidsverksamhet. Rådande undersökning är uppdelad i två delstudier, där delstudie 1 baseras på intervjuer medan delstudie 2 analyserar officiell brottsstatistik. I delstudie 1 utröntes de deltagande aktörerna i ‘Polisprojekt Tomelilla’ upplevelser av arbetet samt vilka förutsättningar som fordras för liknande samverkansprojekt. Delstudie 2 undersökte huruvida projektet verkade förebyggande gentemot ungdomarnas utförda skadegörelse, olaga hot samt bruk av narkotika. Resultatet i delstudie 1 påvisade en hos aktörerna övergripande positiv uppfattning av projektet men att det existerade förbättringsområden. Resurser, engagemang och god samverkan betraktades huvudsakligen vara grundläggande för att bedriva liknande projekt. Delstudie 2 konstaterade att projektet inte genererat någon påtaglig brottsförebyggande effekt. Avslutningsvis diskuteras bland annat resultatet kopplat till teori samt hur tolkning av statistik kan ha kommit att påverka studiens utfall. / The present study has examined the crime prevention project 'Polisprojekt Tomelilla', which was implemented in Tomelilla municipality as a pilot project between May 2015 and June 2016. The crime preventing actions were principally introduced as a result of the increased crime rates among young individual’s in Tomelilla municipality, and was thus a collaboration between police, social services, school, employment services and the community youth center. The paper is divided into two sub-studies, where sub-study 1 is based on interviews while sub-study 2 analyzes official crime statistics. In sub-study 1, the participating actors experiences of the work with ‘Polisprojekt Tomelilla’ and conditions required for similar collaboration projects was examined. Sub-study 2 investigated whether the project appeared to prevent adolescents perpetrated criminal damage, unlawful threats and use of drugs. The result in sub-study 1 demonstrated an overall positive perception of the project, but that there were areas for improvement. Resources, commitment and functioning collaboration were considered to be fundamentally essential for carrying out similar projects. Sub-study 2 found that the project did not generate any significant effect on the crime rates. Lastly, the result is discussed, inter alia based on theory and how interpretation of statistics may have influenced the study's outcome.

No description available.