Journalistiken övergår allt mer från analog till digital form, men i politiska ungdomsförbundens fall, har de förbund som tagit bort sin medlemstidning inte ersatt med en digital redaktionell produkt. I uppsatsen undersöks om förbunden som har en medlemstidning anser att den är och ska vara en journalistisk produkt eller ej och om de följer Journalistförbundets riktlinjer för organisationspress, det vill säga principer för journalistiken och arbetsmetoderna i medlemstidningarna. För att undersöka detta har en kvalitativ intervjustudie förbund- och redaktionsrepresentanter gjorts, samt en kvantitativ innehållsanalys av förbundens hemsidor. Dessutom har en kvantitativ innehållsanalys av Grön Ungdoms medlemstidning från start till nedläggning gjorts, då tidningen vid studiens genomförande skulle läggas ned. De politiska ungdomsförbund som omnämns i uppsatsen är: Moderata Ungdomsförbundet (MUF), Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SSU), Liberala Ungdomsförbundet (LUF), Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU), Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF), Ung Vänster, Grön Ungdom, Ung Pirat och Sverigedemokratiska Ungdomsförbundet (SDU). För att tidningen enligt journalistförbundets principer ska kunna kallas organisationspress, ska ansvarig utgivare och redaktion vara oberoende förbundet, redaktionen få tillgång till organisationens material och dokument och att få tillräckligt med resurser för att kunna bedriva sin verksamhet. Den här uppsatsen visar att få politiska ungdomsförbund har prioriterat organisationspressen. Endast SSU:s Frihet och LUF:s Liberal Ungdom har de här möjligheterna till autonomi (samt förr Grön Ungdoms medlemstidning, som har lagts ned).

<p>Titel: Politik i sociala medier - En studie om hur politiska</p><p>ungdomsförbund använder sociala medier.</p><p>Författare: Susanne Lundström och Anna-Lotta Ohlén</p><p>Handledare: Lars Palm</p><p>Examinator: Ulrika Sjöberg</p><p>Utbildningssäte: Högskolan i Halmstad, Sektion Hälsa och Samhälle</p><p>Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap, 61-90 hp</p><p>Delkurs: C-uppsats, 15 hp</p><p>År: 2009</p><p>Syfte: Att förstå hur politiska ungdomsförbund använder sig</p><p>av sociala medier.</p><p>Teori: Dagordningsteorin, Tvåstegshypotesen,</p><p>Diffusion of innovations.</p><p>Metod: Som kunskapsteoretisk utgångspunkt används ett explorativt förhållningssätt. Metoderna har utgjorts av intervjuer samt innehållsanalys av webbplatser.</p><p>Resultat: Sociala medier är och kommer med största sannolikhet</p><p>att förbli en viktig del av ungdomsförbundens arbete.</p><p>Dock behövs en mer strategisk planering kring deras användning. Utvecklingspotentialen hos sociala medier är</p><p>stor. Det personliga mötet är stort och ökad användning</p><p>av sociala medier hänger ihop med en ökad användning</p><p>av just personliga möten.</p><p>Nyckelord: Sociala medier, politiska ungdomsförbund,</p><p>opinionsbildning, communitys, medlemsrekrytering.</p>

Titel: Politik i sociala medier - En studie om hur politiska ungdomsförbund använder sociala medier. Författare: Susanne Lundström och Anna-Lotta Ohlén Handledare: Lars Palm Examinator: Ulrika Sjöberg Utbildningssäte: Högskolan i Halmstad, Sektion Hälsa och Samhälle Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap, 61-90 hp Delkurs: C-uppsats, 15 hp År: 2009 Syfte: Att förstå hur politiska ungdomsförbund använder sig av sociala medier. Teori: Dagordningsteorin, Tvåstegshypotesen, Diffusion of innovations. Metod: Som kunskapsteoretisk utgångspunkt används ett explorativt förhållningssätt. Metoderna har utgjorts av intervjuer samt innehållsanalys av webbplatser. Resultat: Sociala medier är och kommer med största sannolikhet att förbli en viktig del av ungdomsförbundens arbete. Dock behövs en mer strategisk planering kring deras användning. Utvecklingspotentialen hos sociala medier är stor. Det personliga mötet är stort och ökad användning av sociala medier hänger ihop med en ökad användning av just personliga möten. Nyckelord: Sociala medier, politiska ungdomsförbund, opinionsbildning, communitys, medlemsrekrytering.

Politiska ungdomsförbund är viktiga arenor där unga människor diskuterar och formulerar frågor som kan bli en del av den politiska dagordningen. Sättet som en politisk fråga diskuteras skapar också gränserna för hur det är möjligt att förstå och tala om den. I denna studie undersöks det socialdemokratiska ungdomsförbundets (SSU) könspolitik under perioden 1970- 2000. Mer specifikt analyseras hur frågan om kvinnors politiska representation framställts inom förbundet och vilka lösningar som varit möjliga att föra fram på förbundskongresserna. Avhandlingens utgångspunkter är feministisk teori och teori om problem konstruktion. Studien baseras på källmaterial som kongressprotokoll, handlings- och principprogram, stadgar, motioner från individuella kongressledamöter och från distrikt, förbundsstyrelsens utlåtande över motioner, förbundsskrifter samt tidskrifterna Tvärdrag och P- Information. Avhandlingen visar att SSU, trots sin radikala självbild, haft liten egen drivkraft att driva frågan om att öka kvinnors representation i förbundets beslutsfattande organ. Problem med låg representation av kvinnor inom förbundet erkänns, men fram till 1990-talet är det någon annan, någon annanstans, som ska lösa underrepresentationen. Avhandlingen visar också att problemkonstruktionerna ofta innehåller motsägelsefulla förståelser av frågan om kvinnors representation. Sammantaget bidrar en rad antaganden som, normer om frivillighet, samarbete mellan män och kvinnor, könskomplementaritet, samt även passiva och symboliska hinder och utlyftande praktiker, till att forma gränserna för hur kvinnors politiska representation kan diskuteras inom SSU. / Political youth associations are important political arenas where young people discuss and formulate issues that can become part of the political agenda. The way a political issue is discussed and problematized also creates the borders for how it is possible to talk about it and to understand a particular issue. In this thesis, the Swedish Social Democratic Youth League’s (SSU) gender politics are explored. More specifically, the question of how women’s representation is constructed and what solutions are seen as possible is analysed. The analytical points of departure are feminist theory and theory of problem construction. The source material consists of congress material from 1970 until 2001: congress protocols, motions from individuals and district committees, League committee reports on the motions and debates in the congresses. Other source materials are debate publications, booklets, written documents, internal material about women’s representation, programs of action and ideas and the periodicals Tvärdrag and P-Information. The study shows that the Social Democratic Youth League, despite of its radical self image, has few ambitions of its own to politicise the question of women’s representation. Problems with women’s low representation within the league are admitted, but until the 1990’s, these problems are always associated with someone else, somewhere else, who is going to solve the under representation. The study also shows that the problem constructions often contain contradictory understandings of the question of women’s representation. A number of assumptions such as norms for volunteering, cooperation between men and women, gender complementary, barriers as passive and symbolic barriers, and ‘externalizing practices’, contribute to shaping the borders of how the question of women’s representation can be discussed within the League.

The aim of this paper is to ascertain what kind of feminist expressions that are prevalent in two of Sweden’s major political youth organizations, the Swedish Social Democratic Youth League and the Centre Party Youth using ideal types constructed from major feminist ideologies. A comparison between the two is also a part of the analysis, to clarify the differences and similarities between the two regarding issues pertaining gender equality. Socialist feminism and radical feminism were prevalent in the Swedish Social Democratic Youth League but it also contained expressions of liberal feminism. The Centre Party Youth were exclusively liberal feminist in their expression. The differences between the two were ideological and the causal explanations for why gender equality exists differed as well. The similarities were limited to certain specific issues where they identified similar, if not identical, problems in society.

2014 är det supervalår i Sverige. Det innebär intensiv marknadsföring för de olika politiska intressena i många olika kanaler. För många, men kanske speciellt för unga människor, kan detta bli en förvirrande period av budskap och åsikter som på olika sätt ska värderas och tas ställning till. De politiska ungdomsförbunden riktar sig till personer mellan sex och 25 år, och hör för det mesta till ett så kallat moderparti, men har egna politiska agendor, grafiska profiler och marknadsföring. Den mesta av marknadsföringen sker genom någon slags grafiskt material, och för att de politiska budskapen verkligen ska nå fram till alla unga på bästa sätt, borde det grafiska materialet också rent visuellt tala för innehållet. Den här studien syftar till att undersöka om det finns samband mellan politik och grafiska profiler hos de politiska ungdomsförbunden. Då studier på sambandet mellan politik och grafiskt material visat sig vara ett relativt outforskat område som det är svårt att hitta exakt data om, är detta en kvalitativ tvärsnittsstudie. Tio politiska ungdomsförbund valdes ut för granskning med grund i moderpartiernas storlek i riksdagsvalet 2010. Vidare samlades data om dessa in genom kvalitativa dokument och audiovisuella kanaler, vilket exempelvis innefattar de politiska ungdomsförbundens grafiska manualer och webbsidor. Studien visar på samband mellan politiken och de grafiska profilernas. Dessa uppstod mellan förbunden som ingår i blockpolitiken, men även mellan förbund på skilda delar av skalan som hade andra aspekter än blockpolitik gemensamt.