Bakgrund: Patienter med svårläkta bensår har komplexa vårdbehov och är en stor del av distriktssköterskans arbete och ställer krav på kunskap inom flera olika områden. Sårvården är resurskrävande och innebär ökade kostnader för hälsosjukvården. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenhet av att arbeta evidensbaserat med patienter med svårläkta bensår inom primärvården. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats valdes som metod och datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med fem distriktssköterskor på fyra olika vårdcentraler i Västra Götalandsregionen inom offentlig sektor. Resultat: Resultatet visade att distriktssköterskorna hade en positiv inställning till evidensbaserad vård samt ansåg sig vara självständiga i vårdandet av patienterna med svårläkta bensår. Organisatoriska hinder sågs i form av kunskapsbrist hos läkarna, tidbrist och otydliga rutiner samt svårigheter med kunskapsinhämtning. Evidensbaserad vårdkultur framkom i samverkan med patienten och kollegor inom samma profession. Slutsats: Distriktssköterskorna strävar efter att arbeta evidensbaserat samt stärka och utveckla professionen. Distriktssköterskan strävar även efter att ge en god och säker vård till patienterna och möta deras behov och önskemål. Organisationens bristande stöd påverkade distriktssköterskans möjligheter att utveckla och implementera evidensbaserad vård inom verksamheten

Bakgrund: Hjärt-kärlsjukdom är den största dödsorsaken globalt och den vanligaste dödsorsaken hos både kvinnor och män i Sverige. Primärvården och således distriktssköterskan har en viktig funktion när det gäller att arbeta förebyggande med hjärt-kärlsjukdom, och med ett hälsofrämjande synsätt utgöra ett stöd för alla människor oavsett ålder, bakgrund och sjukdom. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors och sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta förebyggande med hjärt-kärlsjukdom inom primärvården. Metod: Studien hade en deskriptiv design med en kvalitativ ansats. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer utifrån en sammanställd intervjuguide med öppna frågor. Totalt deltog åtta distriktssköterskor och en sjuksköterska som arbetade inom primärvården. Huvudresultat: I studien framkom att deltagarna upplevde det förebyggande arbetet som väldigt viktigt samtidigt som det var utmanande och begränsades av olika hinder och skillnader i förutsättningar. Deltagarna beskrev att innebörden att arbeta förebyggande med hjärt-kärlsjukdom handlade om att identifiera levnadsvanor, samtala om livsstilsförändring, motivera till livsstilsförändring samt följa patienter över tid och hålla koll på deras parametrar och prover. Deltagarna beskrev vidare att de mest fördelaktiga förutsättningar att arbeta förebyggande fanns om arbetet skedde på en specialistmottagning, såsom en diabetes- eller hypertonimottagning där det fanns mer tid samt möjlighet att lägga upp arbetet mer fritt. Slutsats: Deltagarna i föreliggande studie beskrev det förebyggande arbetet som viktigt men utmanande. Hinder i det förebyggande arbetet beskrevs som tids- och resursbrist samt kunskapsbrist. Föreliggande studie kan bidra genom att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta förebyggande med hjärt-kärlsjukdom och på sikt förbättra deras förutsättningar. / Background: Cardiovascular disease is the biggest cause of death globally and the most common cause of death in both women and men in Sweden. Primary care and thus the primary health care nurse have an important function when it comes to health prevention work with cardiovascular disease, and with a health-promoting approach provide support for all people regardless of age, background and illness. Purpose: The purpose of this study was to describe the primary health care nurses' and nurses` experiences of health prevention work with cardiovascular disease in primary care. Method: The study had a descriptive design with a qualitative approach. Data has been collected through semi-structured interviews based on a compiled interview guide with open questions. A total of eight primary health care nurses and one nurse who worked in primary care participated. Main findings: The study showed that the participants felt that it was very important to work with health prevention, at the same time as it was challenging and limited by various obstacles and differences in conditions. The participants described that the meaning of health prevention work with cardiovascular disease was about identifying lifestyle habits, talking about lifestyle change, motivating lifestyle change and following patients over time and keeping track of their parameters and samples. The participants further described the most favourable conditions for working with health prevention were if the work took place in a specialist reception, such as a diabetes- or hypertension reception where there was more time and the opportunity to schedule the work more freely. Conclusion: The participants in the present study described that working with health prevention was important but challenging. Obstacles in working with health prevention were described as lack of time and resources as well as a lack of knowledge. The present study can contribute by highlighting the experiences of primary health care nurses`  and nurses in health prevention work with cardiovascular disease and in the long term improving their conditions.

Bakgrund: Personer som drabbas av diabetes utgör ett stort hälsoproblem världen över och förekomsten ökar. En stor del av anledningen till den globala diabetesepidemin är förändrade livsstilsfaktorer, framför allt avseende människors kost och motionsvanor som leder till övervikt. En tidig upptäckt av personer som är i riskzon och även att påbörja livsstilsbehandling kan både fördröja och förebygga att personer utvecklar diabetes typ 2 samt kardiovaskulär sjukdom. Vinsten är både att minska mänskligt lidande och ekonomiska besparingar.Syfte: Syfte med litteraturöversikten var att belysa patienter och personals erfarenheter av hindrande och främjande faktorer avseende livsstilsförändringar hos patienter med prediabetes i primärvården.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt genom en systematisk, metodisk och kritisk granskning av 16 vetenskapliga artiklar. Databaserna PubMed och Cinahl har använts för datainsamling. Artiklarna analyserades i en trestegsmetod.Resultat: Utifrån analysen av resultaten i de granskade artiklarna framkom fyra huvudteman: Erfarenheter och upplevelser av att få en prediabetesdiagnos med undertema Information, Livsstilsförändringar med underteman motivation, ekonomi och fysisk aktivitet, Socialt stöd med undertema matkultur och Vårdpersonalens roll med undertema olika hanteringar och stöd som påverkade patienternas hindrande och främjande faktorer till livsstilsförändringar. Främjande faktorer för att göra livsstilsförändringar var att få information om diagnosen och om vilka livsstilsförändringar som behövs utföras för att undvika att utveckla diabetes typ 2 samt stöd både från närstående och vårdpersonalen. Hindrande faktorer för att göra livsstilsförändringar var brist på att ta diagnosen på allvar, oförmåga att ha ekonomi för hälsosam kost, möjlighet till fysisk aktivitet, kulturella matpreferenser samt brist på stöd från både närstående och vårdpersonal.Slutsats: Genom att hälso- och sjukvårdspersonal blir medvetna om vilka hinder och främjande faktorer som finns kan detta ligga till grund för hur man bemöter och upprättar en relation i enlighet med Travelbees omvårdnadsteori till en patient med prediabetes i primärvård. Förhoppningsvis kan studien användas som en kunskapskälla för hälso- och sjukvårdspersonal vid önskvärda livsstilsförändringar. Nyckelord: Prediabetes, motivation, livsstilsförändringar, distriktssköterska, primärvård / Background: People suffering from diabetes constitute a major health problem worldwide and the incidence is increasing. A large part of the reason for the global diabetes epidemic is changed lifestyle factors, above all regarding people's diet and exercise habits that lead to obesity. An early detection of people who are at risk and also starting lifestyle treatment can both delay and prevent people from developing type 2 diabetes and cardiovascular disease.The benefit is both a reduction in human suffering and financial savings.Purpose: The purpose of the literature study was to shed light on patients' and staff's experiences of hindering and promoting factors regarding lifestyle changes in patients with prediabetes in primary care.Method: The study was conducted as a literature review through a systematic, methodical and critical review of 16 scientific articles. The databases PubMed and Cinahl have been used for data collection. The articles were analyzed in a three-step method.Results: Based on the analysis of the results in the reviewed articles, four main themes emerged: Experiences and experiences of receiving a prediabetes diagnosis with the subtheme Information, Lifestyle changes with the sub-theme motivation, finances and physical activity, social support with the sub-theme food culture and the role of the healthcare staff with the sub-theme different handling and support which affected the patients' hindering and promoting factors to lifestyle changes.Conclusion: Promoting factors for making lifestyle changes were getting information about the diagnosis and about which lifestyle changes need to be made to avoid developing diabetes type 2, as well as support both from relatives and the healthcare staff. Obstructing factors for making lifestyle changes were lack of taking the diagnosis seriously, inability to have finances for a healthy diet, opportunity for physical activity, cultural food preferences and lack of support from both relatives and healthcare professionals. By making healthcare professionals aware of the barriers and promoting factors that exist, this can form the basis of how to treat and establish a relationship in accordance with Travelbee's nursing theory with a patient with prediabetes in primary care. Hopefully, the study can be used as a source of knowledge for healthcare professionals in the case of desirable lifestyle changes.Key words: Prediabetes, motivation, lifestyle changes, district nurse, primary care.

Introduktion: Ett ökat vårdbehov, särskilt bland äldre och kroniskt sjuka, kräver ett gott samarbete mellan primärvård och hemsjukvård, där distriktssköterskor är nyckelpersoner. För att möta framtidens utmaningar och förbättra vårdkoordinationen behövs insikter om distriktssköterskors upplevelse av samarbete. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av samarbetet mellan den egna professionen inom primärvården och hemsjukvården, samt vilka möjligheter och begränsningar som kan uppstå. Metod: Studien genomfördes genom som en empirisk studie med kvalitativ design. Semistruktuerade intervjuer med åtta distriktssköterskor inom primärvård och kommunal hemsjukvård genomfördes. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.  Resultat:  Distriktssköterskans upplevelse av samarbetet mellan primärvård och hemsjukvård redovisas i tre olika kategorier: Upplevelsen av kommunikation. Upplevelsen av den organisatoriska inverkan i samarbetet. Upplevelsen av ömsesidig tillit. Konklusion: Samarbete mellan distriktssköterskor i primärvård och kommunal hemsjukvård krävs, men studien visar på brister och hinder. Särskilt inom kommunikation och organisatoriska faktorer. Att övervinna dessa utmaningar är avgörande för att förbättra vården. Framtida forskning och initiativ behövs för att främja individanpassad, evidensbaserad och personcentrerad vård i primärvården och hemsjukvården. Distriktssköterskors samarbete har en nyckelroll för att möta dessa framtida behov. / Introduction: An increased need for healthcare, especially among the elderly and those with chronic illnesses, demands effective collaboration between primary care and home healthcare, with district nurses playing a key role. To address future challenges and enhance care coordination, insights into district nurses' experiences of collaboration are needed. Aim: The aim was to describe District Nurses experiences of collaboration between their own profession in primary care and home healthcare: as well as the opportunities and limitations that may arise Method: The study was conducted as an empirical study with a qualitative design. Semi-structured interviews were conducted with eight district nurses in primary care and municipal home care. Data was analyzed using qualitative content analysis following the approach of Graneheim & Lundman. Results: The district nurse's experience of collaboration between primary care and home healthcare is presented in three different categories: The experience of communication. The experience of organizational impact in collaboration. The experience of mutual trust. Conclusion: Collaboration between district nurses in primary care and municipal home healthcare is essential, but the study reveals deficiencies and obstacles, particularly in communication and organizational factors. Overcoming these challenges is crucial to improve healthcare. Future research and initiatives are needed to promote individualized, evidence-based, and person-centered care in primary care and home healthcare. District nurses' collaboration plays a pivotal role in addressing these future needs.

Bakgrund: Med en befolkning som blir allt äldre är det betydelsefullt att försöka bevara en god hälsa och minska funktionsnedsättningar. Riktade hälsosamtal är en svensk modell som syftar till att främja hälsa genom att kombinera hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande strategier. Riktade hälsosamtal med äldre utförs inte jämlikt i Sverige vilket innebär att alla inte erbjuds samma förutsättningar för hälsa. Få studier har undersökt distriktssköterskors erfarenheter av riktade hälsosamtal med äldre. Syfte: Att utforska distriktssköterskors erfarenheter av riktade hälsosamtal med personer 70 år och äldre. Metod Kvalitativ intervjustudie med sju distriktssköterskor och fem sjuksköterskor i södra Sverige inom primärvård. Kvalitativ innehållsanalys utfördes. Resultat: Huvudkategorierna var erfarenheter av åldersgruppen, erfarenheter av metodstöd, erfarenheter av att främja hälsosamma levnadsvanor och erfarenheter av utförda hälsosamtal med tre underkategorier. Konklusion: Resultatet visar att riktade hälsosamtal kan bidra till att identifiera sjukdomar och riskfaktorer hos äldre, men även resurser som kan uppmuntra, inspirera och motivera till hälsosamma levnadsvanor. Små förändringar i levnadsvanor bidrar till hälsa på lång sikt. Mer forskning behövs som undersöker vilka åldersgrupper riktade hälsosamtal gör mest nytta i ur person- och folkhälsoperspektiv i relation till samhällskostnad på kort och lång sikt. / Background: With a population that is getting older, it is important to try to preserve good health and reduce functional impairments. Targeted health talks are a Swedish model that aims to promote health by combining health promotion and disease prevention strategies. Targeted health talks with the elderly are not carried out equally in Sweden, which means that everyone does not have the same conditions for health. Few studies have investigated district nurses' experiences of targeted health talks with the elderly. Aim: To explore district nurses' experiences of targeted health talks with people aged 70 and above. Method: Qualitative interview study with seven district nurses and five registered nurses in southern Sweden in primary care. Qualitative content analysis was performed. Results: The main categories were experiences of the age group, experiences of method support, experiences in promoting healthy habits and experiences of performed health talks with three subcategories. Conclusion: The results show that targeted health talks can help to identify diseases and risk factors in the elderly, but also resources that can encourage, inspire and motivate healthy lifestyles. Small changes in lifestyle can contribute to health in the long term. More research is needed that examines which age groups targeted health talks benefit the most from a personal and public health perspective in relation to societal costs in the short and long term.

Introduktion: Telefonrådgivning är en svår uppgift som ställer höga krav på sjuksköterskan. Det krävs att sjuksköterskan har bred kunskap inom många olika områden, samtidigt som en bedömning ska göras utan att sjuksköterskan kan se patienten. Det är en viktig och krävande uppgift. Därför är det viktigt att belysa ämnet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning inom primärvård samt vad sjuksköterskorna upplever påverkar dem i det arbetet. Metod: För att utforska studiens syfte utfördes en systematisk litteraturstudie enligt Polit och Becks niostegsmodell, med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Studiens resultat baserades på nio artiklar från databaserna CINAHL och PubMed samt två artiklar från en manuell sökning. Resultat: Tre kategorier framkom i analysen. Dessa var: Sjuksköterskans tillvägagångssätt, Yttre faktorer som påverkar sjuksköterskan och Sjuksköterskans individuella förutsättningar. Slutsatser: Sjuksköterskan har en komplex roll i telefonrådgivningen. Sjuksköterskan strävar efter att arbeta personcentrerat i samtalen. Den tidsgräns som finns är stressande och ger minskad möjlighet till återhämtning. Det är utmanande för sjuksköterskan att förlita sig på den verbala kommunikationen och att göra en bedömning av patienten över telefon. Kollegialt stöd, arbetslivserfarenhet och utbildning gör arbetet enklare. Tydlig kommunikation mellan sjuksköterska och patient är a och o. En god kommunikation leder till ökad följsamhet och patientsäkerhet. Det ger möjlighet till ett gott samtal där kommunikationen flyter och båda parter är nöjda när luren läggs på.

Introduktion: Fysisk träning är en viktig del av dagens rehabiliterings-paradigmer. Träning leder inte bara till bättre hälsa och förebyggande av sjukdomar; träning ökar dessutom psykiskt välmående. Med stöd av forskning har träningsprinciper tagits fram av fysiologer som beskriver hur fysisk träning kan ske på ett optimalt sätt med snabbast möjliga progression beroende på patientens mål. Användandet av träningsprinciper av fysioterapeuter som ordinerar träning till patienter kräver eftertänksamhet och individanpassning. Dagens forskning visar att följsamheten gällande användning av träningsprinciper ibland är bristfällig i hur användandet rapporteras och tillämpas både i Sverige och internationellt. Syfte: Syftet var att kartlägga i vilken utsträckning fysioterapeuter använder sig av vedertagna träningsprinciper i sitt arbete. Syftet är också att undersöka om det föreligger skillnad mellan fysioterapeuter i primärvård respektive geriatrik, samt undersöka sambandet mellan användandet av träningsprinciper och antal år i yrket. Metod: Fysioterapeuter som ordinerat träning det senaste året inbjöds via utvalda Facebookgrupper att besvara en egenkonstruerad enkät om användandet av träningsprinciper. Resultat: Åttioen svar erhölls. Genomsnittligt skattade studiedeltagarna högt gällande användandet av träningsprinciper. Primärvård skattade aningen högre på samtliga principer med en signifikant skillnad för överbelastningsprincipen (p=0.009). Förindividualiseringsprincipen fanns en liten negativ korrelation (p=0.045) där ökande arbetslivserfarenhet korrelerade med minskat användande av principen. Konklusion: Studiedeltagarna skattade sin användning av träningsprinciper på medelhög nivå. Det föreligger en liten skillnad mellan grupperna där primärvård har högre följsamhet. Erfarenhet korrelerar aningen negativt med användandet av träningsprinciper. Vidareforskning behövs. / Introduction: Physical exercise is an important part of today’s rehabilitation measures. Exercise doesn’t only improve health and prevent diseases; exercise also increases psychological wellbeing and self-efficacy. Training principles have been developed by physiologists with the support of science describing how exercise should be administered by physiotherapists for optimal results and optimal progression. Usage of principles when administering exercise demands thoughtfulness and customization to the patient’s needs. Research shows that adherence to training principles is lacking both in how it’s reported and used both in Sweden and internationally. Purpose: The purpose was to examine to what extent physical therapists use established training principles in their work. The secondary purpose was to examine if there’s a difference in usage between primary care and geriatrics, and the connection regarding work experience and adherence to the principles. Method: Respondents prescribing exercise the past year were invited from chosen Facebook groups to answer a survey with self-constructed questions regarding the usage of principles. Results: eightyone responses were submitted. Respondents estimated a high adherence to the principles with primary care adhering slightly more with a significant difference for the overload principles (p=0.009). Regarding the individualisation principle there was a slight negative correlation (p=0.045) concerning more work experience and adherence to the principles. Conclusion: Participants rated their usage of training principles at a medium-high level. A small difference was observed between groups where primary care adhere to principles better. More experience correlated slightly negatively with usage of training principles. More research is needed.

Bakgrund: Långvarig smärta avser smärta som närvarat längre än tre månader och prevalensen ökar med stigande ålder. Primärvårdens fokus blir att åtgärda konsekvenser av långvarig smärta samt maximera funktion och livskvalité. Icke-farmakologiska smärtbehandlingar kan kategoriseras enligt följande: fysiska behandlingsmetoder, psykologiska interventioner, komplementära- och alternativa behandlingar, och andra innovativa tekniker. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av icke-farmakologiska åtgärder vid långvarig smärta inom primärvården. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning i databaserna CINAHL, MEDLINE och PsycInfo, med integrerad analys. Efter urvalsprocessen kvalitetsgranskades artiklarna med SBU:s granskningsmall och 14 artiklar med kvalitativ metodik korades. Resultat: Litteraturstudiens resultat delades in i fyra kategorier; ”Upplevd hälsa”, ”Nya tankemönster”, ”Upplevda hinder” och ”Gemenskap”. Vardera kategori delades vidare in i subkategorier.Slutsats: Icke-farmakologiska åtgärder mot långvarig smärta kan förbättra individers livskvalité och förmåga till smärthantering. Resultatet tyder på att hälso- och sjukvården bör uppmärksamma fördelarna med att vårdgivare har förståelse för patienters hälsolitteracitet samt gemenskapens betydelse för förbättrad egenvård hos patienter med långvarig smärta. Därigenom kan icke-farmakologiska åtgärder mot långvarig smärta bättre individanpassas och egenvård främjas, vilket i sin tur kan gynna livskvalitén för individen och reducera vårdkostnader för samhället.

Bakgrund: Ett globalt mål för främjad folkhälsa är att stödja människans individuella beteendeförändringar för att minska ohälsosamma beteenden. Levnadsvanorna i Sverige idag bidrar till ökad risk för många av de sjukdomar som orsakar mest sjukdomsbörda. Den nya tidens folkhälsoarbete har blivit mer inriktat på livsstilsrelaterade sjukdomar, vilket kräver en förståelse för hur livsstil och levnadsförhållande inverkar på individens hälsa. Visionen för det hälsofrämjandet arbetet i primärvården är att huvudsakligen arbeta förebyggande framför behandlande av ohälsa. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta hälsofrämjande i primärvården. Metod: En beskrivande litteraturstudie där data samlades in från tio artiklar med kvalitativ ansats. Databassökningen utfördes i MedLine via PubMed. Aveyards tematiska analysmetod användes för att analysera data. Huvudresultat: Tre teman identifierades utifrån deinkluderade artiklarnas resultat: Sjuksköterskors ansvar, Patientmötet och Hälsofrämjande hinder. Sjuksköterskorna ansåg att hälsofrämjande arbete ingick i deras ansvar men att det inte alltid kunde prioriteras i primärvården. Att informera och utbilda patienter var en viktig del i det hälsofrämjande arbetet. Ett hinder i det hälsofrämjande arbetet var de varierade sjukdomstillstånden de kunde möta hos patienterna, eftersom det krävde att sjuksköterskorna besatt en tillräcklig bred kompetens. Andra hinderkunde vara bristen på resurser, sjuksköterskornas relation till husläkarna och sjuksköterskornas egna värderingar. Slutsats: Det hälsofrämjande arbetet ansågs vara en viktig del i sjuksköterskornas yrkesroll i primärvården men det fanns hinder som orsakade att det hälsofrämjande arbetet inte alltid kunde prioriteras. Resultatet tyder på att ett förbättringsarbete bör ske för att utveckla sjuksköterskornas hälsofrämjandemetoder samt stärka primärvårdens resurser. / Background: A global goal for public health promotion is to support individual human behavior changes to reduce unhealthy behaviors. The lifestyle habits we live with in Sweden today contribute to an increased risk of many of the diseases that cause the greatest burden of disease. The public health work of the new era has become more focused on lifestyle-related diseases, a focus which requires an understanding of how lifestyle and living conditions affect the individual's health. The vision for health promotion work in primary care is to prioritise preventive measures above treatment of various conditions. Aim: To describe nurses' experiences of health promoting work in primary healthcare. Method: A descriptive literature study where data was collected from ten articles with a qualitative approach. The database search was performed in MedLine via PubMed. Aveyard's thematic analysis method is used to analyze the data. Main results: Three themes were identified based on the results of the included articles: The nurse’s responsibility, Patient encounter and Health promotion obstacles. The nurses considered health promotion work to be part of their responsibility but communicated that it could not always be prioritised in primary care. Informing and educating patients was an important part of the health promotion work. An obstacle in the health promotion work was the variations of pathological conditions, as it required the nurses to possess a sufficiently broad competence. Other obstacles could be the lack of resources, the nurses' relationship towards the GPs and the nurses' own values. Conclusion: The health promotion work was considered an important part of the nurses' professional role in primary care, but there were obstacles which caused the health promotion work to not always be prioritized. The result indicates that improvement should focus on developing the nurse's health-promoting methods and strengthen resources within primary care.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett av de större samhällsproblemen idag. Det finns i alla relationer, men kvinnor utsätts mer frekvent. När det gäller att synliggöra våldet mot utsatta kvinnor har hälso- och sjukvården en nyckelroll då många av dessa söker vård. Det finns en påtaglig kunskapslucka i hur fysioterapeuter inom primärvården identifierar, undersöker och behandlar våld i nära relation. Syfte: Att undersöka fysioterapeuter som arbetar i primärvården vad gäller deras upplevelser och erfarenheter kring att identifiera, undersöka och behandla kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Metod: Kvalitativ design i form av en semistrukturerad intervjustudie med sex deltagare utifrån ett bekvämlighetsurval. Kvalitativ innehållsanalys användes vid databearbetningen. Resultat: Studien visade att fysioterapeuter upplever det utmanande att identifiera våldsutsatta. Det framkom att det saknas rutiner för att upptäcka, undersöka och behandla utsatta kvinnor. Att våga fråga och skapa en förtroendefull relation till patienten ansågs vara nyckelfaktorer för identifiering. Mer utbildning inom ämnet ansågs kunna öka tryggheten och förbättra identifieringen av utsatta kvinnor. Slutsats: Identifiering av individer som utsätts våld i nära relation upplevs i många fall svårt. Studien visar att det finns en osäkerhet hos fysioterapeuter inom ämnet. Tillsammans med tidigare forskning framkom att fysioterapeuter inom primärvården har en nyckelroll i att identifiera utsatta men ytterligare utbildning, forskning och riktlinjer är nödvändigt för att fler ska få hjälp. / Background: Intimate partner violence is one of the biggest societal problems today. It exists in all relationships, but women are exposed more frequently. When it comes to making the violence against vulnerable women visible, the healthcare system has a key role as many of these seek care. There is a significant knowledge gap in how physiotherapists in primary care identify, examine and treat violence in close relationships. Objective: To examine the experiences of physiotherapists regarding identifying, examining and treating women who are exposed to intimate partner violence, within primary care. Method: A qualitative method with semi structured interviews with six participants, based on convenience sampling was used. Qualitative content analysis was used for data analysis. Results: This study showed that physiotherapists find it challenging to identify victims of violence. It emerged lack of routines for detecting, examining and treating vulnerable women. Dare to ask and create trusting relationship with the patient were considered key factors for identification. More education regarding the topic was considered by physiotherapists to increase security and improve identification of vulnerable women. Conclusion: Identification of individuals who are exposed to intimate partner violence is in many cases perceived as difficult. The study shows that there is uncertainty among physiotherapists in the subject. Together with previous research, it emerged that physiotherapists in primary care have a key role in vulnerable but further education, research and guidelines are necessary for more people to get help.