No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka vårdpersonals upplevelser av våldsamma patienter och situationer samt att se ifall omvårdnadssituationen påverkas för en våldsam patient. Även att se vilka stödjande åtgärder arbetsplatsen kan erbjuda personal som upplevt en våldsam situation och ifall Antonovskys begrepp, känsla av sammanhang, är närvarande bland vårdpersonalen på den slumpmässigt utvalda vårdcentralen. Metoden som ligger till grund för denna studie är utav en kvalitativ inriktning med ett fenomenologiskt synsätt i bakgrunden. Data insamlades genom intervjuer med en läkare, tre sjuksköterskor och en undersköterska. Resultatet visar att vårdpersonal sällan upplevde våldsamma situationer även om det förekommer. Dylika situationer orsakade obehagskänslor hos personalen. Bemötandet av patienter var en betydande del i att försöka förhindra och dämpa våldsamma situationer. Arbetsplatsen och samhörighet mellan kollegor var av stor betydelse för att hantera situationer. / The purpose of this study is to investigate the nursing staff’s experiences of violent patients and situations, and to look into the effects that these situations can have on a nursing situation for a violent patient. Also to look into what supporting measures the place of work can offer a member of the staff who has experienced a violent situation, and whether Antonovsky’s concept, the sense of consistency is present among the nursing staff at a care centre chosen at random. The method this study is based on has a qualitative aim with a phenomenologic approach in the background. Data were collected through interviews with one physician, three nurses and one assistant nurse. The result showed that the personnel rarely experience violent situations, but that situations did occur. The most commonly experienced feeling was that of discomfort in the situation. The reception of patients took an important part in trying to prevent and subdue violent situations. The place of work and the solidarity between colleagues were also of great importance in handling these kinds of violent situations.

Bakgrund Psykisk ohälsa utgör ett omfattande folkhälsoproblem. Primärvården spelar en avgörande och alltmer betydelsefull roll i att tillgodose behov och behandla patienter med psykisk ohälsa samtidigt som den främjar välbefinnande. Med sin kapacitet har primärvården möjlighet att erbjuda en holistisk och integrerad vård som adresserar både fysiska och psykiska hälsotillstånd simultant. Hur patienter bemöts inom primärvården kan vara av avgörande betydelse för deras framtida hälsa; en mindre gynnsam upplevelse kan förändra patientens förtroende för vården och potentiellt resultera i att de avstår från att söka vidare vård för sina psykiska besvär. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur patienter med psykiskohälsa upplever primärvården. Metod En litteraturöversikt med åtta publicerade originalartiklar. Insamlingen av data utfördes i databaserna CINAHL Complete och PubMed samt genom manuell sökning. Artiklarna analyserades utefter Fribergs analysmetod. Resultat I resultatet identifierades tre övergripande teman; stigmatisering, vårdrelationens betydelse och möjlighet till delaktighet. Stigmatiseringen upplevde patienterna kom från både vårdgivare och samhället, och där en känsla av inre skam ledde till att färre sökte vård. En god vårdrelation, präglad av medkänsla och respekt, förbättrade patienternas upplevelser och minskade stigmatiseringen. Delaktighet i vården påverkades av finansiella och sociala hinder samt brist på samordning mellan olika vårdinstanser. Patienter efterfrågade längre och mer tillgängliga möten för att kunna bygga förtroendefulla relationer och få adekvat stöd. Slutsats Patienter med psykisk ohälsa som tillhandahållit hjälp inom primärvården beskriver både positiva och negativa vårdupplevelser. En god vårdrelation inkluderar kommunikation och delaktighet, medan negativa upplevelser ofta relateras till stigmatisering och fördomar. Det är viktigt att främja positiva vårdrelationer med respekt och lyhördhet för att förbättra vården för denna patientgrupp. / Background Mental health constitutes a significant public health issue. Primary care plays a significant and increasingly important role in meeting the needs and treating patients with mental health problems while also promoting well-being. With its capacity, primary care has the potential to offer holistic and integrated care that addresses both physical and mental health conditions simultaneously. How patients are treated within primary care can be crucial for their future health; a less favorable experience can alter the patient's trust in care and potentially result in them refraining from seeking further care for their mental health problems. Aim The purpose of the literature review was to describe how patients with mental health issues experience primary care. Method A literature review comprising eight published original articles was conducted. Data collection was carried out in the CINAHL Complete and PubMed databases, as well as through manual searching. The articles were analyzed using Friberg's analysis method. Results The results identified three overarching themes: stigmatization, the significance of the relationship in health care, and opportunities for participation. Patients experienced stigma from both healthcare providers and society, and a sense of internal shame led to fewer seeking care. A good healthcare relationship, characterized by compassion and respect, improved patients' experiences, and reduced stigmatization. Participation in care was influenced by financial and social barriers as well as a lack of coordination between different healthcare providers. Patients requested longer and more accessible meetings to build trusting relationships and receive adequate support. Conclusions Patients with mental health problems who received care within primary care services describe both positive and negative care experiences. A good relationship includes communication and participation, while negative experiences are often related to stigmatization and prejudice. It is important to promote positive relationships with respect and responsiveness to improve care for this patient group.

Bakgrund: Obstruktiv sömnapné (OSA) är en vanlig och mycket utbredd sjukdom förknippad med betydande hälsoproblem, samsjuklighet och mortalitet. De flesta vuxna med OSA är utan diagnos och behandling. Primärvårdens distriktssköterskor spelar en viktig roll vid identifiering och vägledning av patienter med misstänkt OSA. Syfte: Syftet var att beskriva distriktsköterskans erfarenheter av att identifiera och vägleda patienter med misstänkt OSA inom primärvården. Metod: En kvalitativ ansats i form av en kvalitativ manifest innehållsanalys genomfördes där sju distriktssköterskor intervjuades. Analysprocessen genomfördes enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: I studien framkom fem kategorier: att möta patienten, att ställa rätt frågor, anhörig som motivator, att vidta åtgärder och att samverka med övrig vård. Distriktssköterskorna beskrev att de mötte patienterna med misstänkt OSA oftast antingen via telefonrådgivning eller på diabetesmottagningen. Deltagarna i studien belyste att det var viktigt att ställa rätt frågor till patienter och känna till de vanliga tecknen på OSA. Det framkom även att anhöriga hade en viktig roll vid identifiering av patienter med misstänkt OSA och fungerade som motivator. I studien upptäcktes även strävan efter att vägleda patienter med misstänkt OSA. Slutsats: För att underlätta arbete med OSA patienter i primärvården behövs forskning med fokus på distriktssköterskor samt gemensamma riktlinjer för utredning av patienter med misstänkt OSA anpassade för primärvårdspersonal. / Background: Obstructive sleep apnea (OSA) is a common and very spread disease associated with significant health problems, comorbidity and mortality. Most adults with OSA are without diagnosis and treatment. Primary care district nurses play an important role in identifying and guiding of patients with suspected OSA. Purpose: The purpose was to describe the district nurse's experience of identifying and guiding patients with suspected OSA in primary care. Method: A qualitative approach in the form of qualitative manifest content analysis was conducted where seven district nurses were interviewed. The analysis process was conducted according to Graneheim and Lundman's content analysis. Result: The study revealed five categories: to meet the patient, to ask the right questions, relative as motivator, to take workarounds and to interact with other care. District nurses described that they met the suspect OSA patients most often by telephone counseling or at the diabetes reception. The participants in the study illuminated the importance of how to ask the right questions to patients and to know the common signs of OSA. It was also found that relatives had an important role in identifying of patients with suspected OSA and they worked as motivators. The study also identified the strain for guiding patients with suspected OSA. Conclusion: In order to facilitate work with OSA- patients in the primary care, research is needed which is focusing on district nurses and common guidelines for investigating of patients with suspected OSA adapted for primary care staff.

<p>En kvalitativ intervjustudie har genomförts på fem vårdcentraler i Stockholms län där syftet var att undersöka om nio distriktssköterskor upplever att deras psykosociala arbetsmiljö har förändrats sedan införandet av Vårdval Stockholm. Jag ville också undersöka hur de i sådana fall upplevde att det har förändrats, om det fanns skillnader i denna upplevelse beroende på i vilket socioekonomiskt område de arbetar inom samt hur förändringarna skiljer sig från effekter av tidigare vårdreformer. Eftersom Vårdvalsreformen infördes i årsskiftet 2007/2008 finns det knappt någon forskning om denna reform och därför skulle den här studien kunna bidra med intressanta resultat. Teorier och tidigare forskning behandlar psykosocial arbetsmiljö, arbetsmiljöns utveckling under 1990-talet inom välfärdstjänsteområdet samt effekter av ett New Public Management-inspirerat styrsystem på sjukvårdens arbetsmiljö. Resultaten av den här studien visar att på alla vårdenheter upplever respondenterna en förändring i den psykosociala arbetsmiljön efter införandet av Vårdval Stockholm som ofta uttrycks som en utveckling åt det sämre, men förändringen är olika stor på de olika vårdenheterna. De största förändringarna har skett i området Sydvästra 1 och i Innerstadsområdet, medan Norrortsområdet tycks ha påverkats minst. Förändringarna tar sig uttryck i minskade resurser, främst i form av personal som leder till stress och ohälsa. Detta gäller dock inte alla enheter. Tidsbristen leder till ett minskat socialt stöd vilket bidrar till minskad arbetsglädje. Nya krav anses främst felaktiga och svåra att hantera, dessutom undergräver de det egentliga distriktssköterskearbetet. I det empiriska materialet finns det inga skillnader i deras upplevelser som enligt denna studiens omfattning kan förklaras av den socioekonomiska situationen i de olika områdena. Det är inte mycket i resultaten som verkar skilja sig från situationen under 1990-talet och alltså därmed från effekter av tidigare vårdreformer. Därför är det svårt att avgöra om de upplevda förändringarna beror på Vårdvalet, om de förstärkts av Vårdvalet eller om de inte alls påverkas av reformen.</p>

En kvalitativ intervjustudie har genomförts på fem vårdcentraler i Stockholms län där syftet var att undersöka om nio distriktssköterskor upplever att deras psykosociala arbetsmiljö har förändrats sedan införandet av Vårdval Stockholm. Jag ville också undersöka hur de i sådana fall upplevde att det har förändrats, om det fanns skillnader i denna upplevelse beroende på i vilket socioekonomiskt område de arbetar inom samt hur förändringarna skiljer sig från effekter av tidigare vårdreformer. Eftersom Vårdvalsreformen infördes i årsskiftet 2007/2008 finns det knappt någon forskning om denna reform och därför skulle den här studien kunna bidra med intressanta resultat. Teorier och tidigare forskning behandlar psykosocial arbetsmiljö, arbetsmiljöns utveckling under 1990-talet inom välfärdstjänsteområdet samt effekter av ett New Public Management-inspirerat styrsystem på sjukvårdens arbetsmiljö. Resultaten av den här studien visar att på alla vårdenheter upplever respondenterna en förändring i den psykosociala arbetsmiljön efter införandet av Vårdval Stockholm som ofta uttrycks som en utveckling åt det sämre, men förändringen är olika stor på de olika vårdenheterna. De största förändringarna har skett i området Sydvästra 1 och i Innerstadsområdet, medan Norrortsområdet tycks ha påverkats minst. Förändringarna tar sig uttryck i minskade resurser, främst i form av personal som leder till stress och ohälsa. Detta gäller dock inte alla enheter. Tidsbristen leder till ett minskat socialt stöd vilket bidrar till minskad arbetsglädje. Nya krav anses främst felaktiga och svåra att hantera, dessutom undergräver de det egentliga distriktssköterskearbetet. I det empiriska materialet finns det inga skillnader i deras upplevelser som enligt denna studiens omfattning kan förklaras av den socioekonomiska situationen i de olika områdena. Det är inte mycket i resultaten som verkar skilja sig från situationen under 1990-talet och alltså därmed från effekter av tidigare vårdreformer. Därför är det svårt att avgöra om de upplevda förändringarna beror på Vårdvalet, om de förstärkts av Vårdvalet eller om de inte alls påverkas av reformen.

Syfte: Att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor på vårdcentraler ställer frågor om våldsutsatthet i nära relationer till kvinnliga patienter och vad som påverkar sjuksköterskornas ställningstagande till att fråga. Metod: Tvärsnittsstudie i form av en enkätundersökning. Sjuksköterskor (n=81) vid 11 vårdcentraler i ett mellansvenskt län besvarade en enkät med 13 frågor. Svarsfrekvensen var 77 procent. Resultat: Sjuksköterskor inom primärvården frågar i liten utsträckning sina kvinnliga patienter om de utsatts för våld i en nära relation. Den vanligast angivna faktorn till att sjuksköterskan ställer frågor om våld var misstanke om våld. Inga statistiskt säkerställda skillnader påvisades mellan sjuksköterskors benägenhet att ställa frågor om våld och om de erhållit utbildning i ämnet eller inte. Inga statistiska skillnader kunde heller ses i jämförelsen mellan de som använde handlingsplan i det kliniska arbetet och de som inte gjorde det med benägenheten att ställa frågor. Slutsats: Sjuksköterskor inom primärvården frågar i liten utsträckning sina kvinnliga patienter om de utsatts för våld i nära relationer. Sjuksköterskor saknar tillräcklig utbildning inom ämnet och använder i liten utsträckning befintlig handlingsplan. / Aim: To examine the extent to which nurses in primary health care ask questions about intimate partner violence to female patients and factors that influence nurses tendency to raise the question. Method: Cross-sectional study in the form of a survey. Nurses (n=81) at 11 primary health care clinics in a Swedish county answered a questionnaire with 13 questions. The response rate was 77 percent. Result: Nurses in primary health care clinics ask their female patients to a small extent if they have experienced violence in an intimate relationship. The most frequently mentioned factor to a nurse asking questions about violence was the suspicion of violence. No statistically significant differences were found between the nurses' tendency to ask questions about violence and whether they had received training on the subject or not. There were no statistical differences seen in the tendency to ask questions when looking at the comparison between those who used the action plan in their clinical work and those who did not. Conclusion: Nurses in health clinics ask, to a small extent, their female patients if they have experienced domestic violence. Nurses lack adequate training on the subject and only use existing action plans to a small extent.

Healthcare in Sweden are in need of a drastic change to meet the requirements of highly developed societies, and information technology is seen as an essential part to get there. However, the Swedish healthcare have to challenge their traditional innovation approaches as well. For example, it has become more common to engage patients in the innovation process through web-based platforms. We have been focusing on an approach called co-creation by studying a workshop, in which potential users and other stakeholders are cooperating creatively to come up with innovative solutions in order to improve healthcare practice. Our findings suggests that co-creation may increase the mutual understanding between different stakeholders, for example healthcare professionals and IT developers, enable horizontal learning through and outside the organization and also to raise concepts and actions that are responding to healthcare needs. However, we have found important challenges in bridging barriers that may occur when gathering people of different competencies, and involving proper participants that are representative of their groups.

Uppsatsen syftade till att belysa kuratorers erfarenheter av arbete med individer som har utmattningssyndrom. Sju kuratorer inom primärvården intervjuades i en kvalitativ intervjustudie. Resultatet visade att kuratorernas erfarenheter av orsaker till utmattningssyndrom kunde relateras till både inre och yttre krav. Utmattningssyndromets ökning i samhället beskrevs bero på samhällsförändringar samt att många vill att allting i livet ständigt ska vara på topp. För att identifiera patientens behov beskrevs skattningsinstrument, diagnostisering, alliansbygge och kartläggning som viktiga delar. Avgörande för vilken metod och tillvägagångssätt som används var individens behov, kuratorns bakgrund och personliga egenskaper, den egna organisationen samt utvärdering av behandlingens effekt. Empowerment, KBT, mindfulness och samverkan med andra professionella beskrevs som användbara metoder och tillvägagångssätt i kuratorns arbete med patienter som har utmattningssyndrom. Informanterna beskrev att det tar lång tid för patienter med utmattningssyndrom att återhämta sig och att rutinen 8-10 samtal med patienten ofta inte är tillräckligt. / The aim of this study was to illustrate counselors’ experiences of working with individuals experiencing exhaustion disorder. Seven counselors working in primary health care were interviewed in a qualitative study. The results showed that the counselors’ experiences of causes to exhaustion disorder could be related to both external and internal factors. The increase of exhaustion disorder within society was ascribed to societal change and the demand to always be on top of things. To identify the patients’ needs questionnaires, diagnosis, alliance building and mapping were used. The method and approach used was determined by the patients’ needs, the counselors’ background, personal traits, organizational guidelines and evaluation of treatment results. Empowerment, CBT, mindfulness and cooperation with other professionals were described as useful counseling methods and approaches. Counselors described that the recovery for patients with exhaustion disorder takes time, and the routine of 8-10 meetings with the patient is often not enough.

Bakgrund: Den 11 mars 2020 bekräftade World Health Organisation att världen drabbats av en pandemi. Tidigare forskning visade att distriktssköterskan ställdes inför en utmaning genom nya riktlinjer dagligen och omorganisationer av arbetsuppgifter med en ökad arbetsbelastning som följd. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelser av arbetskrav och resurser under Covid-19 pandemin inom primärvården. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats valdes som metod. Semistrukturerade intervjuer låg till grund för datainsamlingen. Tio distriktssköterskor som var verksamma inom primärvården Region sydöstra Sverige intervjuades. Insamlade data analyserades via kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i ett tema: ”En tillvaro präglad av konstant förändring och att befinna sig i ett sammanhang” och två huvudkategorier: ”Stress, otrygghet och osäkerhet när arbetet blir oförutsägbart” samt ”stabilitet och trygghet med inre och yttre resurser för att hitta nya lösningar”. De väsentligaste fynden av arbetskrav som framkom i studien var osäkerheten och otryggheten som uppstod på grund av ovissa och oförutsägbara förändringar som Covid-19 innebar. Resurserna fanns i den stabilitet som stöd av kollegor, ledning och inre personliga resurser gav för att ta sig vidare. Detta bidrog till en känsla av trygghet och stabilitet i arbetsmiljön, trots ovisshet och oförutsägbarhet. Slutsats: Chefer inom Region Kalmar måste ta ett övergripande ansvar för distriktssköterskans arbetsmiljö när distriktssköterskan ställs inför extraordinära händelser som en pandemi. Pandemier skapar stress, otrygghet och en känsla av att tappa kontrollen, där ett aktivt och tydligt ledarskap hjälper distriktssköterskan till en trygg och stabil arbetsmiljö. / Background: On March 11, 2020, the World Health Organization declared a world pandemic. Previous research showed that the district nurse was faced with challenges through new daily guidelines and reorganizations of tasks with an increased workload as a result.  Purpose: The purpose of the study is to describe the district nurse's experiences of work requirements and resources during the Covid-19 pandemic in primary care.  Method: The method was qualitative with inductive approach. Semi-structured interviews formed the basis for the data collection. Ten district nurses active in the Primary Care Region in south-eastern Sweden were interviewed. Collected data were analyzed in a qualitative content analysis.  Results: Resulted in a theme: "A life characterized by constant change and being in a context" and two main categories: “Stress, insecurity and uncertainty when work becomes unpredictable and stability” and “security with internal and external resources to find new solutions”. The most significant findings of work requirements that emerged in the study were the uncertainty and insecurity that arose due to uncertain and unpredictable changes that Covid-19 entailed. The resources were in the stability that support from colleagues, management and internal personal resources provided to move forward. This contributed to a feeling of security and stability in the work environment, despite uncertainty and unpredictability.  Conclusion: Managers within Regions must take overall responsibility for the district nurses work environment when district nurses are faced with extraordinary events such as a pandemic. Pandemics create stress, insecurity and a feeling of losing control, where active and clear leadership helps the district nurse to a safe and stable work environment.