Bakgrund: Psykisk ohälsa kan vara allt från lindrig ångest till svårare tillstånd så som psykos, bipolär sjukdom och allvarligare depressioner. Primärvården har idag ett stort ansvar för dessa patienter där brister har uppmärksammats. Ett exempel är att vårdpersonalen inte anses inneha rätt kunskap att bemöta patienterna. Ett samarbete mellan olika professioner är viktigt både innanför och utanför primärvården. Ett fungerande team kring patienten är betydelsefullt i skapandet av en god omvårdnad. Sjuksköterskans kärnkompetenser innebär att sjuksköterskan ska jobba för samverkan i team samt bedriva personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans samordnande funktion i omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat:Resultatet grundar sig i 11 vetenskapliga artiklar som bland annat belyser sjuksköterskans omvårdnad av patienter. I resultatet presenteras två kategorier. Den första kategorin belyser innebörden av ett nära samarbete mellan specialistsjukvården och primärvården samt i teamet kring patienten. Ett nära samarbete leder även till att kunskapen kring psykisk ohälsa ökar bland professionerna. Det framkommer att om sjuksköterskan kan skapa kontinuitet och utföra uppföljning kring patienten, uppstår en mer personcentrerad vård. Konklusion: I studien framkommer det atttillgängligheten till vård ökar när sjuksköterskans roll innebär att ge stöd i form av samordning och kontinuitet i omvårdnaden. / Background: Mental illness can range from mild anxiety to more serious illnesses such as psychosis, bipolar disorder and more severe depression. Today, primary care has a great responsibility for patients with mental illness. Shortcomings have been identified regarding health care staff not having the appropriate knowledge in order to deal with these patients. Cooperation between different professions is important both inside and outside primary care. A functioning team around the patient is important when creating good care, and the nurse's core competencies are highlighted, which means that the nurse must work towards collaboration in teams and person-centered care. Aim: The aim was to illustrate the nurse ́s coordinating function in the care of patients with mental illness in primary care. Method: Systematic literature study with inductive approach. Results: The results are based on 11 scholarly articles, which illustrate the nurse's caring of patients. The result presents into two categories. Firstly, the meaning of a close collaboration between specialist healthcare and primary care, which also should emerge in the team around the patient. Collaborations also lead to an increase in knowledge about mental illness. It emerges that if the nurse can create continuity and perform follow-up around the patient, a more person-centered care arises. Conclusion: The study shows that care becomes more accessible when the role of the nurse is to provide support in terms of coordinating and continuous care.

Hjärtsvikt är ett komplext syndrom som förekommer i alla åldrar och ökar hos den äldre befolkningen. Behandlingen och omhändertagandet av personer med hjärtsvikt har under de senaste decennierna strukturerats och förbättrats. Trots detta är hjärtsvikt associerat med ökat behov av sjukhusvård och höga sjukhuskostnader. Många personer med hjärtsvikt i Sverige är underbehandlade och når inte upp till den rekommenderade basbehandlingen. Det finns få hjärtsviktsmottagningar i primärvården, vilket är oroväckande. För att nå en effektiv behandling krävs patientens delaktighet, följsamhet och kunskap vilket möjliggörs med hjärtsviktsköterskans stödjande insatser. Samtidigt finns det lagar som förespråkar exempelvis patientens delaktighet, självbestämmande, tillgänglighet men även samverkan mellan olika aktörer, vilka är viktiga delar för ett strukturerat omhändertagande inom hjärtsviktsvården. Vidare visar forskning att personcentrerad vård främjar patientens delaktighet i sin vård och behandling samt minskar behovet av sjukhusinläggning och därmed sjukhuskostnader. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta personcentrerat med personer med hjärtsvikt i primärvården. Metoden var kvalitativ och designen var en intervjustudie. Sju sjuksköterskor som arbetade i hjärtsviktsmottagning i primärvården rekryterades i denna studie. Sjuksköterskorna intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys och med en induktiv ansats. I resultatet identifierades sjuksköterskornas erfarenheter i fyra kategorier. Den första kategorin: ”Aspekter i mötet med patienten”, den andra kategorin: ” Patientens delaktighet”, den tredje kategorin: ” Personcentrerad vård som teamarbete” och den fjärde kategorin: ”Journalföringens betydelse för personcentrerad vård”. Först och främst var det viktigt att skapa en förtroenderelation med patienten i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskorna utgick från patientens berättelse för att identifiera patientens behov och resurser. Det var också viktigt att ha tillräckligt med tid avsatt till varje patient. Sjuksköterskorna betraktade patienten och dess anhöriga som partner i vården och tillsammans kom de överens om en gemensam vårdplan. För att öka patientens delaktighet i sin egenvård gav sjuksköterskorna egenvårdsinformation för att öka tryggheten och förbättra livskvaliteten. Sjuksköterskorna hade även nära samarbete med multidisciplinärt team för att tillgodose patientens komplexa behov. Det fanns dock olika journalsystem i primärvården och i hemsjukvården, vilket kunde försvåra kontinuiteten i vården. Slutsatsen blev att sjuksköterskorna ansåg sig arbeta på ett personcentrerat förhållningssätt vilket också belystes i denna studie. Detta tyder på att vården är på väg mot personcentrerad vård. Sjuksköterskorna främjade patientens delaktighet och arbetade i multidisciplinära team i syftet att tillgodose patientens komplexa behov och öka patientens trygghet, förbättra livskvalitet samt förebygga onödiga sjukhusinläggningar. / Heart failure is a complex syndrome that occurs in all ages and mostly increase in elderly population. The treatment and disposal of people with heart failure has been structured and improved in recent decades. Despite this, heart failure is associated with an increased need for hospital care and high hospital costs. Many people with heart failure in Sweden are under-treated and do not reach the recommended basic treatment. It is worrying that there are few heart failure office visits in primary care. In order to achieve effective treatment, the patient's involvement, compliance and knowledge are required, making it possible to support the heartfactor's supportive efforts. At the same time there are laws that advocate, for example, patient participation, self-determination, accessibility, but also interaction between different actors, which are important elements for structured care in heart failure. Furthermore, research shows that person-centered care promotes patient involvement in their care and treatment as well as reducing the need for hospitalization and thus hospital costs. The aim of this study was to illuminate nurses' experiences working person-centered with heart failure in primary care. The method used was qualitative and the design was an interview study. Seven nurses who worked in nurse-led heart failure clinics in primary care participated in the study. Nurses were interviewed, using a semi-structured interview guide. The interviews were analyzed by manifest content analysis and with an inductive approach. The nurses’ experiences were identified in four categories. The latter are respectively the following:” Aspects of the meeting with the patient", "Patient Participation", " Person-centred care as teamwork" and finally " " Importance of documentation in person-centred care". To start with, it was important to establish a relationship of trust in nursing work. Nurses went from the patient's story to identify the patient's needs and resources. Moreover, it was important to have enough time allocated for each patient. They considered the patient and his relative as a partner in the care and agreed on a joint care plan. In order to increase patient involvement in self-care, nurses provided self-care information to enhance safety and improve quality of life. Nurses worked closely with multidisciplinary teams to meet the patient's complex needs. However, there were different journal system in primary care and home healthcare, which could complicate continuity care process. The conclusion was that nurses consider utilizing a person-centered working care method; which was also illuminated in this study. This indicates that healthcare is heading towards person-centered care. Nurses promoted patient involvement and worked in multidisciplinary teams in order to meet the patient's complex needs, increase patient safety, improve quality of life and prevent unnecessary hospitalization.

Bakgrund: Urininkontinens är ett vanligt förekommande besvär hos kvinnor i världen. Äldre kvinnor är den grupp som främst drabbas och orsakerna till detta kan variera. Tidigare forskning visar att leva med urininkontinens påverkar livskvalitén negativt och är förknippat med en känsla av skam. Distriktssköterskor inom primärvården har som uppgift att ge vård till äldre kvinnor med urininkontinens. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskans upplevelser av att möta äldre kvinnliga patienter med urininkontinens i primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes och informanterna bestod av åtta distriktssköterskor. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: De tre huvudkategorierna som framkom var: I mötet med den äldre kvinnan, distriktssköterskans utmaningar i mötet och organisationens utformning. I mötet med den äldre kvinnan beskrivs subkategorierna att känna sig tillräcklig och att kunna ge stöd. I distriktssköterskans utmaningar i mötet beskrivs synen på urininkontinens, hur svårt det kan vara att prata om ämnet och en känsla av att inte räcka till. Organisationens utformning handlar om bristen av tillgång på distriktssköterska med inkontinensansvar, att urininkontinens inte prioriteras inom primärvården samt önskan om mer kunskap inom området.  Slutsats: Distriktssköterskan upplever att det är viktigt att ge stöd till den äldre kvinnan med urininkontinens. Enligt distriktssköterskorna saknar de kunskap inom ämnet. Att arbeta med urininkontinens kan vara utmanande men det finns också möjligheter att kunna hjälpa kvinnan och ge stöd. / Background: Urinary incontinence is a common issue among women worldwide. Older women are most commonly affected, and the causes are varied. Previous research shows that living with urinary incontinence has a negative impact on quality of life as well as being associated with feelings of shame. District nurses working in primary health care are tasked with providing care to older women with urinary incontinence.  Aim: The aim of the study was to shed light upon the experiences of district nurses when encountering older women with urinary incontinence within primary health care. Method: A qualitative interview study was conducted, with eight district nurses serving as informants. The interviews were analyzed using a qualitative content analysis following the method of Graneheim and Lundman.  Results: Three main themes were identified: The encounter with the older woman, the district nurse's challenges during the encounter and the structure of the organization. In the encounter with the older woman, the subcategories feeling adequate and being able to provide support are described. In the district nurse's challenges during the encounter, the perception of urinary incontinence, the difficulty of approaching the subject as well as a feeling of inadequacy are described. The structure of the organization adress the lack of access to continence nurses, urinary incontinence not being prioritized as an issue within primary health care and a desire to gain more knowledge in the field. Conclusion: District nurses feel that providing support to older women with urinary incontinence is essential. According to the district nurses, they lack knowledge on the subject. Working with urinary incontinence can be challenging, but also provides opportunities to assist and provide support to the women affected by it.

Bakgrund Social isolering och ensamhet hos äldre är ett välkänt problem som är svårt att definiera, upptäcka och behandla. Det finns inga effektiva och standardiserade metoder för att diagnostisera problemen och ansvaret för att hantera konsekvenserna hamnar inte sällan hos personen själv eller hos deras närstående. Primärvården är den första linjen som äldre med dessa problem söker hjälp hos, men primärvården saknar i stor utsträckning den kunskap och de resurser som behövs för att åtgärda problemen. Författarna till denna litteraturöversikt har som avsikt att beskriva och uppmärksamma dessa komplexa problem som äldre ofta står inför. Syfte Syftet var att beskriva ensamhet och social isolering hos äldre personer som bor i eget boende. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 18 vetenskapliga artiklar, publicerade 2012–2022, av både kvantitativ och kvalitativ design. De inkluderade artiklarna togs fram via de valda databaserna: PubMed, CINAHL och PsycInfo. Artiklarnas kvalitet värderades och innehållet i artiklarna analyserades och gav en sammanställning med fem huvudkategorier: Ensamhet, Upplevd hälsa, Upplevd hälsa och ensamhet under Covid-19, Hanteringsstrategier samt Primärvården och sjuksköterskans roll. Resultat Från de utvalda artiklarna framkom det att ensamhet och social isolering hos äldre var ett utbrett problem och riskfaktorerna för att utveckla ensamhet var hög ålder, kvinnligt kön, ekonomiska bekymmer, att bo ensam, att ha dålig upplevd hälsa och att sällan träffa familj och vänner. Olika strategier för att hantera problemen hittades och det framkom att de som redan hade goda hanteringsstrategier innan en kris fick mindre negativa utfall i samband med den. Slutsats Studien visade att äldre personer som upplever ensamhet eller social isolering inte alltid berättar om sina känslor och är missnöjda med den hjälp de fick från vården. De som hade sämre hälsa var i större utsträckning missnöjda. Att uppmärksamma och åtgärda dessa problem ligger i sjukvårdens och samhällets intresse av flera anledningar; för att förbättra livskvaliteten hos äldre och för att minska kostnader för vården. / Background Social isolation and loneliness in older people are a well-known problem that is difficult to define, detect and treat. There are no effective and standardized methods for diagnosing the problems and the responsibility for dealing with the consequences often falls with the person himself or with their relatives. Primary care is the first line that older people with these problems seek help from, but primary care largely lacks the knowledge and resources needed to remedy the problems. The authors of this literature review intend to describe and draw attention to these complex problems that older people often face. Aim The aim of this study was to describe loneliness and social isolation in communitydwelling older people. Method A non-systematic literature review was conducted based on 18 scientific articles, published 2012–2022, of both quantitative and qualitative design. The included articles were found via the selected databases: PubMed, CINAHL and PsycInfo. The quality of the articles was evaluated, and the content of the articles was analyzed and gave a compilation with five main categories: Loneliness, Perceived health, Perceived health and loneliness during Covid-19, Management strategies and Primary care and the role of the nurse. Results From the selected articles it emerged that loneliness and social isolation in the elderly was a widespread problem and the risk factors for developing loneliness were old age, female gender, financial worries, living alone, having poorly experienced health, and rarely meeting family and friends. Different strategies for dealing with the problems were found and it emerged that those who already had good management strategies before a crisis had fewer negative outcomes in connection with it. Conclusions The study showed that older people who experience loneliness or social isolation do not always share their feelings and are dissatisfied with the help they received from care. Those who were in poorer health were to a greater extent dissatisfied. Paying attention to and remedying these problems is in the interest of healthcare and society for several reasons; to improve the quality of life of the elderly and to reduce costs for care.

Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen. Följande faktorer undersöktes: ålder, tidsmässig erfarenhet inom yrket och specifikt inom primärvården, hur ofta fysioterapeuter möter cancerpatienter, upplevd kunskap, upplevd tillgång på resurser, uppskattning från cancerpatienter samt läkares uppfattning om fysioterapeutens roll/kompetens. Studien utfördes med en elektronisk enkät och skickades ut via mail till chefer vid hälsocentraler placerade i Region Västerbotten, Region Norrbotten, Region Jönköpings län samt Region Sörmland. Cheferna ombads vidarebefordra mailet till de fysioterapeuter som arbetade vid hälsocentralerna och sedan återkoppla i ett svarsmail hur många fysioterapeuter som mottagit mailet. Totalt 66 personer besvarade enkäten. Samband analyserades mellan de ovan nämnda faktorerna och utgångsvariabeln “Självklar del”, som handlar om i vilken utsträckning fysioterapeuterna känner sig som en självklar del inom cancerrehabiliteringen. Vid analysen genomfördes en dikotomisering för att få en ökad statistisk power. Signifikansnivån sattes till 0,05 och när analysen genomfördes påträffades två statistiskt signifikanta samband. Det första sambandet innebar att fysioterapeuter som känner sig mer uppskattade av cancerpatienter också känner sig som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen (p<0,001 vid ursprunglig variabel ochp=0,004 dikotomiserad). Det andra sambandet innebar att de som upplever att läkare i större utsträckning är medvetna om fysioterapeutens kompetens också känner sig som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen (p=0,030 vid ursprunglig variabel, p=0,160 respektive 0,007 beroende på hur dikotomiseringen genomfördes).

I denna uppsats undersöks om akutmottagningarnas långa väntetider kan bero på att olämpliga teorier appliceras på vårdmarknaden. Det undersöks med en fallstudie av hälso- och sjukvården i Västra Götaland där vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med fem anställda i kanslierna som ansvarar för att ge politikerna information till sjukvårdsbeslut och för att stödja politikerna i styrandet av hälso- och sjukvården. Det är en kvalitativ studie med en abduktiv ansats.Vår empiri indikerar att en stor orsak till akutmottagningarnas långa väntetider är att de har ett inflöde av patienter med relativt milda symptom som kunde ha omhändertagits inom primärvården. Förklaringar till det är att klienterna ofta har bristfällig kunskap om lämpliga vårdenheter och ofta antar att de får bättre vård på akutmottagningar än inom primärvården. Många av de patienter på akutmottagningarna som kommit till olämplig vårdenhet är äldre och kroniskt sjuka.Den här studien indikerar att olämpliga teorier har applicerats på Västra Götalands vårdmarknad. Inspirationen till vårdmarknaden tycks till stor del härstamma från traditionella nationalekonomiska teorier. Vi anser dock att de är olämpliga på Västra Götalands vårdmarknad på grund av bristande utbud, bristande konkurrens, irrationella klienter och risker för missgynnanden. Vi föreslår istället ett större fokus på sociologiska marknadsteorier.Den här studien begränsas av det relativt låga antalet intervjusubjekt. Vi har dock hittat tecken i vår empiri på ett samband mellan missgynnade klienter inom primärvården och det ökade inflödet till akutmottagningarna. Vår förhoppning är att detta kan bidra med uppslag till framtida, mer omfattande undersökningar. / This paper addresses long waiting times in Swedish emergency units by examining if appropriate theories are applied to the healthcare sector. This is examined with a case study of the healthcare sector in Västra Götaland County where we have conducted semi-structured interviews with five members of the staff responsible for providing the county’s politicians with information for healthcare decisions as well as supporting the politicians in managing the healthcare sector. It is a qualitative study with an abductive approach.The findings from our empirical research indicate that one major reason for the emergency units’ long waiting times is that they have an influx of patients with relatively mild illnesses that could have been handled in the primary care. Explanations for that are that clients often are ill-informed and often expect to get better care at emergency units than in the primary care. Many of the emergency units’ misplaced patients are elderly and chronically ill.This study indicates that inappropriate theories have been applied to the healthcare sector in Västra Götaland County. The inspiration for the healthcare sector seems to be from traditional economics to a large extent. We conclude, however, that traditional economics is inappropriate on the healthcare sector in Västra Götaland County because of the lacking supply, lacking competition, irrational clients and risk for disadvantages. Instead, we suggest a higher focus on sociological market theories.This study is limited by the relatively low amount of interview subjects. We have, however, found indications in our empirical material for a connection between disadvantaged clients in the primary care and the increased influx to the emergency units. We hope that this could provide ideas for future and more elaborate studies.This paper is written in Swedish.

Research shows that individuals who had negative encounters in healthcare had significantly less contact with healthcare. Ehlers-Danlos syndrome is a challenge to diagnose and treat. Studies have shown that individuals with Ehlers-Danlos syndrome for these reasons avoid healthcare with the risk of worsening of their own health, something that can depend on negative encounters. The purpose of this study is to give a descriptive overview of how people with Ehlers-Danlos syndrome experience encounters in healthcare. The research questions are “Do individuals with Ehlers-Danlos syndrome experience good access to healthcare?” and “How do individuals with Ehlers-Danlos syndrome experience encounters in healthcare?” An electronic survey was distributed through social media via Ehlers-Danlos national association in Sweden. The number of respondents was 521 of an estimated number of 814 adult individuals with Ehlers-Danlos syndrome in Sweden. The results show that 477 individuals have experienced offensive or reducing behavior from treating physicians. The majority report bad encounters and low availability in healthcare. The result also shows that it takes approximately 15,28 years to diagnose the condition. / Forskning har visat att individer som upplever negativt bemötande inom vården har mindre vårdkontakt. Ehlers-Danlos syndrom är en utmaning för vården att diagnostisera och behandla vilket en studie visar fört med sig att patienterna undviker vården med sämre hälsa som följd, något som kan bero på erfarenheter av negativt bemötande. Syftet med denna studie är att ge en beskrivning av hur individer med Ehlers-Danlos syndrom upplever bemötande inom primärvården. Två frågeställningar formulerades: Upplever individer med Ehlers-Danlos syndrom god tillgänglighet av vård? och Hur upplever individer med Ehlers-Danlos syndrom bemötande inom primärvården?  En elektronisk enkät skickades ut via sociala medier till patientgrupper med Ehlers-Danlos syndrom där Ehlers-Danlos Riksförbund bistod i distribueringen. Antalet som svarade var 521 stycken av ett estimerat antal om 814 vuxna individer med Ehlers-Danlos syndrom i Sverige. Resultatet visar att 477 individer någon gång upplevt kränkande eller förminskande bemötande av behandlande läkare. Majoriteten rapporterar dåligt bemötande och låg tillgänglighet av tider till primärvården. Resultatet visar dessutom att genomsnittstiden för diagnos ligger på 15,28 år.

Bakgrund I begreppet arbetsmiljö ingår de fysiska, psykiska och sociala upplevelser som en individ har i sitt arbete. Distriktssköterskans arbetsplats kan vara stressig på flera sätt vilket kan påverka den psykosociala arbetsmiljön negativt. Tillfredsställelse och motivation i arbetslivet är grundläggande för god psykosocial arbetsmiljö och för en individs goda hälsa. Syfte Att undersöka distriktsköterskors erfarenheter av psykosocial arbetsmiljö i primärvården. Metod Föreliggande studie har genomförts som en kvantitativ enkätstudie med deskriptiv design. Resultat 55,5 procent av informanterna upplevde stress i sitt arbete men ansåg ändå att de har rimligt med tid avsatt till patienterna. Informanterna hade övervägande goda erfarenheter av sociala relationer/samspel på arbetsplatserna, dock visade det sig att två informanter hade tydliga erfarenheter av utanförskap och hade känt sig utfrysta. Resultatet visade att informanterna sammantaget kände sig glada, förnöjda och att de är nöjda med sin arbetsmiljö över lag. Konklusion Författarna till föreliggande studie befarar att stressen som distriktssköterskor utsätts för i sitt yrke påverkar den psykosociala arbetsmiljön negativt. Effekten av detta torde vara att grunden i distriktssköterskans profession, det vill säga kärnkompetenserna och ICN:s etiska kod, blir svåra att bevara och detta kan i slutändan påverka patientsäkerheten negativt. / Background The term work environment includes physical, mental and social experiences that an individual has in his work. The district nurse's workplace may be stressful in several ways, which may adversely affect the psychosocial work environment. Satisfaction and motivation in working life is fundamental to a good psychosocial work environment and for an individual's good health. Aim To investigate district nurses' experiences of psychosocial work environment in primary health care. Method The survey has been conducted as a quantitative survey with descriptive design. Results 55.5 percent of the informants experienced stress in their work, they felt that they had reasonable time allocated to patients. The informants had predominantly good experiences of social relations / interaction at the workplace, however, it appeared that three informants had clear experiences of exclusion and had felt unfitted. The result showed that the informants overall felt happiness, satisfaction and were satisfied with their working environment overall. Conclusion The authors of the present study fear that the stress posed by district nurses in their occupation adversely affects the psychosocial work environment. The effect of this could be that the foundation of the district nurse's profession, core competencies and ICN's code of ethics, becomes difficult to preserve and this can ultimately affect patient safety.

Sammanfattning Bakgrund: Psykisk ohälsa defineras som ett samlingsbegrepp för olika psykiska tillstånd, alltifrån oro, nedstämdhet, sömnbesvär, magont och huvudvärk till utmattningssyndrom, depression, bipolär sjukdom, ångestsyndrom och psykossjukdomar. Psykisk ohälsa kommer att stå för den största sjukdomsbördan i världen redan år 2030. Varannan svensk kommer någon gång i livet att uppleva psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa har alltså ökat globalt och nationellt de senaste åren och patienter med psykiska sjukdomar fortsätter att öka. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser och attityder i bemötandet av patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: En litteraturstudie med en beskrivande design grundades på femton vetenskapliga artiklar av kvalitativ och kvantitativ ansats. De databaser som användes i sökningarna till de inkluderade artiklarna var Cinahl och PubMed via Medline. Resultat: Föreliggande litteraturstudie resulterade i två huvudteman samt tre underteman där sjuksköterskors upplevelser och attityder i bemötandet av patienter med psykisk ohälsa inom primärvården beskrevs. Det första temat är hinder för att hjälpa patienter med psykisk ohälsa som består av bristande kunskaper om psykisk ohälsa och otillräckliga resurser. Det andra temat är attityder mot patienter som består av sjuksköterskors attityder mot patienter med psykisk ohälsa. Slutsats: Denna litteraturstudie visade att sjuksköterskor i primärvården upplevde svårigheter i bemötandet med patienter med psykisk ohälsa på grund av bristande kunskaper. Brist på kunskap gav upphov till  negativa och stigmatiserande attityder gentemot denna patientgrupp och bidrog till att patienterna inte fick den vård som behövdes . Dock visade föreliggande litteraturstudie att sjuksköterskor även hade positiva attityder gentemot dessa patienter. / Abstract Background: Mental illness is defined as a collective term for various mental conditions, ranging from anxiety, depression, insomnia, stomach pain, and headaches to fatigue syndrome, depression, bipolar disorder, anxiety disorder, and psychosis. Mental illness will account for the largest disease burden in the world as early as 2030. Every second Swede will experience mental illness at some point in their lives. Mental illness has thus increased globally and nationally in recent years and patients with mental illness continue to increase. Aim: The purpose of this study was to describe nurses' experiences and attitudes toward encountering patients with mental illness in primary care. Method: A literature study with a descriptive design was based on fifteen scientific articles of qualitative and quantitative approaches. The databases used in the searches for the included articles were Cinahl and PubMed via Medline. Results: The present literature study resulted in two main themes and three sub-themes in which nurses' experiences and attitudes of encountering patients with mental illness in primary care were described. The first theme is barriers to helping patients with mental illness, that consist of a lack of knowledge about mental illness and insufficient resources. The second theme is attitudes towards patients, which consists of nurses' attitudes towards patients with mental illness. Conclusion: This literature study showed that nurses in primary care experienced difficulties in dealing with patients with mental illness due to a lack of knowledge. Lack of knowledge gave negative and stigmatizing attitudes towards this patient group and contributed to patients not receiving the care they needed. However, the present literature study showed that nurses also had positive attitudes towards these patients.

Bakgrund: Distriktssköterskan triagerar dagligen patienter med psykisk ohälsa i primärvården. Psykisk ohälsa är mångfacetterat och till viss del tabubelagt i samhället. Detta kräver att distriktssköterskan har god kännedom om psykisk ohälsa och hur den kan uttrycka sig hos olika patienter. Distriktssköterskan behöver även ha ett holistiskt synsätt med personcentrerad vård i fokus. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenheter av triagering av patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med åtta distriktssköterskor/sjuksköterskor verksamma i primärvården. Analysmetoden var kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet var tre kategorier och tio underkategorier. De tre kategorierna var: Brister i utbildning, Utmaningar vid triagering samt Brister i samverkan. Resultatet visade att distriktssköterskan behöver ha mer kunskap om psykisk ohälsa samt ha de förutsättningar som krävs för att genomföra en bra triagering såsom stödverktyg och trygghet i dialog om självmordstankar hos patienten. Distriktssköterskan behöver vara medveten om somatisering och dess påverkan i triageringen. Samarbetet mellan primärvården och öppen psykiatriska mottagningen behöver förbättras. Konklusion: För att triagering av psykisk ohälsa ska bli bättre behöver distriktssköterskan erhålla mer utbildning av psykisk ohälsa. Där har både arbetsgivare och utbildningsansvariga ett ansvar att påverka möjligheterna till triagering av psykisk ohälsa i primärvården. Distriktssköterskan behöver även ha stödverktyg för att säkerhetsställa likvärdig triagering av psykisk ohälsa i primärvården. / Background: The district nurse triage daily patients with mental illness in primary care. Mental illness is multifaceted and to some extent taboo in society. This requires that the district nurse has a good knowledge of mental illness and how it can express itself in different patients. The district nurse also needs to take a holistic approach with person-centred care in focus. Aim: The aim was the district nurse experiences with triage of patients with mental illness in primary care. Method: A qualitative research approach based on interviews with eight district nurse/nurse active in primary care. Qualitative content analysis. Result: The result was three categories and ten subcategories. The three categories were: Deficiencies in education, Challenges in triage and Deficiencies in collaboration. The results showed that the district nurse needs to have more knowledge about mental illness and have the conditions required to carry out a good triage, such as support tools and security in dialogue about suicidal thoughts in the patient. The district nurse needs to be aware of somatization and its impact on triage. The collaboration between primary care and the open psychiatric clinic needs to be improved. Conclusion: In order for triage of mental illness to improve, the district nurse needs to receive more training in mental illness. There, both employers and education managers have a responsibility to influence the opportunities for triage of mental illness in primary care. The district nurse also needs support tools to ensure equivalent triage of mental illness in primary care.