Syftet med vår studie var att problematisera Susano AB:s tjänst Rehablinjen med hjälp av KASAM-teorins livsfrågeformulär som verktyg för att nå insikt om tjänsten hade potential för att i framtiden användas vid upprepad korttidsfrånvaro samt vid konflikter på arbetsplatsen. Syftet med tjänsten Rehablinjen ämnar identifiera bakomliggande faktorer till den upprepade korttidsfrånvaron eller konflikterna och på så sätt förebygga risk för långtidssjukskrivningar, vilket vi anser är en av dagens gedigna samhällsproblem. Studien hade två mätpunkter med fyra veckors mellanrum och genom dessa ämnade vi författare utläsa om Susano AB:s medarbetarenkät fångade upp de potentiella förändringarna som skett hos medarbetarna mellan mätpunkt ett och två, samt om minskningen eller ökningen av enkätens riskfaktorer låg i linje med den förändring som skett utifrån medarbetarens KASAM-värde. Vi ämnade även ta reda på medarbetarnas egen uppfattning om insatsens påverkan och om den upplevdes ha påverkat det fysiska och/eller psykiska välmåendet. Vi blev tilldelade en grupputredning av Susano AB som var för tiden av vår C-uppsats deras aktuella uppdragsgivare. Arbetsgruppen bestod av 15 anställda individer inom vård och omsorg i landstingsregi som alla var anställda på samma avdelning. Vi gjorde ett urval på tio av dessa varav vi senare fick ett bortfall på två medarbetare. Den slutliga undersökningsgruppen bestod av tre sjuksköterskor och fem skötare som haft en lång historia med konflikter och mobbing på sin arbetsplats. Forskningen består av en övergripande kvantitativ forskningsansats då studien har sin grund i två strukturerade enkäter – Susano AB:s medarbetarenkät och KASAM-enkäten – som vårt materialinsamlade inleddes med genom att medarbetarna fick besvara dem. Därefter följdes utfallet från Susano AB:s enkät upp med en kvalitativ och kompletterande intervju för att säkerställa att de riskfaktorer som enkäten visade på stämde väl överens med medarbetarens verklighet. Fyra veckor senare utfördes mätpunkt två som var upplagd på samma sätt för att uppmärksamma potentiella förändringar i medarbetarnas arbetssituation på avdelningen.  Resultatet visade på att fem av studiens åtta medarbetare hade fått ett högre KASAM-värde vid mätpunkt två och att sju medarbetare hade fått ett minskat antal riskfaktorer fyra veckor efter tjänstens början och att en medarbetare hade samma antal riskfaktorer.

This study focuses on the area of ​​special education with the concept of school improvement in focus. The purpose of the study is to investigate how the concept of school improvement is interpreted and how school improvement is carried out by special educators in preschool. This area has been chosen because there are several different views on how the special educator should work in his/her role. The study has been conducted with semi-structured interviews with a selection group consisting of six special educators who consider themselves working with school improvement. All the special educators who are part of the study work in the preschool. The collected material has been processed based on a hermeneutic approach and the result has then been interpreted from a special educational perspective and with the help of system theory and professional theory. The result shows that the concept of school improvement is not a given concept for all special educators in the study to use without other words that activities development occurs. The common view of school improvement is that there are ongoing processes that generate improvement and quality for the preschool. Almost all respondents consider themselves to have a high mandate to work with school improvement. Respondents link their mandate to the preschool manager. Here, three success factors make themselves visible, the preschool manager's knowledge of the role, the former educator's previous knowledge and experience, and that the special educator her/himself is clear about the role. The special educators believe that supervision, lectures, inspiration days, training sessions, interview leaders in collegial and systematic quality work are examples of ways to lead or participate in school improvement. The result also shows that there is no clear boundary between the proactive and reactive work. Reactive initiatives can work proactively for the preschool over a long-term perspective.

Våren 2017 upplevde Sverige en kris när det terrorattentat med flest dödsfall sen 1940 inträffade; en lastbil körde längs Drottninggatan i Stockholm, varpå flera personer blev påkörda varav fem personer dödades. Händelsen spred sig snabbt i sociala medier och delar av informationen som spreds var obekräftade uppgifter som senare visade sig vara felaktiga. Syftet med denna studie har varit att framställa rekommendationer för kriskommunikatörers proaktiva arbete mot falsk information och ryktesspridning på sociala medier samt utgöra en grund för vidare forskning inom krisinformatik. För att uppnå detta syfte har sex respondenter från Krisinformation.se och Polisen intervjuats och en tidslinje (Bilaga 3) upprättats för att förtydliga händelseförloppet på sociala medier under terrorattentatet. Analys av data från det insamlade materialet har resulterat i tio rekommendationer som kan appliceras för att proaktivt motverka falsk information och ryktesspridning på sociala medier. Rekommendationer som kan appliceras generellt hos aktörer inom krishantering. Dessa rekommendationer var: Öva; Bevaka; Skapa material; Var snabb; Var korrekt; Var närvarande; Bemöt rykten; Var tillgänglig; Utbilda; Crowdsourca. / In the spring of 2017, Sweden experienced a crisis when the most deadly act of terrorism since 1940 occured; a truck drove through a crowd of people on Drottninggatan in Stockholm, hitting several people and killing five. The event spread rapidly in social media and the circulating information was in part unconfirmed data that later turned out to be incorrect. The purpose of this study was to generate recommendations regarding emergency communicators’ proactive work against false information and the spreading of rumors on social media, while at the same time be a foundation for future studies within crisis informatics. To achieve this purpose six respondents from Krisinformation.se and the Swedish police were interviewed and a timeline (Bilaga 3) was created in order to clarify the chain of events on social media during the act of terrorism. Analysis of data from the aggregated material has resulted in ten recommended measures applicable to proactive work against false information and spreading of rumors in social media. Measures that can be applied generally to actors within crisis management. These measures were: Practice; Monitor; Create material; Be quick, Be correct; Be present; Respond to rumors; Be available; Educate; Crowdsource.

Våren 2017 upplevde Sverige en kris när det terrorattentat med flest dödsfall sen 1940 inträffade; en lastbil körde längs Drottninggatan i Stockholm, varpå flera personer blev påkörda varav fem personer dödades. Händelsen spred sig snabbt i sociala medier och delar av informationen som spreds var obekräftade uppgifter som senare visade sig vara felaktiga. Syftet med denna studie har varit att framställa rekommendationer för kriskommunikatörers proaktiva arbete mot falsk information och ryktesspridning på sociala medier samt utgöra en grund för vidare forskning inom krisinformatik. För att uppnå detta syfte har sex respondenter från Krisinformation.se och Polisen intervjuats och en tidslinje (Bilaga 3) upprättats för att förtydliga händelseförloppet på sociala medier under terrorattentatet. Analys av data från det insamlade materialet har resulterat i tio rekommendationer som kan appliceras för att proaktivt motverka falsk information och ryktesspridning på sociala medier. Rekommendationer som kan appliceras generellt hos aktörer inom krishantering. Dessa rekommendationer var: Öva; Bevaka; Skapa material; Var snabb; Var korrekt; Var närvarande; Bemöt rykten; Var tillgänglig; Utbilda; Crowdsourca. / In the spring of 2017, Sweden experienced a crisis when the most deadly act of terrorism since 1940 occured; a truck drove through a crowd of people on Drottninggatan in Stockholm, hitting several people and killing five. The event spread rapidly in social media and the circulating information was in part unconfirmed data that later turned out to be incorrect. The purpose of this study was to generate recommendations regarding emergency communicators’ proactive work against false information and the spreading of rumors on social media, while at the same time be a foundation for future studies within crisis informatics. To achieve this purpose six respondents from Krisinformation.se and the Swedish police were interviewed and a timeline (Bilaga 3) was created in order to clarify the chain of events on social media during the act of terrorism. Analysis of data from the aggregated material has resulted in ten recommended measures applicable to proactive work against false information and spreading of rumors in social media. Measures that can be applied generally to actors within crisis management. These measures were: Practice; Monitor; Create material; Be quick, Be correct; Be present; Respond to rumors; Be available; Educate; Crowdsource.

Proaktiv interferens innebär att gammal irrelevant information i arbetsminnet förblir aktiverat och stör framplockning av ny relevant information. Tidigare forskning har demonstrerat åldersrelaterade skillnader mellan yngre och äldre vuxna på så sätt att äldre vuxna är mer utsatta för den störande effekten av proaktiv interferens. Men hur påverkas barn av proaktiv interferens? Denna studie syftar till att undersöka åldersrelaterade skillnader samt könsskillnader i proaktiv interferens hos barn i skolålder med förväntningen att yngre barn likt äldre vuxna är mer känsliga för influensen av proaktiv interferens. Ett 2-back-lure arbetsminnestest användes för att undersöka influensen av proaktiv interferens hos totalt 69 deltagare i åldrarna 8–11 år. Ett relativt interferensmått beräknades och användes för hypotesprövningen. Resultaten ifrån envägs variansanalys visar inga signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna för både reaktionstid, F (2,53) = 2.360, p = .105, samt accuracy, F(2,53) = .409, p = .667. En envägs variansanalys visade dock på signifikanta könsskillnader för reaktionstid, F (2,53) = 3.927, p = .026, men inte för accuracy, F(2,53) = 1.131, p = .331. Resultaten indikerar att det inte finns åldersrelaterade skillnader mellan dessa åldersgrupper, men att flickor kan uppleva mer interferens än pojkar. / Proactive interference means that old irrelevant information in working memory remains active and inhibits recall of new relevant information. Previous research has demonstrated age-related differences between younger and older adults in such a way that older adults are more susceptible to the inhibiting effect of proactive interference. But how does proactive interference affect children? The purpose of this study was to investigate age-related differences as well as gender differences in school-aged children with the expectation that younger children like the older adults may be more susceptible to the influence of proactive interference. A 2-back-lure working memory test was used to investigate the influence of proactive interference among a total of 69 participants aged 8-11 years. The results indicate insignificant age-related differences with regards to reaction time, F(2,53) = 2.360, p = .105, as well as accuracy, F(2,53) = .409, p = .667. A one way ANOVA did however indicate significant gender-differences for reaction time, F(2,53) = 3.927, p = .026, but not for accuracy, F(2,53) = 1.131, p = .331. The results indicate that there are no age-related differences between these age groups but that girls may experience more interference than boys.

The failure of sewer pipes is a significant issue that can adversely affect the environment and public health. The problem is exacerbated by the additional burden it places on treatment plants, which must work harder to process the increased sewage flow resulting from pipe failures. The research in this thesis is based on an extensive review of the existing literature on sewer pipe failure and inspection, focusing on the proactive approach that can predict pipe failures to assist in effective maintenance. The study finds that several predictive models can accurately predict sewer deterioration with high accuracy (up to 95 % precision), making it possible to identify potential failures and address them before they cause significant damage or disruption. However, the research indicates that there has been relatively little work done on predicting blockage and CSO, two critical aspects of sewer pipe management that could be addressed more to manage sewer systems effectively. The thesis discusses that by developing an effective predictive model for prioritisation of monitoring sewer pipes, planners can save time and money on individual inspections while planning well ahead to avoid any service disruption. The study also summarised the data needs for the predictive models and found pipe age, material, diameter depth, and length to be the most commonly used input parameters by the existing model developers. The finding of this research can guide decision support in future efforts to improve sewer pipe inspection practices. / Fel på avloppsrör är en viktig fråga som kan påverka miljön och folkhälsan negativt. Problemet förvärras av den extra börda det innebär för reningsverken, som måste arbeta hårdare för att hantera det ökade avfallsflödet till följd av rörbrott. Forskningen i denna avhandling baseras på en omfattande genomgång av den befintliga litteraturen om fel på avloppsrör och inspektion, med fokus på det proaktiva tillvägagångssättet som kan förutsäga rörfel för att bidra till effektivt underhåll. Studien visar att flera prediktiva modeller kan förutsäga försämring av avlopp med hög noggrannhet (upp till 95 % precision), vilket gör det möjligt att identifiera potentiella fel och åtgärda dem innan de orsakar betydande skador eller störningar. Forskningen visar dock att det har gjorts relativt lite arbete för att förutsäga blockering och CSO, två kritiska aspekter av hantering av avloppsrör som skulle kunna hanteras mer för att hantera avloppssystemet effektivt. I avhandlingen diskuteras att genom att utveckla en effektiv prediktiv modell för prioritering av övervakning av avloppsrör kan planerare spara tid och pengar på enskilda inspektioner och samtidigt planera i god tid för att undvika eventuella driftstörningar. Studien sammanfattade även data behovet för de prediktiva modellerna och fann att röra ålder, material, diameter, djup och längd var de mest använda ingångs parametrarna av de befintliga modellutvecklare. Resultatet av denna forskning kan vägleda beslutsstöd i framtida ansträngningar för att förbättra praxis för inspektion av avloppsrör.

Syftet med den här studien är att undersöka hur ett träningsprogram baserat på metoden Simultaneous Learning upplevs av lärare och elever. I bakgrundskapitlet beskrivs metoden som är skapad av Paul Harris och hur den förändrats över tid. Det finns endast lite tidigare forskning om metoden, på grund av att den är relativt ny, men den som hittats redogörs det för. Bakgrundskapitlet inkluderar också tidigare forskning om enskild musikundervisning och några viktiga problem som identifierats inom det området. Studien är en fallstudie där tre lärare, utan tidigare erfarenhet av Simultaneous Learning, fick delta i ett träningsprogram i metoden. Lärarna använde metoden i sin undervisning under 3-6 lektionstillfällen. Under datasamlingen intervjuades elever och lärare för att undersöka hur interventionen i form av träningsprogrammet upplevts. I resultatet framkommer att eleverna och lärarna upplevde skillnader, i form av till exempel nya moment i undervisningen såsom improvisation. De upplevde även att undervisningen efter träningsprogrammet påminde om den tidigare undervisningen. Det kan också lyftas fram att lärare upplevt att träningsprogrammet inom metoden gjorde det enklare att undervisa proaktivt. Ett sista relevant resultat var att elever uppskattade att momentet improvisation tillfördes i undervisningen. I diskussionen relateras studiens resultat till tidigare forskning samt till frågor kring hur olika perspektiv på lärande kan påverka synen på Simultaneous Learning som metod. Slutligen diskuteras hur Simultaneous Learning skulle kunna vidareutvecklas / The purpose of this study was to investigate how a training program based on Simultaneous Learning was perceived by teachers and students. In the background chapter the evolution of Simultaneous Learning, developed by Paul Harris, is traced. There is only little earlier research regarding the method since it is comparatively new. The research that was found is however presented. The background chapter also includes earlier research in the wider field of music-studio teaching, and the problems that have been identified within this style of teaching are presented. The study is a case-study where three teachers, with no prior experience with the method, participated in a training program and later proceeded to teach a selection of students with the method for between 3-6 lessons. To gather data semi-structured interviews with both the teachers and the students was conducted, to investigate how the intervention was perceived. Results show that both teachers and students noticed differences and similarities with their previous style of teaching. Some significant results include that teachers experienced that Simultaneous Learning was helpful in creating a pro-active teaching and students experienced the introduction of improvisation to the lesson as positive. In the discussion the results are related to earlier research and how different perspectives on the role of a teacher can affect how Simultaneous Learning is perceived as a valuable tool or not. Lastly, some suggestions on how the method could be further improved is suggested and discussed.

<p>As the western society gradually turns into a knowledge- and risk society, where science and scientific innovations increasingly both promise to save the world and destroy it, a shift in the relation between the scientific community and the rest of society has emerged. A shift from a top-down one-way transfer view regarding communication, to a dialogue-based interactive co-production model, where the public are part of setting the agenda for research and contribute to the knowledge production. Or at least in theory, in EU documents and in many different country's policy documents. In practical application however, one might have a hard time see the implementation of such model.</p><p>As a more comprehensive and dialogue-based science communication is depending on the possibility for scientist themselves to engage and fell the need to engage, we have focused on their thoughts.</p><p>In this thesis we have examined six scientists view on, and work with, science communication, as well as their perceived social and structural conditions. We have also examined action plans and strategy documents from three Swedish universities that in different ways mention science communication and interaction with the broader society. Finally we have compared the view on science communication that we have found in the documents with that of the scientists.</p><p>We have used qualitative interviews to gather information from the six scientists, who range from 30 to 60 years in age and come from different fields of study. For the documents we used a qualitative analyse, searching for different areas regarding science communication and interaction with society.</p><p>Our finding show that both the view of the scientist and that of the documents, regarding science communication, more resemble that of the older one-way transfer model, although some minor parts remind of a dialogue-based model.</p><p>All the scientists we have interviewed are positive to science communication, especially for its possibility to increase the knowledge in general society and set a ground for better decision making, and also to give legitimacy for both research and the decisions based on it.</p><p>Regarding their practical work with science communication, no one have fixed routines, and the time they spend differ greatly. It is mostly reactive in nature and consist of lectures, popular science articles, participation in interviews in media and conferences etcetera. Three of the scientists use, or are about to use, websites where they communicate their science.</p><p>Socially, most of the scientists both talk extensively with their colleagues about science communication and feel that they think it is important. When it comes to their superior or employer view on science communication most of the scientists don't feel that they act as if it is a subject of concern. Regarding to the academic world at large, they think it is both seen as something positive and sometimes negative. For example some scientists may see it as a positive and important work, while others see the science communication as being part of self promotion and a attempt to raise more funds for specific research. The scientists still feel principle encourage to work with science communication.</p><p>The structural conditions differ between the different scientists, and only one has had training in science communication, although three think they have the possibility to get training. All the scientist have possibility to get some help with their communication however. Two of the scientists felt that their conditions for working with science communication are sufficient, while others feel the need for more resources, time and natural environments for engagement.</p><p>In the action plans and strategy documents we found five interesting areas regarding science communication and engagement with the broader society. First of are their view on science communication and its positive effects. Here all the universities point at the importance of science communication for a sustainable development. They also focus on the benefit for the research in utilizing the knowledge and experience of the broader society. Secondly two of the universities give examples on how they work with science communication. Here they mention open lectures, seminars, study visits, among other. The third area focus on the education of scientist in science communication. Here KTH strongly emphasis the importance education for good leadership and communicative skills for scientists. Fourth, the need for better structural conditions is something that Södertörn stresses, both regarding funding, merits and different departments’ tasks regarding science communication. Last, the importance of business related education as a way of spreading knowledge is something that all the universities focus on.</p>

As the western society gradually turns into a knowledge- and risk society, where science and scientific innovations increasingly both promise to save the world and destroy it, a shift in the relation between the scientific community and the rest of society has emerged. A shift from a top-down one-way transfer view regarding communication, to a dialogue-based interactive co-production model, where the public are part of setting the agenda for research and contribute to the knowledge production. Or at least in theory, in EU documents and in many different country's policy documents. In practical application however, one might have a hard time see the implementation of such model. As a more comprehensive and dialogue-based science communication is depending on the possibility for scientist themselves to engage and fell the need to engage, we have focused on their thoughts. In this thesis we have examined six scientists view on, and work with, science communication, as well as their perceived social and structural conditions. We have also examined action plans and strategy documents from three Swedish universities that in different ways mention science communication and interaction with the broader society. Finally we have compared the view on science communication that we have found in the documents with that of the scientists. We have used qualitative interviews to gather information from the six scientists, who range from 30 to 60 years in age and come from different fields of study. For the documents we used a qualitative analyse, searching for different areas regarding science communication and interaction with society. Our finding show that both the view of the scientist and that of the documents, regarding science communication, more resemble that of the older one-way transfer model, although some minor parts remind of a dialogue-based model. All the scientists we have interviewed are positive to science communication, especially for its possibility to increase the knowledge in general society and set a ground for better decision making, and also to give legitimacy for both research and the decisions based on it. Regarding their practical work with science communication, no one have fixed routines, and the time they spend differ greatly. It is mostly reactive in nature and consist of lectures, popular science articles, participation in interviews in media and conferences etcetera. Three of the scientists use, or are about to use, websites where they communicate their science. Socially, most of the scientists both talk extensively with their colleagues about science communication and feel that they think it is important. When it comes to their superior or employer view on science communication most of the scientists don't feel that they act as if it is a subject of concern. Regarding to the academic world at large, they think it is both seen as something positive and sometimes negative. For example some scientists may see it as a positive and important work, while others see the science communication as being part of self promotion and a attempt to raise more funds for specific research. The scientists still feel principle encourage to work with science communication. The structural conditions differ between the different scientists, and only one has had training in science communication, although three think they have the possibility to get training. All the scientist have possibility to get some help with their communication however. Two of the scientists felt that their conditions for working with science communication are sufficient, while others feel the need for more resources, time and natural environments for engagement. In the action plans and strategy documents we found five interesting areas regarding science communication and engagement with the broader society. First of are their view on science communication and its positive effects. Here all the universities point at the importance of science communication for a sustainable development. They also focus on the benefit for the research in utilizing the knowledge and experience of the broader society. Secondly two of the universities give examples on how they work with science communication. Here they mention open lectures, seminars, study visits, among other. The third area focus on the education of scientist in science communication. Here KTH strongly emphasis the importance education for good leadership and communicative skills for scientists. Fourth, the need for better structural conditions is something that Södertörn stresses, both regarding funding, merits and different departments’ tasks regarding science communication. Last, the importance of business related education as a way of spreading knowledge is something that all the universities focus on.

”I could either watch it happen or be a part of it.” - Elon Musk De autonoma fordonens intåg på svenska vägar är ett stundande faktum med utblick mot 2030. Med dessa förs även förhoppningar om säkrare trafikmiljöer, större utrymme och prioritering av fotgängare och cyklister, mindre trängsel, reducerad miljöpåverkan och förenklade livsmönster. För att dessa positiva konsekvenser ska infalla krävs dock en förebyggande och långsiktig planering. Majoriteten av svenska kommuner har i dagsläget en reaktiv inställning till planering för autonoma fordon, det vill säga att först se utvecklingen äga rum och därefter tillämpa åtgärder. För att utvecklingen ska få ett önskvärt utfall måste kommunerna börja föra en proaktiv planering för autonoma fordons introduktion på marknaden. Det som hittills hämmat planeringen är framförallt bristen på konkreta förslag och principer för hur trafik och gatumiljöerna bör anpassas efter de nya förutsättningar som autonoma fordon medför. Samhället står just nu på kanten inför en storskalig omställning av fordonsflottan, där eldrivna autonoma fordon i slutändan förmodligen utgör en majoritet. Syftet med detta projekt är inte att förespråka en omedelbar implementering av åtgärder för fordon som ännu inte existerar, men fenomenet måste börja betänkas, diskuteras och konkretiseras på det långsiktiga planeringsstadiet. År 2050 ses som en relativt säker tidpunkt där autonoma fordon utgör en absolut majoritet av fordonsflottan, under en lång period kommer dock vanliga fordon och autonoma fordon behöva samsas om trafikutrymmet. Inom detta tidsspann råder många oklarheter över hur den fysiska planeringen ska positionera sig. De planeringsåtgärder som produceras i detta projekt är menade att utgöra ett första underlagsmaterial som kan börja lappa igen den kunskapslucka som existerar idag. Om kommunerna fortsätter med en reaktiv inställning ökar risken för att de negativa konsekvenser som autonoma fordon kan medföra infaller, såsom kapacitetsbrist i trafikinfrastrukturen på grund av ökade trafikmängder samt ett ökat parkeringsbehov. Sveriges kommuner bör vara med och styra utvecklingen för att privata aktörer och marknadskrafter inte anskaffar enväldig kontroll, och för att målsättningarna ska forma den teknologiska utvecklingen och inte vice versa. Vilket utfall som är mest sannolikt att inträffa beror till stor del på två faktorer; graden av proaktiv planering som bedrivs av de samhällsbyggande institutionerna samt i vilken grad delade lösningar av autonoma fordon anammas av allmänheten. Det är således omotiverat att inte bedriva en proaktiv planering på grund av de osäkerheter kring vilken typ av genomslag de autonoma fordonen får, för att institutionernas arbete kan påverka utvecklingen i den riktning som anses önskvärd. Detta projekt bidrar med något nytt till forskningen kring autonoma fordons påverkan på stadsplaneringen inom urbana miljöer, genom att konkretisera nödvändiga åtgärder som behöver tas med hänsyn till denna utveckling. Projektet resulterar i gestaltningsprinciper och förslag på lämplig utformning med hänsyn till autonoma fordon. Förhoppningen är att detta arbete är ett första steg i att möjliggöra en mer proaktiv planering, vilket är ett kriterium för att skapa en framtid med gång- och cykelprioriterade miljöer där delade autonoma fordon har ett reducerat anspråk i det offentliga rummet.