Att begrepp ändras genom historien är ingen nyhet, hur begreppen utvecklats och vad begreppen har för innebörd väckte däremot vårt intresse. Denna studie undersöker transitionen av företeelsen psykisk sjukdom i statens offentliga utredningar, från början av 1900-talet till början av 2010-talet. Detta utifrån en analys av på vilka sätt psykisk sjukdom benämns i dessa utredningar, på vilka sätt personer med psykisk sjukdom beskrivs och konstrueras, samt vilka följder som går att utläsa utifrån dessa konstruktioner. Studien utgår från en socialkonstruktivistisk ansats och kritisk diskursanalys som teori och metod. Den kritiska diskursanalysen kompletteras med Foucaults begrepp makt och kunskap. Studiens material består av tolv utvalda utredningar från tre olika tidsnedslag (1923–1929, 1958–1964, 2006–2012) vilka lästes, kodades och tematiserades utifrån kritisk diskursanalys som metod. Vi fann olika typer av transitioner i förhållande till frågeställningarna, bland annat hur benämningar gått från sinnessjuk till person med psykisk sjukdom, hur språket medikaliserades och sedan även hur det sociala arbetet fått ta allt större plats. Ur resultatet utläste vi tre olika övergripande beskrivningar som fick representera de olika tidsnedslagen, förvaring, vård och rehabilitering. Varje beskrivning hade en dominerande diskurs. Förvaring karaktäriserades av en samhällsbeskyddande diskurs som präglades av att samhället ska beskyddas mot personer med psykisk sjukdom. Vård karaktäriserades av en samhällsbegränsande diskurs som handlade om samhället skapar begränsningar för personer med psykisk sjukdom på olika sätt. Rehabilitering karaktäriserades av en samhällsanpassande diskurs där utredningarna beskrev hur samhället skulle anpassas för personer med psykisk sjukdom.

Syfte: Syftet med studien var att sammanställa evidens avseende parodontal sjukdom och depression hos vuxna. Två frågeställningar formulerades; Visade kvantitativa studier ett samband mellan parodontit och depression hos vuxna? Vilken parodontal status uppvisade vuxna med depression? Metod: Sökningar på relevanta sökord i databaserna DOSS, PubMed, och PsycINFO utfördes i februari 2020. I de inkluderade artiklarna undersöktes parodontal status genom plackindex (PLI), gingivalindex (GI), blödning vid sondering (BoP), fickdjup (PPD), klinisk fästeförlust (CAL). Depression var antingen diagnostiserat eller framkom vid användning av kliniskt instrument. Resultat: 13 artiklar valdes ut, där majoriteten påvisade samband mellan depression och parodontit. Parodontala status hos vuxna med depression visade främst höga PPD, CAL, PLI och GI-värden. Slutsats: Det fanns ett samband mellan depression och parodontit. Vuxna individer med depression uppvisade ett parodontalt status med fler ytor med fördjupade tandköttsfickor, inflammation, och plack. Denna information är viktig för hela tandvårdsteamet att känna till, för att erbjuda en evidensbaserad tandvård till de här individerna.

Inledning: Sjuksköterskor kommer att möta och vårda patienter med psykisk sjukdom oavsett arbetsplats. Sjuksköterskors grundutbildning grundar sig i att bemöta patienter med ett helhetsperspektiv oavsett bakomliggande sjukdom. Trots det så förekommer stigmatisering av patienter bland vårdpersonal. Syfte: Syftet är att sammanställa faktorer som påverkar sjuksköterskors attityder mot patienter med psykisk sjukdom inom somatisk vård. Metod: Nio steg av Polit och Beck (2017) har använts för att utforma litteraturstudien. Sökningar genomfördes i CINAHL, PubMed och PsychInfo. Efter kvalitetsgranskning kvarstod tio artiklar. Fyra kvalitativa, fem kvantitativa artiklar och en artikel av mixad metod. Resultat: De faktorer som påverkar attityder mot patienter med psykisk sjukdom hos sjuksköterskor inom somatisk vår kunde sammanställas i tre kategorier; osäkerhet, erfarenhet och utbildning. Slutsats: Attityderna var kopplade till bristfällig kunskap, erfarenhet och osäkerhet. Utbildning inom psykisk sjukdom och stöd till sjuksköterskor behöver utvecklas. Sjuksköterskors kunskap främjar positiva attityder och resulterar i god omvårdnad till patienter med psykisk sjukdom.

Bakgrund: Efter psykiatrireformen så har kommunerna fått ta ett större ansvar för personer med psykisk sjukdom vilket ställer krav på sjuksköterskor som arbetar kommunalt inom hemsjukvården att veta hur de ska bemöta och vårda personerna. Tidigare internationella studier tyder på att sjuksköterskor upplever en osäkerhet och brist på kunskap i vården av personer med psykisk sjukdom inom hemsjukvården. Det saknas dock kunskap om sjuksköterskans upplevelse utifrån en svensk kontext.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med psykisk sjukdom inom hemsjukvården.  Metod: En kvalitativ metodologi med induktiv ansats användes. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor inom hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskorna strävar efter att se personen genom att respektera och empatisera med honom eller henne, att möta personen där hen är och genom att sträva efter jämlikhet och självbestämmande. De arbetar med att skapa förtroende och trygghet genom att ta sig tid för personen de vårdar. Vidare visar resultatet på sjuksköterskornas upplevelser av att känna sig utsatt och oskyddad då de beskriver känslor av rädsla och känslor av att bli manipulerad. Resultatet visar även på upplevelser av otillräcklighet i vårdandet då sjuksköterskorna känner sig osäkra i bedömningarna och då de känner en uppgivenhet i vårdandet. De upplever vidare ett behov av att ha ett delat ansvar kring personerna.  Slutsats: I vårdandet av personer med psykisk sjukdom upplever sjuksköterskorna vikten av att sträva efter personcentrerad vård. För att ge en god och likvärdig vård för alla så krävs ökad kunskap och handledning för sjuksköterskorna inom hemsjukvården och ett förbättrat samarbete mellan olika vårdgivare.

I den här uppsatsen studeras hur modrande i relation till psykisk sjukdom och kulturella moderskapsideal gestaltas i Linda Boström Knausgårds roman Oktoberbarn samt Ann Heberleins verk Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Tematiken undersöks med hjälp av feministisk moderskapsforskning som visar hur föreställningar om det ”goda moderskapet” påverkar mödrar i stor grad. Idealen kan tyckas ouppnåeliga och i samband med psykisk sjukdom innebär de en stor press då huvudpersonerna inte bara måste hantera sina egna och andras förväntningar på dem som mödrar, utan även sjukdomens inverkan på sig själva och sin omgivning. Berättarjagen lider av bipolär sjukdom och upplever svår depression, och i berättelserna gestaltas känslor som självhat, dödslängtan och hopplöshet. Att som mor vara drabbad av depression är tabubelagt och psykisk sjukdom innebär i sig en stigmatisering vilket protagonisterna är medvetna om. Skam genomsyrar berättelserna och känslan är knuten till upplevelsen av att vara otillräcklig som mor, men även till hur de erfar att vara ”avvikande” på grund av den psykiska sjukdomen. De litterära gestaltningarna uttrycker en längtan efter ”normalitet” och efter att vara stabila mödrar som de själva och omgivningen kan lita på.

Bakgrund Barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom drabbas ofta av konsekvenser i form av fysiskt och psykiskt lidande. Om barnet klarar av att bemästra situationen och växa upp till ett välfungerande liv benämns dessa som maskrosbarn. För att möjliggöra för barnen att bemästra situationen kan stödet ha en betydande roll. Enligt lag är hälso- och sjukvårdspersonal skyldiga att bistå barnen med stöd och information. Trots detta förekommer det brister inom hälso- och sjukvården kring kunskap inom området och implementeringen av aktuell lagstiftning. Syfte Syftet var att beskriva hur vuxna barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom upplevde sin situation som barn samt deras behov av stöd under uppväxten. Metod En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor genomfördes med sju deltagare, vilka identifierade sig som maskrosbarn. Resultatet analyserades genom en induktiv innehållsanalys. Resultat Resultatet visade att barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom ofta drabbas av lidande och upplever skuld och skam till följd av sin förälders sjukdom. Vidare visade resultatet att hälso- och sjukvården brister i att ge barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom det stöd och den information de behöver för att hantera sin situation. Slutsats Stöd från hälso- och sjukvården är av betydelse för att lindra lidande hos barn till föräldrar med psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom. Ökade kunskaper inom hälso- och sjukvården om hur dessa barn uppmärksammas och bemöts, samt implementering av aktuell lagstiftning i verksamheterna, kan leda till att barnens lidande lindras och ökar möjligheterna till att de växer upp till att bli maskrosbarn.

Bakgrund Hopp beskrivs som en multidimensionell dynamisk livskraft som karakteriseras av en självsäker men ändå osäker förväntan. Återhämtning fokuserar på människans möjligheter och uppmuntrar henne att blicka framåt och våga sätta nya mål. Det är en resa inte en destination där målet är att människan ska få kontroll över sitt liv. Sjuksköterskan har en given plats för att främja återhämtning hos personer med psykisk sjukdom genom personcentrerad omvårdnad och omvårdnadshandlingar. Syfte Syftet med arbetet var att beskriva hopp och andra faktorers betydelse för återhämtning hos personer med psykisk sjukdom. Metod En allmän litteraturöversikt valdes med deduktiv ansats fokuserad på latent innehåll. 15 vetenskapliga artiklar med både kvantitativa och kvalitativa metoder framtogs genom databassökningar i PubMed och CINAHL. Dessa artiklar analyserades och kvalitetsgranskades. Artiklarnas resultat tematiserades i resultatavsnittet. Resultat Tre teman identifierades ”Hopp och välmående”, ”Relationer och stöd” och ”Delaktighet och mening” Resultatet visar att återhämtning är en process som påverkas av flera olika faktorer. Hopp behövs för att återhämtningen ska kunna påbörjas men även att hopp påverkar människans välmående. Relationer ökade människans möjligheter till återhämtning då goda relationer till hennes familj ökade stödnätverk och sociala gemenskap. Stödinsatserna behövde anpassas efter vårdtagarens behov och inkluderade hennes anhöriga. Delaktighet och mening behövdes då flera vårdtagare önskade en sysselsättning, detta ökade både deras delaktighet men även mening. Personer med psykisk sjukdom saknar ofta motivation och behöver aktiveras av vårdpersonalen. Slutsats Återhämtning är en stor process som påverkas av olika faktorer som, hopp, välmående, relationer, stöd, delaktighet och mening. Om god återhämtning ska uppnås behövs sjukvårdspersonalen inom psykiatrin måste ha god förståelse om detta, för att på bästa sätt utforma vården efter vårdtagarens behov och möjligheter.

Bakgrund  Personer med psykisk sjukdom har länge varit utsatta för fördomar och kategoriseringar av allmänheten men även av sjukvårdspersonalen. Studier visar att patienter bemötts av både positiva och negativa attityder i sin vårdmiljö, där de negativa dominerar. Studier visar även att personer med psykisk sjukdom blir bemötta annorlunda inom den somatiska vården i motsats till psykiatrin. Syfte Syftet var att beskriva vilka faktorer som påverkar bemötandet av personer med psykisk sjukdom utifrån patientens och sjuksköterskans perspektiv. Metod Litteraturöversikt valdes som metod och 12 artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats inkluderades. Databassökningar gjordes i Cinahl, PubMed och Psycinfo. Resultat I resultatet framkom sju teman: positiva och negativa attityder, den sociodemografiska faktorn, den psykiatriska diagnosen, utbildningsnivå och erfarenhet hos sjuksköterskan, skillnader i bemötandet vid olika vårdformer, social isolering och sjuksköterske- patient relationen. Resultatet behandlar olika faktorer som påverka bemötandet mot personer med psykisk sjukdom i sin vårdmiljö. Slutsats Bemötandet mot patienter med psykisk sjukdom innefattades av både positiva och negativa attityder där vissa psykiatriska diagnoser bemöttes av mer pessimism. Generellt var bemötandet bättre inom den psykiatriska vården jämfört med den somatiska våden men inom båda vårdformerna upplevdes negativa attityder och stigmatisering av patienter med psykisk sjukdom.

För att utvecklas och vara trygg är barn beroende av sina föräldrar under uppväxttiden. I familjer där en förälder har psykisk sjukdom och/eller missbrukar finns en risk att barnens fysiska och psykiska behov inte tillfredsställs. Detta kan leda till att barnen hamnar i ett destruktivt leverne eller att de själva upplever psykisk ohälsa. Majoriteten av denna grupp barn känner bland annat utanförskap, mindre välbefinnande, har problem i skolan, drogmissbruk eller kan komma att fungera som "ung vårdgivare" åt sin förälder. Flertalet av dessa barn har även visats behöva stöd, men endast hälften har mottagit något. Det finns likväl barn som klarar sig bra i livet trots svåra upplevelser under uppväxttiden. Dessa barn kallas i folkmun för maskrosbarn och de vittnar om olika skyddsfaktorer som hjälpt dem genom livet. Det har visat sig att dessa barn inte uppmärksammats tillräckligt i sjukvården och att de sällan mottar information om den sjuke föräldern trots att barnen framhåller att de vill veta vad som händer. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge råd, stöd och information till dessa barn, vilket är reglerat av en ny lagförstärkning i Hälso- och sjukvårdslagen. För att få ökad kunskap inför mötet med dessa barn är det av betydelse att känna till barnens levnadsförhållanden i det dagliga livet med psykisk sjuk och/eller missbrukande förälder.

Bakgrund: Personer som lider av psykisk sjukdom lever upp till 20 år kortare än den allmänna befolkningen, detta till följd av fysiska sjukdomar som kan förebyggas. Det är känt att vårdpersonal stigmatiserar och diskriminerar patienter med psykisk sjukdom, vilket kan yttra sig i sämre vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva erfarenheter och upplevelser som patienter med psykisk sjukdom och deras närstående har av den somatiska vården. Metod: Litteraturstudie baserad på 9 kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i Cinahl och APA PsycInfo. Analysprocessen genomfördes utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman och sju subteman. Temana var: Stigmatisering och diskriminering; Diagnostisk överskuggning; Faktorer som försvårar tillgängligheten till somatisk vård; Faktorer som underlättar tillgängligheten till somatisk vård. Konklusion: Patienter med psykisk sjukdom och deras närstående har erfarenheter och upplevelser av stigmatisering från vårdpersonalen. Detta leder till diskriminering såsom diagnostisk överskuggning och en sämre vård, vilket skulle kunna vara en orsak till den förkortade livslängden. Mer forskning behövs om hur utbildnings- och samarbetsfrämjande interventioner kan minska stigmatiseringen och leda till en mer jämlik vård.