<p>Det övergripande syftet med föreliggande uppsats är att utifrån ett kriminalvårdsperspektiv redogöra för skiljelinjen mellan de förvaltningsrättsliga begreppen <em>ärende</em> och <em>faktiskt handlande.</em> Begreppen analyseras utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv, där fyra kriminalvårdsspecifika utgångspunkter (regler om personligt innehav i anstalt, undersökning av brev, avskildhetsplaceringar samt visitationer av bostadsrum) står i centrum för framställningen. Uppsatsen är utarbetad enligt en rättsdogmatisk metod, vilken förutsätter en beskrivning och analys av lagar, förarbeten, juridisk doktrin samt rättspraxis.</p><p>     Någon närmare beskrivning av begreppet <em>ärende</em> har i lagen eller dess förarbeten inte givits. I den juridiska doktrinen definieras dock begreppet som en verksamhet som genom handläggning av ett <em>ärende </em>utmynnar i ett beslut, som binder enskilda eller juridiska personer till ett rättsfaktum.<strong> </strong></p><p><strong>     </strong>I motsats till <em>ärende</em> framförs det <em>faktiska handlandet</em>,<em> </em>som kännetecknas av att inom ramen för den offentliga förvaltningen utföra sysslor som inte innefattar ärendehantering. Det <em>faktiska handlandet</em> exemplifieras i förarbeten av handlingar som utgörs av en lärares genomförande av en lektion eller då en polisman dirigerar trafik.</p><p>     Separationen mellan begreppen är i normalfallet lätt att inringa, då skiljelinjen ofta utgörs av den tidpunkt, vari ett juridiskt bindande dokument eller dylikt upprättas. Denna tydliga separation medför att skiljelinjen sällan möter några större juridiska hinder.</p><p>     Dock bör skiljelinjen tillmätas större rättslig betydelse inom vissa funktioner inom den offentliga verksamheten, däribland kriminalvården. Begreppens motsatsförhållande och betydelse blir särskilt viktig i samband med åtgärder inom kriminalvården som är att betrakta som <em>faktiskt handlande</em> och som de facto innebär en begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna som stadgas i RF samt Europakonventionen. Det är därför viktigt att all myndighetsutövning som faller inom ramen för kriminalvårdens <em>faktiska handlande </em>sker i överensstämmelse med objektivitets-, proportionalitets-, och ändamålsprincipen. Risken är annars att de grundläggande rättsäkerhetsgarantierna, som utgörs av krav på en förutsebar och likformig rättstillämpning inte får samma genomslagskraft som vid ett typiskt <em>ärende</em>.<em> </em></p><p><em>     </em>Någon allmängiltig skiljelinje mellan begreppen går knappast att dra upp. Därför är det viktigt att kriminalvården tydligt definierar huruvida olika frågor är att betrakta som typiska <em>ärenden</em> eller om företeelsen faller inom ramen för myndighetens <em>faktiska handlande</em>. Förslagsvis bör stor vikt läggas på hur frågor som utgör en juridisk gråzon ska hanteras, exempelvis kontroller av bostadsrum. En återkommande diskussion och utveckling av rättspraxis på området är därför nödvändig.</p>

Det övergripande syftet med föreliggande uppsats är att utifrån ett kriminalvårdsperspektiv redogöra för skiljelinjen mellan de förvaltningsrättsliga begreppen ärende och faktiskt handlande. Begreppen analyseras utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv, där fyra kriminalvårdsspecifika utgångspunkter (regler om personligt innehav i anstalt, undersökning av brev, avskildhetsplaceringar samt visitationer av bostadsrum) står i centrum för framställningen. Uppsatsen är utarbetad enligt en rättsdogmatisk metod, vilken förutsätter en beskrivning och analys av lagar, förarbeten, juridisk doktrin samt rättspraxis.      Någon närmare beskrivning av begreppet ärende har i lagen eller dess förarbeten inte givits. I den juridiska doktrinen definieras dock begreppet som en verksamhet som genom handläggning av ett ärende utmynnar i ett beslut, som binder enskilda eller juridiska personer till ett rättsfaktum.      I motsats till ärende framförs det faktiska handlandet, som kännetecknas av att inom ramen för den offentliga förvaltningen utföra sysslor som inte innefattar ärendehantering. Det faktiska handlandet exemplifieras i förarbeten av handlingar som utgörs av en lärares genomförande av en lektion eller då en polisman dirigerar trafik.      Separationen mellan begreppen är i normalfallet lätt att inringa, då skiljelinjen ofta utgörs av den tidpunkt, vari ett juridiskt bindande dokument eller dylikt upprättas. Denna tydliga separation medför att skiljelinjen sällan möter några större juridiska hinder.      Dock bör skiljelinjen tillmätas större rättslig betydelse inom vissa funktioner inom den offentliga verksamheten, däribland kriminalvården. Begreppens motsatsförhållande och betydelse blir särskilt viktig i samband med åtgärder inom kriminalvården som är att betrakta som faktiskt handlande och som de facto innebär en begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna som stadgas i RF samt Europakonventionen. Det är därför viktigt att all myndighetsutövning som faller inom ramen för kriminalvårdens faktiska handlande sker i överensstämmelse med objektivitets-, proportionalitets-, och ändamålsprincipen. Risken är annars att de grundläggande rättsäkerhetsgarantierna, som utgörs av krav på en förutsebar och likformig rättstillämpning inte får samma genomslagskraft som vid ett typiskt ärende.      Någon allmängiltig skiljelinje mellan begreppen går knappast att dra upp. Därför är det viktigt att kriminalvården tydligt definierar huruvida olika frågor är att betrakta som typiska ärenden eller om företeelsen faller inom ramen för myndighetens faktiska handlande. Förslagsvis bör stor vikt läggas på hur frågor som utgör en juridisk gråzon ska hanteras, exempelvis kontroller av bostadsrum. En återkommande diskussion och utveckling av rättspraxis på området är därför nödvändig.

Vi har i denna studie använt oss av ett kvalitativt angreppssätt för att undersöka 19 domar gällande ”barn som far illa” enligt 2§ lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Studiens syfte var att undersöka hur Socialnämnden i sina yttranden till Förvaltningsrätten argumenterar för tvångsvården. Studien har inspirerat av diskursanalys som metod och teori samt applicerat det teoretiska begreppet normalitet som ett analytiskt verktyg. Resultatet visar att socialnämnden argumenterar utifrån föräldrars tillkortakommanden och det onormala föräldraskapet i förhållande till barns odefinierade behov. Vidare framkommer att argumentationer förs utifrån lagstiftningen rekvisit för att uppnå rättslig relevans. / We have used a qualitative approach to analyze 19 verdicts according to 2§ The Young Persons Act (LVU) about maltreated children. The purpose with this study was to investigate how the Social Welfare argues to the administrative court. This study was inspired by discourse analyze as method and theory with a theoretical concept of normality as an analytical tool. The result show that the Social Welfare argues about parents shortcoming and the abnormal parenthood in relations to childrens undefined needs. The result also show that the Social Welfare argues for compulsory care in terms of legal requirements to achieve legal relevance.

<p>Syftet med uppsatsen är att utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv redogöra för hur den straffrättsliga påföljden om överlämnande till särskild vård för unga verkställs inom socialtjänsten. Avsikten är också att analysera huruvida påföljden verkställs på ett sätt som står i samklang med lagstiftarens intentioner, samt att diskutera hur den enskilde socialsekreteraren kan bidra med att kravet på rättsäkerheten efterlevs och förstärks. Uppsatsen har en rättsdogmatisk ansats parat med kvalitativa intervjuer. Huvudsakliga källor har utgjorts av förarbeten, praxis samt rättsvetenskaplig och kriminologisk litteratur. Resultatet visar att kravet på rättsäkerhet till stora delar är uppfyllt, då överlämnande till särskild vård för unga verkställs och utreds. Dock föreligger ett behov av att ytterligare definiera vad begreppet särskilt vårdbehov innebär, då detta är ett krav för att påföljden ska kunna aktualiseras. Definitionen för särskilt vårdbehov utgår i dagsläget från den övergripande definitionen i SoL, vilket kan medföra ökad risk för en oenhetlig lagtolkning. Då riktlinjer från Socialstyrelsen i form av allmänna råd och föreskrifter saknas, ökar risken för att kraven på legalitet, förutsebarhet och objektivitet åsidosätts. Socialtjänstens ansvar för rättsäkerhet blir i denna kontext tydlig och behovet av föreskrifter och allmänna råd med syfte att öka enhetligheten i lagtolkningen är därför uppenbar. Det har också framkommit att en tydlig samverkan mellan socialtjänst, polis- och åklagarmyndighet är en förutsättning för en effektiv, rättssäker och skyndsam handläggning av ungdomsmål.</p>

Syftet med uppsatsen är att utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv redogöra för hur den straffrättsliga påföljden om överlämnande till särskild vård för unga verkställs inom socialtjänsten. Avsikten är också att analysera huruvida påföljden verkställs på ett sätt som står i samklang med lagstiftarens intentioner, samt att diskutera hur den enskilde socialsekreteraren kan bidra med att kravet på rättsäkerheten efterlevs och förstärks. Uppsatsen har en rättsdogmatisk ansats parat med kvalitativa intervjuer. Huvudsakliga källor har utgjorts av förarbeten, praxis samt rättsvetenskaplig och kriminologisk litteratur. Resultatet visar att kravet på rättsäkerhet till stora delar är uppfyllt, då överlämnande till särskild vård för unga verkställs och utreds. Dock föreligger ett behov av att ytterligare definiera vad begreppet särskilt vårdbehov innebär, då detta är ett krav för att påföljden ska kunna aktualiseras. Definitionen för särskilt vårdbehov utgår i dagsläget från den övergripande definitionen i SoL, vilket kan medföra ökad risk för en oenhetlig lagtolkning. Då riktlinjer från Socialstyrelsen i form av allmänna råd och föreskrifter saknas, ökar risken för att kraven på legalitet, förutsebarhet och objektivitet åsidosätts. Socialtjänstens ansvar för rättsäkerhet blir i denna kontext tydlig och behovet av föreskrifter och allmänna råd med syfte att öka enhetligheten i lagtolkningen är därför uppenbar. Det har också framkommit att en tydlig samverkan mellan socialtjänst, polis- och åklagarmyndighet är en förutsättning för en effektiv, rättssäker och skyndsam handläggning av ungdomsmål.

I följande text presenteras sammanfattningen av syftet och sammanfattningen avstudien.Syftet med denna studie var att göra en komparativ studie av etik i dokumentationnär det gällde den offentliga sektorn och den ideella sektorn; en undersökning somlyftes fram av vilken etisk betydelse dokumentation har när det gällerrättssäkerhet och integritet för den enskilde.Huvudresultaten resulterade i kategorierna respekten för människor,rättssäkerhetens betydelse, värdighet och integritet samt kvalitetsnormer försocialt arbete. Dessa kategorier visade sig vara väsentligt för etik i socialt arbetenär det gällde dokumentation.Resultatet visade att det inte fanns någon enkel definition av respekt, men engemensam nämnare var bemötande, som i väldigt stor utsträckning handlar omhjärtat av den sociala verkligheten; vardagens möten och utbyten av ord ochhandlingar människor emellan. Det fanns likheter mellan kommunen och Nyakvinnojouren på hur man såg på fenomenet respekt. Detta innebar förpliktelsergentemot andra människor, att se deras behov och svårigheter samt ta ansvar fördem När man bemöter någon med respekt inom socialt arbete krävs det mentalnärvaro och lyhördhet. Socialt arbete betyder att man ska bemöta människor medrespekt, vänlighet, tillit och jämlikhet.Informanterna berättade sin syn på hur dokumentation kan påverka människorbåde positivt och negativt. Dokumentation kan få konsekvenser, det positiva meddokumentation är att klienterna får ta del av det som skrivs och ha synpunkter.Har det skrivits något i utredningen som klienterna inte är med på så kan man gåin och göra en revidering och då står det att personerna har ringt och berättatvilket som var felaktigt och vad de ville lägga till i utredningen. Dokumentationska ge en bild av hur den enskilde klarar sin vardag, ges full delaktighet isamhällslivet samt känna sig trygg och uppleva meningsfullhet i gemenskap medandra. Det är frivilligt för den enskilde att medverka i upprättandet av enlevnadsbeskrivning och den görs alltid med respekt för den personligaintegriteten.Nya kvinnojouren är ingen myndighet så de har ingen anmälningsskyldighet, omkvinnan inte har barn med. Nya kvinnojouren anmäler aldrig något ikvinnojourens namn, kvinnorna måste känna sig trygga och säkra. Det varintressant att ta del av hur man ser på fenomenet rättssäkerhet mellan kommunenoch Nya kvinnojouren. Resultatet visade ett samband med tidigare forskning därNordfeldt & Söderholm (2002) beskriver den samhällsteoretiska modellen därkvinnojouren står för en grundläggande ideologi, inga krav inom de olikaverksamheterna, varken på de utsatta eller på personalen. Ett mervärde som ocksålyftes fram var att utsattas integritet skyddas och bevaras i frivilligaorganisationers verksamheter.Informanterna berättade hur de såg på hur dokumentation kan påverkarmänniskors integritet. Socialsekreterarna berättade att många som kommer för attfå hjälp tycker att det överhuvudtaget är jobbigt att vara där, de känner sigkränkta. Sen finns det personer som kommer in och äger rummet och tycker att dehar rätten till allt, de kan lagen utantill och vet sina rättigheter. Nya kvinnojourenhade inte upplevt att kvinnornas personliga integritet kränkts när dem kommer dit,utan kvinnorna tar det som att de som arbetar där är medmänniskor och gör så gottde kan. Kvinnor som kommer dit är oftast så chockade, och när man kommer i detstadiet så är det de minsta dem tänker på.En intressant aspekt var att det existerade två vitt skilda perspektiv på hurmänniskorna känner sig som kommer för att söka hjälp. Myndighetspersonernabeskrev ett negativt möte, där majoriteten av klienterna som kom dit hade enanknytning till ”värdighets” – fenomenet. Nya kvinnojouren beskrev att kvinnornasom kom dit upplevde att de fick hjälp av medmänniskor och att det var positivt.Nya kvinnojouren arbetar ideellt och för många kvinnor är det en fristad där de fåren privat sfär som inte är tillgänglig för myndigheternas insyn. Ett mervärde somockså lyfts fram av Nordfeldt & Söderholm (2002) är att utsattas integritetskyddas och bevaras i frivilliga organisationers verksamheter.Ronnby (1993) beskriver hur socionomen befinner sig i en maktposition iförhållande till hjälpsökande människor som befinner sig i en utsatt situation.Socionomens handlingar har därför stor betydelse för dessa människor. Resultatetvisade ett samband med tidigare forskning, Svedberg (2006) visar enligtsocialpsykologiskt perspektiv att i socialt arbete kommer man i kontakt medmänniskor i utsatta situationer, människor vilka är beroende av att de insatser somerbjuds är av god kvalitet och av att de blir bemötta med respekt för sinsjälvbestämmanderätt och integritet.Resultatet visade att den utveckling som har skett de senaste årtiondena medbesparingskrav har lett till att allt mer av kommunernas välfärdstjänster harkommit att bedrivas i den ideella sektorn. De intervjuade berättade deraserfarenhet av att samarbeta med varandra. Studier visar att förhållandet mellanfrivilligorganisationer och kommuner kännetecknas av samarbete, integrationsamt ömsesidigt beroende. Idag lyfts frivilliga organisationer fram i ljuset ochtillräknas en rad positiva värden som medmänsklighet, värme, engagemang,kreativitet, spontanitet, flexibilitet.Det finns klart skillnader mellan intervjupersonernas arbetssätt, socialsekreterarnaarbetar som professionella och är bundna till lagar och riktlinjer inom kommunen.Medan Nya kvinnojouren arbetar som medmänniskor och inte är bundna tillnågon myndighet. Resultatet stöds av tidigare forskning, Blennberger (2005)skriver om att allt socialt arbete förutsätter någon form av struktur för etiskavärden och normer. Det kan finnas tydliga risker att det skapas oklarheter mellankommunen och frivilliga organisationer när det gäller ansvaret gentemothjälpsökande människor. Av resultatet framkom att det finns lett samband fråntidigare forskning därMeuwisse & Sunesson (1998) beskriver det samhällsteoretiska perspektivet därsocialarbetaren ska göra ett bra arbete, bl.a. att det finns tillgång till resurser föratt arbeta effektivt, samt att ha inflytande över sin egen arbetssituation. Det ärockså av största vikt att socialarbetaren kan påverka socialvårdens metoder ocharbetsformer. Brister detta får det konsekvenser genom att utsatta människorsbehov av vård, omsorg och stöd inte kan tillgodoses på ett tillfredställande sätt. / Important issues about Ethics in social work regulates by social service law where the individuals right of self-determination is respected and the individuals influence is strengthen. in 1§ third chapter is stated that the individuals right of self-determination and integrity shall be respected. The issue with this study is to analyse if there are any similarities or differences between social work in the local government and a voluntaries organization. The Comparison is made upon their opinions, Social workers versus voluntaries. The analyse is made in Kristianstad local government in Skåne. The method used was quality characteristic, and was made by personal interviews. The analyse of interviews was made by grounded theory. The theme in the interviews was treatment of individuals in need, a good treatment is important so the individual can state it’s wishes care and contributions in a proper way.

<p>Uppsatsen granskar 9 § i Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i ett försök att kartlägga lagstiftarens resonemang och argumentering för att paragrafen skall anses rättssäker, skälig och rättvis samt hur detta framträder i tillämpning och praxis. Paragrafen handlar om de krav som den arbetslöse måste uppfylla för att få ersättning från arbetslöshetskassan. Om kraven inte uppfylls så är arbetsförmedlaren skyldig att skicka en underrättelser till den arbetssökandes a-kassa så att de kan se över om arbetslöshetsersättning skall utgå eller inte. Lagstiftarens intentioner för denna lag i allmänhet och 9 § mer specifikt visar på argument för såväl ett rättssäkert, skäligt som rättvist tankesätt. Men en genomgång av praxis och tillämpning visar att dessa intentioner inte alltid följer med hela vägen i arbetet på Arbetsförmedlingarna. Det finns en stor variation olika arbetsförmedlingar emellan av hur 9 § ALF tillämpas. Variationen beror på flera olika faktorer, allt ifrån hur arbetsförmedlingen lokalt är organiserad till den enskilda handläggarens egna värderingar. En stor variation i hur 9 § ALF tillämpas olika arbetsförmedlingar emellan resulterar i att lagstiftningen många gånger vacklar utifrån ett rättsäkerhets, skälighets och rättviseperspektiv.</p>

Uppsatsen granskar 9 § i Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i ett försök att kartlägga lagstiftarens resonemang och argumentering för att paragrafen skall anses rättssäker, skälig och rättvis samt hur detta framträder i tillämpning och praxis. Paragrafen handlar om de krav som den arbetslöse måste uppfylla för att få ersättning från arbetslöshetskassan. Om kraven inte uppfylls så är arbetsförmedlaren skyldig att skicka en underrättelser till den arbetssökandes a-kassa så att de kan se över om arbetslöshetsersättning skall utgå eller inte. Lagstiftarens intentioner för denna lag i allmänhet och 9 § mer specifikt visar på argument för såväl ett rättssäkert, skäligt som rättvist tankesätt. Men en genomgång av praxis och tillämpning visar att dessa intentioner inte alltid följer med hela vägen i arbetet på Arbetsförmedlingarna. Det finns en stor variation olika arbetsförmedlingar emellan av hur 9 § ALF tillämpas. Variationen beror på flera olika faktorer, allt ifrån hur arbetsförmedlingen lokalt är organiserad till den enskilda handläggarens egna värderingar. En stor variation i hur 9 § ALF tillämpas olika arbetsförmedlingar emellan resulterar i att lagstiftningen många gånger vacklar utifrån ett rättsäkerhets, skälighets och rättviseperspektiv.

Polulärvetenskaplig sammanfattning Uppsatsens undersökning är en kartläggning av lagstiftning och reglering gällande gaturummen i Stockholm 1650-1750. Syftet är att se på hur myndigheterna försökte komma tillrätta med nattliga ordningsproblem, samt vilka ideal och motiv som låg bakom reglerna. Källmaterialet består av förordningar och kungörelser utgivna av Kungl. Maj:t och Stockholms magistrat i det tidigmoderna Stockholm 1650-1750. Metoden till analysen består av diskursanalys, där fasta tas på samhälleliga diskurser som kan avläsas i källmaterialet, och då utifrån kategorier som kön, klass och makt. Undersökningens resultat visar på en kristlig ideal av ordning för de offentliga miljöerna och nattlivet. Lagstiftningen följer även den internationella utvecklingen för tidigmoderna städer, med gatuplanering, införandet av gatubelysning och en förskjutning av dygnsrytmen. Det materiella ordnandet, samt idealen av ordningsamma goda kristliga medborgare sammanfaller även med Sveriges stormaktsideal. I källmaterialet finns även spår av förhandling mellan myndigheter och medborgare. Lagstiftningen anpassas utifrån medborgarnas klagomål och påtryckningar, det sker en förhandling av statens våldsmonopol och medborgarnas individuella rättssäkerhet. I det tidigmoderna Stockholm är individuell rättssäkerhet kopplat till samhällsställning.       Undersökningen visar även på att medborgarna fungerar som lagens förlängda arm, med en angivarkultur som uppmuntras. De ur högre stånd hade traditionellt fungerat som förmyndare och beskyddare för de med lägre samhällelig ställning, och i och med införandet av stadsvakten bestående av medborgare ur de lägre ständerna, ställs denna ordning ur spel - vilket resulterar i en del konflikter.