Allmänna rättsprinciper i HD och HFD:s praxis har analyserats i syfte att ta reda på vilken typ av normer de allmänna rättsprinciperna är och vilken plats de har i svensk rätt. Resultatet har jämförts med förklaringsmodeller från Aarnio, Dworkin, Tuori och Zahle avseende principers ursprung och egenskaper. Detta har visat att de rör sig om en väldigt heterogen grupp både vad gäller ursprung, egenskaper och tillämpning. På grund av detta säger det inte särskilt mycket om en norm att den klassificeras som en allmän rättsprincip. De gemensamma drag som dock går att se är att många av principerna är mycket gamla och befästs mer och mer och fått en allt viktigare roll ju längre tiden går.

<p>The legal status of corporate codes of conduct, whereby a corporation promises to behave in an ethical manner, is uncertain. Such codes are often claimed to be legally unenforceable. But even if codes per se are not regulated by a legal system, there are still numerous rules governing the making and keeping of promises. Contracts, constitutions and advertising are examples of promises recognized in many legal systems. </p><p>This thesis will show, using general principles found in several legal systems, that codes of conduct can indeed be enforceable. </p><p>Firstly, a contract is an agreement between two or more parties. According to different theories, it derives its legal validity from either the ethics of promise-keeping or the reliance of one party. Codes of conduct may, in some cases be considered enforceable contracts. </p><p>Secondly, corporations, like states have constitutions, which outline the basic principles of the organization in a way recognized by the law. A code of conduct can be made enforceable by incorporation into this constitution. </p><p>Finally, promises made in advertising can also be binding for the corporation. If the code is regarded as advertising, it can become enforceable.</p> / <p>Genom etiska policyer (uppförandekoder) kan företag lova att bete sig på et etiskt sätt. Dessa koders rättsliga status är emellertid osäker, och ofta hävdas att sådana de inte är rättsligt bindande. Men även om etikpolicyer i sig inte regleras av rättssystemet, finns det flertaliga regler om att ge och hålla löften. Avtal, författningar och marknadsföring är alla exempel på löften som erkänns som bindande av många rättssystem. </p><p>Denna uppsats visar, genom att åberopa allmänna principer som finns i flera rättssystem, att uppförandekoder faktiskt är bindande. </p><p>Ett avtal är en överenskommelse mellan två eller flera parter. Enligt olika teorier blir det bindande på grund av antingen etiska normer om löften eller en parts tilltro till avtalet. Uppförandekoder kan, under vissa förutsättningar, anses vara avtal. </p><p>Företag, likt stater har författningar som reglerar organisationens mest grundläggande principer på ett sätt som av lagen tillmäts betydelse. En uppförandekod kan göras bindande genom att inkorporeras i denna författning. </p><p>Löften som ges i marknadsföring kan också skapa rättsliga plikter för företaget. Om koden ses som reklam kan den vara bindande.</p>

The legal status of corporate codes of conduct, whereby a corporation promises to behave in an ethical manner, is uncertain. Such codes are often claimed to be legally unenforceable. But even if codes per se are not regulated by a legal system, there are still numerous rules governing the making and keeping of promises. Contracts, constitutions and advertising are examples of promises recognized in many legal systems. This thesis will show, using general principles found in several legal systems, that codes of conduct can indeed be enforceable. Firstly, a contract is an agreement between two or more parties. According to different theories, it derives its legal validity from either the ethics of promise-keeping or the reliance of one party. Codes of conduct may, in some cases be considered enforceable contracts. Secondly, corporations, like states have constitutions, which outline the basic principles of the organization in a way recognized by the law. A code of conduct can be made enforceable by incorporation into this constitution. Finally, promises made in advertising can also be binding for the corporation. If the code is regarded as advertising, it can become enforceable. / Genom etiska policyer (uppförandekoder) kan företag lova att bete sig på et etiskt sätt. Dessa koders rättsliga status är emellertid osäker, och ofta hävdas att sådana de inte är rättsligt bindande. Men även om etikpolicyer i sig inte regleras av rättssystemet, finns det flertaliga regler om att ge och hålla löften. Avtal, författningar och marknadsföring är alla exempel på löften som erkänns som bindande av många rättssystem. Denna uppsats visar, genom att åberopa allmänna principer som finns i flera rättssystem, att uppförandekoder faktiskt är bindande. Ett avtal är en överenskommelse mellan två eller flera parter. Enligt olika teorier blir det bindande på grund av antingen etiska normer om löften eller en parts tilltro till avtalet. Uppförandekoder kan, under vissa förutsättningar, anses vara avtal. Företag, likt stater har författningar som reglerar organisationens mest grundläggande principer på ett sätt som av lagen tillmäts betydelse. En uppförandekod kan göras bindande genom att inkorporeras i denna författning. Löften som ges i marknadsföring kan också skapa rättsliga plikter för företaget. Om koden ses som reklam kan den vara bindande.

Barn är sårbara och de behöver därför särskilt stöd och skydd. Att barnets bästa är något som ska tas i beaktande vid alla beslut som rör barn finns därför tydligt stadgat i både nationell och internationell rätt. Ett barn kan enligt svensk rätt inte ha fler än två rättsliga föräldrar. De barn som växer upp med fler än två föräldrar har därför en begränsad rätt till sina sociala föräldrar. Barnets rätt till sina sociala föräldrar aktualiseras framförallt ifall den ena rättsliga föräldern avlider eller om den rättsliga föräldern och den sociala föräldern skiljer sig. Faran är att barnet riskerar att tappa kontakten med en social förälder som betytt mycket under uppväxten. Med begreppet social förälder avses i denna uppsats en person som inte har ett genetiskt eller biologiskt band till barnet, men vars avsikt var att bli barnets förälder redan innan barnet föddes. Personen ska ha fullgjort föräldrafunktionen, det vill säga utövat vårdnadsansvar, under­hålls­­skyldighet och förmyndar­ansvar, allt sedan barnet kom till världen utan att ha några rättsliga förpliktelser. Utifrån nuvarande familjerättsliga reglering kan fyra möjliga alternativ urskönjas för att skydda barnets rätt till sina sociala föräldrar. De lösningar som lagstiftningen erbjuder för att skydda barnets rätt till sina sociala föräldrar är en möjlighet till umgänge, att utse en social förälder till ny vårdnadshavare ifall ordinarie vårdnadshavare avlider, att genomföra adoption samt att reglera vissa frågor genom avtal. Barn och sociala föräldrar har dock få och föga verkningsfulla juridiska lösningar att använda sig av om problem uppstår. Det finns all­varliga risker för barnet om det skiljs från sin sociala förälder och barnets bästa borde därför vara att ge barnet rätt till alla sina föräldrar. De lösningar som lag­stiftningen tillhandahåller är inte till­räckliga för att skydda barnets rätt till sina sociala föräldrar och svensk lagstiftning tillgodoser därför inte barnets bästa på ett tillfreds­ställande vis. Rätten består av en variation av rättsliga normer. Bland de rättsliga normerna återfinns såväl rättsregler som rättsprinciper. Dworkin analyserar i boken ”Taking rights seriously” från 1977 olika rätts­filosofiska problem. Han klassificerar rättsnormer i regler och principer för att sedan bland annat föra fram ”den mest välgrundade teorin”. Enligt Dworkin är en regel en antingen-eller-norm som antingen är tillämplig eller inte tillämplig och en ­princip en mer-eller-mindre-norm vars utmärkande egenskap är att den besitter en dimension av vikt. En fråga som återkommande diskuteras är om barnets bästa ska ses som en regel eller en princip. Barnet bästa är en rättsnorm med en mer-eller-mindre-funktion som besitter en dimen­sion av vikt och ska därför betraktas som en rättsprincip. Principer bygger på värderingar och återfinns på ett djupare plan i rättens struktur och är därmed inte lika föränderliga som regler. Dom­stolar har, enligt Dworkin, möjlighet att tillämpa principer trots att reglerna i ett fall kan vara entydiga. De principer som kan tillämpas av dom­stolarna är de principer som är en del av ”den mest välgrundade rättsteorin”. Vid en avvägnings­situation kan rättsregler underkastas rätts­principer. I dessa fall är det regelns underbyggande principer som får viktas mot andra principer i det aktuella fallet. Det är vid svåra fall som dom­stolarna ska göra denna principavvägning. Frågan om möjlighet till fler än två föräldrar har aktualiserats i en kanadensisk domstol. Domaren resonerade utifrån barnets bästa och menade att barnets bästa måste gå före lag­stiftningens ordalydelse. Domaren anlade ett barnperspektiv i domen och tog sin utgångs­punkt i det enskilda barnets förut­sättningar. Domen var en avvägning mellan olika principer. Prin­cipen om att behandla alla barn lik­värdigt och principen om barnet bästa vägde tyngre än under­byggande principer till de rätts­regler som begränsade antalet rättsliga föräldrar till två stycken. Med stöd av Dworkins teorier om domstolars möjlighet till skönsmässiga avgöranden finns det en öppning för svenska domstolar att besluta om fler än två rättsliga föräldrar om det är för barnets bästa. Om svenska domstolar gör en viktning mellan olika principer och låter principen om barnets bästa ligga till grund för sina beslut om vårdnad och umgänge kan barnets rätt till sina sociala föräldrar skyddas. Sammanfattningsvis har regleringen av barnets rätt till sina sociala föräldrar stora brister. Enligt oss skulle barn kunna få ett bättre skydd genom att domstolar låter principen om barnets bästa väga tyngst för att ge barn rätt till fler än två rättsliga föräldrar. / Children are vulnerable and need special support and protection. Therefore, both national, and international law clearly state that decisions concerning children should be made with respect to the best interest of the child. According to Swedish law, a child may not have more than two legal parents and may therefore have only limited legal right to a social parent. The legal right of a child to its social parent is primarily of concern in the event of death of one legal parent or if the legal parent and the social parent are divorced. There is a risk that the child loses contact with the social parent. The term social parent in this paper is a person without a genetic or biological tie to the child, but whose intention was to become the child's parent even before the birth. The person has completed the expected parental function ever since the birth without any legal obligations. Based on current family law, it is possible to identify four feasible options to protect the child's right to its social parent. These options are the opportunity to attend, to appoint a social parent to a new custodian in the event of death of an ordinary custodian, to conduct adoption and to regulate certain issues by agreement. However, children and their social parents lack effective solutions in case of legal issues. This poses a risks to the child if separated from its social parent and the best interests of the child would be to give the child a right to all of his or her parents. Swedish legislation is, as of today not designed to protect the child's right to its social parent, and does not adequately satisfy the best interests of the child. The laws consists of legal norms such as rules and legal principles. In 1977, Dworkin analyzed different legal-philosophical problems in the book "Taking Rights Seriously". He classifies legal norms as rules or principles in order to advance "a constitutional theory". According to Dworkin, rules are all-or-nothing-norms that are, or are not applicable, and prin­ciples are more-or-less-norms whose characteristic feature is the dimension of weight or impor­tance. In the light of Dworkin, the best interests of the child should be regarded as a legal norm with a more-or-less-function that has a dimension of weight or importance and therefore should be regarded as a legal principle. Principles are value based ​​and therefore on a deeper level in the legal structure with lesser mobility than rules. Judges have, according to Dworkin, the possibility to apply principles in cases even when the rules are seemingly unambiguous. In these hard cases, legal rules may be overruled by weighing the underlying principles of the rule against other principles relevant for the case. The issue of giving a child more than two legal parents has been settled by the Court of Appeal for Ontario in Canada. The judge argued that the best interests of the child was superior to the wording of the legal rule. The judge assumed a child's perspective based on the individual child's prerequisites and argued that the principle of treating all children equally and the best interest of the child had greater importance than the supporting principles of the legal rules limiting the number of legal parents to two. Based on Dworkin's theories on courts' discretion, there is a possibility for Swedish courts to make a ruling on more than two legal parents if it is for the best interests of the child. If Swedish courts, when accounting for different principles, allow the principle of the best inte­rests of the child to be the basis for their decisions on custody and rights of access, the child's right to his social parents can be safeguarded. In conclusion, the regulation regarding the child's right to its social parents has major shortcomings. According to us, children could be protected in court by claiming superiority to the principle of the best interests of the child, thus giving children the right to more than two legal parents.

Fildelning av upphovsrättsskyddad egendom har ökat i stor utsträckning efter inträdet av ny media och nya kommunikationskanaler. Målet med denna studie är att undersöka om företag behandlas enligt samma normativa standard som vanliga individer när de utsätts för ett brott. Christies teori om det ideala offret används för att analysera brottsmål rörande fildelning i Sverige mellan 2005 och 2011. Resultatet har, i flera bemärkelser, omformulerat hur offerskapet i sig konstitueras; den individ som är det ideala offret är inte svag och försvarslös utan en person med hög social status och inflytande. Företagen i studien behandlas således som objektiva agenter och deras status som offer ifrågasätts inte av domstolarna. / Piracy in intellectual property has grown extensively by the entrance of new media and communication channels. The aim of the present study is to examine if the companies are treated by the same normative standards as regular individuals when they are exposed to a crime. Christie’s theory of the ideal victim has been used in order to analyze legal the company as a victim cases concerning piracy in Sweden between 2005 and 2011. The findings have, in many respects, reformulated how victimhood itself is constituted; the individual who is the ideal victim is not weak and defenseless but a person who enjoys a high social status and influence. The companies in the study are consequently treated as objective agents and their status as victims is not questioned by the courts.

John Finnis is one of the seminal contemporary jurisprudential thinkers working within the natural law tradition. His Natural Law and Natural Rights, first published in 1980, has had a significant impact and stands as a centerpiece of modern natural law theory. It is at once a work of ethics, political philosophy as well as jurisprudence. The starting point of his theory of natural law con­sists in concepts such as basic human goods, practical reasonableness and the common good. These concepts provide the foundation for his analysis of communities and society as well as the legal system. This thesis sets out to expound on his theory of natural law by exploring Finnis’ understanding of the basic human goods, practical reasonableness and the common good and the way they interact with his ideas of law and justice. Some of the more controversial or contentious aspects of his theory will also be addressed; such as the supposed self-evident nature of the basic goods and their incommensurable status. Some critics allege that his theory is lacking some of the defining characteristics of a natural law theory and that it thus fails as a theory of natural law, while others have claimed that his theory lends itself to the justification of an authoritarian society. Some of these criticisms carry more strength than others and I conclude by granting that Finnis’ theory contains some weaknesses. However, these should not weaken our appreciation of his vision of the good that law can do and the interrelatedness of law and morality.

Divine Command Theory är en metaetisk position som innebär att vår moraliska kompass bör grunda sig i vad Gud anser är rätt eller fel. Givet att det existerar objektiva moraliska sanningar, är Divine Command Theory den mest lämpliga teorin för att på ett logiskt och kongruent sätt besvara på frågorna vart moraliska förpliktelser härstammar ifrån, hur vi känner till dessa förpliktelser och varför vi bör leva våra liv i enlighet med dem. Andra framträdande metaetiska positioner som evolutionsbaserad etik, moralisk realism och konstruktivism lyckas besvara olika enstaka aspekter av dessa frågor, men inte på ett kongruent, holistiskt och tillfredsställande vis. Således behöver vi Gud för att grunda objektiv moral. Invändningen Euthyphros dilemma besvaras med att det inte är ett dilemma. Invändningen the pluralism objection, besvaras med att det ensamt inte kan motbevisa giltigheten av teorin. Inom Shari’an förmedlas en sofistikerad samt holistisk syn på moral. Människans universella skyldighet att lyda Gud samt att följa profeten, i syfte att uppnå moralisk korrekthet, uttrycks i koranen. För att säkerställa detta fordrar det en korrekt tolkning av Shari’an. Relationen mellan moraliska förpliktelser och vilka som bär dess ansvar behandlas med utgångspunkt i individens förmågor, egenskaper, samt individuella omständigheter. Eftersom Gud är Allvetande känner han till varje individs situation. Andra aspekter av moral som sedvanliga metaetiska positioner typiskt inte behandlar, som intention och ansträngning lyfts i Shari’an. Vidare finner vi både positiva och negativa påföljder beroende på om man följer förpliktelserna eller inte. Påföljderna kategoriseras i två delar, den ena behandlar detta liv och den andra behandlar det nästkommande livet. Påföljderna svarar på den moralfilosofiska frågan varför man bör vara moralisk. Inom Islam inkluderas även djur och natur som subjekt vilka man har moraliskt ansvar för.

Evengy Pashukanis was a russian legal scholar who with his book Law and Marxism: a general theorydeveloped a theory according to which law emerges from the exchange of commodities undercapitalism. The aim of this essay, called “the Right to the commodity and the origins of subjectivity”,is to determine the meaning of the term “legal subjectivity” and how the legal subject gains “adouble” with a “juridically constituted” will and how this affects a concrete person’s lived experienceaccording to Pashukanis. Legal subjectivity arises from the need of commodities to be exchanged onthe market, which makes the law and the economy mutually dependent upon each other. Thecommodity gives subjectivity to its owner and engenders it with a profit maximizing will, asubjectivation completed through a mutual recognition between two commodity owners in whichthey recognize each other’s abilities to hold rights and duties. This means the subjects recognize eachother as formally equal and independent. This leads to the beliefs that the will comes from theconcrete person and not the commodity, and that the subject is autonomous when in fact it is theresult of a social interplay. When the two legal subjects get into a conflict it gives rise to a statemachinery in the form of the judiciary and the law which appears neutral but acts in accordance withthe needs of the capitalist system, and the legal form, which the machinery then spreads to othersocial relations, turning them into to relations between legal subjects based on rights and duties. Thestate and the economy appear separate but are linked through the legal subject. The legal formtransforms the legal subject into its own double, this more abstract subjectivity can be described asdifferent roles that the legal subject acts out in different scenarios with a will based on the needs ofthe capitalist system, although the will seems to be free and absolute and emanating from theconcrete person. The legal subjectivity is coded as a male and limited in what duties it can take on.

The purpose of this thesis was to analyze four of the most commonly applied theories in jurisprudence by means of using the philosophical framework of in-tegral theory. Natural law, legal positivism, legal realism and critical legal theory were analyzed to find out how they relate to each other and to see what their strengths and weaknesses are in an integral perspective. The integral theory was created by the American philosopher Ken Wilber (1949-). Two of the main com-ponents of the theory are the four quadrants and the levels of development. The quadrants describe dimensions and perspectives of reality, and consists of the inner individual (subjective) quadrant, the outer individual (objective) quadrant, the inner collective (intersubjective) quadrant and the outer collective (interob-jective) quadrant. Individual values develop through different levels in a specific order, as is described in the second component of the integral theory. Different adult individuals can therefore be on different levels of development. This devel-opment is not only seen in individuals, but is also seen in historical and collective development. The levels that both individuals and societies develop through in-cludes (but are not limited to): the absolutistic (traditional) level, the rational (modern) level and the relativistic (postmodern) level.When using the integral theory to analyze the four theories in jurisprudence it became apparent that they can be mapped onto the integral framework. Natural law, which focuses on morality, can be placed in the intersubjective quadrant, and is mostly associated with the traditional level of development. Legal positiv-ism stems mostly from the interobjective quadrant where law is first and fore-most a system of rules that are enforced by different societal institutions. Legal positivism is typically associated with the modern level of development. Legal realism is also typically associated with the modern level of development and focuses a lot on the objective quadrant: on empiricism and on what judges actu-ally do. Critical legal theory is strongly associated with the postmodern level of development. It emphasizes different kinds of oppression in the intersubjective and in the interobjective quadrant. This thesis presents further examples of how the integral theory can be applied in legal theory and practice.

The doctrine of illegality and immorality, pactum turpe, has been questioned by several scholars lately. The fundamental problem is that we live in an increasingly multicultural society governed by a postmodernist paradigm where no objective or universal values can or should be taken for granted. Within the framework of such a societal structure it can, on the face of it, seem hard to establish any moral values that can constitute the basis of pactum turpe. The purpose of this thesis is to analyse the conflict of interest between the principle of freedom of con- tract and pactum turpe. This essentially entails answering how such an antique legal principle as pactum turpe can be used in a postmodern context. More concretely, the following questions will be examined: Is pactum turpe an obsolete doctrine? With which methods can one deduce immorality? Which typical cases does pactum turpe cover? What method has primacy when deducing immorality? The first question was answered in the following way. Pactum turpe is not an obsolete doctrine, on the contrary, it fills many important functions. A historical inquiry shows that there has always been a need for pactum turpe since the roman times. Furthermore, all modern legal systems have a doctrine of illegality and immorality in order to declare certain immoral contracts void or to dismiss actions founded upon such contracts. The commodification tendencies, the shift of emphasis in the freedom and rights discourse and the expanding multicultural society all point to the fact that more cases regarding the (im)morality of contracts will have to be solved by the courts. As of now there is no legal mechanism that can replace the procedural functions of pactum turpe; neither its substantial scope of application. The second question was answered in the following way. Four different methods with which immorality can be established have been found: the intuitive method, the reductionist method, the holistic method and the pragmatic method. The third question was answered in the following way. The typical cases covered by pactum turpe are contracts in breach of law; contracts regarding family relations or personal integrity; agreements on tax evasion; gambling contracts; and agreements on circumvention of law. This is not a closed categorisation which the application of pactum turpe is limited to. New situations may become commonalities as the society evolves and new problems become relevant. The fourth question was answered in the following way. An analysis of the typical cases shows that the Supreme Court favours the pragmatic method in order to deduce immorality. Case law – especially NJA 1955 s. 544, NJA 1989 s. 768, NJA 1997 s. 93, NJA 2002 s. 322, NJA 2008 s. 861 and NJA 2019 s. 504 – suggests that a nuanced approach has primacy. The holistic method has only been applied in occasional cases, for example RH 2004:41. It seems like the intuitive method was common in earlier times, especially in the lower courts. The reductionist method has not been used by courts at all; this is because it is not practical for courts to use questionnaires and statistics in order to de- cide the immorality of a contract.