Ämnet för studien är kognitiv utmaning och kontextuellt stöd i läromedelstext. Syftet med studien är att undersöka om den kognitiva utmaningen ökar och om det kontextuella stödet förändras i en läroboksserie över tid. Analysmetoderna är analys av ideationella grammatiska metaforer, referentanalys, analys av nominalkvot, analys av multimodalitet i form av relationen mellan bild och skrift samt typografi. Materialet är 6 textutdrag från läroboksserien Svenska impulser Svenska som andraspråk skriven för gymnasiet, varav 3 textutdrag från Svenska impulser 1 och 3 texter från Svenska impulser 2. Resultatet visade inte på någon tydlig progression av kognitiv utmaning; även om det av resultatet går att se en ökad utmaning  går det att härleda till en enda text. Det kontextuella stödet förändras och läromedlet för årskurs 2 kräver mer av eleven. Utifrån detta kan vi se att Svenska impulser 2 till viss del ställer högre krav och vi kan därmed se en liten progression i läroboksserien.

<p>Detta arbete bygger på videoinspelningar av samtal, där två elevgrupper löste vardera två uppgifter inom ramen för gymnasieskolans kurs svenska A. Syftet är att undersöka hur gruppsamtal kring språkliga frågor fungerar och hur eleverna använder i språksammanhang adekvata fackuttryck.</p><p>Den teoretiska bakgrunden utgörs av Lev Vygotskijs språksyn och begreppet närmaste utvecklingszon samt en sociokulturell uppfattning om språket som medierande verktyg för att uttrycka vår bild av omvärlden. Grundläggande är att individens språkutveckling sker genom kommunikation och samspel.</p><p>Som analysverktyg fungerar teorier om samtalsstilar och skapande av gemensam mening. Särskild uppmärksamhet ägnas åt hur eleverna försöker skapa en fungerande kommunikation genom att använda stringenta uttryck i form av fackspråk.</p><p>Analysen visar att eleverna, även då de är orienterade mot gruppen och mot uppgiften och med en asymmetrisk och samarbetande samtalsstil, brister i effektivitet då de inte använder ett gemensamt fungerande fackspråk. I fråga om en av de två uppgifter som eleverna arbetade med, valde eleverna helt enkelt en diskurs som möjliggjorde en privat kod.</p><p>Arbetet belyser didaktiska problem i förhållande till uppgiftskonstruktion och undervisningens organisation och föreslår framtida forskning om elevers språkliga diskurs.</p>

This essay consists of a heuristic analysis of referents in the Swedish educational act, leaning on the methodological guidelines of discourse analysis. The overall aim of the essay has been to analyse in what way language in the educational act works as guidelines and law in relation to teachers’ work. To correspond to this aim an openly structured questionnaire has been used, providing an empirical view of how teachers understand certain words, or referents, in the educational act. This empirical data has then been shaped to a spectrum view of the definitions of the referents showing a number of deductable facts, including the significance of the apparent use of institutional and professional language, which then have been viewed from two theoretical perspectives. The theories are a structuralist one represented by Ferdinand de Saussure and Claude Lévi-Strauss, and a sociolinguistic one represented by Michel Foucault and Norman Fairclough. The theoretical analysis is based on three stages of the constitution of meaning in the communication between the educational act and the interpreting teachers. Four questions has guided the analyses and reads as follows: Which referents are used in the educational act to describe the purpose and forming of the education for the students?; How are said referents interpreted by active teachers?; Which are the gains of the understandings provided by the theoretical perspectives of the analysis of referents in relation to the empirical enquiry?; How are the referents to be understood functioning as imperative law regarding the teacher and its practice? The main conclusion of the essay is that depending on our theoretical understanding of language, the function of the Swedish educational act as imperative law with a clear relationship between vision and reality is questionable. Therefor it is important to acknowledge the need for guidelines in teachers’ interpretation of the law, better ensuring consensus in how central values of the school corresponds in practice.

Detta arbete bygger på videoinspelningar av samtal, där två elevgrupper löste vardera två uppgifter inom ramen för gymnasieskolans kurs svenska A. Syftet är att undersöka hur gruppsamtal kring språkliga frågor fungerar och hur eleverna använder i språksammanhang adekvata fackuttryck. Den teoretiska bakgrunden utgörs av Lev Vygotskijs språksyn och begreppet närmaste utvecklingszon samt en sociokulturell uppfattning om språket som medierande verktyg för att uttrycka vår bild av omvärlden. Grundläggande är att individens språkutveckling sker genom kommunikation och samspel. Som analysverktyg fungerar teorier om samtalsstilar och skapande av gemensam mening. Särskild uppmärksamhet ägnas åt hur eleverna försöker skapa en fungerande kommunikation genom att använda stringenta uttryck i form av fackspråk. Analysen visar att eleverna, även då de är orienterade mot gruppen och mot uppgiften och med en asymmetrisk och samarbetande samtalsstil, brister i effektivitet då de inte använder ett gemensamt fungerande fackspråk. I fråga om en av de två uppgifter som eleverna arbetade med, valde eleverna helt enkelt en diskurs som möjliggjorde en privat kod. Arbetet belyser didaktiska problem i förhållande till uppgiftskonstruktion och undervisningens organisation och föreslår framtida forskning om elevers språkliga diskurs.

Syftet med detta projekt är att få förståelse för hur ett forskningsprojekt fungerar och hur det är upplagt. Under våren 2020 har jag studerat förekomster av narrativa referenter och semiotiska typer i satsliknande enheter i svenskt teckenspråk. Jag gör en kvantitativ analys av samtliga referenter och semiotiska typer i tre kategorier: NarrativReferent1, NarrativReferent2 och NarrativReferent3. Resultatet visar att NarrativReferent1 har 70%, NarrativReferent2 har 28% och NarrativReferent3 har 2%. Det innebär att NarrativReferent3 har betydligt mindre referenter än övriga kategorier, däremot har kategorin NarrativReferent1 flest referenter. Det kan bero på att man med NarrativReferent1 alltid börjar konstruera en referent i satsliknande enhet, och där etablerar man referenten. Om det skulle komma en annan referent under samma tidsintervall så lägger man till den i NarrativReferent2.  Resultatet visar att referenten ’pojke’ har en central roll och semiotiska typer visar att konstruerad handling har flesta antal i NarrativReferent1. Däremot att referenten ’hund’ har flest referenter och semiotiska typer, visar att osynligt surrogat och avbildande tecken har flest antal i NarrativReferent2. / The aim of this project is to gain an understanding of how a research project works and how it is organized. During the spring 2020 I investigate occurrences of narrative referents and semiotic types in clause-like units in Swedish Sign Language. I conduct a quantitative analysis of all referents and semiotics types of three categories: NarrativeReferent1, NarrativeReferent2 and NarrativeReferent3.  The results show that NarrativeReferent1 has 70%, NarrativeReferent3 has 28% and NarrativeReferent3 has 2%. This means that NarrativeReferent3 has considerably fewer referents than the other categories, whereas the category NarrativeReferent1 has the highest number of referents. This could be a result of NarrativeReferent1 being used first to construct a referent in a clause-like unit, but when the referent has already been established and another referent appears within the same time span, this will be added to NarrativeReferent2. The results show that the referent ‘boy’ clearly has a central role, and semiotic types show that constructed action has the highest number of cases in NarrativeReferent1. However, the referent ‘dog’ has the most referents and semiotics types show that invisible surrogate and depicting signs have the highest number of cases in NarrativeReferent2.