Denna uppsats syftar till att kartlägga religionsämnets utveckling i Sverige från 1950-tal till 1990-tal genom att undersöka och jämföra styrdokument och läromedel från dessa årtionden. Resultatet visar att ämnet har gått från att vara konfessionellt i kristen mening till att bli icke-konfessionellt. Detta yttrar sig genom ökad objektivitet och neutralitet i läromedlens beskrivning av kristendomen. Undersökningen visar också att ämnets omfång har ökat från att vara enbart kristendomslära till att innefatta både andra religioner samt livskunskap. Uppsatsförfattarna ger här också sin framtidsprognos av en trolig förändring av ämnet samt sin vision om en önskad utveckling.

<p>Uppsatsens syfte rör personliga intressen till viss del. Intresse av barn och ungdom tillsammans med viljan att se hur tron påverkas av åldersskillnader. Genom en intervju med åtta informanter kom resultatet att bli omfattande, med tydliga spår av skillnader och likheter i sätt att tro beroende på informantens ålder. Syftet kom därigenom att uppfyllas. Vidare berättar bakgrundsfakta om hur just barn och ungdomar i vissa åldrar tänker beroende på utveckling av hjärnan, utan att ta omfattande hänsyn till kön eller social bakgrund. Diskussionen talar då sitt tydliga språk då den upptar mina egna reflektioner och värderingar av sagda undersökning.</p><p>Att en stor skillnad mellan de olika åldersgrupperna råder kan jag nu påstå. Största skillnaden tycks vara Gudstron. De små barnen ansåg att Gud var den de trodde på. Liksom att den man bad till var Gud, samt att det är honom man kom till efter sin död. Ungdomarna menade att det inte var viktigt att tro på en speciell man utan det viktiga var tron på något, att känna en sorts trygghet. På något sätt finns det en ”makt” som ger människan trygghet och lugn. Detta sätt att se på Gud och på tro kan då enligt mina egna reflektioner bero på deras utvecklingsstadium. Ungdomarna har en mer vetenskaplig syn och även en mer egocentrerad bild av världen. Barnen har sin tro på det magiska och lever i en sagovärld där en Gud är självklar.</p> / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Söderlund".

<p>En dag frågade jag mig vad sagan kan betyda för barnets andliga utveckling. Andlighet är för mig förmåga att känna kärlek, att kunna ge utan egen vinning samt att se något utöver det synliga. Andlig utveckling och personlighetsutveckling hör ihop. Därför såg jag mig omkring i min hemstad Nyköping för att ta reda på vilka sagor barn i åldern tre till sex år kan ha glädje av för sin personlighetsutveckling. Barn har mindre kunskaper och erfarenheter än vuxna. De kan inte alltid uttrycka vad de känner. När orden inte räcker till för att uttrycka känslorna kan symboler vara till hjälp. De symbolerna kommer barnen i kontakt med via sagorna. Sagornas symboler kan också vara en förenande länk mellan länder och olika kulturer. Gamla folksagor har ett djupt och meningsfullt innehåll som förmedlat livsvisdom över de geografiska gränserna i generationer. Med hjälp av sagan kan barnet förstå och hantera sina känslor. Nyare sagor är anpassade till den tid barnet växer upp i. Både gamla och nya sagor kan ge barnet trygghet, framtidstro och glädje.</p><p>Sagan kan ge svar på barns funderingar över livsfrågor. Barn behöver få känna att de kan själva och att de kan påverka sitt eget liv. Det är viktigt att inte skynda på barnets utveckling. Man ska svara på frågorna vartefter barnet självt ställer dem. En bra saga ska vara lite spännande, gärna rolig. Barnet ska kunna identifiera sig med handlingen. Det onda och det goda ska mötas och det goda ska segra. Sagan ska ge barnet upplevelser. Sagor får inte vara så otäcka att de ger mardrömmar. Barnet måste kunna förstå rädslan och bearbeta den.</p><p>Varje sagofigur är väldigt endimensionell för att barnet ska förstå figurens handlingar och reaktioner och därmed sig självt. Barn måste få bekräftelse på att deras känslor är respekterade för att kunna förstå andras känslor. Denna bekräftelse får barnet delvis genom sagorna som också visar barnet hur en större klarhet över verkligheten kan växa fram ur fantasin. Barn gillar magi på grund av att de har ett animistiskt tänkande. De upplever världsordningen utifrån föräldrarna och vad som sker i hemmet. Sagor kan minska rädsla och fördomar. Fantasin gör att barnet har lätt för att leva sig in i andra människors känslor. Det barn som tror på sagans sanning vågar också tro på att en ny kamrat som barnet är osäkert på och därför lite skrämt av med tiden kan förvandlas till en god vän.</p><p>Det bästa med sagor är att de kan användas för att uttrycka sig på olika sätt. Barn gillar sagor med lyckliga slut som de kan identifiera sig med och som innehåller vardagliga händelser, humor, spänning och magi. Genom att lyssna, samtala, måla, dramatisera och musicera sagan får barnet tillgång till hela sin personlighet och genom upplevelserna sagan ger sker också en andlig utveckling.</p>

I vår kontakt med barn i förskolan och grundskolan har vi lagt märke till att barnen tidigt börjar undra och fråga om Gud och existentiella frågor. Så småningom, runt skolstarten, tycker sig barnen finna svar på många av dessa frågor: Gud är skapare och orsak till att vi människor och hela universum finns. Han ser oss och vakar över oss. Detta sammanfaller med den ålder då barn inser att deras föräldrar har fel och brister, till skillnad mot Gud som är ofelbar. Vi tyckte oss se att barn i sjuårsåldern, även de från ickereligiösa miljöer, vill tro på ”Gud”. Vidare syns det som om barn i exempelvis i sjätte klass generellt inte verkar bry sig speciellt mycket om religion. Våra frågor i detta inledningsskede var: Vad har dessa barn för gudsbild - gudsbegrepp? Är lågstadiebarnen mer intresserade av Gud än sjätteklassarna? Dels ville vi undersöka barnens gudsföreställning och religionens betydelse för dem, dels ville vi göra en jämförande undersökning mellan åk 2 och åk 6. Religionsämnet är, för oss, ett spännande men svårt ämne att undervisa i. Vi har alla, lärare och elever, olika värderingar och budskapet är ofta väldigt svårt att formulera. Som lärare måste vi vara lyhörda för barnens tankar och funderingar. Finna vad de behöver för stimulans för sitt ställningstagande. Barn har svårt att förstå det religiösa symbolspråket. Skolan har en viktig uppgift i att hjälpa barnet att begripa de abstrakta religiösa föreställningarna. Det gäller att vara förberedd när barnen frågar hur Gud kan finnas i en värld som består av så mycket dödande, orättvisor och fattigdom. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 vt 1995.

Vi fattade intresse för det här ämnet för något år sedan. Vi hade valt att jobba med barn och rädsla som ett tema på en praktikperiod. Där såg vi att det fanns mycket rädsla bland barnen. Vi upplevde att det fanns ett behov av att prata och berätta för någon om olika rädslor. Anledningen till att vi började jobba med detta område är bl.a. att vi tror att det finns mycket ”dold” rädsla hos barn. ”Barn och rädsla” (1969) och ”Jag är rädd för att bli bortglömd och ensam” (1985) av Inga Sylvander och Maj Ödman är de böcker som givit oss inspiration och en modell för vår undersökning. Syftet med vår undersökning är att se vad barn är rädda för idag. Vad är de flesta rädda för? Vad är de mest rädda för? Är det någon skillnad mellan pojkar och flickor? Hur hanterar barn sin rädsla? Vilken relation har de till andra människor i en situation då de blir rädda? Vi anser att det är angeläget att denna undersökning görs p.g.a. att vi ska få reda på mer om barns rädslor, då det är en viktig del i vårt kommande yrke som lärare. Även andra yrkesgrupper som arbetar med barn samt föräldrar kan ha användning av vad vi har fått fram. Vi vill även göra en jämförelse med tidigare undersökningar om vad barn är rädda för. Har det förändrats något? Vi utgår från undersökningar som Inga Sylvander och Maj Ödman har gjort vid två tillfällen, vilka publicerades 1969 och 1985. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 ht 1992.Annika Englund har senare bytt efternamn till "Englund-Wengelin".

Vi hade under våra praktikperioder och genom samtal om klasskamraters praktik och andra kontakter med skolan, fått en bild av att man inte undervisar i religionsämnet enligt Lgr 80:s klart utskrivna riktlinjer. I Lgr 80 står att undervisningen skall utgå från barnens egna tankar om livet och tillvaron, för att sedan kopplas till andra människors livsåskådningar. Den bild vi fått var att man undervisade enligt en gammal religionsundervisningssyn, där tyngden låg på religionskunskap och man utelämnade, helt eller delvis, den viktiga biten kring livsfrågor i undervisningen. Vi gjorde därför en undersökning där vi med hjälp av enkäter och intervjuer förhörde oss om låg- och mellanstadielärares syn på och inställning till religionsundervisningens innehåll. Resultatet av undersökningen visade att våra tidigare observationer var riktiga. Man har fortfarande en gammal religionsundervisningssyn i dagens skola. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 ht 1992.

Syftet med denna undersökning är att försöka få fram hur barn tänker och regerar inför begreppet tro. Syftet är även att få reda på vad de tänker på och deras inre funderingar. De frågor som jag har ställt mig är följande: Hur ställer sig barnen inför begreppet tro? Har de några trosfunderingar? Har barn några ”djupare” funderingar? Hur ser dessa funderingar ut? Vad ger lärarna eleverna för chans att få ventilera sina funderingar? / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 ht 1993.Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Bergman-Munkert".

Uppsatsens syfte rör personliga intressen till viss del. Intresse av barn och ungdom tillsammans med viljan att se hur tron påverkas av åldersskillnader. Genom en intervju med åtta informanter kom resultatet att bli omfattande, med tydliga spår av skillnader och likheter i sätt att tro beroende på informantens ålder. Syftet kom därigenom att uppfyllas. Vidare berättar bakgrundsfakta om hur just barn och ungdomar i vissa åldrar tänker beroende på utveckling av hjärnan, utan att ta omfattande hänsyn till kön eller social bakgrund. Diskussionen talar då sitt tydliga språk då den upptar mina egna reflektioner och värderingar av sagda undersökning. Att en stor skillnad mellan de olika åldersgrupperna råder kan jag nu påstå. Största skillnaden tycks vara Gudstron. De små barnen ansåg att Gud var den de trodde på. Liksom att den man bad till var Gud, samt att det är honom man kom till efter sin död. Ungdomarna menade att det inte var viktigt att tro på en speciell man utan det viktiga var tron på något, att känna en sorts trygghet. På något sätt finns det en ”makt” som ger människan trygghet och lugn. Detta sätt att se på Gud och på tro kan då enligt mina egna reflektioner bero på deras utvecklingsstadium. Ungdomarna har en mer vetenskaplig syn och även en mer egocentrerad bild av världen. Barnen har sin tro på det magiska och lever i en sagovärld där en Gud är självklar. / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Söderlund".

En dag frågade jag mig vad sagan kan betyda för barnets andliga utveckling. Andlighet är för mig förmåga att känna kärlek, att kunna ge utan egen vinning samt att se något utöver det synliga. Andlig utveckling och personlighetsutveckling hör ihop. Därför såg jag mig omkring i min hemstad Nyköping för att ta reda på vilka sagor barn i åldern tre till sex år kan ha glädje av för sin personlighetsutveckling. Barn har mindre kunskaper och erfarenheter än vuxna. De kan inte alltid uttrycka vad de känner. När orden inte räcker till för att uttrycka känslorna kan symboler vara till hjälp. De symbolerna kommer barnen i kontakt med via sagorna. Sagornas symboler kan också vara en förenande länk mellan länder och olika kulturer. Gamla folksagor har ett djupt och meningsfullt innehåll som förmedlat livsvisdom över de geografiska gränserna i generationer. Med hjälp av sagan kan barnet förstå och hantera sina känslor. Nyare sagor är anpassade till den tid barnet växer upp i. Både gamla och nya sagor kan ge barnet trygghet, framtidstro och glädje. Sagan kan ge svar på barns funderingar över livsfrågor. Barn behöver få känna att de kan själva och att de kan påverka sitt eget liv. Det är viktigt att inte skynda på barnets utveckling. Man ska svara på frågorna vartefter barnet självt ställer dem. En bra saga ska vara lite spännande, gärna rolig. Barnet ska kunna identifiera sig med handlingen. Det onda och det goda ska mötas och det goda ska segra. Sagan ska ge barnet upplevelser. Sagor får inte vara så otäcka att de ger mardrömmar. Barnet måste kunna förstå rädslan och bearbeta den. Varje sagofigur är väldigt endimensionell för att barnet ska förstå figurens handlingar och reaktioner och därmed sig självt. Barn måste få bekräftelse på att deras känslor är respekterade för att kunna förstå andras känslor. Denna bekräftelse får barnet delvis genom sagorna som också visar barnet hur en större klarhet över verkligheten kan växa fram ur fantasin. Barn gillar magi på grund av att de har ett animistiskt tänkande. De upplever världsordningen utifrån föräldrarna och vad som sker i hemmet. Sagor kan minska rädsla och fördomar. Fantasin gör att barnet har lätt för att leva sig in i andra människors känslor. Det barn som tror på sagans sanning vågar också tro på att en ny kamrat som barnet är osäkert på och därför lite skrämt av med tiden kan förvandlas till en god vän. Det bästa med sagor är att de kan användas för att uttrycka sig på olika sätt. Barn gillar sagor med lyckliga slut som de kan identifiera sig med och som innehåller vardagliga händelser, humor, spänning och magi. Genom att lyssna, samtala, måla, dramatisera och musicera sagan får barnet tillgång till hela sin personlighet och genom upplevelserna sagan ger sker också en andlig utveckling.

Min strävan med detta arbete har varit att sätta mig in i hur barns tänkande i moralfrågor utvecklas och hur denna kunskap kan ha betydelse för den påverkan vi utsätter barnen för i skolan. För att ge mitt arbete en mer konkret karaktär, har jag valt inriktningen normer och normöverföring och arbetar efter följande huvudfråga: Hur kan barn i olika åldrar uppfatta och hantera regler och normer och vilka erfarenheter måste barn göra för att de av inre övertygelse skall hålla sig till reglerna? / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1995.