Immense amounts of waste are generated daily by our society, and the management of these streams is a critical societal function. Part of this work is reusing and recycling materials with attractive properties, which is also an imperative step towards circular material flows. Although, the reuse of waste-based resources entails a conflict between efficient use of resources and minimal environmental toxicity, which hampers the reuse. The labeling of a resource as waste also makes using or trading the resource problematic, both regarding regulations, but also concerns from the society regarding toxicity or quality. A way of increasing the reuse of waste streams is initiating and organizing a functioning trade with the material. This study aims at clarifying how new markets for waste base products can emerge and evolve. This aim is formulated as identifying the functions that needs to be fulfilled for a new market for waste-based products to function, and what can be done to fulfill these functions. The study is designed as a case study including four cases where waste in some way is put back to use through trade. This reuse is studied as a market, with buyers, seller and brokers encased in institutions. To expose the role of policy instruments in organizing waste-based markets, there is one specific policy instrument per case for which the effect is analyzed deeper. The main empirics has been collected through interviews with actors on the four case markets, aiming to identify typical events in the evolution of the markets, and what is perceived as important as of today. The case markets are residual sludge from biogas production and from waste water treatment being used as fertilizer, and the residual gravel from waste incineration in Sweden and Denmark being used as a construction material. On these markets, the degree of actual trade varies, as well as the maturity of the markets. By studying and comparing four markets for waste-based resources, and considering the perspectives from actors at different ends of the respective resources value chain, twelve market functions have been identified within three market components. The component institutions and networks contain functions not directly related to the supply- or demand-side of the markets but rather the legitimacy and authorization process, ability of the actors to identify with their roles in the value chain, and how certifications and actor-initiatives can form common grounds for actors in the value chain. In the component supply the waste producer’s responsibility and means of influence over the quality and quantity of the resource is identified as functions. Brokers might play a critical role and policy instruments is needed to increase the producers means of influencing the waste streams, and to regulate the use of the resource. In the component of demand marketing, systems for quality assertion, and niche management are identified as methods to fulfill critical functions. Waste based resources by nature appears as a secondary material flow in a process, and therefore it is not naturally integrated in the business model of any actor. The waste-label forces the resource to comply to rules and regulations perceived problematic, while buyer demands are perceived as unfairly promoting virgin resources and getting societal acceptance of the resource is an uphill battle. By studying the behaviors and needs of market actors, and the role of policy instruments during the course of market evolution, opportunities has been identified as to how policy instruments can fulfill the varying key market functions. For each of the identified functions, it is suggested how policy instruments can contribute, or help the market actors, to fulfill the function. / Idag genereras stora mängder avfall från många delar av det mänskliga samhället och att hantera dessa flöden är en viktig samhällsfunktion. En del i det arbetet är att återanvända och återvinna material med tillräckligt attraktiva egenskaper, vilket är ett viktigt steg i utvecklingen mot mer cirkulära materialflöden. Återanvändning av avfallsbaserade resurser innebär dock en konflikt mellan effektiv resursanvändning och minimering av föroreningar i omgivande miljöer, vilket bromsar återanvändningen. Att ett material benämns som avfall medför också att det blir problematiskt att använda och handla med, jämfört med produktklassade material och varor, både på grund av lagstiftning och ökad oro från omgivningen gällande föroreningsinnehåll och bristande kvalitet. En metod för att uppnå ökad återanvändning av avfallsflöden är att initiera och organisera en fungerande handel med materialen. Denna studie syftar till att utreda just hur nya marknader för avfall kan uppstå och utvecklas, vilket formuleras som att identifiera funktioner som behöver vara uppfyllda för att en ny marknad för avfallsbaserade resurser ska fungera och vad som kan göras för att uppfylla dessa funktioner. Studien är utformad som en fallstudie och omfattar fyra fall där avfall på ett eller annat sätt kommer åter i bruk via handel. Denna återanvändning studeras som en marknad, med köpare, säljare och mellanhänder som omges av institutioner uppsatta av både myndigheter och från annat håll. För att synliggöra styrmedels roll i att organisera en avfallsbaserad marknad har det på varje marknad lyfts fram ett specifikt styrmedel vars roll har studerats mer ingående. Den huvudsakliga empiriinsamlingen har utförts genom intervjuer med respondenter från viktiga aktörer på de fyra marknaderna, vilka har syftat till att både identifiera typiska händelser som har lett till förändringar på marknaderna tidigt i marknadens utveckling och vad som upplevs viktigt på marknaderna idag. De studerade marknaderna är rötrester från biogasproduktion respektive avloppsrening som används som gödselmedel inom jordbruket, samt slaggrus från avfallsförbränning som används som konstruktionsmaterial i samhället i Sverige respektive Danmark. På dessa marknader sker handel i olika stor utsträckning och marknaderna befinner sig i olika skeden av utveckling. Genom att studera och jämföra fyra marknader för avfallsbaserade resurser, och ta hänsyn till behov och perspektiv från aktörer på olika platser i resursernas värdekedja har tolv funktioner identifierats inom tre marknadskomponenter. Komponenten institutioner och nätverk berör funktioner som inte är direkt kopplade till köpare eller säljare. Här presenteras att handel måste vara tillåtet och tillståndsprocessen snabb och förutsägbar, vilket innebär att politiska målsättningar behöver gå i linje med marknadens utveckling. Ytterligare funktioner är vikten av att samtliga inblandade i handeln är medvetna om sin roll i värdekedjan och hur certifieringar och branschinitiativ på ett bra sätt kan skapa naturliga mötesplatser för aktörer i hela värdekedjan. Inom marknadskomponenten tillgång har avfallsproducentens ansvar och rådighet över avsättning och kvalitet och kvantitet hos avfallsflödet identifierats som viktiga funktioner. Mellanhänder kan komma att spela en viktig roll och styrmedel kan behövas både för att öka producenters rådighet över avfallsflödet och för att med avseende på föroreningshalter reglera användningen av det. Inom marknadskomponenten efterfrågan är marknadsföring, system för kvalitetssäkring och spårbarhet samt skapande av nischer identifieras som metoder för att uppfylla betydande funktioner. Avfallsbaserade resurser uppstår till sin natur som ett biflöde till en annan process och är därför inte en tydlig del av någon aktörs affärsmodell. Avfallsklassningen gör också att resursen måste passera regelverk som upplevs problematiska, samtidigt som användares krav upplevs premiera jungfruliga produkter och det finns en förtroendemässig uppförsbacke hos potentiella användare. Genom att studera olika aktörers beteende och behov på marknaderna, samt vilken roll styrmedel upplevs ha spelat under marknadernas utveckling så har möjligheter identifierats gällande hur styrmedel kan uppfylla de olika funktionerna. För samtliga identifierade funktioner presenteras förslag på hur styrmedel kan bidra till, eller möjliggöra för marknadsaktörer, att uppfylla den aktuella funktionen.

Syfte: Att mäta och kartlägga produktionen i en industrialiserad bostadsfabrik samt mäta effektiviteten av dess badrumstillverkning. Den erhållna informationen används vidare som grund för effektiviseringsförslag presenterade för fabriksledningen. Lösningsförslagen är fördefinierade som ”Förbättring av befintlig produktion med hjälp av Lean”, ”Produktion med förtillverkat badrumsgolv” och ”Produktion med förtillverkade badrumsmoduler”. Metod: Mätmetoden som användes vid fabriken är en frekvensstudie (WSM), anpassad efter fallstudiens behov. Mätteknikern går med jämnt tidsintervall till arbetsstationer och antecknar vilken aktivitet som pågår i samma sekund. Efter flera tusen upprepningar skapas en genomsnittlig aktivitetsbild över fabrikens badrumsproduktion. Vidare bearbetas informationen för att erhålla visuella grafer där problem lättare kan identifieras. När problemen fastställts kan lösningsförslagen tas fram och presenteras.  Resultat: Genom att implementera förtillverkade badrumsgolv- eller modul går det att korta badrummens ledtid samt öka hela fabrikens produktionskapacitet. Vidare eliminerar dessa lösningsförslag även kompetenskrävande arbetsmoment, vilket underlättar personalersättning vid exempelvis sjukdom.  Implikationer: De i studien framkomna resultaten antyder att företag lidande av växtvärk har stora möjligheter att omstrukturera och avlasta sin produktion, på så vis att en högre produktionskapacitet erhålls. I detta fall kan produktionskapaciteten utökas på tre olika sätt med olika effektivitetsgrad. Fallstudien kan dock inte svara på exakt i vilken grad effektivitet kan uppnås utan dessa lösningsförslag bör simuleras för att kunna svara på detta. Potential för vidare forskning finns där fallstudien undersöker hur dessa lösningsförslag påverkar fabrikens helhet. Begränsningar: Storleken och komplexiteten i den beaktade fabriksstrukturen begränsade fallstudien från att analysera fabrikens helhet. Avgränsningar behövde göras vid badrumsproduktionen och produktionen av vissa element i badrummen behövde försummas för att författarna rimligen skulle kunna klara av arbetet. / Purpose: To measure and map out the production of an industrialized housing factory, in addition to measure the effectiveness of its bathroom production. The gathered information is then used as foundation for the efficiency improvement proposal presented for the board of directors. The efficiency improvement proposals are predefined as “Improvement of existing production using Lean”, “Production with prefabricated bathroom floors” and “Production with prefabricated bathroom modules”. Method: The measurement method used at the factory was a frequency study called Work Sampling Method (WSM), adjusted after the case study’s needs. The measurement technician goes with regular intervals to workstations and notes the activity happening in that same moment. After several thousand recurrences, an average activity image can be derived from the data depicting the bathroom production. Furthermore, the data is processed to obtain visual graphs where problems become more distinguishable. When the problems are identified, solutions and propositions can be developed and presented. Findings: By implementing prefabricated bathroom floors- or modules the factory can reduce its production time and thereby increase the factories production capacity. Furthermore, the propositions and solutions eliminate competence-required operations within the factory. Thereby facilitates the staff replacement.. Implications: The study shows that companies suffering from growing pain have considerable facilities to restructure and relieve its production, in such a way that a higher production capacity is obtained. The production capacity in this case can be expanded by three different methods with various degrees of efficiency. The case study can however not determine the exact degree of efficiency, to obtain these the propositions should be simulated. Further potential research should be done on how the case studies propositions affect the whole of the factory. Limitations: The size and complexity of the observed factory structure limited the case study from analyzing the whole of the factory. Delimitations had to be done at the bathroom production and the production of certain elements involved in the bathroom production had to be neglected.

Carbon dioxide is released by natural and anthropogenic processes, such as the production and combustion of fossil fuels. Production of biogas also generates carbon dioxide, but of biogenic origin. The global, yearly emissions of greenhouse gases are regularly increasing, although agreements such as the Paris Agreement is signed by parties globally. Sweden has the goal to reach net-zero emissions by 2045, and thereafter to only obtain negative emission levels. To reach these goals the biogenic version of Carbon Capture and Storage (CCS) called Bioenergy with Carbon Capture and Storage (BECCS) is considered to be an essential strategy. Using carbon dioxide, through Carbon Capture and Utilization (CCU), in for example products, can complement BECCS since the strategy can increase the value of carbon dioxide. These strategies make it possible to reduce the climate impact of biogas production.  This master thesis aimed to chart different techniques in CCS and CCU to examine how they can be used to utilize or store carbon dioxide from biogas plants. What technical demands different solutions create was explored. The different techniques were assessed through a multi criteria analysis by a technological, environmental, marketable and economical standpoint to investigate which ones were the most suitable for a specific, studied case – Tekniska verken’s biogas plant. One suitable technique within CCU was analyzed through a screening of actors in the region. An environmental assessment of one technique in CCS and one in CCU were compared with the reference case Business as usual, to explore how a simulated biogas plant’s climate impact can change through the implementation of CCS and CCU.  The charting of literature gave findings of 42 different techniques, which were sifted down to 7; algae farming for wastewater treatment, BECCS in saltwater aquifers, carbon dioxide curing of concrete, bulk solutions, production of methanol, production of methane through Power To Gas and crop yield boosting in greenhouses. The multi criteria analysis pointed out carbon dioxide curing of concrete and BECCS in saltwater aquifers as suitable solutions for the studied case. The implementation of these techniques requires a liquefaction plant, infrastructure for transportation as well as business partners.  A life cycle assessment of the studied cases climate impact was given through modelling and simulation of a model plant of the studied case, with the functional unit 1 Nm3 biomethane. The reference case Business as usual had a climate impact of 0,38 kg CO2 eq, which corresponds to approximately one eighth of the climate impact of fossil fuels such as gasoline or diesel. By storing the carbon dioxide through BECCS in saltwater aquifers the climate impact decreased to - 0,42 kg CO2 eq. By utilizing the carbon dioxide through curing of concrete the biomethane’s climate impact decreased to -0,72 kg CO2 eq. The results thereby evince that Swedish biogas producers can improve their climate performance through CCS and CCU. / Koldioxid släpps ut av såväl naturliga som antropogena processer, exempelvis vid produktion och förbränning av fossila bränslen. Även vid biogasproduktion uppkommer koldioxid, men av biogent ursprung. Årliga globala utsläpp av växthusgaser ökar regelbundet, trots överenskommelser som Parisavtalet som syftar till att begränsa klimatförändringarna. Sverige ska nå nettonollutsläpp senast 2045 och därefter ha negativa utsläppsnivåer. För att uppnå detta mål anses en biogen version av Carbon Capture and Storage (CCS), det vill säga avskiljning och lagring av koldioxid, kallad Bioenergy with Carbon Capture and Storage (BECCS) vara en essentiell strategi. Tillvaratagande av koldioxid, genom Carbon Capture and Utilization (CCU), kan ge ett bra komplement till BECCS eftersom det nyttiggör koldioxid i produkter och kan öka värdet av koldioxid. Tekniker inom CCS och CCU möjliggör minskad klimatpåverkan inom biogasproduktion.  Detta examensarbete syftade till att kartlägga olika alternativ inom teknikerna CCS och CCU för att undersöka hur dessa kan användas för att nyttiggöra eller lagra koldioxid från biogasanläggningar, samt att undersöka vilka tekniska krav som ges av lösningarna. Utifrån en multikriterieanalys bedömdes vilka lösningar som var tekniskt, miljömässigt, marknadsmässigt och ekonomiskt motiverade för tillvaratagande av koldioxid. Bedömningen genomfördes genom att studera specifikt fall som var Tekniska verken i Linköpings biogasanläggning. Den lösning som valdes ut som lämplig inom CCU analyserades ur ett marknadsmässigt perspektiv genom en översiktlig kartläggning av aktörer i regionen. Därefter studerades klimatpåverkan från en förenklad modell av Tekniska verkens biogasanläggning för att undersöka hur denna förändras vid implementering av en lämplig lösning inom CCS respektive CCU.  Genom en screening av lösningsförslag identifierades 42 lösningsförslag inom CCS och CCU som sållades ner till sju stycken; algodling vid vattenrening, BECCS i saltvattenakviferer, betong härdad av koldioxid, bulklösning, metanoltillverkning, tillverkning av metan genom Power To Gas samt växthusodling. Multikriterieanalysen visade att koldioxidhärdad betong inom CCU och BECCS i saltvattenakviferer inom CCS var lämpliga lösningar för det studerade fallet. För implementering av förslagen krävdes bland annat en förvätskningsanläggning, infrastruktur för transport och samarbetspartners.  De studerade scenariernas klimatmässiga livscykel erhölls genom modellering och simulering av en modellanläggning av det studerade fallets biogasanläggning i programvaran SimaPro med användning av den funktionella enheten 1 Nm3 fordonsgas. Resultatet visade att fordonsgasen i referensfallet har en klimatpåverkan på 0,38 kg koldioxidekvivalenter. Fordonsgasens klimatpåverkan var cirka en åttondel av fossila bränslen såsom bensin och diesels klimatpåverkan. Vid lagring av koldioxid genom BECCS i saltvattenakviferer förändrades klimatpåverkan till - 0,42 kg koldioxidekvivalenter. När koldioxid användes till härdning av betong förändrades fordonsgasens klimatpåverkan till -0,72 kg koldioxidekvivalenter. Detta innebär att svenska producenter av biogas kan förbättra sin klimatpåverkan genom såväl lösningar inom CCS som CCU.

Den här rapporten är en studie av textilindustrin. Rapporten ingår i kursen Examensarbete inom industriell produktion som ingår i Civilingenjörsprogrammet Maskinteknik. Studien är relevant i tiden då mycket forskning sker för att lösa de nuvarande respektive framtida problemen. Vi konsumerar mycket textilier, nästan 14 kg per person per år, varav 10kg är bara kläder. En stor mängd av dessa textilier, hela 73 procent, går till spillo istället för att återanvändas eller återvinnas. Samtidigt produceras också många nya textilier med icke-hållbara resurser som bland annat fossila energikällor och giftiga kemikalier, vilka i sin tur har allvarliga effekter på miljön. Produktionskedjan har således en väldigt stor miljöpåverkan. De aspekter som tas upp i studien är därför hållbarhet, återvinning, ekonomiska perspektiv såsom cirkulär ekonomi och konsumentsyn. Studien går även in på material och resurser. Syftet med studien är att delge läsaren kunskap om textiliers kretslopp och problemen som finns inom industrin med hänsyn till miljön. Frågeställningen fokuserar kring hur den ekonomiska lönsamheten bör uppnås inom företag för att ha ett hållbart och cirkulärt system. Litteraturstudie utfördes där det ingick bland annat organisationsrapporter och vetenskapliga rapporter med mera. För att få en verklig uppfattning intervjuades kunniga personer inom den textila branschen. En från Smart Textiles och en annan från Nordiska Textilakademin (NTA). Dessa intervjuer gav en verklig uppfattning om situationen inom textilindustrin. Efter slutförd studie är slutsatsen att problemen som finns är väldigt komplexa och det krävs mycket arbete för att lösa de för att få ett resurseffektivt, hållbart och cirkulärt system. Men trots det kan vi med största sannolikhet gå mot en mer hållbar textilindustri från ett miljöperspektiv genom att utveckla lönsamma återvinningstekniker, tillämpa rätt cirkulära affärsmodeller inom både etablerade och nya verksamheter, designa med hänsyn till produktlivscykeln, öka resurseffektiviteten och hanterar textilavfall på rätt sätt. / This report is a study about the textile industry. The report is a part of the bachelor’s thesis course in Industrial Production given at KTH Royal Institute of Technology as a part of the Mechanical Engineering program. The study is relevant in time, because a lot of research is currently going on to solve the current and future problems in the textile industry. We consume a lot of textiles, nearly 14 kilograms per person per year, of which 10 kilogram is only clothes. A significant amount of these textiles goes to waste (73 percent) instead of being reused or recycled. At the same time a lot of new textiles are also being produced with non-sustainable resources such as fossil fuels and toxic chemicals, which in turn has severe environmental impacts. Thus, the production chain has a very large environmental impact. The aspects that are addressed in the report are therefore sustainability, recycling, economic perspectives such as circular economy and the consumer perspective. The study also discusses materials and resources. The purpose of the study is to provide the reader with knowledge about the textile loop and the problems that exist in the industry with focus on the environment. The study tries to answer the question on how financial profitability could be achieved within companies in order to have a sustainable and circular system. A literature study has been conducted consisting of reports from organisational reports as well as scientific reports and more. People with knowledge about sustainability within the textile industry were interviewed to get an empirical ground on this case, one from Smart Textiles and another one from the Nordiska Textilakademin. These interviews gave an actual insight of the situation in the textile industry. The conclusion is that the problems which exist are very complex and a lot of work is required to solve them in order to have a resource-efficient, sustainable and circular system. Despite this, we can most likely move towards a more sustainable textile industry from an environmental perspective, by developing profitable recycling techniques, applying the righ tcircular business models in both established and new businesses, designing with regard to the product life cycle, increasing resource efficiency and handling textile waste properly.