Syftet med studien har varit att undersöka pedagogers erfarenheter av tidig identifiering och tidiga insatser i förskola och grundskolans tidiga år . Studien har baserats på fem semistrukturerade intervjuer med pedagoger inom förskola, förskoleklass och grundskolans lägre år, anställda inom samma enhet med ett flerårigt samarbete bakom sig. En hermeneutisk fenomenologisk ansats har använts för att få tillgång till informanternas erfarenheter av de tidiga insatserna. Studien visar på att pedagogerna inom de olika verksamheterna förskola, förskoleklass och grundskola oftast har en klar bild av vilka barn/elever som har svårigheter i mötet med deras egen verksamhet. Detta sker inte minst genom dokumentation och i samtal mellan pedagogerna inom och mellan de olika verksamheterna. I och med att barnen/eleverna har blivit identifierade sker också kategoriseringar efter visade behov/svårigheter. Här visar det sig att man ofta intar ett individperspektiv där det relationella perspektivet på svårigheterna tenderar försvinna. Studien visar exempelvis att man ser på social förmåga och kunskap ur ett relationellt perspektiv och på beteende och inlärning genom ett punktuellt perspektiv. Faktorer som anses främja arbete med tidiga insatser är tillgång till spetskompetens, exempelvis speciallärare, specialpedagog, talpedagog och psykolog, goda relationer mellan pedagog barn/elev och ett nära samarbete med vårdnadshavare. Tillgångarna av extra stöd i form av annan pedagog styr inte enbart om de tidiga insatserna anses möjliga, de tenderar även att styra hur stödet ges. När det gäller rädslan för "stämpling" och "stigmatisering" visar studien på att det framför allt är vårdnadshavarna i förskolan som är rädda för att deras barn ska få en stämpel med sig in i skolan. De teorier som ligger till grund för tolkning av resultat är främst Goffmans (2011) interaktionistiska stämplingsteori och von Wrights ( 2001) punktuella och relationella perspektiv.

Syftet med studien var att undersöka vilka uppfattningar som några förskollärare har kring professionalism i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Studien är kvalitativ och intervjuer genomfördes i fokusgrupper samt individuellt. Resultatet visade att uppfattningar kring professionalism i arbete med barn i behov av särskilt stöd var att förskollärarens professionella roll uppfattades utifrån flera kategorier. Dessa kategorier var kunskap, reflektion, barnsyn, inkludering och förhållningssätt. Förskollärarnas uppfattningar om stödet de fick från andra professionella i arbete med barn i behov av särskilt stöd uttrycktes som positivt och väsentligt för att kunna genomföra ett arbete med professionalism. Slutsatser var att förskollärarna uttalade sig medvetna om sin professionella roll i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Studien visade dock att arbetet med barn i behov av särskilt stöd är mångfacetterad och kräver samverkan mellan de olika professionella som arbetar med dessa barn. Förskollärarna arbetade aktivt för att inga barn skulle exkluderas och för att främja utvecklig och lärande i förskolan.

Syftet med studien är att undersöka hur fritidspedagoger uppfattar behovet av särskilt stöd rent allmänt, men även om behovet som idag är allt vanligare i skolan också existerar i fritidshemmet. Studiens metod bygger på kvalitativa fokusgruppsamtal med sex olika arbetslag på två olika skolor. Totalt deltar tretton stycken högskoleutbildade fritidspedagoger som är anställda och jobbar inom fritidshemmet på respektive skola. Resultatet av studien visar att fritidspedagogerna många gånger ser ett behov av särskilt stöd även i fritidshemmet. Personalen är också medveten om att det är kunskapsbristerna hos elever som underlättar för särskilt stöd även om fritidspedagogerna många gånger upplever att det finns ett stort behov av social träning i fritidshemmets verksamhet. Några fritidspedagoger känner en uppgivenhet inför de elever som de anser är i behov av social träning. Då det i och med de stora elevgrupperna inte finns tid för det. Det framkommer att många fritidshem behöver mer personal, bättre lokaler, kompetensutveckling samt gemensam planeringstid för att kunna tillgodose och möta de elever som är i behov av särskilt stöd i fritidshemmet.

Syftet med denna studie är att undersöka om lärare ser sig ha det stöd och de resurser som krävs för att åstadkomma en inkluderande skola. Vi vill även undersöka synen på inkludering. För att möta elevers olikheter i en skola för alla krävs att lärare skapar goda relationer till elever och föräldrar. Läraren måste även ha goda kunskaper om arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Det är också viktigt att resurser tillsätts.  Våra frågeställningar har varit vilket stöd lärarna får i sitt inkluderingsarbete, vilka insatser som görs och vilka som skulle vara önskvärda. Ytterligare en frågeställning har varit vad skolpersonal har för syn på inkludering.  Klassläraren och dennes arbete med elever i behov av särskilt stöd står i fokus för vår studie. Undersökningen genomfördes genom intervjuer. Vi har intervjuat fyra klasslärare, två skolledare, en specialpedagog och en speciallärare på tre grundskolor i Stor-Stockholm. Dessutom har vi intervjuat en rådgivare på Specialpedagogiska Skolmyndigheten samt en tjänsteman på Skolverket. Tidigare forskning ligger också till grund för vår studie. Vi belyser tidigare studier på goda exempel av inkluderingsarbete. Vi har valt att lyfta fram det relationella perspektivet. Denna undersökning visar att synen på inkludering inte skiljer sig markant bland våra respondenter. Det finns en vilja bland lärarna att arbeta inkluderande. Det som hindrar dem handlar till stor del om organisation och tillgång till rätt resurser. Svårigheter som lärarna upplever är brist på tid och brist på stöd. Dessa upplevelser kan se olika ut. Lärarna i vår studie efterlyser utbildning och utökad kunskap, handledning och stöd från skolledningen. Samarbete mellan kollegor och mellan skola – föräldrar framhålls som betydelsefullt i inkluderingsarbetet. Vikten av att lyssna på barnet och att utgå från varje enskild elevs behov uppmärksammades också som framgångsfaktorer för att lyckas inkludera elever i behov av särskilt stöd.

Tidig identifiering av barn i behov av särskilt stöd kan leda till rättvisare resursfördelning ochbättre skolresultat. Samtidigt visar forskning på att tilldelning av resurser baseras på diagnoservilket blir problematiskt för de barn utan diagnos som också är i behov av särskilt stöd. Dethar även visat sig att alla barn som är i behov av särskilt stöd, med och utan diagnos, är ibehov av samma typ av stöd och resurser. Många barn är någon gång under skoltiden i behovav någon typ av särskilt stöd, under längre eller kortare perioder och det kan börja redan underförskoletiden. Därmed är det angeläget att undersöka hur det i själva verket förhåller sig iförskolors verksamhet. Det övergripande syftet med föreliggande studie är att bidra till förståelsen av hur pedagogerupplever att de stöds i sitt arbete med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Empirinsom ligger till grund för studien har samlats in genom inspelade och transkriberade intervjuermed specialpedagog och förskollärare som analyserats genom en implementeringsteori. Resultatet visar på goda förutsättningar för personal inom förskolors verksamhet i denundersökta kommunen i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Då studien är för liten föratt kunna generaliseras i större drag hade det varit intressant att se samma typ av studie fast istörre omfattning då det hade gett en mer generaliserbar bild av utformandet av särskilt stöd iförskolans verksamhet.

Detta är en studie som tagit sin utgångspunkt i begreppet ”barn i behov av särskilt stöd” med fokus på barn och elever med ADHD/DAMP utifrån ett medicinskt kontra pedagogiskt/psykosocialt perspektiv. Inom dessa perspektiv har det varit många kritiska röster och skilda åsikter för vilka insatser som är bäst för barnen. Fokus har även riktats mot huruvida diagnosen kan hjälpa barn eller inte. Konstitueringen av barn i behov av särskilt stöd har förändrats. Därför har även en jämförelse av läroplanerna (Lgr69, Lgr80, Lgr11 samt Läroplan för grundsärskolan 2011) utförts och därmed kunnat ge en historisk överblick av utvecklingen som skett inom skolväsendet. I arbetet används ofta ordet barn, men detta innefattar självklart även elever. Med textanalys som metod har materialet bearbetats och analyserats kritiskt. Det material som legat till grund för studien har varit styrdokument, vetenskapliga artiklar, pedagogisk litteratur samt medicinska publikationer. Resultatens bakgrund har uppkommit och varit styrda utifrån ett antal syftesfrågeställningar. Dessa grundar sig i specialpedagogikens framväxt i samhället och diskussionen kring det stöd som ges till barn i förskola och skola. Slutsatser av det analyserade materialet har därmed belysts från olika synvinklar och aktörer som spelat stor roll i debatten om barn i behov av särskilt stöd.

Studiens syfte är att undersöka hur personalen på förskolan arbetar med barn i behov av särskilt stöd samt vilken stöd och hjälp personalen får i sitt arbete med dessa barn. Kvalitativ metod användes och åtta personer intervjuades. Utifrån det förskolepersonalen beskrivit framträder ett arbetssätt i förskolan där barnen inkluderas i gruppen och att de barn som är i behov av särskilt stöd inte ska känna sig annorlunda. Miljön är en viktig del i arbetet med barnen och personalen anpassar därför miljön efter barnens olikheter och mångfald. De mest framträdande metoderna som personalen använder sig av i arbetet med barnen var tecken och bilder. Resultatet visar att personalen upplever att de får bra stöd och hjälp från olika instanser. De slutsatser som kan dras är att de flesta av personalen på förskolorna har kompetens och utbildning för att kunna möta upp och arbeta med barn i behov av särskilt stöd och att de upplever att de får den stöd och hjälp som de behöver i sitt arbete med barnen

No description available.

Syftet med studien var att undersöka några förskollärares syn på sitt behov av stöd för att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Behövs det ytterligare stöd utanför de ramar som finns nu, och vilka fördelar och nackdelar finns med nuvarande stöd? Studien är kvalitativ och metoden som använts för att samla in materialet utgår från fokusgruppsintervjuer från tre olika förskolor. Det tydligaste resultatet var att alla deltagande förskolor ansåg att stödet som finns nu är bra, alla deltagare fick stöd av Barnhälsoteam. Ytterligare stöd från specialpedagog och utbildning inom området önskas. Även tidsbrist sågs som ett dilemma, personalen har inte tid för reflektion, analys och dokumentation. Deltagarna i studien ansåg att dela in barngruppen i mindre grupper gynnade barn i behov av särskilt stöd. Slutsatserna blev att det stöd som kan hjälpa förskollärarna i studien är mer resurser i form av specialpedagog på plats oftare i förskolan och tid utanför barngrupp för förskollärare är till fördel för att kvaliteten i förskolan ska bli hög.

Studiens syfte är att ta del av föräldrars erfarenheter av hur förskolan ger stöd till barn i behov av särskilt stöd samt hur föräldrar upplever samverkan och bemötande av förskolans personal. Studien är kvalitativ med en hermeneutisk ansats vilket här innebär att jag har tolkat och analyserat sex föräldrars berättelser. Barnen har slutat förskolan och går nu i låg-och mellanstadiet vilket innebär att föräldrarna fått göra en tillbakablick på förskoletiden. Föräldrarna har berättat hur de upplevde barnets förskoletid med fokus på vilket stöd barnet fick och vilka anpassningar som gjordes i förskolan.  Informanterna har erfarenhet ifrån olika förskolor, barnen har gått på olika förskolor och kommer ifrån olika sociala familjesituationer. Jag har tolkat resultatet utifrån Nilholms tre olika perspektiv det kategoriska, det kritiska och dilemmaperspektivet, samt ur Moira von Wrights relationella och punktuella perspektiv.   I resultatet framkommer och visar sig två olika motpoler ur föräldraperspektiv. Den ena sidan framhåller förskolans goda förmåga att möta deras barn, det upplevs finnas en flexibelitet i arbetssättet som utgår från barnets behov. Personalen anses kunna se vad det enskilda barnet behöver för att utvecklas väl.  Den andra sidan som i studien är dominerande är att personalen anses sakna kunskap om barn i svårigheter och det upplevs vara svårt för förskolans personal att genomföra förändringar i förskolan som gynnar barnet.  Samarbetet och bemötande mellan personal och föräldrar anses generellt vara gott även om det framkommer vissa brister i dialogen och öppenheten mellan de båda parterna. Det visar sig att det kategoriska perspektivet är det mest vedertagna, men det kritiska och dilemmaperspektivet framträder också. När personalen visar förmåga att inta och arbeta utefter von Wrights relationella perspektiv det är då föräldrarna upplever störst förtroende till pedagogerna.