Syftet med uppsatsen är att undersöka förskollärares och specialpedagogers uppfattningar kring specialpedagogik i förskolan. Uppsatsen baserades på en kvalitativ undersökningsmetod med åtta semistrukturerade intervjuer. Urvalet grundar sig på fyra upptagningsområden i en medelstor stad. Respondenterna var fyra förskollärare och fyra specialpedagoger i spridda åldrar och yrkeserfarenheter. Resultatet i undersökningen visar en komplexitet kring begreppet barn i behov av särskilt stöd och att synen på möjligheter och svårigheter speglar verksamhetens utformning. Att ta sig förbi svårigheter som uppstår i arbete med barn i behov av särskilt stöd kräver förmåga att se möjligheter och ett reflekterande förhållningssätt med viljan till förändring.

Syftet med föreliggande studie är att beskriva och analysera några pedagogers tankar om begreppet metakognition i förhållande till sin egen och elevers utveckling och lärande. Studien presenterar några valda delar av forskningen om metakognition och hur denna kan knytas till barnets utveckling och lärares undervisning. Några rapporter om skolutveckling presenteras också helt kort. Tre specialpedagogiska teorier presenteras inom ramen för det teoretiska perspektivet. En kvalitativ metodansats har använts och studiens empiriska data består av sex semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma pedagoger med olika bakgrund och erfaren-heter. Det empiriska materialet har sedan analyserats med hjälp av en tematisk analysmetod utifrån studiens syfte och frågeställningar. Analysprocessen resulterade i fem teman: Ett abstrakt begrepp; metakognitiva uttryck i lärarens praktik; en gemensam bas; hinder och skyddsfaktorer; anpassningar och stödstrukturer. Att studera hur några lärare förhåller sig till metakognition i relation till den egna praktiken kan bidra till att öka förståelsen för läraruppdragets komplexitet och möjligheter till utveckling av detsamma. Det kan bli ett stöd till skolorganisationer när de planerar undervisning för elever och fortbildning för lärare så att de kan utveckla sin praktik i en riktning som gör att alla elever har möjlighet att bli ägare av sitt eget lärande. Studien visar att pedagogerna har varierande kunskaper och erfarenheter av metakognition. De ser ett behov av att prioritera pedagogiska och didaktiska frågor i det kollegiala utvecklings-arbetet. I förhållande till sin praktik varierar deras kunskaper om metakognitiva insatser och lärstrategier. Informanterna upplever att lärarens roll för elevernas möjlighet att vara metakognitiva i klassrummet är avhängigt lärares kunskaper om metakognition och deras förmåga att medvetet införliva metakognitiva strategier i klassrummet. Förutsättningarna för att arbeta processinriktat är enligt dem beroende av en organisation som är inlyssnande, tillitsfull och inkluderande. De ser att stödstrukturer som hjälper elever att planera, driva arbetet framåt och reflektera över process och resultat är viktiga för att metakognitiv aktivitet ska främjas. I sina respektive verksamheter menar de att det finns olika stor medvetenhet om att arbeta på detta sätt. Informanterna upplever att ämnesöverskridande verksamhet och processdrivet arbete bidrar till att utveckla metakognitiva färdigheter och erfarenheter på ett bättre sätt än traditionell undervisning. De anser att elever behöver få in en vana att reflektera och tänka om sitt lärande tidigt för att bli ägare av sitt eget lärande.

I vår småskaliga studie med avstamp i UNICEF (2018) Barnkonventionen, UNESCO (2006) Salamancadeklarationen och Skollagen (SFS 2010:800) ger vi en inblick i vad de säger om barnens rätt till undervisning och stöd. 2019 kom ett tillägg i Skollagen för att säkerställa att elever får det stöd som de är i behov av för att nå sin proximala utvecklingsnivå. I skolan finns det elever i språklig sårbarhet som inte följer normen för läs- och skrivutvecklingen och i en klass på 30 elever har 2% språkstörning. I Lgr11 (2019) framgår det att undervisningen ska vara likvärdig för alla vilket innebär att den måste anpassas utifrån elevens behov och språklig förmåga vilket ställer krav på pedagogernas kunskaper. Vårt syfte blev att beskriva språkliga svårigheter som elever i låg- och mellanstadiet uppvisar som kan vara tecken på språkstörning enligt speciallärares och specialpedagogers uppfattningar samt vilket stöd dessa elever erbjuds under åren i låg- och mellanstadiet. Det ledde till en kvalitativ studie där 14 speciallärare och specialpedagoger intervjuades om deras uppfattningar i hur elever med språkliga svårigheter upptäcks och vilket stöd dessa erbjuds. Resultatet visar att elever med språkliga svårigheter vanligast uppmärksammas genom att de har svårt med språkförståelsen och att de har ett bristande ordförråd samt att lärarna är de första att möta elevernas svårigheterna i den tidiga läsinlärningen. En slutsats är att lärare saknar insikt och kunskap i att de olika tecken på språkliga svårigheter som framkommit i studien ofta kan vara språkstörning.

Larsson, Frida (2021). Behovet av specialpedagogen i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Studiens resultat förväntas ge en inblick i hur specialpedagogerna i undersökt kommun uppfattar förskolans behov av utomstående insatser. De 18 specialpedagoger som via enkät har deltagit i studien har fått ge svar kring verksamhetens dilemman i form av bland annat gruppstorlek och kompetens.   Syftet med studien var att undersöka vad som leder till att förskolorna inom undersökt kommun tar kontakt med de specialpedagogiska teamen. Ett mer övergripande syfte för uppsatsen var att få mer kunskap kring vilka insatser förskolan är i behov av från utomstående och vad specialpedagogerna i teamen kan bistå med. Vilka insatser anser de specialpedagogiska teamen att verksamheterna söker stöd kring?   Empirin har tolkats utifrån det relationella och det kategoriska perspektivet (Persson, 1998) men också utifrån systemteorin (Öquist, 2016).   Resultatet visar att specialpedagogerna arbetar förebyggande och relationellt samt att förskolorna behöver stöd med bland annat kommunikation och språksvårigheter. Resultatet visar också att det behövs mer kunskap i specialpedagogik och en högre kompetens hos fler utbildade i förskolan. Det framkommer även att barngrupperna på grund av olika påverkansfaktorer anses vara för stora i förhållandet till barns behov av särskilt stöd.   Förskolan är i stort behov av specialpedagogens kompetens i form av insatser kring bland annat språkproblematik och förebyggande arbete med vårdnadshavare. Barngruppens storlek är tydligt avgörande för personalens möjligheter att tillgodose det stöd som en del barn är i behov av samt att förskolan behöver fler utbildade.

Syftet med studien var att synliggöra hur förskollärare upplever att barn med språkliga svårigheter får sina behov tillgodosedda utifrån de rättigheter barnen har gällande särskilt stöd. Därför genomfördes en intervju studie med fyra förskollärare som gav sina perspektiv och erfarenheter gällande om och på vilket sätt barn med språkliga svårigheter får sina behov tillgodosedda. Studien framställer även förskollärarnas arbetssätt för att främja den språkliga utvecklingen. Resultatet visar på att de medverkande förskollärarna känner sig säkra gällande deras kompetenser för att möta barn med språkliga svårigheter, men poängterar vikten av fortbildning och att de aldrig är fullärda. Studien synliggör att förskollärarna har positiv inställning till olika språkutvecklande metoder som kan främja den språkliga utvecklingen och att förskollärarna använder dessa med syfte att främja förståelse och kommunikation. Resultatet visar även förekomsten av olika faktorer som förhindrar att likvärdig utbildning kan ges. Förskollärarna förespråkar att dessa faktorer framför allt beror på personalbrist och det ständiga sparkravet som kan begränsa deras chanser till planering av undervisning. Dock poängterar samtliga förskollärare i studien att de trots eventuella omständigheter gör sitt bästa, där utbildningen ska präglas av god kvalité samt att barn i behov av särskilt stöd får den stöttning och vägledning som krävs.

När en elev övergår från en skolform till en annan skolform ska den avlämnade skolenheten skyndsamt överlämna den dokumentation som underlättar och gynnar elevens fortsatta lärande. Övergången från grundskolan till gymnasieskolan är komplex som visar på behov avsamarbete, tydliga rutiner och en innehållsrik dokumentation. Viktig information behöver överföras för att säkerställa att elever i behov av stöd fortsättningsvis får de förutsättningar eleven har rätt till. Studien syftar till att undersöka hur kommuner organiserar överlämningen från grundskolan till gymnasieskolan på huvudmannanivå. Forskningen är av kvalitativ karaktär där semistrukturerade intervjuer har genomförts med representanter från kommunerna i studien. Som komplement till intervjuerna har kommunernas riktlinjer och rutiner bearbetats och använts i forskningen. Tidigare forskning, empiriskt underlag från intervjuer och kompletterande material har analyserats utifrån ett systemteoretiskt perspektiv med stöd av tematisk analys. Elever i behov av stöd är extra sårbara vid skolövergångar. Studien visar att överlämningsprocessen är viktig då den åskådliggör kontexten runt eleven och bistår mottagande skola att knyta an till ett unisont förhållningssätt och gemensamt samverkanssystem. Vidare framkommer att överlämningsprocessen mellan grundskolan och gymnasieskolan kan fungera som samverkan mellan olika skolformer och professioner som strävar mot samma mål för eleven. Utvecklingsområden som framkommer i studien är överlämningen mellan kommunala och fristående skolor samt att det finns ett behov av att dokumentationen följer eleven oavsett när eller hur många gånger en elev byter skola. Konklusionen i studien är att det finns ett behov och önskemål att generera en tydlig och effektiv process utifrån eleven förutsättningar och fortsatta progression. När elever är involverade i överlämningsprocessen och dokumentationens innehåll visar det på attövergången upplevs framgångsrik. / When a student transfers from one school form to another school form, the hand over school unit must promptly submit the documentation that facilitates and benefits the student's learning. The transition from primary school to Upper Secondary School is complex and shows the need for cooperation, distinct routines and relevant documentation. Crucial information needs to be transferred to ensure that special education needs students continue to receive the support the students are entitled to. The study aims to investigate how municipalities organize the handover from primary schools to high schools at an organisational level. The research is of a qualitative nature and semi-structured interviews were conducted with representatives from the municipalities in the study. In addition to the interviews, the municipalities' guidelines and routines have been processed and used in research. Previous research, empirical data from interviews and additional material have been analyzed from a System theory perspective with the support of a Thematic analysis. Students in need of special education are particularly vulnerable during school transitions. The study shows that the handover process is important as it shows the context around the student and assists receiving school to connect to a unison approach and common collaboration system. Furthermore, it appears that the handover process between primary school and Upper Secondary School can function as a collaboration between different school forms and professions which strives for the same goal for the student. Development areas that emerge in the study are the transfer between comprehensive and independent schools and that there is a need for the documentation to follow the student regardless of when or how many times a student changes school. The conclusion of the study is that there is a need and desire to generate a clear and effective process based on student conditions and continued progression. When students are involved in the handover process and the content of the documentation it shows that the transition is experienced as successful.

Denna studies syfte är att titta på hur lärare och specialpedagoger arbetar med extra anpassningar ochsärskilt stöd och elever som har NPF i grundskolan samt hur dessa följs upp och utvärderas. I studienhar halvstrukturerade intervjuer med 4 lärare från 4 olika grundskolor, 2 olika mellanstadieskolor och2 olika högstadieskolor och 4 specialpedagoger/speciallärare. Av de medverkandespecialpedagoger/speciallärare arbetar 3 centralt vid kommunens elevhälsa medan en arbetar på en avkommunens skolor. Samtliga deltagare arbetar inom en medelstor kommun i Mellansverige. Resultateti denna studie tyder på att en mängd olika arbetssätt kan användas i klassrummet tillsammans medelever som har NPF-problematik t.ex. anpassat material eller att arbeta tillsammans med en annanpedagog utanför klassrummet. Elever med NPF-problematik får stöd utanför klassrummet men inte ispeciella klasser. I likhet med tidigare forskning av Angel Ford (2016) verkar deltagarna i den härstudien lyfta fram samarbete mellan skolans olika professioner samt föräldrar som en viktig faktor föratt elever som har NPF ska få det stöd de behöver i undervisningen. Andra framgångsfaktorer isamband med extra anpassningar och särskilt stöd för elever med NPF var när läraren hade en tydligstruktur i klassrummet samt i sin undervisning verkar vara andra framgångsfaktorer liksom att lärarenanpassar miljön och undervisningen utifrån elevernas behov. En sista viktig faktor somuppmärksammats är vikten av att skapa en god relation med eleverna för ett förtroendefullt samarbetemellan lärare och elev.

Denna studie grundar sig i att intervjua fritidslärare för att erhålla kunskap kring hur fritidshemmets verksamhet arbetar för att stödja elever som är i behov av särskilt stöd. Skolans organisering i skolverksamheterna kan se olika ut och med tanke på att fritidshem har större elevgrupper blir det viktigt att få en inblick kring hur fritidshemmet arbetar med specialpedagogik. Elever kan komma att behöva extra stöttning under både ordinarie skoltid och under den tid som eleven är på fritidshemmet därför blir det intressant att se hur fritidshemmet samt skolan förhåller sig till att stödja elever som bär på svårigheter. Syftet med studien är att erhålla ökad kunskap kring vilka förutsättningar fritidshemmets har för att kunna stödja de elever som är i behov av särskilt stöd under fritidstiden. Studien belyser vilka stödanpassningar som ges samt vilka arbetsmetoder fritidshemmet bedriver för att stödja de elever som har behov av stöd. Denna studie syftar även till att ta reda på om de stödanpassningar som ges under ordinarie skoltid skiljer sig i jämförelse med de som ges på fritidshemmet. Studien utgår från en kvalitativ metod med utgångspunkt i ett hermeneutiskt perspektiv. Empirinsamling sker genom semistruktuerade intervjuer där sex fritidsärare i sex olika fritidshem intervjuas kring elever i behov av särskilt stöd. Studiens resultat redovisas utifrån fyra kategorier: Specialpedagogiskt stöd, möjligheter till kunskapsutveckling, anpassningar – arbetsmetoder och skolan jämförelse med fritidshem. I resultatet framkommer det att fritidslärare ges möjlighet till specialpedagogiskt stöd men att utan kan även ges från exempelvis EHT. Möjligheter till kunskapsutveckling visar i resultatet att det finns möjlighet till att utveckla sin egen kompetens men att all personal på fritids inte har samma möjligheter om dessa utbildningar anordnas under ordinarie skoltid. Vad för utbildning som ges beror på vilka behov eleverna har. Studien visar i resultatet att bildstöd används under fritidstiden och att det inte alltid handlar om vilka resurser fritidshemmet har utan lägger vikten på elevens behov. De skillnader i stödanpassningar som framträder för fritidshemmet i jämförelse med ordinarie skoltid är att stödinsatser oftast försvinner när fritids börjar. Det påvisades även att fridshemmets verksamhet inte ställer samma krav på deltagande och därför läggs stor vikt på att elever som är i behov av stöd ska känna en trygghet med all personal istället för att ha en specifik elevassistent under båda verksamheterna.

Alla lärare kommer någon gång under sitt arbete att möta elever i behov av särskilt stöd. I den här kunskapsöversikten kommer lärares upplevda utmaningar lyftas fram utifrån ett forskningsperspektiv. I och med att alla lärare kommer att komma i kontakt med elever i behov av särskilt stöd är det av stor vikt att upplevda utmaningar synliggörs. Lärarstudenter uppmärksammar de utmaningar som lärare upplever finns i undervisningen med elever i behov av särskilt stöd. Det här kan bidra till att lärarstudenter kan bli mer förberedda inför kommande yrkesroll i skolan. Syftet med den här kunskapsöversikten är att belysa aktuell forskning om lärares upplevda utmaningar i undervisningen med elever i behov av särskilt stöd. Vi kommer också lyfta fram forskning och diskutera vilka styrkor och svagheter som finns inom det aktuella forskningsområdet samt dess praktiska relevans och hur det kan kopplas till skolans huvudämnen. Vi kommer också att ge förslag på ytterligare forskning. Sökningar har genomförts i databaserna Eric (Proquest) och Primo. I den här kunskapsöversikten har vi formulerat sökord med hjälp av booleska operatorer för att säkerställa att rätt forskning hittades. I vårt urval finns det åtta artiklar som vi bedömer vara relevant och trovärdig forskning. Vi har tillsammans diskuterat de olika artiklarna och lyft fram lärares upplevda utmaningar och artiklarnas resultat. Forskningen belyser ett flertal utmaningar som de intervjuade lärarna upplever i undervisningen med elever i behov av särskilt stöd. De utmaningar som tas upp i artiklarna kommer till liknande slutsatser. Utmaningar som lyfts är samarbete med myndigheter och lärare, oro och frustration i sin yrkesroll samt relationer med elever och kollegor. Ytterligare en återkommande utmaning är bristen på kunskap i att undervisa elever i behov av särskilt stöd. Många av de intervjuade lärarna upplever utmaningar i alla dessa områden. Alla faktorer är viktiga i skolan. Lärare behöver stöd och samarbete från kollegor, stöd i hur lärare bygger relationer och fortsatt utbildning i specialpedagogik. Den här kunskapsöversikten lyfter fram att det behövs mer utbildning inom området än den som ges på lärarutbildning. Det krävs också att lärare bygger upp ett förtroende med eleverna i behov av särskilt stöd för att de ska känna en trygghet i arbetet. Sammanfattningsvis går det inte att bli av med de upplevda utmaningarna som lärare upplever i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Däremot genom att lyfta och poängtera vikten av ett gott samarbete mellan myndigheter, kollegor och elever kan oron och frustrationen minskas.

An expected knowledge contribution is to make visible the work of some mother tongue teachers with teaching primary school pupils in difficulties and to draw attention to the phenomenon including mother tongue teaching. The theories used in the study for analysis of empirical data and discussion are sociocultural theory, differentiated teaching and inclusive perspectives. The applied method is a qualitative study with semi-structured interviews with four mother tongue teacher and analysis of four pedagogical plans in the subject mother tongue. The results show that the thr mother tongue teachers have a democratic understanding of inclusion. They plan their teaching with the students' conditions and needs in mind and carry out a teaching with flexibility for further adaptations, enable the student's pedagogical participation in groups and offer a varied teaching. The 4 four mother tongue teachers' work with pupils in difficulty in compulsory school can be regarded as good examples of inclusive mother tongue teaching. The respondents experience various pedagogical challenges in their work with students in difficulty, such as finding functional teaching strategies, offering challenging teaching for the student and the rest of the group, finding the right level for the tasks and supporting the student in achieving the knowledge requirements. The respondents highlight some developmental needs such as better communication with the schools, further training on neuropsychiatric disabilities and special educational efforts in theory and practice as well as more frequent collegial discussions.