Åtgärdsprogram ska upprättas i skolan för de elever som är i behov av särskilt stöd. I åtgärdsprogrammen ska åtgärder framskrivas på olika nivåer såsom individ, -grupp-och organisationsnivå. Det som framgår i forskningen är att åtgärder upprättas mest på individnivå och åtgärder på grupp-och organisationsnivå uteblir. Vidare visar forskningen att skolan sällan granskar sin egen verksamhet. Syftet med denna studie är att undersöka hur tre speciallärare och tre specialpedagoger upprättar och resonerar kring åtgärdsprogram och hur de arbetar med särskilt stöd med tonvikt på grupp-och organisationsnivå. Detta är en kvalitativ studie som genomförts med datainsamlingsmetoden semistrukturerade intervjuer och för att analysera data har tematisk analys använts. De begrepp som användes i intervjuerna är särskilt stöd och åtgärdsprogram på nivåer som grupp-och organisationsnivå och utredning samt förebyggande insatser. I studien framkommer vilka svårigheter som de intervjuade speciallärarna och specialpedagogerna upplever i arbetet med åtgärdsprogram. Denna studie utgår ifrån relationellt perspektiv som innebär att elevens skolsvårigheter inte förläggs till individen utan problemen uppstår i samband med lärmiljön. Studiens resultat visar att särskilt stöd handlar mestadels om individinriktat stöd och att stödet ges ofta utanför klassens ram. Åtgärder på grupp-och organisationsnivå förekommer i mindre omfattning. Vidare visar resultatet att åtgärder på grupp-och organisationsnivå inte alltid dokumenteras i åtgärdsprogram. Vårdnadshavare och elever är inte så delaktiga i upprättandet av åtgärdsprogram.

Mitt syfte med studien har varit att genom några pedagogers beskrivna upplevelser få en ökad förståelse av hur pedagoger i förskolan uppfattar en specialpedagogisk inriktad handledning. För att samla in data till studien har jag använt mig av en kvalitativ metod i form av enkäter. Studien bygger på 31 enkätsvar från pedagoger med erfarenhet av specialpedagogisk handledning. De teoretiska utgångspunkter jag valt för studien är Bubers relationsfilosofi och begreppet det mellanmänskliga samt Vygotskijs sociokulturella perspektiv.Resultatet av studien visar att pedagogernas upplevelser av handledning är positiva på väldigt många sätt och de beskriver det som ett tillfälle för gemensam reflektion, bekräftelse på sitt arbete och kollegialt samt individuellt lärande vad gäller t ex anpassningar för barn i behov av särskilt stöd. Den slutsats som kan dras av studien är att handledning är betydelsefull för pedagoger i förskolan då de ofta känner en osäkerhet i arbetet kring barn behov av särskilt stöd. Det framgår också att relationerna i handledningen är viktig samt att det är betydelsefullt att de känner tillit och förtroende för specialpedagogen för att det ska kunna bli en öppen dialog och ett givande samtal vid handledningstillfällena.

Syftet med studien är att ta reda på vilka förutsättningar som krävs för en välfungerande resursfördelning kring särskilt stöd i fritidshem gällande elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF).   Forskningsfrågor:  ·       Hur arbetar olika verksamheter för att bedöma tilldelningen av särskilt stöd till elever med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på fritidshemmet?  ·       Hur kan skolans organisation och miljö utformas för att skapa anpassade förutsättningar för elever med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? Studiens ansats är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med två lärare i fritidshem, två rektorer och en områdeschef. Resultatet visar att elever på fritidshem riskerar att inte får det stöd som flera av dem så väl behöver och som de har rätt till i enlighet med skollagen (SFS, 2010:800). Resultatet visar att fokus på förändringar genom olika former av extra anpassningar är av yttersta vikt för att skapa en välfungerande verksamhet. Majoriteten av verksamheterna ser lärmiljön som viktig för att främja elevernas kunskapsinhämtning. Vidare visar intervjuerna en blandad bild av om utbildning är väsentlig eller om fokus bör ligga på rätt person till rätt elev eftersom personkännedom är viktig. Studien visar att tilldelningen av resurser främst sker utifrån socioekonomiskt perspektiv och att det riktade stödet oftast uteblir till elever med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eftersom de inte har rätt till ett riktat stöd enligt kommunens riktlinjer.

Studiens syfte var att undersöka pedagogers uppfattningar om tillgången till resurser och stöd för elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) inom lågstadiet. Syftet var även att ta reda på vilka stöd och resurser som pedagogerna menar att de har idag, vilka utmaningar som finns med undervisningen och vilka stöd och resurser som enligt pedagogerna bör finnas i lågstadiet. Detta kopplades även till ramfaktorteorin. Genom en enkätstudie kunde syftet besvaras och resultatet av studien analyserades utifrån forskningsfrågorna. Enkäten besvarades av 38 pedagoger och inkluderade påståenden och fördjupande frågor. Svaren granskades utifrån ramfaktorteorin. De ramfaktorer som var relevanta för studien var tid, personal, gruppstorlek, lokaler, ekonomiska resurser, föräldrar, skolans ledning och organisation. Resultatet visade att många pedagoger upplevde att det var svårt att undervisa elever med NPF då olika ramfaktorer påverkade undervisningen. Dessa var främst gruppstorlek, tid, personal och fortbildning. Det fanns flera förslag på hur denna problematik skulle kunna åtgärdas enligt pedagogerna, som pekade på att elever med NPF behövde få ett individanpassat stöd där det finns stöttning från utbildad och kunnig personal i ett mindre sammanhang. Resultatet visade också att flera pedagoger ansåg att det inte fanns tillräckligt med stöd och resurser, men att de använde både extra anpassningar och särskilt stöd för att stötta elever med NPF. Denna studies resultat stämmer överens med vad som framkommit i tidigare forskning. Utifrån studiens kunskapsbidrag kan framtida forskning studera vidare för att finna en lösning för att det ska finnas tillräckligt med stöd och resurser för elever med NPF i lågstadiet.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka inkludering i klassrummet. I synnerhet, vill vi studera lärarens praktiska arbete gentemot elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd samt dess inställning och upplevda förutsättningar för att bedriva det arbetet. Vi ville undersöka hur hela processen ser ut, från att en elev visar tecken på svårigheter och behov av extra anpassningar till att beslut tas om att en elev behöver särskilt stöd. Det vi vill titta närmare på är även svårigheter och hinder som kan komma att uppstå under processens gång samt vilket ansvar läraren har i elevers inlärning. Detta gjordes via intervjuer tillsammans med åtta olika lärare från olika kommuner. Intervjufrågor vi ställde till lärarna delade vi in i olika kategorier som vi kallade för Att upptäcka behovet av anpassning, när behovet är bestämt, Lärarens praktiska arbete och uppföljning. På grund av en tidsbrist som uppstod och ledde till att vi behövde byta metod och strategi, valde vi att göra en förenklad tematisk analys. Detta innebär att vi sammanställde lärarnas svar utifrån dessa kategorier.Resultatet visade att lärarna arbetar aktivt med inkludering i sina klassrum oavsett stöd och behov som eleven behöver. Det visade sig även att vissa lärare saknar tillräckligt med kunskaper om hur man arbetar med elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Studien är även kopplad till det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs idéer om lärande och utveckling. Vi kom fram till att mycket av det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs idéer om lärande och utveckling tillämpas i lärarens praktiska arbete där fokus ligger inkludering, miljö och samspel med andra individer.

Many children in our schools suffer from reading or mathematical disabilities that halt their progress and limit their interest in their own education. Researchers from around the world agree that there are multiple similarities between these two disabilities that imply they are connected. However, it would seem that special teachers separate these disabilities and work with them individually, disregarding the implications of the research. The purpose of this work is to inquire into the methods and viewpoints of special teachers working with reading and mathematical disabilities. This work will also seek to compare these methods and viewpoints with those established by recent studies. To accomplish this the work has sought to answer critical questions: How do special teachers work with students suffering from these disabilities? How is the support structure for these students organized and envisioned? What opportunities and limiting factors do special teachers perceive in their work? The method for answering these questions was to interview 4 special teachers and observe their students during regular classes. The results show that the interviewed special teachers share similar viewpoints to those expressed by the researchers, but differ in their methods as previously mentioned. This indicates that special teachers are unable to effectively work with both of these disabilities at the same time, which may be due to a lack of knowledge regarding appropriate methods.

No description available.

Genomförandet av kartläggning och pedagogisk bedömning för att kunna sätta in rätt åtgärd för en elev är ett komplext arbete. Målet är alltid att eleven ska få den bästa förutsättningen för att utvecklas på flera plan. Studiens syfte är att få veta speciallärares uppfattningar, erfarenheter och åsikter kring arbetet med kartläggning, anpassningar och åtgärder i grundskolan och grundsärskolan. För att få kännedom om ovanstående har fyra intervjuer med speciallärare som är verksamma i båda skolformerna genomförts och resultatet visar att de har många tankar om arbetet. Intervjuerna analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analysmodell som sker i sex steg. I intervjuerna framkom bland annat att det finns vissa utvecklingsbehov när det gäller rutiner för exempelvis kartläggning och dokumentation av extra anpassningar samt att skolorna och skolformerna har mycket att lära av varandra. Speciallärarna anser att olika former av samarbete gynnar elevernas utveckling. Det finns även flera likheter, främst inom skolformerna, men även mellan dem. Likheterna inom grundskolan gäller exempelvis att det sker mer dokumentation i och att det är en tydliggräns för vad som räknas som extra anpassningar. I grundsärskolan däremot dokumenteras inte extra anpassningar och det finns få åtgärdsprogram. I båda skolformerna provas extra anpassningar och åtgärder för att hitta rätt och det dagliga informella samtalet mellanpersonalen är betydelsefullt i det arbetet. Den här studien belyser speciallärares upplevelser av arbetet med kartläggning och insatta anpassningar och/eller åtgärder. Ett förslag på vidare forskning kan vara att undersöka hur elever upplever detsamma. Vad har känts bra eller mindre bra ur deras synpunkt? Ytterligare förslag till fortsatt forskning kan vara en studie om hur elever som tidigare har haft åtgärdsprogram men nu blir hjälpta av extra anpassningar upplever den förändringen.

Särbegåvade elever upptäcks sällan i skolan och detta får konsekvenser för dessa elever. Studien ämnar bidra till utökad förståelse för hur särbegåvning och matematisk särbegåvning beskrivs. För att undersöka hur pedagoger beskriver särbegåvade elever i skolan användes en kvalitativ ansats där pedagoger inom den svenska grundskolan intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och analyserades ur perspektivet av Renzullis teori The three rings of conceptual giftedness. Resultatet visar att pedagoger beskrev de särbegåvade eleverna med att de ligger över sina jämnåriga inom vissa områden, löser saker snabbt och rätt, lär sig nya saker snabbt, blir lätt uttråkade om de inte får stimulans och vill gå till botten med saker och få djupare förståelse. Det framkom även i beskrivningarna att särbegåvade elever ofta har ett intresseområde och blir bäst motiverade när de får arbeta inom det. Matematisk särbegåvade elever beskrevs ha flexibilitet och kreativitet i sitt sätt att tänka och med att de har en väl utvecklad problemlösningsförmåga. Även sociala aspekter på särbegåvning togs upp där det framkom att särbegåvade elever kan ha svårt med det sociala livet i skolan.