I vår studie utgick vi ifrån två frågeställningar som sökte svar på vilka uppfattningar förskollärare har av vad specialpedagogik i förskolan innebär samt vilka uppfattningar förskollärare har av specialpedagogens roll i förskolan. Syftet med studien var att söka svar på de två frågeställningarna för att generera en ökad förståelse för vilka förväntningar och utmaningar vi kan tänkas möta i vår framtida yrkesroll. För att besvara våra frågeställningar genomförde vi en kvalitativ intervjustudie. Vi har använt oss av en fenomenografisk metodansats utifrån syftet att ta reda på de intervjuade förskollärarnas uppfattningar av specialpedagogik och specialpedagogens roll i förskolan. För att samla in datamaterial genomfördes 12 semistrukturerade intervjuer med förskollärare som har intresse för specialpedagogik. Våra frågeställningar har besvarats i resultatet. Resultatet synliggör två skilda uppfattningar av specialpedagogik och specialpedagogens roll. Specialpedagogik i förskolan uppfattas vara både förebyggande och åtgärdande. Den förebyggande specialpedagogiken kan förklaras som en fördjupad kunskap där specialpedagogen har en betydande roll i det förebyggande och främjande arbetet. Den åtgärdande specialpedagogiken beskrivs utifrån individ, grupp och organisationsnivå med åtgärdande insatser. Specialpedagogens åtgärdande roll uppfattas vara att observera, kartlägga samt finnas som samtalsstöd när behov uppstår. En slutsats vi drar av vårt resultat är att specialpedagogiken går hand i hand med den ordinarie pedagogiken. Utifrån både den förebyggande och åtgärdande specialpedagogiken uppfattas specialpedagogiken både ur ett kompensatoriskt perspektiv (Nilholm 2020) med individen som bärare av problemet samt ur ett relationellt perspektiv (Palla, 2021b & Swärd och Westman, 2022) där det som sker hos individen uppstår i mötet med omgivningen, där omgivningen är bärare av problemet.

Denna studies syfte var att undersöka hur det specialpedagogiska stödet utformas på olika stadier för elever i läs- och skrivsvårigheter. En kvalitativ forskningsansats användes då studien eftersträvade ett djup snarare än ett generaliserbart resultat. Metodvalet bestod av semistrukturerade intervjuer som genomfördes med elva verksamma speciallärare, vilka representerade grundskolans alla stadier. Urvalet gjordes från två kommuner och samtliga respondenter var färdigutbildade speciallärare eller studenter på speciallärarutbildningen. Empirin tolkades utifrån studiens teoretiska ramverk Response to Intervention (RTI), samt den Proximala utvecklingszonen, vilken är en viktig beståndsdel inom den sociokulturella teorin (Vygotskij, 1979). Resultatet visade på hur speciallärare arbetade förebyggande för att främja alla elevers läs- och skrivutveckling, samt åtgärdande för att stötta elever i läs- och skrivsvårigheter. Vidare framkom vilka likheter och skillnader som kunde ses inom skolans olika stadier i detta arbete. En likhet var att respondenter från samtliga stadier strävade efter att arbeta förebyggande. De upplevde dock att mycket av tiden upptogs av åtgärdande arbete vilket bidrog till svårigheter i att främja alla elever läs- och skrivutveckling. En skillnad var att stödinsatserna, i och med elevernas stigande ålder, blev mer inriktade på betyg medan det i de lägre åldrarna låg ett större fokus på att ta eleven vidare i sin läs- och skrivutveckling.

Denna studie har skapats med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer (Lantz 2013) och syftet var att skaffa kunskap om hur musiklärare arbetar med inkludering i sin undervisning samt vilka hinder och möjligheter lärarna upplever i sin vardag. Jag har analyserat all data från intervjuerna med hjälp av tematisk analys (Fejes och Thornberg 2016) och därefter presenterat resultatet med hjälp av 5 övergripande teman. Studiens resultat presenteras ur ett kritiskt perspektiv (Nilholm 2008) och informanterna lyfte i studien vikten av relationer för att alla elever ska kunna delta i musikundervisningen efter sina förutsättningar. För att lyckas med inkluderingsarbetet krävs mycket fokus på materialet som presenteras och lärarnas professionalitet. Studien visade också att samarbetet med andra professioner på skolorna kring inkludering i de flesta fall inte skedde kontinuerligt och framåtsyftande utan mest vid akuta behov där samarbetet ändå fungerade bra. I studien framgår också att en del hinder för inklkudering förelåg i form av för stora undervisningsgrupper, brist på utrustning och för lite tid, men att informanterna försökte hitta lösningar och anpassningar. Jag hoppas att framtida forskning ytterligare studerar detta ämne och min förhoppning är att det leder till en större förståelse för begrepp som inkludering och hur man ska arbeta med detta.

Furtenbach Charlotte (2007). Problemelever eller skolutvecklare? Specialpedagogers tankar om framtiden för gymnasieskolans individuella program. (Problemstudents or schooldevelopers? Special needs educational teachers' thoughts about the future of upper secondary school's individual program.)Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Syftet med arbetet är att beskriva uppfattningarna hos specialpedagoger som arbetar inom gymnasieskolans individuella program, med fokus på programmets utvecklingsbehov för att bättre lyckas med sina uppdrag. Vidare vill jag koppla dessa uppfattningar till den nya regeringens intentioner för en ny gymnasieskola. Arbetet ger en litteraturöversikt över tidigare forskning och studier av det individuella programmet och gymnasieskolans förmåga att ta hand om elever i behov av särskilt stöd. Vidare går det igenom de direktiv som regeringen anvisat för en ny gymnasiereform, Gy-09. Genom intervjuer av specialpedagoger på det individuella programme i fem sydsvenska kommuner har jag tagit reda på vilka utvecklingsmöjlighter de sett för programmet och vad de tror att den nya gymnasiereformen kommer att ha för effekter på den elevgrupp som för närvarande studerar på det individuella programmet. I mitt arbete har jag funnit att det är nödvändigt med en samverkan mellan näringsliv, olika skolformer och andra utbildningsanordnare för att kvaliteten på det individuella programmet ska öka. Eleverna på det individuella programmet är hela skolans ansvar. Resultaten pekar också på att regeringen förefaller ha glömt bort den stora grupp som kräver andra lösningar än vad som ryms i de nya direktiven, bland andra elever med neuropsykiatriska funktionshinder.

Vilka är problemen för elever med matematiksvårigheter? (What are the problems for students with mathematical difficulties)? Skolutveckling och ledarskap,Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.Syftet med mitt examensarbete är att undersöka vad elever med matematiksvårigheter tycker är svårt i matematik samt hur de tycker en bra undervisning i ämnet skall se ut. Jag tittar även på vilka arbetssätt och undervisningsmetoder deras lärare/speciallärare använder sig av.I mitt arbete har jag gjort både en enkätundersökning bland elever i år åtta samt intervjuer av lärare. Med hjälp av kvalitativa intervjuer av skolans matematiklärare/speciallärare har jag tagit reda på hur de planerar och genomför sin undervisning.Resultaten av min undersökning pekar på, att det råder en samsyn bland skolans lärare och speciallärare hur lektioner skall planeras och genomföras för att nå bästa resultat. Men de saknar tid och fortbildning för att klara av en mer varierad undervisning där den muntliga kommunikationen är viktig. De elever som har särskilt stöd i matematik känner sig mer osäkra på grundläggande matematik än övriga elever och de har svårt för att uttrycka hur de tycker en bra undervisning skall se ut. Enkätundersökningen visar även att flera stycken elever önskar en mer varierad undervisning och fler muntliga genomgångar.

Samhällets sociala struktur har förändrats under de senaste decennierna och strukturförändringarna har påverkat skolans lagar och förordningar. Skolan har behov av nya former av pedagoger och dit hör specialpedagogen. Nya professioner inom skolans verksamhet har inneburit förändrade pedagogiska arbetssätt.Idag har speciallärare på många skolor ersatts av specialpedagoger. Syftet med vårt arbete har varit att se hur specialpedagogens roll ser ut i lokala och centrala resursteam i den integrerade skolan, att undersöka och kartlägga vilket stöd mentorer/klasslärare söker hos specialpedagog. Vi har gjort våra undersökningar på skolor i två olika kommuner i Skåne. Vårt syfte har varit att undersöka vilket stöd specialpedagogerna rekommenderar och om stödinsatserna ger något resultat. Med hjälp av enkätundersökning och intervjuer vill vi ge en bild av hur specialpedagogens arbete fungerar ute i skolorna. Våra resultat visar att många lärare har insett specialpedagogens betydelse för sin egen undervisning men vid intervjuerna framkommer ofta önskan om både speciallärare och specialpedagog. Lärare är i behov av kompetensutveckling i specialpedagogik för att känna sig säkra i den integrerade undervisningen. / The role of the special education teacher in the integrated school

Nilsson Ulrika & Svensson Therese (2010) Pedagogers bemötande av barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Pedagogues response to children with special needs in pre-school.Syftet med detta arbete är att undersöka hur några pedagoger bemöter barn i behov av särskilt stöd. Diskussion med pedagogerna angående vilka barn de anser är barn i behov av särskilt stöd är ytterligare något som kommer tas upp. Undersökningen kommer vidare att belysa vilket stöd och handledning pedagogerna har tillgång till för att möta och hjälpa dessa barn att utvecklas efter egna förutsättningar. De frågeställningar som undersökningen utgår ifrån är följande:•Vilka barn anser pedagogerna är i behov av särskilt stöd?•Hur bemöter pedagogerna barn i behov av särskilt stöd?•Vilken handledning och vilket stöd behöver och får pedagogerna för att kunna möta och hjälpa ett barn i behov av särskilt stöd att utvecklas efter sina egna förutsättningar?Undersökningen har ägt rum på två olika förskolor och fyra pedagoger, två rektorer och två specialpedagoger har blivit intervjuade. Kvalitativa intervjuer är den metod som användes för att samla in det empiriska materialet. Undersökningen visar att det är av stor vikt att pedagogerna får handledning och stöd i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Ytterligare visar undersökningen att pedagogernas bemötande av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för barnens utveckling. Den tidigare forskningen poängterar att pedagogernas bemötande av barn är av betydelse för barns utveckling, vilket även är en av slutsatserna i denna undersökning.

Mitt mål som förskollärare är att alla barn ska ha möjlighet att utvecklas till självständiga individer. För att kunna uppnå det måste man som pedagog ha kunskapen om barns olikheter. Alla barn har behov men det är behoven som är olika. Ibland krävs det att man ändrar i miljön, ibland behöver den vuxne stöd och handledning i sitt arbete och ibland behöver pedagogerna till och med kompetensutveckling kring det aktuella ämnet. Detta behövs för att alla barns behov och förutsättningar ska tas i beaktande. Syftet i min studie handlar om hur olika pedagoger ser på sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd, men också vad de får för handledning och kompetensutveckling. Ett av de teoretiskt perspektiv jag beskriver är Vygotskijs teori om the zone of proximal development, där pedagogerna och barnen arbetar tillsammans för att nå barnets nästa utvecklingsfas. Även att samspelskvalitén är bra mellan pedagog och barn för att utvecklingen ska gå framåt, är något jag tar upp under tidigare forskningMetoden jag använt mig av är enskilda intervjuer med var och en av pedagogerna, då jag vill komma åt just deras upplevelser och kunskaper mer än bara på ett ytligt plan. Resultatet efter de gjorda intervjuerna var att de hade en del gemensamma svar som t.ex. att de får stöd och handledning från en specialpedagog och inte förskolechefen. Pedagogerna anser även att förskolecheferna har för lite kunskap inom ramen av barn i behov av särskilt stöd. De hade även alla olika kunskaper och möjligheter till kompetensutveckling.

Syftet med vår studie är att lyfta några pedagogers tolkningar av begreppet extra anpassningar och få dem att reflektera över sina behov och förutsättningar för att möjliggöra dessa. Hur tolkas begreppet extra anpassningar av pedagogerna? Hur organiseras arbetet med extra anpassningar på skolan? Vilken kompetens anser sig pedagogerna ha för arbetet med extra anpassningar? Vår studie grundar sig på tidigare forskning med utgångspunkt i några specialpedagogiska perspektiv samt synen på skolverksamheten utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. De specialpedagogiska perspektiven ger olika förklaringar på hur skolsvårigheter uppstår och hur dessa ska anpassas. De specialpedagogiska perspektiven som beskriver individen som problembärare är Nilholms (2012) kompensatoriska, Perssons (2003) kategoriska samt Ahlbergs (2013) individperspektiv. Vidare diskuteras Nilholms (2007) dilemmaperspektiv samt vårt skolsystem med dess kunskapskrav och förväntningar på eleven. Vår studie bygger på empiriskt material. Genom samtal i fokusgrupper har vi använt en kvalitativ ansats, vilket innebär en strävan och ett intresse att förstå, beskriva och förklara den insamlade empirin. Studien har gjorts på 2 skolor, en grund- och en gymnasieskola i två olika kommuner. Det framkommer i resultatet att flertalet av informanterna är av uppfattningen att begreppet extra anpassningar är något pedagogen ansvarar för och utför inom ramen för den ordinarie undervisningen. Informanterna upplever dock att de saknar tillräcklig kompetens för detta uppdrag. De efterfrågar arenor för pedagogiska samtal och kollegialt lärande samt styrning och rutiner från organisationsnivå.

Syftet med den här studien är att belysa hur föräldrar och pedagoger upplever att förskolebarn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolan. Frågeställningarna utgår ifrån hur föräldrar och pedagoger upplever att barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolans verksamhet; förhållningssätt till och bemötande av barn i behov av särskilt stöd i förskolan samt pedagogernas arbetssätt med att inkludera barn i behov av särskilt stöd.I studien har jag använt de teoretiska begreppen inkludering och delaktighet, samt tre olika perspektiv på specialpedagogik; kompensatoriskt och kritiskt perspektiv, samt dilemmaperspektivet. Den tidigare forskningen berör inkludering, delaktighet och föräldrars och pedagogers upplevelser.En kvalitativ metod har använts för insamling av empiri. Det insamlade materialet består av tre intervjuer med föräldrar till förskolebarn i behov av särskilt stöd och åtta intervjuer med pedagoger på två förskolor. En av slutsatserna i studien är att såväl föräldrar som pedagoger upplever att barnen är inkluderade i förskolans verksamhet. Analysen visar att upplevelserna pekar på att tre av fyra faktorer är uppfyllda för att barn ska anses vara inkluderade enligt Farrells definition av inkludering. Dessa faktorer är närvaro, aktivt deltagande samt lärande och utveckling. Jag noterade att den fjärde faktorn, acceptans, endast framhölls av ett fåtal pedagoger, medan alla föräldrarna betonade vikten av det. Studien visar också att pedagogerna arbetar parallellt enligt såväl ett kompensatoriskt synsätt som ett dilemmaperspektiv. Dels kompenseras barnet genom att det enskilt får arbeta med ansvarpedagog, dels arrangeras gruppsammansättningar för att få fram barnens styrkor och främja deras möjlighet till samspel.