Denna studie undersöker elever i svårigheter som lyckas vända sin skolsituation. Det man sett i forskning vara framgångsfaktorer för att skapa en skola för alla är, individuell anpassning och stöd i lärandet, stöd i det sociala samspelet mellan elever, gruppstärkande övningar, god kommunikation och samsyn mellan inblandade parter i och kring det direkta skolarbetet. Forskning visar att sociala svårigheterna runt eleven är en problematik som skolan idag har svårt att hantera. Särskiljande lösningar som en åtgärd runt elever i behov av särskilt stöd kring sitt sociala samspel, beskrivs som relativt vanliga. En specialpedagogisk åtgärd är den särskilda undervisningsgruppen. En åtgärd som ofta möts av kritik. Undersökningen ger en bild utifrån elever och föräldrar som tagit del av denna stödåtgärd för att sedan återgå till sin ordinarie skolform. De belyser ur deras perspektiv vad de sett fungera och göra skillnad kring en tidigare kaotisk skolsituation.  För att undersöka detta har kvalitativa intervjuer gjorts för att hitta framgångsfaktorer i de intervjuades erfarenheter. Syftet med studien är alltså att belysa faktorer som fyra elever och deras föräldrar anser möjliggjort en återgång till ordinarie skolform från en särskild undervisningsgrupp. Som en teoretisk referensram i studien finns det sociokulturella samt det salutogena perspektivet. Studien har valt att fokusera på faktorer som gör att skolsituationen fungerar istället för motsatsen. Resultatet visar att stöd relaterat till sociala aspekter av skolgången upplevs som betydelsefullt. De intervjuade uppger till exempel att mindre grupper, personella resurser, tydlig struktur och ramar, trygghet i skolmiljön, samverkan och kommunikation mellan hem och skola, kompetenta och engagerade lärare, social träning, bra kamratrelationer, vilja och motivation varit bidragande faktorer som möjliggjort en återgång till ordinarie skolform. I studiens konklusion beskrivs faktorer som föräldrar och barn i studien anser vara framgångsrika och bidrar till att det ska fungera för eleven i ordinarie skolform.

Syftet med studien är att diskutera hur sex lärare från grundskolan till gymnasieskolan talar kring inkludering och strategier för inkludering av elever med ADHD och/eller dyslexi. Insamling av empiri gjordes med hjälp av enskilda kvalitativa intervjuer. Studien är gjord utifrån ett diskurspsykologiskt perspektiv som metod. Ur intervjumaterialet synliggjordes fyra inkluderingsdiskurser där olika definitioner läggs i begreppet. Lärarna i vår studie har uttryckt att de känner sig begränsade inför arbetet med strategier för inkludering. Deras egna kunskaper om diagnoser samt tidsbrist var något som lärarna valde att ta upp vid intervjuerna, vilket också forskningen har visat får konsekvenser för vilket stöd eleven får. Några viktiga slutsatser vi dragit av arbetet är att lärarens syn på begreppet inkludering och perspektiv på elevsvårigheter påverkar det arbetssätt och de eventuella strategier som läraren använder sig av.

Denna undersökning behandlar idrottslärares uppfattningar om inkluderande undervisning. Det ingår också en redogörelse för hur idrottslärare anpassar undervisningen för att möta alla inom olika elevgrupper. Vi ställer oss exempelvis frågan: vilka möjligheter och hinder uppfattar idrottslärare med inkluderande undervisning? Undersökningen har kvalitativ ansats där intervjuer med sju idrottslärare används som utgångspunkt för metod. Det framgår av vårt resultat att, enligt lärarna, kan inkludering översättas som alla elevers lika rätt att delta i idrottsundervisningen. Lärarna associerar inkluderingsbegreppet i första hand till elever med funktionsnedsättning, men drar också paralleller till så kallade duktiga elever.  Det har också framkommit att det råder skilda meningar, bland lärarna, i vilken grad inkludering är möjligt. Lärarna anser att vissa moment gör det svårare att få med alla elever medan andra gör det enklare. Resultatet visar också att lärarna ser att en kompetent assistent eller att vara två idrottslärare öppnar för möjligheter till en förbättrad undervisning.

Litteraturstudiens syfte är att skapa förståelse för det specialpedagogiska arbetet med elever som är i behov av särskilt stöd. Studiens frågeställningar berör vilka metoder som använts i arbete med dessa elever, samt vilken betydelse specialpedagogisk kompetens har i bemötandet av elever i behov av särskilt stöd. Teorin som används i studien är specialpedagogiskt perspektiv. Metoden som studien bygger på är en systematisk litteraturstudie. Intentionen med detta är att belysa delar av de tillgängliga tillvägagångssätt som förespråkas i nutidens skola i artiklarna. I resultatet tas det upp vilka metoder som används i arbetet med elever som är i behov av särskilt stöd, i en skola för alla. Men också vilka specialpedagogiska kompetenser som kan vara betydelsefulla för lärare att ha i detta arbete.

Much of the everyday work of teachers in pre-schools, schools and youth centers is based on experience. This study is a qualitative interview study intended to make visible the experiences of pre-school teachers in situations when children are considered to be in need of special support. I have looked at pre-school teachers’ descriptions of the kinds of situations in which a child is estimated to be in need of special support, what teachers look for in a child to identify it as a child in need of special support in a specific situation, and how the teachers define special support.   Both this study and previous research show that children’s estimated need of support depends on the situation and context the child is in. The pre-school teachers in this study identify common situations where children are estimated to be in need of special support, namely: in interaction with others, in structured situations, during changes of activities and during free play. The study found that the pre-school teachers saw all children as requiring more or less support during certain periods of time. They didn’t identify a particular, generalizable group of “special needs” children that requires special support more frequently. The pre-school teachers in this study struggled to define special support, stating that the definition depends on the individual that is in need of support and the situation in which support is seen to be necessary. Two of three informants in this study said that if special support needs a definition, they consider it to be support from outside the pre-school, such as provision of competencies the pre-school teachers do not possess, or reorganization. / Många delar av lärarnas dagliga arbete och agerande på förskola, skola och fritidshem grundar sig i erfarenhet. Denna studie är en kvalitativ intervjustudie med syfte att göra förskollärares erfarenheter av situationer där barn bedöms vara i behov av särskilt stöd mer synliga. Jag har studerat förskollärares erfarenheter av vilka situationer barn bedöms vara i behov av särskilt stöd, vilka barn som är i behov av särskilt stöd i en specifik situation och på vilket sätt definierar förskollärarna vad som är särskilt stöd.   Både denna studie och tidigare forskning visar att barns bedömda behov av stöd beror på situationen och sammanhanget barnet är i. Förskollärarna i denna studie menar att vanliga situationer där barn bedöms vara i behov av någon form av stöd är i samspelet med andra, i strukturerade situationer, i skiftet mellan aktiviteter och i den fria leken. I studien framkommer att förskollärarna anser att barn kan vara i mer eller mindre behov av någon form av stöd under en längre eller kortare tid och de kan inte säga att det är någon generaliserbar grupp barn som oftare bedöms vara i behov av särskilt stöd. Det var svårt för förskollärarna i denna studie att definiera särskilt stöd, de menar att det beror på vilken individ som är i behov av stödet och i vilken situation stödet bedöms behövas. Två av tre informanter i denna studie uttrycker att om det särskilda stödet måste definieras handlar det om stöd utifrån i form av kompetens förskollärarna inte har, omorganisation eller liknande.

Samtidigt som elever i behov av särskilt stöd ökar, tycks antalet specialpedagoger minska, något som ställer höga krav på klasslärares kompetens (Vernersson, s. 24). Syftet med studien är att analysera klasslärares uppfattningar om deras möjligheter och begränsningar i matematikundervisning för elever i behov av särskilt stöd. Studien bygger på undersökningar som gjorts genom att intervjua åtta verksamma låg- och mellanstadielärare på två olika skolor. Resultatet visar att klasslärarna har goda möjligheter att underlätta matematikundervisningen. Klasslärarnas samarbete med specialpedagoger och övriga klasslärare kring matematikundervisning för elever i behov av särskilt stöd skiljer sig åt mellan skolorna, däremot anser samtliga lärare att de har tillräckligt med specialpedagogisk kompetens för att tillgodose elevers skilda förutsättningar och behov.

Den här studien syftar till att undersöka hur “en skola för alla” kan se ut i praktiken och hur verksamma lärare arbetar för att inkludera/integrera alla elever med fokus på elever som är i behov av särskilt stöd. Insamlad data har gjorts med hjälp av samtalsintervjuer med nio stycken pedagoger med blandade yrkesroller; rektorer, lärare och speciallärare. Materialet har sedan sammanfattats och analyserats utifrån de teoretiska perspektiven inkluderande integrering, segregerad integrering och psykosocialt perspektiv. Resultatet har visat att pedagoger måste vara beredda att möta alla individer och att deras förutsättningar kan se mycket olika ut. Definitionen av begreppet har betydelse för hur verksamheten utformats där antingen segregerande eller inkluderad integrering dominerar. Gemensamt för skolorna är att ett psykosocialt perspektiv lyser igenom och miljön är viktig utifrån ett inkluderingsperspektiv. Faktorer som påverkar inkluderingsarbetet kan vara tid, utbildning, samverkan med specialpedagoger och elevhälsa etcetera.

Denna studie undersöker vad det är i åtgärdsprogram som överklagats av vårdnadshavare till Skolväsendets Överklagandenämnd, som är en del av den statliga, juridiskt kontrollerande styrningen av skolväsendet. Studien undersöker också hur Skolväsendets Överklagandenämnd beslutat i förekomna ärenden samt hur nämnden skrivit fram vägledande råd. Fullskalestudien som sträcker sig mellan 11-07-01 till 12-03-01 bygger på 24 överklagade och granskade åtgärdsprogram, vårdnadshavarnas yttranden samt nämndens beslut.   Resultatet visar att vårdnadshavarna, i många fall, överklagar processen, hanteringen och genomförandet av åtgärdsprogrammet. Skolväsendets Överklagandenämnd granskar och tar besut utifrån hur väl huvudmannen har följt skollagens skrivning kring arbetet med åtgärds­program. Nämnden granskar innehållet, åtgärderna och åtgärdernas omfattning i förhållande till elevens påvisade behov. Av de 24 överklagade åtgärdsprogrammen har nämnden avskrivit 7 ärenden som inte uppfyllt kriterierna för ett överklagande. I 10 fall har ärendet avslagits och åtgärdsprogrammet fastställts. 7 ärenden har bifallits, där åtgärdsprogrammet upphävts och återvisats till rektor för ny prövning. I besluten skriver Skolväsendets Överklagandenämnd fram sin bedömning och ger i förekommande fall råd utifrån ett juridiskt perspektiv. I diskussionen avhandlas hur tolkningen av skolans uppdrag påverkar elevens möjlighet till likvärdig och jämlik utbildning.

Syftet med studien är att undersöka vad lärare och fritidspedagoger anser att ett åtgärdsprogram är och hur samarbetet fungerar mellan de berörda pedagogerna. Därför behandlas först och främst litteraturinnehåll som hoppas ge en förståelse av barn i behov av stöd, åtgärdsprogram och samarbete i skola-fritidshem. I litteraturgenomgången framgår det olika aspekter om vad åtgärdsprogram är och vad det ska innehålla. Samarbetet överlag mellan fritidshem och skola presenteras i ett avsnitt i litteraturen. I metoden förklaras vår ostrukturerade intervjuform. Vi har utgått ifrån den sociokulturella teorin i den bemärkelse att vi lagt mycket tygnd på begreppen artefakt och samarbete. Åtgärdsprogram ser vi som en artefakt, alltså ett stöd som kan hjälpa barn i behov av stöd. Samarbetet för att vi tycker att den har en så viktig roll så att både eleverna och pedagogerna ska få så mycket stöd och hjälp som möjligt för lärandet. Resultatet av undersökningen visar på olika aspekter som kan ligga till grund för vad ett åtgärdsprogram är. Åtgärdsprogram kan ses utifrån flera aspekter, allt ifrån en artefakt att arbeta med men det kan också innebära hjälpmedel som datorer och ses som ett verktyg för elever att nå målen. Som stöd för elever kan åtgärdsprogram även ses som ett krav som kommit från Skolverket. När det kommer till samarbetet mellan skola och fritidshem vad gäller åtgärdsprogram var det många aspekter som framkom under intervjuerna. Tidsbrist och brist på resurs är två av många aspekter som uppkom. Samarbete anses viktigt trots att det sällan fungerar speciellt bra.

The purpose of the study is to find out how some teachers in Kenya reason about children in need of special support. To undertake the study the following question are used: How do some teachers in Kenya reason about children in need of special support? The study has been made with qualitative interviews in Kenya. A total of four teachers at primary school level have been interviewed. The decision to do qualitative interviews is made by the opportunity to get as comprehensive answers as possible from the respondents' reason about children in need of special support. Three different kinds of special education perspectives have been used in this study. The compensatory, the critical and the dilemma perspective. The compensatory perspective to see the child as the owner of the problem is the dominant perspective when the respondents define children in need of special support. In concrete situations the respondents says that they want to define the children's disorders to be able to give them special tasks outside the regular education. In broad reasons the respondents talk about an all-inclusive education and relates to the critical perspective. A dilemma perspective are shown when the respondents are not sure if their own education or the child's own education with special tasks is what is needed to be changed. Earlier researches show that more education and resources is needed for children in need of special support in Kenya. A common opinion in Kenya is that children in need of special support are possessed by demons but the teachers say they don't believe in demons and that it does not affect their education but one of the respondents said he is not absolutely sure if it affects him or not. / Studiens syfte är att undersöka hur några lärare i Kenya resonerar kring barn i behov av särskilt stöd. För att förverkliga syftet utgår studien ifrån följande frågeställning. Hur resonerar några lärare i Kenya kring barn i behov av särskilt stöd? Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer i Kenya. Sammanlagt har fyra verksamma grundskolelärare intervjuats. Valet av kvalitativa intervjuer baserades på att få så utförliga svar som möjligt av respondenternas resonemang kring barn i behov av särskilt stöd. Tre olika specialpedagogiska perspektiv har behandlats i studien. Det kompensatoriska-, det kritiska- och dilemmaperspektivet. Det kompensatoriska perspektivet är övervägande när det gäller respondenternas sätt att definiera och bemöta barn i behov av särskilt stöd. I konkreta situationer uppger respondenterna att de vill kunna bemöta barns behov genom att ge extra uppgifter utanför den vanliga undervisningen. I övergripande resonemang talar däremot respondenterna om en undervisning för alla barn och är då inne på det kritiska perspektivet. Det framkommer ett dilemmaperspektiv där respondenterna inte tydligt vet om de ska ändra sin egen undervisning eller om det är barnet som behöver extra uppgifter utanför den vanliga undervisningen. Tidigare forskning visar att mer utbildning och resurser kring barn i behov av särskilt stöd behövs i Kenya. En allmän uppfattning som finns i Kenya är att barn i behov av särskilt stöd är besatta av demoner men respondenterna säger själva att de inte tror på demoner och att det inte påverkar deras undervisning men en av respondenterna kan inte helt säkert säga om det påverkar honom eller inte.