Syftet med detta arbete är att söka ta reda på vilka problem och svårigheterutlandsadopterade barn kan ha och varför de utvecklar dessa problem samt försöka ta reda på dessa barns specifika behov i skolan. Arbetet inleds med en litteraturstudie som beskriver hur det har sett ut med adoptioner från början av 1900-talet fram till idag. Därefter följer en beskrivning av adoptivbarnens specifika problem och svårigheter och varför de utvecklar dessa. För att få en inblick i hur adopterade själva ser på sin situation innehåller arbetet intervjuer med tre vuxna adopterade. I diskussionen går att läsa vilka slutsatser som kan dras av arbetet. Där framgår bland annat att kunskap om adoption och adopterade barn är mycket viktig för att adoptivbarnen ska få en gynnsam skoltid.

Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka hur lärare organiserar och anpassar naturvetenskaplig undervisning för elever i behov av särskilt stöd. Målet var att finna de centrala teman som framkom i lärarnas berättelser av sin verksamhet. För att söka svar på dessa frågor genomfördes kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med sammanlagt fem lärare som på något sätt arbetar med naturvetenskap för elever i behov av särskilt stöd. Syftet bröts ner i följande frågeställningar: – Vilken roll har lärare i naturvetenskap för elever i behov av särskilt stöd? – Hur organiserar och anpassar lärare sitt arbetssätt och val av stoffområden i naturvetenskap för elever i behov av särskilt stöd? Som förberedelse för intervjuerna gjordes en litteraturstudie för att bli insatt i ämnet. Valt ämnesområde är i princip outforskat, därför har det varit utmanande att finna litteratur som direkt berör frågeställningarna kring naturvetenskap för elever i behov av särskilt stöd. Däremot finns det mycket skrivet om specialpedagogik i allmänhet, naturvetenskapen i skolan och om matematik för barn med inlärningssvårigheter. Slutligen beskrivs ett par olika teoretiska perspektiv för lärande, den konstruktivistiska teorin samt det sociokulturella perspektivet. De tre teman som framkommiti lärarnas berättelser har varit lärarens roll, arbetssättet samt förändring av stoff och begrepp. Undersökningens resultat visar att lärare i naturvetenskap för elever i behov av särskilt stöd känner att de har en svår, men viktig roll som vuxen och förebild för elever i behov av särskilt stöd. De intervjuade lärarna anpassar sitt arbetssätt i naturvetenskap på olika sätt för dessa elever samt förändrar innehållet i sin naturvetenskapliga undervisning. Samtliga lärare i undersökningen tycker det är bättre att elever i behov av särskilt stöd får lite naturvetenskap än ingen alls.

Förskolans och skolans styrdokument beskriver de skyldigheter dessa verksamheter har gentemot barn i behov av särskilt stöd. Förskolan och skolans pedagogiska verksamheter skall anpassas utifrån varje barns behov och förutsättningar. Syftet med denna studie var att med hjälp av bandinspelningar skapa insikt och ökad förståelse för hur bilden av barnet som bedöms vara ”i behov av särskilt stöd” konstrueras och hur samverkan sker kring dessa barn. Studien är kvalitativ där fyra möten med specialpedagoger under handledning med resurs/pedagog spelades in. Det finns några kategorier jag kunnat urskilja ur samtalen och som påverkar hur bilden av barnen konstrueras det är bland annat vilket material som används, miljöns betydelse, struktur för tydlighetens skull och barnets lekförmåga. Min studie och tidigare forskning visar på vikten av samarbete för alla parter som finns runt varje barn och speciellt kring de barn som bedöms vara ”i behov av särskilt stöd”. Det är inte alltid som alla berörda parter samarbetar. Snarare är det så att det förekommer ett ensamarbete om man ser till resursen i förhållande till arbetslaget.

Den här uppsatsen handlar om hur två grannkommuner har valt att organisera kring resursfördelning för barn i behov av särskilt stöd. För att ta reda på detta har vi studerat de av regeringen formulerad styrande dokument samt skolplanerna i kommunerna. Vi har också tagit del av offentliga dokument från varje kommun som visar det mål och visioner de har för skola och utbildning. För att skapa oss en djupare förståelse kring tankarna runt de val som görs och hur de kan te sig ute i de olika verksamheterna har vi intervjuat en skolledare, en specialpedagog samt de ansvariga för resursfördelning på berörda kommuner. Intervjuerna gav oss de svar vi sökte i våra ursprungliga frågeställningar. Vi har under studiens gång tagit del av tidigare forskning och historik som kan ligga till bakgrund för rådande synsätt på barn i behov av särskilt stöd. Vi har utfört en empirisk studie för att skapa oss en bild av vad som ligger till grund för hur man organiserar och diskuterar kring de barn som är i behov av särskilt stöd. Det resultat vi har kommit fram till, med stöd från skolans historik samt ur ett organisationsteoretiskt perspektiv, visar att de lagar och förordningar som bestäms av riksdagen kan te sig mycket olika i kommunerna. Beskrivning: The purpose of this essay is to describe how two neighbouring municipalities choose to organise and distribute resources to children in need of special support. In order to get a clear picture and an understanding for this task we decided to study the school directives set by the Swedish government as well as directives from the two municipalities. We also decided to carefully study official documents stating the goals and visions in regards to school and education, from the two concerned municipalities. One headmaster, one special education teacher and one responsible for distribution of resources have been interviewed in both municipalities as to give us a clearer picture of how matters are handled. The interviews gave us the answers we expected in regards to our initial questions. During our work we have also taken part of both previous research and history which might clarify our values today when it comes to children in need of special support. Our research aims to have an empirical approach which will give us an idea what the fundamental solutions are when it comes to discussing and organising children in need of special support. Our results show, supported by both the schools history and organisational theoretical perspective, that laws and regulations set by the Swedish parliament are interpreted hence executed very differently in the municipalities.

Förskolan, det första steget i Sveriges utbildningssystem, bygger på strävansmål för verksamheten och i Förskolans läroplan, Lpfö 98, finns inga krav på individuella utvecklingsplaner. Bedömningar skall göras av verksamheten och inte av enskilda barn. Enligt aktuella studier tenderar utvecklingssamtalen att inriktas på bedömning av individen, samtidigt som andelen barn i behov av särskilt stöd har ökat i förskolan. Syftet med vår studie är att undersöka hur individuella utvecklingsplaner uppfattas och används i förskolorna, samt om de som deltar i studien anser att andelen barn i behov av särskilt stöd har ökat i förskolan. För att få svar på våra frågeställningar har vi arbetat med såväl intervjuer som enkäter. Vi har intervjuat 8 förskollärare, medan 26 förskollärare och 3 rektorer svarat på enkät. Huvudresultatet i undersökningen visar att majoriteten har en positiv inställning till individuella utvecklingsplaner i förskolan. De används både som redskap i vardagsarbetet på individ- och gruppnivå och som en kombination av vardagsredskap och dokument i samband med utvecklingssamtal. En tredjedel av de tillfrågade menar att det skett en ökning av antalet barn i behov av särskilt stöd, medan en tredjedel anser att så inte är fallet. De återstående vill eller kan inte ta ställning till frågeställningen. Det stora flertalet av de tillfrågade är eniga om att antalet barn i förskolegrupper är för stort i förhållande till antalet vuxna och anser detta vara orsaken till ökningen av andelen barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Undersökningen tyder alltså på att denna ökning mera beror på organisationen än på de enskilda individerna.

The aim of this study is to describe and examine the characteristics of inclusion of children with disabilities in the kinder garden and primary school in Belarus. The data in this study were collected through interviews with special teachers and staff at the Developing and Rehabilitation center. The interviews were supported by child-observations and a literature study. Staying in boarding schools prevents handicap students from integrating with the society as well as getting social experience. Integrated education demands the combination of two regularities: education of children with normal development and special education of children with psycho-physiological problems. Many research works consider the interconnection between socio-cultural development of the society and the values in upbringing which are prioritized in the society. Socialisation is possible when the child is involved in the processes of the daily life as well as interacting with adults and friends. It is easier for a child to adapt to a social behaviour when he realises what happens around him, understanding the subjective processes which happen inside other people and when the child can use his knowledge and experience on practice. Therefore, socialization is both a process and a result of realisation and active implementation of a social experience by a child. Integration is a systematic stage in the development of special education caused by change in the attitude of the society and state towards individuals with disabilities, admitting their rights for the equal opportunities in different spheres of life including education. Successful implementation of integrative education depends a lot on the level of material, organisational, educational as well as methodological in educational institutions. Moreover, this process depends on socio-psychological factors and moral atmosphere in the society. Practical solution of the problems in integration attracts not only teaching staff in specific institutions, children with different development and their parents but also children and their parents, teachers in normal secondary schools.

Sammanfattning Syfte med denna studie är att undersöka hur idrottslärarna tänker kring idrottsämnets möjligheter och svårigheter med individanpassad undervisning. Och vad lärarna anser krävs av dem själva för att lyckas med individualisering av undervisningen. Vidare syftar studien till att belysa vilka förutsättningar idrottslärarna anser ämnet idrott och hälsa har för att stödja elever som är i behov av särskilt stöd. Ett annat syfte med undersökningen är även att se hur idrottslärarnas tänker kring elever i behov av särskilt stöd och vad det begreppet betyder för idrottslärarna. Utgångspunkten för studien har varit en kvalitativ ansats. Då studien syfte är att få en djupare förståelse för hur idrottslärarna tänker och resonerar. Fem idrottslärare har intervjuats om sina tankar kring individanpassad undervisning och elever i behov av särskilt stöd. De frågeställningar som varit aktuella är: Vilka möjligheter och svårigheter anser idrottslärarna det finns för individanpassad undervisning i ämnet idrott och hälsa? Vad anser idrottslärarna krävs av dem själva för att individanpassa undervisningen? Vilka förutsättningar anser idrottslärarna att det finns i ämnet idrott och hälsa för att stödja elever i behov av särskilt stöd? Hur tänker idrottslärarna kring elever i behov av särskilt stöd? De slutsatser som gjorts av studien är att idrottslärarna anser att ämnet har goda möjligheter att stödja elever i behov av särskilt stöd på grund utav att ämnet bygger på rörelse. Idrottslärarna anser att möjligheter finns för individanpassad undervisning men det finns många svårigheter med det. Stora grupper, dåliga resurser och bristande kunskaper är svårigheter idrottslärarna pekar på när det gäller individanpassad idrott. Idrottslärarna själva understryker att det som krävs av dem är att kunna se elevernas förutsättningar och behov. Samt att lyssna på och ha god kännedom om sina elever för att kunna lyckas med individualiseringen av undervisningen.

Uppsatsen är ett examensarbete inom kursen Praxis, forskning och utvecklingsarbete. Det valda problemområdet är: Specialpedagogik i montessoriskolan. Forskningsansatsen är inspirerad av en socialkonstruktivistisk- och etnografiskteoriansats utifrån studiens problemområde och syfte. Studiens syfte är: Att undersöka och lyfta fram hur specialpedagogik gestaltar sig i montessoriskolan. Studiens upplägg utformas som praxisforskning och genomförs som en komparativ fallstudie vid två montessoriskolor. För att lyfta empirin ur olika synvinklar har valts följande metoder; associationsschema, observation, intervju samt dokumentstudier. De personliga informanterna är;två specialpedagoger och två montessorilärare vid varje skola. Bearbeting och analys av information har skett kontinuerligt under studiens process genom ett induktivt resonerande, och varje fall porträtteras för sig. Resultatet i studien tyder på att det är svårt att dra en strikt gräns mellan specialpedagogik och montessoripedagogik. Specialpedagogiska handlingar förenas med montessoripedagogiken genom; barnet i centrum, individualisering och en förberedd miljö. Ett relationellt perspektivval och ett inkluderande arbetssätt med barn i behov av särkilt stöd dominerar vid båda skolorna,undervisning och stoff anpassas till barnens skilda förutsättningar. Skolornas pedagogiska profilering som montessoriskola påverkar i första hand hur det specialpedagogiska stödet gestaltas, därutöver påverkar skillnader i skolornas organisation, samverkan mellan professionerna och pedagogernas grundutbildning. Utifrån studien tolkas att montessoripedagogiken innehar goda möjligheter för barn i behov av särskilt stöd, men pedagogerna har en viktig roll i att tillgodose barnets behov av stöd så att inte barnet hamnar i svårigheter på grund av de krav som det individuella arbetet ställer på barnet. The essay is the examination essay in the course Praxis, Research and Development. The study is focused on special education in the Montessori school. The research is inspired by socialconstructive- and ethnografic theory in relation to the purpose and topic chosen in the study. The purpose of the study is to examine and point out how special education is shown in the Montessori school. The study is structured according to praxis research and is performed as a comparative case study in two Montessori schools. In order to highlight the empiric from different perspectives the following methods have been used.; association scheme, observation, interview and document studies. The personal informants are two special pedagogues and two Montessori teachers in each school. Work and analysis of the information given have been performed continuously trough the process of the study by inductive reasoning and each case is portraited separately. In the result of the study it is shown that it is difficult to draw a strict line between special education and Montessori pedagogy. Special pedagogical actions is united with the Montessori pedagogy by; the child in the center, individualisation and a prepaired study environment. A relationally perspective and an including work method with children in need of special education is dominating in both schools and education and content is adapted to the childrens individual chance of succeeding. The schools pedagogical profile as a Montessori school is firstly effected by how the special education is supported and divided, secondly the organisation, collaboration between professions and staff education. The result of the study can be interpreted as follows: The Montessori pedagogy has great possibilities for children in need of special education but the pedagogues within the organisation have an important role to play in order to prevent the child getting in to difficulties depending on the demands on ability to work individually.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka pedagogers upplevelser av specialpedagogers handledning och vilka konsekvenser den ger barn och pedagoger i förskolan. Fokus för studien är specialpedagogens handledningssamtal med pedagoger i förskolan. Intresset riktas mot handledning som en förebyggande åtgärd för barn i behov av särskilt stöd. Arbetet ger en övergripande bild av tidigare forskning kring handledning. Med hjälp av intervjuer ville vi undersöka av vilka anledningar, vilka förväntningar och vad konsekvenserna av den pedagogiska handledningen blev enligt pedagogerna själva. Resultaten från vår studie visar på att anledningarna till varför pedagogerna söker handledning av en specialpedagog var på grund av ett barns avvikande beteende som visade sig i samspelet. En annan anledning är att ge stöd till pedagogen eftersom de ofta känner en osäkerhet hur de ska hantera situationer som uppstår kring barnet med ”det avvikande beteendet”. De förväntningar pedagogerna hade på handledningen var att få bekräftelse för att de ska orka gå vidare och en bedömning av barnet av en person med högre kompetens som när specialpedagogen observerade barnet. Behovet av råd och tips var stort, man ville hitta de rätta verktygen för att bemöta barnet på bästa sätt. Det som vi hade mest i fokus i studien är de förändringar som skedde som en konsekvens av handledningen. Det visar på att pedagogerna fick bekräftelse, stöd, råd och tips som de även hade förväntat sig. Vad som även framkommer är deras egen kompetensutveckling där de genom ett ändrat förhållningssätt kan ändra barnets sammanhang till det bättre. Våra respondenter anser att behovet av handledning är stort men att den vanligen sker i form av akututryckningar, det vill säga när man inte orkar mer eller vet hur man ska gå till väga. Trots detta kunde vi se att akututryckningar kunde fylla sin funktion eftersom det hade ett värde i sig och ledde till förändring för både barnen och pedagogerna. Vår hypotes att man använder specialpedagogens handledning som en tidig insats för barn i behov av särskilt stöd sprack således till viss del. Det tycker vi är beklagligt då vi menar att om den reflekterande handledningen förekom i större utsträckning skulle det kunna leda till färre akututryckningar.

Tidigare forskning av Skolverket (2003) konstaterar att var femte elev som är i behov av särskilt stöd inte erhåller detta. Vidare förklaras att skolor har svårigheter att anpassa det särskilda stödet till elevernas behov. Skolverket (2007a) fastställer även att fem procent av pedagogerna inte upprättar individuella utvecklingsplaner. Skolverket (2008a) fastslår att åtgärdsprogram begränsar sig till elevers problematik och förmedlar inte en helhetssyn av eleverna. Det övergripande syftet med denna studie var att belysa vilka erfarenheter och upplevelser pedagoger har av arbetet med elever i behov av särskilt stöd, individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. Studien utgick från en kvalitativ intervjumetod. Vårt underlag baserades på sammanlagt fem stycken intervjuer; med en rektor, en specialpedagog och tre pedagoger, vilka samtliga var verksamma inom årskurserna ett till tre. Resultaten visade att pedagogernas bedömning av elever utgår från ett normalitetsbegrepp. I individuella utvecklingsplaner koncentrerar sig pedagogerna på vad som skiljer mellan eleverna och målet och hur elevernas kunskapsmässiga och sociala förmågor kan utvecklas. De individuella utvecklingsplanerna utvärderas inte och är enligt pedagogerna ett utvecklingsområde. Uppföljning sker dagligen i arbetet med eleverna. Pedagogerna framhåller att det är en viktig faktor att vara begränsad i antalet kunskapsmässiga och sociala mål i upprättandet av åtgärdsprogram. Vid utvecklingssamtal sker uppföljning av åtgärdsprogram och utvärdering görs av rektorn. Pedagogerna tilldelar till stor del eleverna svårigheter och granskar inte sin egen yrkesroll eller verksamheten i elevernas skolsituation. Det finns en inställning till att utveckla och förbättra arbetet med individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. Studiens slutsatser är i linje med vad som tidigare belysts i den forskning som har gjorts i ämnet. Till skillnad från tidigare forskning ges sociala svårigheter mindre utrymme i åtgärdsprogrammen.