The purpose of this paper has been to highlight how discourses on disability are portrayed in two different applications for additional funding for students with special educational needs (SEN) of hearing impairment, and two regarding neuropsychiatry. The paper studies a total of 328 applications for additional funding and chosen four of these for a further in depth analysis. The aim of the paper has been to highlight and pinpoint how the four different applications, describes different discourses and perspectives on disability from a perspective of ableism and audism. This ergo in turn creates different fields of transferred discourses from each individual application. The paper has also analyzed what discourses results in granted additional funding from the two municipalities. The paper has used an applied method of Sara Ahmed’s perspective on discourse analysis (2012) and Sara Ahmed’s Queer phenomenology (2006) as a theoretical framework. The purpose of this has been to distinguish use of governmentality and documentality, in order to highlight discourses on ableism and audism. The conclusions drawn from this paper are that the categorical perspective dominates applications regarding neuropsychiatry while the compensatory perspective dominates applications regarding hearing impairment. This in turn points to that the Swedish state should take control of assessing applications for SEN needs from the municipalities. This would possibly lead to increased equivalence and allocation of resources regarding decisions on additional funding for SEN needs. The results show that ableism, audism, governmentality and documentality are predominant discourses in the written applications for additional funding, which works to construct and whole fully connect the SEN need to being the identity of the student.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till begreppen inkludering respektive exkludering samt hur det kommer till uttryck i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Utifrån studiens syfte har tre frågeställningar konkretiserats, dessa belyser olika strategier, vad som påverkar en inkludering respektive exkludering samt möjligheter och svårigheter med dessa begrepp i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Insamling av data sker genom kvalitativa intervjuer där fyra förskollärare deltar för att besvara studiens syfte och tre frågeställningar. Analys och bearbetning av empiri sker utifrån begreppen inkludering, exkludering och en inkluderande exkludering. Resultatet visar att alla förskollärare har erfarenhet av att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. De är alla införstådda i barns olika förutsättningar samt vikten av att barns behov tillgodoses. Olika strategier används och prövas för att barnen ska kunna inkluderas i förskolans verksamhet. Resultatet delger en stor rädsla och okunskap inom ämnet där medvetenhet och inställning är två grundpelare för att lyckas. För att se varje barns enskilda behov krävs närvarande förskollärare, lyhördhet och en vilja att förändra och utveckla sitt eget tankesätt.

Studiens syfte är att undersöka hur barn i behov av särskilt stöd prioriteras i förskolan. Vi har utgått ifrån en kvalitativ studie där vi genomfört åtta semistrukturerade intervjuer med verksamma inom olika besluts- och verksamhetsnivåer i förskolans verksamhet. Vårt teoretiska perspektiv utgår ifrån aktivitetsteorin. Det mest framträdande i resultatet är att prioriteringar kring barn i behov av särskilt stöd ser olika ut i olika förskolor och ekonomin visar sig vara en bidragande faktor till detta. Studiens slutsats är att många barn i dagens förskola inte får det stöd de är i behov av. Ansvaren läggs över på förskolepersonalen som måste finna lösningar för att anpassa verksamheten så att den tillgodoser alla barns behov.

Syftet med denna studie var att undersöka om och hur pedagoger arbetar med digitala verktyg i syfte att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Detta gjordes genom en enkätstudie som riktade sig mot pedagoger verksamma i förskolan och en intervjustudie som riktade sig till förskollärare i förskolan. Alla som deltog i studien hade erfarenhet av arbete med barn i behov av särskilt stöd. Studiens metoder syftade till att skapa en överblick och en fördjupning genom kvantitativa och kvalitativa data. Enkätstudien publicerades i grupper på Facebook för att nå ut till pedagoger i hela Sverige. Intervjustudien genomfördes på två förskolor i den mellersta delen av Sverige, där sammanlagt fem förskollärare intervjuades. Studien utgår från en sociokulturell teori där digitala verktyg ses som kommunikativa verktyg. Studiens syfte och forskningsfrågor analyserades utifrån teoretiska begrepp som mediering, artefakter, den proximala utvecklingszonen och literacy. De huvudsakliga resultaten från studien visade att pedagoger, inklusive förskollärare, arbetade med digitala verktyg i syfte att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet. Detta genom pedagogers användande av främst lärplattor, projektorer och datorer, vilket bidrog till att barnen kunde delta utifrån sina egna förutsättningar. Resultatet visade att pedagogers och förskollärares inställning till digitala verktyg var av betydelse för arbetet med dessa. Studiens resultat visade även att det behövs ett pedagogiskt syfte i användandet av digitala verktyg för att inkludera barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om vad förskollärare anser vara viktigt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd gällande deras egna förhållningssätt och planeringen av en inkluderande verksamhet. Vi har valt att utgå ifrån ett sociokulturellt perspektiv som fokuserar på lärande i samspel, kommunikation och att barnen är kompetenta individer. Kvalitativa intervjuer med två förskollärare genomfördes och bearbetades i tre steg: sortering, reducering och argumentation. Resultatet blev att förhållningssätt, samverkan, organisation, metoder och reflektion är viktiga aspekter gällande inkluderingen av barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Diskussioner gällande vad begreppen inkludering och delaktighet innebär, har förts mellan oss studenter och även med förskollärarna i intervjuerna. De slutsatser som vi kunnat dra är att det specialpedagogiska arbetet är en viktig del av förskolans verksamhet och ska anpassas efter de individer som är i behov av detta arbetssätt. Samtidigt måste förskollärare ha i åtanke att specialpedagogik är ett arbetssätt som gynnar alla barn som vistas i förskolan. Med denna studie hoppas vi kunna belysa hur viktig specialpedagogiken är för en inkluderande förskola.

<p> </p><p>Syftet med den här studien var att genom en kvantitativ enkätstudie och kvalitativa intervjuer undersöka hur det går för några elever på nationella program på gymnasiet, efter att de ha haft särskilt stöd i kärnämnena matematik, svenska och engelska under grundskolans senare år. Hur ser de själva på sina stödbehov?  Hur har de upplevt studierna i grundskolan och hur går det för dem nu? Räckte det att få detta extra stöd i kärnämnena för att sedan klara av studierna på egen hand på gymnasiet? Om man jämför elever som studerar på ett yrkesförberedande program med elever på ett studieförberedande program på två gymnasier, kan man se några samband när det gäller hur eleverna beskriver sina behov av extra stöd?</p><p>Enkätstudien genomfördes i sammanlagt fem klasser på ett studieförberedande program (SP) och i fem klasser på ett yrkesförberedande program (HR) i två städer. Utifrån enkäterna genomfördes sedan fyra intervjuer, två pojkar och två flickor.</p><p>Resultatet av intervjuerna visar att alla informanter är överens om att de nått målen i kärnämnena, dels tack vare det extra stöd de fick under den sista tiden i grundskolan, och dels för att de var motiverade att komma in på gymnasiet. Studierna fungerar nu för två av eleverna och två av eleverna har fått "IG-varningar" i ett eller flera ämnen. Tre av eleverna har idag sökt sporadisk extra hjälp. Resultatet visar att flickorna som intervjuats ser på orsakerna till sina stödbehov utifrån sig själva, medan pojkarna tycker att behoven de har beror på lärmiljön.</p><p>Enkätstudien visar inte på några direkta samband mellan de olika programmen i studien kring elevernas beskrivning av sina stödbehov, men för båda städerna gäller att en högre procent av de elever, som har haft stödåtgärder i grundskolan, idag studerar inom HR än SP. Studien visar vidare att det är betydligt fler pojkar än flickor som erhållit extra stöd i någon form i grundskolan.</p><p>När det gäller antalet elever som haft eller har extra stödåtgärder på gymnasiet idag varierar siffrorna mycket. I Storestad är det eleverna på HR som får betydligt mer stödåtgärder, medan det i Lillestad är SP eleverna som får mest. Jämför man sedan detta med hur många som vill ha extra stöd, om än bara ibland, så stiger siffrorna markant. Mest stiger de i Storestad där hela 67 procent av både HR och SP eleverna skulle vilja ha mer stöd. I Lillestad vill 35 procent av HR eleverna och 56 procent av SP eleverna ha mer stöd än de får nu.</p>

<p>Syftet med den här studien var att genom en kvantitativ enkätstudie och kvalitativa intervjuer undersöka hur det går för några elever på nationella program på gymnasiet, efter att de ha haft särskilt stöd i kärnämnena matematik, svenska och engelska under grundskolans senare år. Hur ser de själva på sina stödbehov? Hur har de upplevt studierna i grundskolan och hur går det för dem nu? Räckte det att få detta extra stöd i kärnämnena för att sedan klara av studierna på egen hand på gymnasiet? Om man jämför elever som studerar på ett yrkesförberedande program med elever på ett studieförberedande program på två gymnasier, kan man se några samband när det gäller hur eleverna beskriver sina behov av extra stöd?</p><p>Enkätstudien genomfördes i sammanlagt fem klasser på ett studieförberedande program (SP) och i fem klasser på ett yrkesförberedande program (HR) i två städer. Utifrån enkäterna genomfördes sedan fyra intervjuer, två pojkar och två flickor.</p><p>Resultatet av intervjuerna visar att alla informanter är överens om att de nått målen i kärnämnena, dels tack vare det extra stöd de fick under den sista tiden i grundskolan, och dels för att de var motiverade att komma in på gymnasiet. Studierna fungerar nu för två av eleverna och två av eleverna har fått "IG-varningar" i ett eller flera ämnen. Tre av eleverna har idag sökt sporadisk extra hjälp. Resultatet visar att flickorna som intervjuats ser på orsakerna till sina stödbehov utifrån sig själva, medan pojkarna tycker att behoven de har beror på lärmiljön.</p><p>Enkätstudien visar inte på några direkta samband mellan de olika programmen i studien kring elevernas beskrivning av sina stödbehov, men för båda städerna gäller att en högre procent av de elever, som har haft stödåtgärder i grundskolan, idag studerar inom HR än SP. Studien visar vidare att det är betydligt fler pojkar än flickor som erhållit extra stöd i någon form i grundskolan.</p><p>När det gäller antalet elever som haft eller har extra stödåtgärder på gymnasiet idag varierar siffrorna mycket. I Storestad är det eleverna på HR som får betydligt mer stödåtgärder, medan det i Lillestad är SP eleverna som får mest. Jämför man sedan detta med hur många som vill ha extra stöd, om än bara ibland, så stiger siffrorna markant. Mest stiger de i Storestad där hela 67 procent av både HR och SP eleverna skulle vilja ha mer stöd. I Lillestad vill 35 procent av HR eleverna och 56 procent av SP eleverna ha mer stöd än de får nu.</p>

<p>Den här uppsatsen handlar om hur två grannkommuner har valt att organisera kring resursfördelning för barn i behov av särskilt stöd. För att ta reda på detta har vi studerat de av regeringen formulerad styrande dokument samt skolplanerna i kommunerna. Vi har också tagit del av offentliga dokument från varje kommun som visar det mål och visioner de har för skola och utbildning. För att skapa oss en djupare förståelse kring tankarna runt de val som görs och hur de kan te sig ute i de olika verksamheterna har vi intervjuat en skolledare, en specialpedagog samt de ansvariga för resursfördelning på berörda kommuner. Intervjuerna gav oss de svar vi sökte i våra ursprungliga frågeställningar. Vi har under studiens gång tagit del av tidigare forskning och historik som kan ligga till bakgrund för rådande synsätt på barn i behov av särskilt stöd. Vi har utfört en empirisk studie för att skapa oss en bild av vad som ligger till grund för hur man organiserar och diskuterar kring de barn som är i behov av särskilt stöd. Det resultat vi har kommit fram till, med stöd från skolans historik samt ur ett organisationsteoretiskt perspektiv, visar att de lagar och förordningar som bestäms av riksdagen kan te sig mycket olika i kommunerna.</p><p>Beskrivning: The purpose of this essay is to describe how two neighbouring municipalities choose to organise and distribute resources to children in need of special support. In order to get a clear picture and an understanding for this task we decided to study the school directives set by the Swedish government as well as directives from the two municipalities. We also decided to carefully study official documents stating the goals and visions in regards to school and education, from the two concerned municipalities. One headmaster, one special education teacher and one responsible for distribution of resources have been interviewed in both municipalities as to give us a clearer picture of how matters are handled. The interviews gave us the answers we expected in regards to our initial questions. During our work we have also taken part of both previous research and history which might clarify our values today when it comes to children in need of special support. Our research aims to have an empirical approach which will give us an idea what the fundamental solutions are when it comes to discussing and organising children in need of special support. Our results show, supported by both the schools history and organisational theoretical perspective, that laws and regulations set by the Swedish parliament are interpreted hence executed very differently in the municipalities.</p>

<p>Förskolan, det första steget i Sveriges utbildningssystem, bygger på strävansmål för verksamheten och i Förskolans läroplan, Lpfö 98, finns inga krav på individuella utvecklingsplaner. Bedömningar skall göras av verksamheten och inte av enskilda barn. Enligt aktuella studier tenderar utvecklingssamtalen att inriktas på bedömning av individen, samtidigt som andelen barn i behov av särskilt stöd har ökat i förskolan. Syftet med vår studie är att undersöka hur individuella utvecklingsplaner uppfattas och används i förskolorna, samt om de som deltar i studien anser att andelen barn i behov av särskilt stöd har ökat i förskolan. För att få svar på våra frågeställningar har vi arbetat med såväl intervjuer som enkäter. Vi har intervjuat 8 förskollärare, medan 26 förskollärare och 3 rektorer svarat på enkät. Huvudresultatet i undersökningen visar att majoriteten har en positiv inställning till individuella utvecklingsplaner i förskolan. De används både som redskap i vardagsarbetet på individ- och gruppnivå och som en kombination av vardagsredskap och dokument i samband med utvecklingssamtal. En tredjedel av de tillfrågade menar att det skett en ökning av antalet barn i behov av särskilt stöd, medan en tredjedel anser att så inte är fallet. De återstående vill eller kan inte ta ställning till frågeställningen. Det stora flertalet av de tillfrågade är eniga om att antalet barn i förskolegrupper är för stort i förhållande till antalet vuxna och anser detta vara orsaken till ökningen av andelen barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Undersökningen tyder alltså på att denna ökning mera beror på organisationen än på de enskilda individerna.</p>

<p>The aim of this study is to describe and examine the characteristics of inclusion of children with disabilities in the kinder garden and primary school in Belarus. The data in this study were collected through interviews with special teachers and staff at the Developing and Rehabilitation center. The interviews were supported by child-observations and a literature study. Staying in boarding schools prevents handicap students from integrating with the society as well as getting social experience. Integrated education demands the combination of two regularities: education of children with normal development and special education of children with psycho-physiological problems. Many research works consider the interconnection between socio-cultural development of the society and the values in upbringing which are prioritized in the society. Socialisation is possible when the child is involved in the processes of the daily life as well as interacting with adults and friends. It is easier for a child to adapt to a social behaviour when he realises what happens around him, understanding the subjective processes which happen inside other people and when the child can use his knowledge and experience on practice. Therefore, socialization is both a process and a result of realisation and active implementation of a social experience by a child. Integration is a systematic stage in the development of special education caused by change in the attitude of the society and state towards individuals with disabilities, admitting their rights for the equal opportunities in different spheres of life including education. Successful implementation of integrative education depends a lot on the level of material, organisational, educational as well as methodological in educational institutions. Moreover, this process depends on socio-psychological factors and moral atmosphere in the society. Practical solution of the problems in integration attracts not only teaching staff in specific institutions, children with different development and their parents but also children and their parents, teachers in normal secondary schools.</p>