Denna studie har som syfte att undersöka inkludering/exkludering av barn i vardagliga aktiviteter på förskolan. Vår forskningsfråga är ˮHur inkluderas/exkluderas barn i den fria leken med andra barn på förskolan?ˮ. Utgångspunkten är det sociokulturella perspektivet, samt används inkluderingsdiskursen och avvikelsediskursen som teori i diskussionen. En kvalitativ undersökning har genomförts, och observationer har används som verktyg. I resultatet framgår det att barn inkluderas i den fria leken med andra barn genom att bildkarta, lekredskap och tecken som stöd används. Samt att barn exkluderas i den fria leken med andra barn genom avledande handlingar. Slutsatsen är att inkludering av barn i den fria leken med andra barn sker genom användning av konkreta redskap och tecken som stöd, samt att exkludering förekommer i den fria leken genom avledande handlingar.

BakgrundBarn i behov av särskilt stöd utgör en stor kategori av barn som går i förskolan. Det krävs därför mycket kunskap av förskollärarna för att kunna bemöta och arbeta för att stärka och utveckla varje barns olika behov i verksamheterna. Specialpedagogik och förhållningsättet inom förskolans verksamhet har utvecklats från ett individperspektiv till att ha fokus inriktad på omgivningens påverkan på barnens svårigheter och behov.SyfteSyftet med studien är att undersöka ett antal förskollärares kunskaper och behov i arbetet med barn i behov av särskilt stöd i sina verksamheter. Vidare undersöks vilka specialpedagogiska förhållningsätt förskollärarna arbetar utifrån i verksamheterna.MetodUndersökningen har gjorts genom en kvalitativ metod med intervju som redskap. I studien har ett målinriktat urval utförts, där fem förskollärare på tre förskolor som arbetar med barn i behov av särskilt stöd har intervjuats.ResultatUndersökningen visar att förskollärarna som intervjuades anser att de får kunskap för att kunna arbeta med barn i behov av särskilt stöd genom erfarenhet och även genom samarbete bland kollegor. Studien visar även att de behoven som finns i verksamheterna till att kunna arbeta med barnen är mer utbildningen och även mindre barngrupper för att kunna få mer tid till varje barns behov. Förskollärarna beskriver att de får stöd genom arbetslaget, specialpedagog och arbetsledningen men att de största hindret i arbetet är tidsbristen och för få resurser. Tre förskollärare arbetar med inkluderande förhållningsätt och utifrån ett relationellt perspektiv medan två förskollärare arbetar utifrån ett kategoriskt perspektiv med insatser kopplat till det individuella barnets svårigheter.

Abstract I den svenska skolans verksamhet finns idag två yrkesroller inom det specialpedagogiska området, den ena är specialpedagog och den andra är speciallärare. Under vår utbildning till specialpedagoger har vi upptäckt att andra lärare och rektorer har bristande kunskap om skillnader och likheter mellan de båda yrkesgrupperna. Vi har också upptäckt att förväntningarna på rollerna är oklara. För att fördjupa våra kunskaper i ämnet beslöt vi oss för att intevjua två rektorer på två olika skolor och göra enkätstudie med lärarna på respektive skola. Syftet med studien var att få svar på frågorna kring, specialpedagogers och speciallärares efterfrågade kompetenser, elever i behov av särskilt stöd samt samverkan mellan specialpedagoger och speciallärare och andra lärare. Resultaten vi fick tyder på att de båda yrkesrollerna formas av den kultur kring specialpedagogisk verksamhet som råder på respektive skola. Rollerna för specialpedagogisk verksamhet bestäms av rektorerna på varje skola. Vid analysen av enkätstudierna kan vi konstatera att svaren överensstämmer med vad som kom fram vid intervjuerna av rektorerna. Förväntningar från lärarnas sida på specialpedagoger och speciallärare överensstämmer med rektors, på respektive skola. Även synen på elever i behov av särskilt stöd överensstämmer med rektorernas syn. Samverkan mellan lärare och specialpedagoger, speciallärare, kring elever i behov av särskilt stöd, ser olika ut beroende på vilken mikrokultur som råder på respektive skola. På den ena skolan ligger fokus på samverkan i arbetet för elever, och i den andra på samverkan kring arbetet med elever.

Att komma tillrätta med de beteendeproblem som förekommer i den svenska skolan ses av både många lärare, föräldrar och elever som en stor utmaning. Grundat i detta problem var studiens övergripande syfte att få en djupare förståelse för stödinsatser då en beteendeproblematik uppkommit. Studiens kvalitativa ansats tog sin utgångspunkt i en strävan att uppnå en djupare förståelse, dels för stödinsatserna i sig, men främst för elevers upplevelse av det stöd de fått i skolan. Datainsamlingen gjordes främst genom kvalitativa intervjuer med sammanlagt åtta elever i årskurs 6-9, men också genom en dokumentstudie i syfte att sammanställa de åtgärder som fanns i skoldokument. Hälften av informanterna undervisades i resursskolor och hälften gick i sina ordinarie skolor. Resultatet visade att alla informanter saknade dokumentation kring extra anpassning. Däremot hade samtliga informanter åtgärdsprogram. Övervägande del av åtgärderna i skoldokumenten berörde organisatoriska aspekter i form av åtgärder angående var eleven skulle undervisas och om anpassad studiegång. Utöver organisatoriskt inriktade åtgärder förekom även åtgärder som berörde anpassningar i den specifika lärandemiljön. De stödåtgärder som informanterna framhöll som mest betydelsefulla utgjordes i fallande ordning av: undervisning i särskild undervisningsgrupp, individuellt stöd av lärare, anpassad studiegång, stressreducerande/motivationshöjande åtgärder, undervisning i eget arbetsrum samt praktisk lektion i ordinarie klass. Det som angavs som orsak till att en stödåtgärd upplevdes särskilt betydelsefull var: att en lugn studiemiljö erhölls, att känslan av tillhörighet ökade och utanförskap minskade, lärarens förmåga att hjälpa eleven att förstå, lärarens förmåga att skapa en bra relation och visa omsorg, att individuella behov bejakades och lärandemiljön anpassades därefter samt att lärandet upplevdes meningsfullt. I empirin framträdde genom elevernas berättelser, läraren som det viktigaste redskapet för att deras studier skulle fungera väl. Då resultatet analyserades utifrån KASAM (Antonovsky, 2005) framträdde en god lärar-elevrelation som ett betydelsefullt bidrag till elevens upplevelse av meningsfullhet med studierna. Lärarens kompetens genom förmågan att förklara bidrog för de allra flesta informanter till att både skapa begriplighet i skolvardagen och till att skolans krav upplevdes hanterbara. Studiens resultat indikerar ett behov av att lärare anstränger sig för att se och bekräfta eleven bakom ett beteende och att i skolverksamhet säkerställa att ett medvetet arbete på gruppnivå genomförs. Detta med syfte att även de elever som står i centrum för beteendeproblematiken ska få så goda chanser som möjligt att utveckla goda mellanmänskliga relationer både till andra elever och till lärare.

En av de största utmaningar som en skola ställs inför idag är att möta och ta tillvara på elevernas unika förutsättningar för att utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare. Skolan är en del av vårt samhälle och den återspeglas i det rådande samhällssystemet. Det är skolan som håller i de avgörande möjligheterna för elever att övervinna klyftor som kan finnas i deras livsvillkor mellan samhället och skolan. Skolan skapar förutsättningar för elever att lyckas (Göransson, 2011; Carlsson & Nilholm, 2004).   Syftet med arbetet är att belysa hur rektorer och specialpedagoger definierar och bedömer elever i behov av särskilt stöd och där det särskilda stödet utgörs av särskild undervisningsgrupp.   Resultatet visar att skolorna genomgående förhåller sig till ett relationellt perspektiv, där mycket fokus läggs på helheten kring eleverna även om skolorna till viss del placerar elever i särskilda undervisningsgrupper när elevens behov hamnar utanför möjligheterna inom klassrummets ram. Fokus ligger på att i största möjliga mån arbeta med en flexibel stödorganisation som bygger på elevens unika behov. De elever som ur ett kategoriskt perspektiv nästan per automatik hamnar i särskilda undervisningsgrupper är elever med diagnosen autism. En skola för alla blir, enligt Nilholm (2007), uteslutande för elever som anses normala även om intentionen för alla organisationer är att skapa en inkluderande skola.

Syftet med studien är att analysera vad som ligger till grund för grundskollärares val av extra anpassningar och särskilt stöd för elever med svenska som andraspråk. Extra anpassningar är mindre stödinsatser som genomförs inom ramen för ordinarie undervisning. Särskilt stöd är mer omfattande stödinsatser som pågår under längre tid och sätts in om det befaras att en elev inte når kunskapskraven trots att extra anpassningar har genomförts. Studiens teoretiska utgångspunkt är sociokulturell teori med fokus på Vygotskijs synsätt på språk och lärande. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex stycken yrkesverksamma grundskollärare i två kommuner i Mellansverige. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades tematiskt. Studiens resultat visar att samtliga lärare använder extra anpassningar i undervisningen. De extra anpassningar som används delas in i kategorierna bildstöd, anpassat material, anpassade programvaror, anpassade undervisningsmetoder och placering i klassrummet. Det särskilda stödet delas in i kategorierna stöd från annan skolpersonal och studiehandledning. Samtliga lärare uppger att det finns faktorer som påverkar deras val av extra anpassningar och särskilt stöd. Dessa faktorer är utbildning inom svenska som andraspråk, kollegialt samarbete, ekonomiska resurser och tid.    En slutsats som kan dras av studiens resultat är att lärare har olika förutsättningar att genomföra extra anpassningar och särskilt stöd. Det är problematiskt eftersom andraspråkselever får olika förutsättningar att tillägna sig det svenska språket. En annan slutsats är att andraspråkselever befinner sig i en komplex skolsituation. De arbetar grundläggande med att tillägna sig det svenska språket och åldersadekvat svenska, samtidigt som de behöver utveckla tillräckliga ämneskunskaper och svenska på mer avancerad nivå. Studiens resultat visar att det finns behov av mer utbildning, kollegialt samarbete, ekonomiska resurser och tid för att kunna optimera anpassningarna för andraspråkselever. Det är därför lämpligt att fråga sig huruvida det har satsats tillräckligt på extra anpassningar och särskilt stöd för andraspråkselever.

I denna studie var syftet att få en förståelse hur inkludering tas i beaktning utifrån lärares erfarenheter. Vår frågeställning var hur lärare inkluderar elever i undervisningen framförallt elever i behov av särskilt stöd. Vår andra frågeställning syftar på om det finns hinder kring inkludering av elever i behov av särskilt stöd. Denna studie är en kvalitativ studie, där vi använde oss utav intervjuer. Vi intervjuade totalt 8 lärare i två olika kommuner: Vallentuna och Järfälla. Alla intervjuer utom en tog plats i våra verksamhetsförlagda skolor. Vi använde oss utav Nilholms tre forskningsperspektiv för att analysera våra resultat. Han visar samband mellan skolan, elever och lärare utifrån ett specialpedagogiskt synsätt. Resultatet visar att många lärare har olika anpassningar och strategier till att inkludera elever i behov av särskilt stöd. En viktig fråga från resultatet som vi vill lyfta fram handlar om klassrumsstrategier. Där redovisades olika strategier och anpassningar som gjordes i klassrummen. Trots att det fanns olika anpassningar och strategier som lärarna använde sig av i klassrummet så fanns det också utmaningar och svårigheter. Detta beror på att det är begränsat med resurser och möjligheter så att alla elever ska få en lugn lärandemiljö. Många lärare påpekade att det var tidsbrist, för stora klasser och för lite resurser som låg till grund för detta. Denna studie kan studeras vidare genom att titta på elevers samt rektorers perspektiv på inkludering. Detta är för att få en bredare inblick på hur inkludering tas i beaktning inom skolvärlden.

Syftet med uppsatsen var att utforska och få ökad förståelse för hur lärare som grupphandleds av en specialpedagog upplever handledning. Vi ämnade även utforska hur lärare upplevde grupphandledningens effekter i deras yrkesutövning.  Datainsamlingsmetoden som användesför studien var semistrukturerade intervjuer med tio utbildade grundskollärare. Analys av insamlade data genomfördes med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Analysen genomfördes i två steg, där vi var för sig analyserade vårt material, för att sedan analysera och sammanställa alla data gemensamt. Studiens resultat visar att handledarens roll är avgörande för hur lärare upplever handledningen. Lärare upplever både för- och nackdelar med att handledas av en intern respektive en extern handledare. Handledarens kompetens påverkar både upplevelsen av handledningssituationen och handledningens effekter. Resultaten visar att lärare upplever tid och kontinuitet som viktiga aspekter. Att prioritera handledning upplevs viktigt, men om handledningen inte känns effektiv och givande, upplever lärare frustration över förlorad tid. Handledning upplevs av lärare vara viktig för den professionella utvecklingen. De områden som behandlas i handledningssituationen är främst personlig och kollegial utveckling. Lärare strävar efter en gemensam plattform och samsyn inom kollegiet, detta menar de ökar känslan av mod och styrka i personalgruppen. Resultaten visar att handledningens effekter inte alltid är de samma som lärare förväntar sig. De förväntar sig exempelvis större effekter gällande det gemensamma språket och en gemensam struktur. Handledning sätts ofta in för sent, lärare önskar att handledningen skulle vara med förebyggande än åtgärdande.

<p>Validerat; 20140116 (global_studentproject_submitter)</p>

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan bemöter barn som är i behov av särskilt stöd, hur de arbetar med specialpedagogik och vilka möjligheter och förutsättningar som finns för att skapa en inkluderande verksamhet. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv. Där handlar det om att barnets lärande och utveckling inte bara beror på den mentala och biologiska utrustningen, men beror även på den sociokulturella miljön och vilka tillgångar och resurser som barnet har. Forskningsmetoden som använts är en kvalitativ undersökning med genomförda intervjuer och observationer av pedagoger i förskolor med olika utbildningar och arbetslivserfarenheter. Resultatet visar att arbetet med specialpedagogik är komplext och kan uppfattas olika. Resultatet tydliggör även hur organisation, specialpedagogisk kompetens och föräldrasamverkan lägger grunden för goda förutsättningar för pedagogers bemötande av barn i behov av särskilt stöd.