Tidigare utförd forskning visar att särskilt begåvade elever inte alltid upptäcks och prioriteras i skolan så som den svenska skollagen kräver. Syftet med föreliggande studie är att undersöka lärarnas upplevda förutsättningar att bemöta och utmana de särskilt begåvade eleverna i skolan. Studien bygger på nio stycken kvalitativa intervjuer med lärare från Norrbotten vilka har analyserats med hjälp av tematisk analys. I den aktuella studien framgår det att skolans fokus ligger på de elever som har svårigheter att nå godkänt betyg. Studien vittnar dock om en stark önskan hos respondenterna att svara upp gentemot de särskilt begåvade elevernas behov trots att det är förbundet med ett flertal svårigheter. De huvudsakliga utmaningar som framkommer är bristen på resurser i form av kunskap, stöd och tid. Även om lärarna i den aktuella studien kan identifiera särskild begåvning finns en osäkerhet kring vem som egentligen är särskilt begåvad. Vidare tror lärarna i den aktuella studien att skolan varken ser eller utmanar de särskilt begåvade eleverna i tillräckligt hög grad och många efterlyser därför mer utbildning och kunskap, men också bättre kartläggning.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur arbetet med att stödja och utmana särskilt begåvade elever är organiserat samt belysa eventuella skillnader i skolor som är placerade i olika socioekonomiska områden. Med begreppet särskilt begåvad menar vi elever som besitter förmågor utöver det vanliga, som de resterande elever inte besitter.  Metoden som användes för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar var intervjuer. Sju stycken intervjuer genomfördes. De frågeställningar studien har är Hur organisera arbetet kring särskilt begåvade elever? Vilka metoder och resurser/verktyg använder skolan för att kunna bemöta elever med särskilda begåvningar? Vilka utmaningar har skolans personal identifierat när det gäller att inkludera särskilt begåvade elever i den ordinarie undervisningen? När dessa frågeställningar sedan besvarades användes metoden innehållsanalys. De teoretiska ansatserna i denna studie är det sociokulturella perspektivet samt ramfaktorteorin.  Med hjälp av dessa kunde vi analysera om den sociala aspekten av lärandet var en stor del av de särskilt begåvade elevers lärande samt det mer praktiska som tid, kunskap och resurser var tillräckliga. Sammanfattningsvis visar resultaten att det socioekonomiska området skolan är placerad i inte är en avgörande faktor ifall särskilt begåvade elever fått det stödet skollagen kräver.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur matematikundervisningen ser ut och därmed belysa vilka framgångsfaktorer som finns för de särskilt begåvade eleverna i matematik. Studien beskriver detta ur både lärare och elevers perspektiv då de inte alltid stämmer överens. Metoden som användes för att göra detta var först en kvantitativ undersökning i form av enkäter till såväl lärare som elever. Sedan övergick den till en kvalitativ metod i form av lärarintervjuer. Den teoretiska utgångspunkten har varit den sociokulturella teorin med fokus på den proximala utvecklingszonen. Resultatet visade att många lärare beskriver det som svårt att både identifiera och undervisa dessa elever. Både lärare och elever tydliggör hur eleverna ofta arbetar på egen hand med anpassade läromedel. För att de särskilt begåvade eleverna ska utmanas och vidareutveckla sina matematiska kunskaper visar denna studie att kartläggning och kommunikation är grunden. Kartläggningen är viktig för att eleven ska ha möjlighet att hoppa över sådant som den redan kan. Repetition av redan befäst kunskap är förödande för de särskilt begåvade eleverna då det ofta leder till dalande motivation. Kommunikation mellan lärare och elev, i lärarkollegiet och mellan lärare och vårdnadshavare, är viktigt för att strukturera en fungerande undervisning för eleven. Vidare visade studien att den vanligaste framgångsrika metoden i matematikklassrummet, är att arbeta med rika matematiska problem som kan lösas på flera olika nivåer.

Denna studie handlar om hur pedagoger utformar och anpassar undervisning för elever med särskild begåvning. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med utgångspunkt i strategier (Liljedahl, 2017) som framställts för att tillgodose dessa elevers behov. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger arbetar med särskild begåvade elever utifrån studiens forskningsfrågor vilket är, 1) Hur anpassar pedagoger undervisningen för elever med särskild begåvning? 2) Vad anser pedagogerna att de får för stöd och tillgång till läromedel för att kunna anpassa undervisningen för särskilt begåvade elever? 3) Vad anser pedagogerna att det finns för utmaningar med att anpassa undervisningen för elever med särskild begåvning? Utifrån undersökningen får läsaren inblick i vad begreppet särskild begåvning innebär, hur pedagoger anpassar undervisningen och vilka utmaningar som uppstår kring detta. Undersökningen visar också på hur pedagoger och specialpedagoger uppfattar samarbetet mellan varandra. Resultatet visar att kunskap kring särskild begåvning är bristfällig och att pedagogerna använder sig av olika strategier inom acceleration, berikning och coachning, för att anpassa undervisningen och möta dessa elevers behov. En slutsats är att det framkommer ett behov hos pedagogerna av ökad kunskap och tillgång till användbara strategier för att möta dessa elever.

Enligt undersökningar som Skolverket har genomfört är cirka fem procent i den svenska skolan särskilt begåvade. Syftet med examensarbetet är att undersöka hur undervisningen anpassas för särskilt begåvade elever i matematik utifrån styrdokument, erfarenheter och kunskaper. Undersökningen för studien bygger på en kvalitativ metod utifrån intervjuer av lärare som har lång erfarenhet i att undervisa elever i matematik. Det teoretiska ramverket för studien bygger på den sociokulturella teorin utifrån Vygotskijs tankar om lärande där lärandet grundas i den sociala interaktionen mellan olika individer. Studiens resultat visar att lärare främst använder två olika metoder vid undervisningen av eleverna samt att lärarna individanpassar undervisningen för att de särskilt begåvade eleverna ska nå nästa kunskapsnivå. Resultatet visar även att det finns både motiverade samt omotiverade särskilt begåvade elever vilket är viktigt som lärare att vara medveten om.

Förväntat kunskapsbidragGenom denna studie önskar vi att fler yrkesverksamma på skolor ökar sin kompetens inom området, för att kunna upptäcka, förstå, acceptera och utmana dessa elever. Studien kan även synliggöra en eventuell betydelse av en specifik handlingsplan inom området och förhoppningsvis även bidra till en ökad medvetenhet om skolorganisationens roll i denna fråga.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att synliggöra om det finns skillnader i synsätt, förhållningssätt, kunskap och förutsättningar hos pedagoger som arbetar efter en specifik handlingsplan för särskilt begåvade elever i grundskolan, kontra pedagoger som saknar en handlingsplan. Finns det skillnader kan betydelsen av en handlingsplan för särskilt begåvade elever synliggöras och stärkas.Preciserade frågeställningarFrågeställningarna utgår från pedagogerna och deras grundskolor i denna studie. Hur resonerar pedagogerna kring begreppet särskilt begåvade elever? Hur ser arbetet med särskilt begåvade elever ut? Hur kan ett gynnsamt arbete med särskilt begåvade elever se ut?TeoriStudien har tagit stöd av det sociokulturella perspektivet, som bland annat lyfter att lärandetsker i samspel med andra. Begreppet den närmaste utvecklingszonen är centralt i detta perspektiv, liksom språkets roll, då språket fungerar som ett redskap för kommunikation både mellan människor och inom människor.MetodDenna studie har genomförts med stöd av metodansatsen fenomenografi. Empirin har samlats in via halvstrukturerade intervjuer med sju pedagoger från grundskolan. ResultatNär pedagoger brister i sin kunskap kring särskilt begåvade elever kan det uppstå svårigheter i att både definiera och identifiera denna grupp av elever. Risken finns då att särskilt begåvade förväxlas med högpresterande. Att arbeta efter en handlingsplan kring särskilt begåvade elever skapar mandat åt de yrkesverksamma på en skola att prioritera dessa elever på samma sätt som elever med svårigheter prioriteras. Risken är annars stor att skolans största fokus läggs på de eleverna som riskerar att inte nå målen, eller har andra svårigheter. Undersökningsgruppen i denna studie som arbetar efter en handlingsplan arbetar förebyggande kring området särskilt begåvade elever och har ett starkt samarbete mellan medarbetarna på skolan kring detta område. Detta arbete syns i vardagen, men också i det systematiska arbetet. Undersökningsgruppen som inte hade någon handlingsplan lyfte på samma sätt värdet i ett gott samarbete med medarbetarna. Övervägande informanter lyfte också ledningens påverkan.Skolans ledning har en betydande och avgörande roll i pedagogernas arbete med de särskilt begåvade eleverna. Genom ledningens kommunikation och prioritering av området lyfts värdet av elevgruppen och vikten av kunskap. Informanterna var överens om att ett gynnsamt arbetssätt för de särskilt begåvade eleverna kan vara olika slag av acceleration och berikning. Även att eleverna behöver träffa andra som är likasinnade lyftes av övervägande antal informanter. Flertalet informanter önskade mer tid till att kunna bedriva arbetet med de särskilt begåvade eleverna mer gynnsamt.Specialpedagogiska implikationerResultatet i denna studie, men även tidigare forskning visar vikten av ökad kunskap blandverksamma pedagoger i skolans värld. Studien visade även värdet i att rektorer och övrigledning har goda kunskaper och vikten av prioriteringar inom ämnet. Vi tror att vi som blivande specialpedagoger här har en framtida viktig roll i att kunna påverka vår ledning, men även i att sprida kunskaper och göra ämnet levande genom kommunikation med medarbetare.

Syftet med denna kunskapsöversikt var att ta reda på vilka arbetsmetoder som möjliggör och hindrar särskilt begåvade elevers inlärning i matematikundervisning. Vår informationssökning baserades på våra två frågeställningar som besvaras genom litteraturöversikten. För det första så visar resultaten att det inte finns en exakt beskrivning av begreppet särskild begåvning men det går att urskilja vissa egenskaper och personlighetsdrag för dessa elever. För det andra så visar resultaten att framgångsfaktorer i arbetet med särskilt begåvade elever är att arbeta med differentiering och specialklasser samt att lärare jobbar med problemlösning och kreativt problemskapande på olika sätt i matematikundervisningen. Slutligen visar resultaten även att lärares främsta utmaning i arbetet med särskilt begåvade elever är att lärare inte har tillräckligt med tid för att stimulera dessa elever.

Enligt granskningar som Skolinspektionen utfört framkommer det att utmanande och stimulerande undervisning för elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling inte prioriteras i mellanstadiet. Granskningarna påvisar att problematiken kring ledning och stimulans kan kopplas till rektorernas organisatoriska arbete kring resursfördelning. Det finns därmed ett syfte att undersöka rektorers inställning till särbegåvade elever samt vilka strategier som övervägs. Det empiriska underlaget grundas i semistrukturerade intervjuer med N=8 grundskolerektorer. Analysen utfördes med en deduktiv ansats utifrån Dai och Chens tre praktikparadigmen och fyra paradigmfrågor som resulterade i fem dimensioner: Vad är särbegåvning, varför ska särbegåvade ges stöd, vem är särbegåvade genom identifikation, hur kan särbegåvade ges stöd och hinder i den sociokulturella kontexten. Resultatet i studien visar att rektorer uppvisar ett varierat synsätt utifrån de tre praktikparadigmen. Resultatet visar att rektorer har strategier förankrade i differentieringsparadigmet. Dessutom visar resultatet att hinder i den sociokulturella kontexten begränsar strategier för stimulerande undervisning gentemot särbegåvade elever i matematik. Slutsatsen i studien är att rektorers synsätt och strategier kan förändras beroende av vilken strategi som används för att identifiera särbegåvade elever; när identifikation sker medför det ett förändrat val av undervisningsstrategier och följaktligen det matematiska innehållet.

The study aims to shed light on what strategies special needs education teachers in some primary schools use to detect gifted students and what support these students can receive in education. I have collected material through semi-structured interviews with four special needs education teachers and one special education teacher from the central student health care.  The theoretical approach in the study is based on Dewey's moral theory since it focuses on how all persons have a function in a democratic society.  The study shows that there is an increased need for strengthened management support in the work with gifted students in primary school. There is a need for a strategy plan for how gifted students are going to be discovered and their needs to be met. The results show that staff in primary schools need extensive competence development in the area of gifted students and that school management/municipality need to take the lead. The informants mean that the subject is important, but often neglected in everyday education. / Syftet med studien är att belysa vilka strategier specialpedagoger och speciallärare i några grundskolor använder för att upptäcka elever med särskild begåvning och vilken stöttning dessa elever kan få i undervisningen. Jag har samlat in ett material genom semistrukturerade intervjuer från fyra specialpedagoger/speciallärare och en specialpedagog från en central elevhälsa. Studiens teoretiska ansats utgår från Deweys moralteori eftersom den fokuserar på hur alla människor har en funktion i ett demokratiskt samhälle. Av resultatet framgår att det finns ett ökat behov av stärkt ledningsstöd i arbetet med särskilt begåvande elever. Det behöver dessutom utarbetas en grundlig plan för hur dessa elever upptäcks av personal i grundskolor. Vidare framgår av studien att personal i grundskolor är i behov av en omfattande kompetensutveckling inom området elever med särskild begåvning. Detta då studiens informanter är eniga i att ämnet är viktigt men tyvärr även åsidosatt.

Syftet med denna studie är att belysa hur engagerade matematiklärare anser att de möjliggör undervisning som stimulerar högpresterande och särbegåvade elever i matematikklassrummet. För att undersöka detta genomfördes semistrukturerade intervjuer där tio lärare beskrev sin undervisning samt eventuella hinder för att genomföra den undervisning de ansåg eftersträvansvärd. När intervjuerna analyserades utifrån begreppen berikning och acceleration framkom det att fördjupning och breddning av lärostoffet förekom i hög grad, såväl i aktiviteter riktade till enskilda elever som i helklassaktiviteter. Lärarna möjliggjorde även att eleverna kunde gå snabbare fram genom kursinnehållet, och tiden de tjänade användes huvudsakligen till fördjupning. Alltså förekom både acceleration och berikning. Utöver acceleration och berikning betonade även lärarna vikten av att skapa en god relation med eleven samt att de strävade mot att främja ett lustfyllt lärande snarare än ett prestationsinriktat. De hinder som framkom indikerar att det till stor del är upp till den enskilda läraren att stimulera dessa elever.